“Det är ett definitivt nej”, sa Olof Mellberg när han under måndagen höll en improviserad presskonferens inför BP:s första träning för 2024. Även om han inte ville tala om vem eller vilka som gett honom ett erbjudande, som han tackat nej till, var Mellberg tydlig om att dörren var stängd. Nu är det BP som gäller.
Därefter kom ett uttalande från fotbollsförbundet där generalsekreterare Andrea Möllerberg var först ut. “Jag har full förståelse för att det förväntas ett besked om var vi står. Med respekt för att rekryteringsprocessen av en ny förbundskapten är konfidentiell kommer vi ej att kommentera detta ytterligare. Men givet det som Olof Mellberg säger i media vill vi bara förstärka att han inte är aktuell för uppdraget, och vi önskar honom lycka till med sitt i BP”.
Inga ytterligare kommentarer framöver? Varför då kommentera det ens nu? Om allt nu är konfidentiellt. Och att samtidigt poängtera att Olof Mellberg inte är aktuell för uppdraget. Nähä. Han har själv gått ut och sagt att han tackat nej. Så det är ingen direkt nyhet att han ska ägna sig åt BP.
Fotbollschef Kim Källström fyllde i efter Möllerberg för att sprida lugn i fotbolls-Sverige. “Rekryteringsprocessen pågår och vi har en gedigen plattform att utgå ifrån och ett stort jobb som är gjort kring kravprofil och kartläggning. Det viktigaste är att det blir rätt och frågan är självklart högt prioriterad för oss.”
Klart är att fotbollsförbundet är tillbaka på rutan GÅ igen. Så sent som i mellandagarna var ordförande Fredrik Reinfeldt gäst i Nyhetsmorgon och då talade han om att ny förbundskapten skulle bli klar i början av 2024. Han visste hur långt fram man befann sig, men verkligheten blev en annan när förbundets satsning på Olof Mellberg och Tony Gustavsson föll.
I torsdags publicerade jag och min kollega Martin von Knorring en artikel med rubriken: “AVSLÖJAR: Mellberg blir ny förbundskapten – Gustavsson kan stoppas av Australien”. Beskedet från flera källor var entydiga, Mellberg var bara en signatur från att bli en av två förbundskaptener för Sveriges herrar och det ansågs vara en formalitet.
Till både arbetsgivaren Brommapojkarna och till fotbollsförbundet hade den tidigare mittbacken och nuvarande tränaren gett signalerna om att han skulle leda Sverige framöver. Möjligen ihop med Tony Gustavsson, om denne bara kom loss från Australien, och de skulle i så fall bli den duo svensk fotboll sökte. Oavsett Gustavssons öde var Mellberg på.
Under torsdagen hade Mellberg fått det konkreta avtalet och han reagerade med att nobba det budet. Det var flera saker som han hängde upp sig på, enligt uppgiftslämnare, och det skakade om på SvFF som väntat sig ett enkelt avslut på en lång process. Det skakade även om i BP som hade Andreas Brännström på ingång som ersättare.
Ja, hur kunde vi publicera fel? I texten framkom att det var bara detaljer kvar och vi från flera olika håll fått samma bild. Att Olof Mellberg var en signatur från att ta över herrlandslaget. Nu blev det tvärstopp och när man under några dagar försökte hitta tillbaka med nya förhandlingar gick det inte att överbrygga skillnaderna. De växte snarare.
Vi får givetvis ta på oss att vi i rubriken gick fel med “blir”. Vår bild via flera källor med god insyn var att SvFF tidigt flaggat för både Olof Mellberg och för Tony Gustavsson vad som gällde kring ersättning. Att det handlade om mer i möjlig bonus än i fast lön. Samt att det handlade om ett kortare kontrakt. Och att SvFF därför inte trodde att det skulle vara ett hinder.
Både när SvFF anställde Janne Andersson och Erik Hamrén fick förbundskaptenerna två mästerskapscykler på sig i kontraktsform. Till Mellberg (och Tony Gustavsson) handlade det om ett kontraktsförslag som gällde över kvalspelet till VM 2026. Något som kunde vara över redan hösten 2025, vilket är om 18-19 månader. Inte mycket tid att få ihop något på.
TT uppgav under söndagen att SvFF haft kravet att Olof Mellberg var tvungen att vinna gruppen i Nations League i höst, annars skulle han bli av med jobbet. Om det är korrekt – vilket jag undrar – hade alltså förbundet öppnat för en ny jakt på en ny förbundskapten redan om mindre än ett år, och det med kort inför starten av VM-kvalet.
Kombinationen av lägre lön än föregångaren Janne Andersson och kortare tid än Andersson går lätt att läsa som: vi tror inte på dig men vi chansar. Ur det perspektivet är det lätt att förstå Mellberg som knappast behöver pengarna – hans lön i BP är blygsam för att vara allsvensk –och att han därför inte ville ta jobbet och gå med på villkor som inte imponerade.
Synd på många sätt. Trodde på Olof Mellberg som förbundskapten och i kombination med Gustavsson var det lovande. En hel del pekar på Mellbergs brist på framgångar och korta karriär, men bara åren i BP har varit starka nog. Tommy Svensson hade när han tog över Sverige varit lagledare i Öster och tränare i Alvesta (!) och gjort två och halvt år i norska Tromsö.
Olof Mellberg har givetvis ett ansvar. Han fick nuvarande arbetsgivaren BP att gå långt i att rekrytera en ersättare i form av Andreas Brännström. Han fick även SvFF att tro att han var på. Om det enbart var principer eller om Mellberg såg möjligheten att pressa SvFF i sista stund är svårt att veta. Kanske en kombination, trots allt.
Klart att det går att argumentera att Sveriges landslag ska ledas av någon som brinner för uppdraget. Undrar om det någonsin varit så? Oavsett faller det argumentet ganska lätt när det finns alternativ som lockar tränare mer. Det är uppenbart att fotbollsförbundet missbedömt attraktiviteten kring att vara förbundskapten för Sverige 2024.
Flera med insyn i processen har påpekat att de ansvariga på fotbollsförbundet är nya i sammanhanget. Fotbollschef Kim Källström, generalsekreterare Andrea Möllerberg och landslagschef Stefan Pettersson har inte rekryterat många tränare genom åren. Närmare noll om vi talar tränare på den här nivån och det är givet att det är en utmaning.
Styrelseledamoten Simon Åström som sitter med i förbundets grupp som ansvarar för rekryteringen av förbundskapten har som Örebro-vd mer erfarenhet än den anställda trion. Men det finns nog rätt många ÖSK-supportrar som undrar kring hans kunnande i dylika frågor sett till klubbens utveckling när han var ansvarig.
Vilken väg väntar nu? Om SvFF fortsatt hoppas på Tony Gustavsson som en del av en duo borde det handla om en gammal storspelare som är tränare numera. Henrik Larsson? Fredrik Ljungberg? Jonas Thern? Då framstår Larsson som det troliga alternativet, även om han inte vill fronta något landslag.
Å andra sidan kanske förbundet börjar om helt. Tony Gustavsson vill leda Australien i OS i Paris (hur kul det nu blir utan korsbandsskadade Sam Kerr) och kan först vara tillgänglig på heltid i augusti. Det hade funkat om man haft en Olof Mellberg redan nu, men i det här läget är det möjligt att Möllerberg, Källström och Pettersson startar om processen igen.
Är det inte panik med tanke på att Sveriges första träningsmatch är 21 mars? Inte i min värld, även om det vore bra. Fördelen är att de ansvariga på SvFF tidigare sonderat med en del alternativ och vet hur status är på diverse kandidater. Nej, det finns inga givna kandidater och det är utmaningen. Återstår att se var man landar sett till att det är en “gedigen plattform” att utgå i från.
Det är enkla poänger om man skjuter in sig på Fredrik Reinfeldt. Naturligtvis något som går hem i det svenska supporterkollektivet – där SvFF-basen symboliserar allt som är fel i svensk fotboll – men det är att göra det väldigt lätt för sig. Den förklaringsmodellen är för enkel. Det är inte en Lars-Åke Lagrell-ledare som är ordförande.
Här har SvFF-basen lämnat över ansvaret till högsta tjänstekvinna och fotbollskunniga samt två från styrelsen. Om han varit än mer delaktig i processen hade det givetvis också kritiserats. Reinfeldt är högst ansvarig och det finns givetvis saker att påpeka kring tillgänglighet och transparens, men misslyckandet att lösa en förbundskapten är inte hans.
I så fall får man dra det ännu längre bak i tiden. Till i mars i fjol när förre SvFF-basen Karl-Erik Nilsson några veckor före sin avgång valde att ge Håkan Sjöstrand året ut som arbetande generalsekreterare följt av ett halvår till styrelsens förfogande. Då var Reinfeldt styrd av det beslutet vilket på ett sätt påverkade.
Den nye SvFF-basen behövde naturligtvis tid på att lära känna förbundet, styrelsen och kraven som gällde för att rekrytera en ersättare som generalsekreterare. Något som tar tid om man ska göra ett gediget arbete. Vem visste då att även övergripande landslagschefen Jens T Andersson skulle hoppa av i oktober? Nej, det visste ingen och där tappade man tid och kraft i processen.
Det hade varit konstigt att rekrytera en förbundskapten utan att varken en ny generalsekreterare eller en ersättare till Jens T Andersson var på plats. Nu tog det till i november innan Möllerberg drog i gång och hon har fått en ny fotbollsorganisation på plats med Källström. De måste få möjligheten rekrytera förbundskapten. Förhoppningsvis lär man sig av misslyckandet med Mellberg.
Sverige ska hantera en grupp i C-divisionen i Nations League oavsett tid för förbundskaptenerna. VM-kvalet till Nordamerika är det viktigaste och det börjar tidigast i mars 2025. Blir det fyrlagsgrupp för svensk del är det först VM-kval i september 2025 och till dess ska man definitivt ha kunnat sätta sin prägel på landslaget. Vem det nu blir som nappar först på ett kort kontrakt och en låg lön.