Den störste? Otvivelaktigt i Malmö FF och tre år i Stuttgart var mer än nog för Bosse Larsson. Medaljerna, mångsidigheten och målen i Malmö-tröjan visade en unik spelare.
Det är straffen som tog Sverige till VM som dyker upp först. Kanske för att jag sett den i efterhand? Bosse Larssons säkra bredsida i snömatchen i Gelsenkirchen, där det var omspel mellan Sverige och Österrike, tog det svenska landslaget till Västtyskland för att spela VM 1974.
Malmö-mittfältaren Bosse Larsson, som slog igenom som anfallare och även användes som mittback, var iskall när han skickade in 2-0 till Sverige. Följande sommar var Sverige nära att ta sig till kamp om medaljer men blev femma i VM och just Larsson fick kliva av skadad när Sverige ledde mot tyskarna.
Bosse Larsson har gått bort. 79 år gammal. Det är sorg i Malmö och det är förståeligt för en spelare som “Kung Bosse” får man aldrig uppleva igen. Någon som hellre nobbade tyska D-mark och vände hem för att spela i Malmö FF:s ljusblåa tröja och vinna ännu mer. Han vräkte in mål men såg också till att MFF vann en rad titlar.
Frågan är om hur det gått i Europacupfinalen mot Nottingham Forest om inte Bosse Larsson dragit korsbandet i kvartsfinalen mot Wisla Krakow? Nu var inte Larsson ensam om att missa finalen i München på grund av skada och ett normalt MFF hade givetvis gett det engelska laget en ännu svårare utmaning.
Bosse Larsson är en spelartyp som knappt finns längre. Inte bara för hans oerhörda mångsidighet där han kunde ta valfri plats i lagets centrallinje och alltid gör skillnad utan även för hans försiktighet vid sidan av planen. Han var försiktigheten själv och levde bara ut på planen.
Tiderna förändras och det är svårt att förhindra utvecklingen som även påverkat fotbollen. Där vi i dag ser unga talanger glimta till något år eller två i allsvenskan innan de sätter siktet på utlandet. Andra utmaningar, andra ersättningar och ett helt annat liv är det som lockar.
Bosse Larsson kom fram i en annan tid och via skolturneringar hamnade han i Malmö FF som 13-åring. Det blev A-lagsdebut som 18-åring och det var starten på en karriär som innebar sex SM-guld, fyra cupguld, tre allsvenska skyttetitlar och tre VM-turneringar.
Bosse Larsson blev även den förste att få Guldbollen två gånger. Redan 1965 fick han den och efter att ha tagit Sverige till VM fick juryn ändra på att inte ge en spelare priset två gånger. Det gick helt enkelt inte att undvika att ge Larsson Guldbollen 1973 för andra gången.
Han var en elegant spelare som ofta fick det att se oerhört enkelt ut när han spelade fram lagkamrater eller avslutade själv. Han hade mycket boll i sig och klarade av att ta fram det på planen. Insticken. Inläggen. Inspelen. Han besatt det mesta när det handlade om att få spelet att flyta.
Proffsanbuden var givna och Bosse Larsson flyttade till Stuttgart där han gjorde avtryck även i Bundesliga. Efter att ha varit främst anfallare men även mittback blev han spelfördelare i Tyskland. Det var inte konstigt att klubben ville förlänga med Larsson när treårskontraktet löpt ut, men Bosse Larsson ville inte vara kvar trots löftet om rikedom.
“Jag är ju inte den typen av människa som behöver en massa ledighet. Jag är inte lagd åt det hållet. Jag vill ha någonting att sysselsätta mig med. Jag har ju alltid jobbat. När jag var där nere så gick man bara där hemma på dagarna. Det var inte kul”, sa Bosse Larsson i Mats Wemans eminenta porträtt av honom i magasinet Offside.
Bosse Larsson var på något sätt antitesen till dagens fotbollsspelare och stjärnor som gärna flashar framgångarna på olika vis. Han höll sig till jobbet efter att han avrundat karriären i Trelleborgs FF och en av få gånger han syntes var när han invigde Malmös arena 2009 och stod för den första avsparken.
Bosse Larsson ville inte ta något rampljus. Han ville hålla sig i bakgrunden och inte göra något väsen av sig. Precis tvärtemot hur han var på planen där det eminenta fotbollskunnandet kompletterades av en grinighet och tjurighet som många vinnare besitter.
Och det går att förstå sorgen i Malmö för Bosse Larsson var unik och vi får inte uppleva något liknande igen. Enda sättet att tackla det är att tänka tillbaka och inse hur mycket glädje och stolthet Larsson bjöd staden, klubben och alla supportrar på. Tack för det, Bosse.