Offren för terrordådet hedrades i en rörande ceremoni. Det var en kväll för känslor och avsked. Svensk seger men tårar från Janne Andersson och Albin Ekdal visade att det är svårt att sluta.
EM-kvalet är över och det är klart att alla hoppats på att man skulle kunna fira ett avancemang. I stället för ett ärevarv för en vunnen framgång blev det en avtackning av Janne Andersson och Peter Wettergren för dryga sju år som ansvariga.
Det matades bilder på Anderssons framgångar på den gigantiska skärmen. Klacken höll i gång och sjöng om förbundskaptenen. SvFF-basen Fredrik Reinfeldt uppvaktade med blommor och varsin inramad och signerad landslagströja med 94 (antalet landskamper) tryckt på ryggen.
Onekligen annorlunda att se hyllningarna av en förbundskapten som inte lyckats sportsligt de senaste åren. Det är knappast så det brukar gå till när tränare får sluta, men det är väl riktigt att hålla det mer balanserat än att bara låta det negativa styra.
Kanske var det lättare att genomför när Sverige trots allt vann. Efter den sportsliga genomklappningen i Baku hade spelarna lovat att de skulle ge Janne Andersson, Peter Wettergren och Albin Ekdal en bättre avslutning på trions tid i landslaget. Två snygga mål gav en svensk seger och därmed en klart bättre känsla än i torsdags.
Emil Forsbergs räd med väggspel med Dejan Kulusevski och sedan med en klackande Viktor Claesson innan “Foppa” placerade in 2-0 var oerhört vackert. Man behövde inte ha för många poäng i läppläsning för att se att Janne Andersson svor av glädje när han vände sig till Peter Wettergren.
Då hade det gått 55 minuter och det andra svenska målet i matchen innebar att den var avgjord. Viktor Claesson var den som gav Sverige ledningen i första halvlek på en vacker nick när Ludwig Augustinsson skickligt hittade FCK-spelaren mellan två backar.
På många sätt talande att Claesson – som är den spelare som Janne Andersson använt mest under åren (Källa: SVT Sport) – både stod för ett mål och en assist när laget gjorde vad man skulle. Det handlade om att vinna den sista matchen och försöka återvinna någon heder efter den pinsamma kölhalningen i Baku.
Hemmalaget dominerade från start och Robin Olsen sattes inte på många prov under de dryga 90 minuterna. I stället klarade Sverige trots periodvis lågt tempo att skapa möjligheter. Två gånger gick bollen i ribban. Viktor Gyökeres som hade första ribbträffen var nära mål vid ytterligare tillfälle och ville ha straff.
Emil Forsberg hade ytterligare möjligheter att göra mål men en volley gick över och vid ett friläge gick bollen rakt på målvakten. Jens Cajuste fick avslutslägen men skickade bollen över. Dejan Kulusevski snurrade och skapade målchanser men det var svårt att få till det sista.
Kanske saknade man lite frenesi och vilja? Inte konstigt efter att man ryckt åt sig ledningen. Det handlade om att genomföra en match på ett sätt där man vann och trots allt hamnade fotbollen i bakgrunden en kväll där det handlade om stora känslor och avsked.
Ceremonin inför matchen där man hedrade de två supportrarna som gick bort efter terrordådet i Bryssel var värdigt och rörande. Namn på de bortgångna tryckta på ryggen på alla spelares overaller. Även ett fint tal av Fredrik Reinfeldt. Det kändes på läktarna att alla där deltog.
Vid nationalsången brast det för Janne Andersson första gången denna avskedets kväll, men inte sista. Det var märkbart att det gjorde ont för förbundskaptenen att lämna det han länge kallat världens bästa jobb. Även om Andersson också inser att var sak har sin tid var det smärtsamt.
Albin Ekdal avslutade landslagskarriären och även han grät i samband med att han blev utbytt. Spelarna på plan kramade om mittfältaren innan han lämnade planen och Friends Arena hyllade honom med en stående ovation. Lite synd att han aldrig fick spela med Hjalmar Ekdal, men annars ett fint avslut.
Ändå lite sorgligt att svensk fotboll hade sin sämsta publiksiffra i tävlingssammanhang sedan 7 298 såg Sverige mot Luxemburg i EM-kvalet i juni 1979. Då blev det 3-0 på Malmö stadion. Nu blev det 2-0 mot Estland inför 11 201 åskådare på Friends Arena.