Att Nordens Uefa-allians spricker är inte bara av ondo

Under onsdagen samlas de styrande i Europas fotbollskonfederation Uefa i Paris. Under ett par dagar väntar ett möte för exekutivkommittén samt den årliga kongressen i den franska huvudstaden. Lägg till det mängder av formella och informella träffar mellan lyxiga måltider.

Även om Uefa-basen Alexander Ceferin ersatt limousinerna mellan det femstjärniga hotellet nära Eiffeltornet och kongresslokalerna med bussar saknas inget när representanter för alla Europas nationsförbund och andra potentater träffas. De har det behagligt när går igenom 2023, blickar framåt och tar en del beslut.

Årets kongress väntar på torsdag förmiddag och den är mer uppmärksammad än vanligt. Skälet är att Uefa och Alexander Ceferin lagt fram ett förslag på stadgeändringar som i förlängningen berör antalet mandatperioder som han (och andra inom Uefa) kan sitta på sina poster. Vilket vållat en del uppståndelse.

Ja, nu är det fotbollens värld och då betyder uppståndelse mest en hel del information och anonyma uttalanden till olika medier. Få vågar eller vill tala öppet och i klartext, för då blir straffet hårt om man är på den förlorande sidan. Bättre att påverka anonymt med mindre risk.

Den stenhårda mekanismen där man trycker bort och marginaliserar personer som inte är på ens sida eller revolterar finns inom Fifa, inom Uefa och inom det svenska fotbollsförbundet. Det är en fotbollskultur och en mekanism som inte bara bidrar till att få folk att stå rakt i ledet utan den skapar även en tystnadskultur.

Det här kan människor med makt klaga på när det är till deras nackdel, men även använda när det passar deras syften. Vi som journalister jobbar med källskydd och måste väga informationen vi får eller tar del av samt dubbelkolla den. Det gör det svårjobbat och svårbevakat.

Egentligen skulle Uefa-kongressen varit i Madrid men efter kysskandalen kring den förre spanska ordföranden och Uefa-höjdaren Luis Rubiales flyttade man på evenemanget. Det spanska förbundet fick känna av att man inte agerade tillräckligt snabbt och rappt. Pang, så flyttade man kongressen.

Det går som sagt undan i fotbollsvärlden och få talar öppet om vad som sker och inte sker. Allt för att hålla alla möjliga dörrar öppna när det eventuellt svänger. Det gäller för ledare eller tjänstemän att skickligt kunna navigera den här världen. Alternativt får man lämna den på ett eller annat sätt.

Den gamle storspelaren Zvonimir Boban var till alldeles nyligen fotbollschef för Uefa. Men han hoppade av jobbet i protest mot Ceferins föreslagna stadgeändring som innebär att slovenen som leder Uefa kan sitta ändå till 2031. Förutsatt att ändringen går igenom och han ställer upp i valet 2027.

Formellt har Uefa regeln om max tre mandatperioder på fyra år. Ceferin valdes dock till ordförande för Uefa 2016 efter att Michel Platini tvingats bort i svallvågorna av mutskandalerna 2015. Fransmannen föll framför allt på en betalning på två miljoner schweizerfranc som han fick 2011 från Fifa, men som påstods röra uppdrag från slutet på 1990-talet och början av 2000-talet.

Alexander Ceferin blev vald när tre år återstod av det som var Platinis mandatperiod och slovenen vill nu inte att den räknas. I förslaget som Uefa-basen och hans allierade tagit fram är det tydligt att begränsningen på tre mandatperioder enbart gäller för de som är valda efter 2017 och Ceferin blev vald 2016.

Allt talar för att Alexander Ceferin får igenom stadgeändringarna. Även de som är tveksamma till att ge slovenen möjlighet att fortsätta som Uefa-bas till 2031 är öppna med att Uefas stadgarna behöver tydliggöras. Frågan är bara vad det slutar med efter det kommande dygnet när parterna kohandlar.

Förutom stadgeändringen finns exempelvis ett förslag om att Uefas styrande exekutivkommitté på 20 personer ska gå från en inkvoterad kvinna till två. Läggs bägge förslagen i ett paket i omröstningen eller går de separat? Det är naturligtvis ett maktspel som pågår.

Under söndagen var den norska fotbollsordföranden Lise Klaveness i Trondheim på Play The Game-konferens och talade. Konferensen handlar till stora del om hur styrningen av idrotten ska bli mer demokratisk, öppen och välfungerande och det var därför extra intressant att lyssna på henne.

Lise Klaveness var tydlig med att norsk fotboll inte bestämt sig hur man skulle rösta på torsdag. “Vi ser det inte som för eller emot Ceferin, utan vad som är bäst för styrningen av Uefa”, förklarade norskan som under sina knappa två år utmanat världsfotbollen på flera plan. Hon har varit direkt obekväm och det uppskattar inte männen som styr.

Även om Klaveness nu är försiktigare i hur hon uttrycker sig är det uppenbart att hon står för ett öppnare och tydligare ledarskap än de andra nordiska förbunden. Danska DBU är tätt allierat med Ceferin via DBU-basen Jesper Möller.

Danska fotbollsförbundet har en historia av att backa de som är bäst för Danmark. Även i hyfsat modern tid. Skrev en krönika under VM i Qatar om hur DBU i alla år jobbade med Blatter och Platini. Något som gav Parken EM-matcher 2021 framför Friends Arena.

SvFF-basen Fredrik Reinfeldt har inte uttalat sig om den föreslagna stadgeändringen – och nobbar intervjuförfrågningar i Paris inför kongressen – men generalsekreterare Andrea Möllerberg har sagt till Expressen att SvFF står bakom slovenen.

Finlands Ari Lahti var på väg in i Fifas styrande råd för ett år sedan, en välbetald och skön post, men drog tillbaka kandidaturen på morgonen inför Uefa-kongressen. Man kan misstänka i löfte om något framtida köttben och då rubbar man inga cirklar.

Det är snart åtta år sedan dåvarande SvFF-basen Karl-Erik Nilsson var först ut att backa den okände Alexander Ceferins kandidatur tillsammans med andra förbundsordföranden i Norden. Detta gjorde han trots att det återstod sex veckor till det ens var klart vilka som skulle ställa upp i Uefa-valet.

Lägg till att SvFF:s kandidat i Fifa-valet som avgjorts tidigare på våren (Michael van Praag) även var en kandidat i Uefa-valet. Det visade sig i efterhand att Nilsson agerat kungamakare och försökt få till en kompromiss där Van Praag skulle sitta tre år – och därefter skulle Ceferin ta över.

Men Ceferin nobbade det förslaget och svensk fotboll i form av Karl-Erik Nilsson gick då stenhårt på slovenen. Betalningen för den lojaliteten kom våren 2017 när Nilsson fick mest röster av alla kandidater till Uefas exekutivkommitté och även titeln förste vicepresident. I ett slag var Karl-Erik Nilsson nummer två i Europas maktorgan för fotboll.

Då hade Nilsson hela Norden bakom sig men nu spricker det upp. Om ett år måste Karl-Erik Nilsson lämna Uefas exekutivkommitté om inte SvFF ger honom stöd att sitta kvar. Vilket få tror på, och Nilssons reträttpost som ordförande i RF försvann efter ryssröstandet i höstas. Kanske bara blir Oddevold från våren 2025 om inte Uefa kan ge honom andra uppdrag?

Många tror att Fredrik Reinfeldt vill in i den värmen i exekutivkommittén efter Karl-Erik Nilsson. Stöd till Ceferin på torsdag är ingen nackdel. Då blir det möjligen en kamp mellan Reinfeldt och Klaveness om den sista platsen som är öppen för Norden då Jesper Möller lär hålla fast i sin stol.

Fördelen med att den nordiska alliansen spricker är att vi åtminstone får viss insyn via Lise Klaveness. Nackdelen är väl att Norden kunde varit ett bra och vettigt röstblock i Uefa, men det är svårt att veta vad Nilsson och Möller gjort under åren vid makten och då kanske man lika gärna kan vara utan det.