NEWCASTLE. Avancemanget var nära för Newcastle, men Milans rutin satte stopp. För den här gången. Saudiska miljarder lär innebära fler och bättre möjligheter när den perfekta sporttvätten tar fart.
Någon minut in på Newcastle-Milan och den blonde högeryttern Anthony Gordon jagar fram ett inkast i en kraftfull rusning. Publiken exploderar. Ljudkulissen av jubel är mäktig. Om man bara gått efter den hade man trott på en rejäl målchans. Kanske till och med ett mål.
Avgörande match i Champions League och det är knökfullt på St James´Park och de dryga 50 000 åskådarna firar allt. En tackling. En löpning för att sätta press. Ett inkast, en hörna eller till och med en passning som hamnar snett men rätt tänkt. Det är ett fascinerande skådespel att följa och svårt att inte bli förälskad.
Inte en ligatitel för Newcastle United på snart 100 år. FA-cupen har man inte hissat på nästan 70 år. Några förlorade finaler i modern tid. Senaste vunna trofén var Intertoto-cupen 2006, bara några år innan Uefa lade ner MFF-ikonen Eric Perssons påhitt. Det vi i Sverige kallade Tipscupen och knappast något man skryter om.
På andra sidan denna kväll finns AC Milan. Europeisk fotbollsadel. Sju Champions League-titlar. 19 ligatitlar. Fem italienska cuptitlar och två Cupvinnacuper. Plus en del annat som man tagit hem. Ja, det är något annat mätt i bucklor, framgångar, traditioner och historia.
Man kan inte påstå att Newcastle andas vinnarkultur. Eller vad det nu handlar om för ingredienser när klubbar är framgångsrika och räknar in titlar på löpande band. Ändå sedan jag fastnade framför Tipsextra i 1970-talets mitt har det hetat att klubbarna i nordöstra England är slumrande eller sovande jättar.
Det är ingen överdrift att påstå att både Newcastle och Sunderland sovit länge, tungt och genom det mesta. Motgångarna är betydligt fler för klubbar som anses ha en potential att utmana. Om man bara får rätt förutsättningar, även om det sällan blivit så genom åren. Usla ägare har misskött läget.
Vad är egentligen potentialen? Ja, det är inramningen och backningen av invånarna i och kring Newcastle. En stad från en region av England som inte sällan hamnar i bakvattnet. Lägre snittlöner. Högre arbetslöshet. Fler utsatta. Kanske får det effekten att fotbollen betyder mer här och att det behövs mindre i form av resultat.
På pressläktaren får öronen sig en rejäl genomgång denna kväll. Jublet nänsta värmer en rå och kylig kväll. Spelarna är inte sena att elda på publiken för att få ännu mera stöd. Det är ett enkelt och effektivt samspel mellan den svart-och-vit-klädda publiken och idolerna på plan. Jämfört med tisdagens inramning på Old Trafford är detta som en annan idrott.
Joelinton skickar in en missil i krysset till 1-0 och om det funnits ett tak på St James´Park hade det varit historia. Där och då är Newcastle i Champions Leagues slutspel och bland de rena vrålen från män, kvinnor och barn går det att urskönja ett och annat COME ON!
Vem blir inte fascinerad av stämningen. Trycket. Kanske var det faktorn som fick saudiska investeringsfonden Pif att inte ge upp köpet av Newcastle United trots 18 månader av nej från Premier League. Möjligen insåg man värdet av att få en svältfödd publik som inte skulle ifrågasätta något för att få uppleva framgångar.
På ett sätt är det svårt att klandra dem. Vem vill inte att ens klubb ska vinna? Det kan vara lätt att se mellan fingrarna och särskilt när man inte själv bestämmer. Ska vi kräva att supportrarna tar ansvar när de inte ens äger klubben utan bara följer den. Att med Saudiarabien som ägare följer frågor, men det faller lätt bort och till slut blir det bara fotbollen och dess levande läktare kvar.
Milan har som klubb klarat sig vidare många gånger i Europa och har erfarenheten och rutinen. Precis som om att man har spelarna som gjort det förut. I en timme levde Newcastles dröm och man var klart bättre än eleganterna från Milano. Först kom 1-1 och hemmalaget vacklade till sedan följde 1-2 när Newcastle jagade ett ledningsmål.
Europa är över för den här gången för Newcastle United, men publiken var med hela vägen fram till slutsignalen. Vilket är det alla ser som potentialen och det finns väl inget som talar för att det inte blir fler Europa-äventyr. Saudiskt kapital finns det gott om och den svartvita sporttvätten i norra England lär snurra allt snabbare oavsett synpunkter eller ej.