Frågan är vad som varar längst? Jon Dahl Tomassons charmoffensiv mot medierna eller hans offensiva fotboll. Han är förbundskapten, inte trollkarl, och fortfarande går det att ana hål i det svenska laget.
Efter några välkomnande ord från generalsekreterare Andrea Möllerberg och fotbollschef Kim Källström och en krystad reklamfilm var det till slut dags för Jon Dahl Tomasson att kliva fram och ställa sig bakom podiet hos fotbollsförbundets sponsor. Sveriges nya förbundskapten för herrlandslaget.
Om Gert Fylking varit på plats hade han kunnat hoppa fram och skrika: ÄNTLIGEN! Det har tagit sin tid att få klart med en förbundskapten och antalet kandidater och “nej tack” är för många för att redogöra för, men Jon Dahl Tomasson var inte först i kön även om man i dag gärna lyfter fram att man talades vid i december. Jo, men då talade SvFF med nästan alla med Uefa-licens och viss koppling till Sverige.
Det är tre månader sedan företrädaren Janne Andersson satt på samma ställe och sammanfattade dryga sju år som ansvarig. Då var det en ganska stukad person som lämnade uppdraget efter två raka mästerskapsmissar och en enorm skillnad mot den person som nu tar över. Vilket inte är konstigt, för förbundskaptensjobbet slukar alla även om det tar olika lång tid.
Jon Dahl Tomasson som är Sveriges första utländska förbundskapten i fotboll tog hand om språkfrågan direkt. Han slog fast att han kommer att tala engelska i jobbet som förbundskapten. Dansken som levt utomlands i närmare 30 år som spelare och ledare anser att han är för dålig på svenska – och att svenskar är för dåliga på danska. Ett förståeligt beslut.
Bara genom att se på Dahl Tomasson och lyssna på honom gick det att se hur glad, stolt och exalterad han är över uppdraget att leda Sveriges landslag. Klart att det är en bra möjlighet för honom när Blackburn Rovers visade sig vara ett ekonomiskt pressat projekt. Det korta kontraktet över VM-kvalet är inget hinder när man är kan tänka sig att se det mesta som en språngbräda.
Klart att Jon Dahl Tomasson brinner för att lyckas med landslaget, men precis som när Malmö FF i januari 2020 valde honom trots brister i CV:et i form av ringa erfarenhet som huvudtränare, är detta en möjlighet för ett ekonomiskt pressat fotbollsförbund att få till en rekrytering som både passar kravprofilen och ryms inom budgeten.
Dansken står för en helt annan fotbollsfilosofi än Janne Andersson och Lars Lagerbäck. Åtminstone på taktiktavlan. Dahl Tomasson vill spela för att vinna och inte för att undvika en förlust, samt att han vill bjuda de som betalar för att se på matcher på en underhållande fotboll. Ja, det är lätt att säga och det blir något knepigare när han ska spela den fotbollen med det svenska spelarmaterialet.
Det låter lovande och lockande och klart att Kulusevski, Gyökeres, Isak, Elanga, Forsberg och Larsson kan skapa hopp om en potent offensiv. Frågan om hur Dahl Tomasson ska lösa det håliga svenska försvaret – som bidrog till att Janne Anderssons sista år var mörka och rymde missat VM och EM – fick svaret att hela laget försvarar, inte bara backarna.
Klart att det är riktigt, men Sverige har saknat alternativ som kan hålla tätt och skapa en stark defensiv. Det är ofta så framgångarna har kommit för svensk fotboll, men kanske är dansk ledning det som krävs för att klivet över till en annan fotboll ska lyckas. Annars är frågan hur länge det går att tro på ett nytt och offensivt svenskt landslag.
Risken är att medier och supportrar går i Erik Hamrén-fällan där tal om mästerskapsmedalj, “shining” och ett annat spelsätt var en falsk gryning som slutade i två misslyckade gruppspel i EM 2012 och 2016. När Hamrén kom fanns en trötthet på Lagerbäck-fotbollen, men när väl Janne Andersson såg till att den riskminimerande fotbollen gjorde comeback var det roligare sett till resultaten.
Det är som den berömda filten i fotbollstaktiska och enkla diskussioner. Att om man drar upp den för att värma huvudet fryser man om tårna och vice versa. Kan ett svenskt herrlandslag utmana med en offensiv fotboll där det handlar om lägga all kraft på att vinna snarare än att undvika att förlora? Vi kommer att bli varse det inom ganska kort.
Fyra träningsmatcher i vår följs av sex matcher i Nations League i höst innan det avgörande VM-kvalet spelas 2025. Det kan bli en fyrlagsgrupp med spel enbart hösten 2025 eller en femlagsgrupp och då börjar kvalet i mars. Först om Dahl Tomasson tar Sverige till VM får han förlängt kontrakt. Klart att han kan lyckas, men mycket hänger på lottningen.
Har sett en del som pekar på att VM i Nordamerika 2026 utökas från 32 länder till 48 och att då bör det vara lätt för Sverige, men den 50-procentiga ökningen påverkar inte Sverige så värst mycket. I Europa har VM-platserna “bara” gått från 13 till 16 och det är ingen stor höjning. Med tanke på att Sverige inte ens klarade av att ta en plats i EM i Tyskland där det fanns 23 platser kan det inte ses som givet att Sverige spelar VM.
Jon Dahl Tomasson var fåordig kring sin landslagsstab och vem som blir lagkapten. Han vill återkomma när han väl börjat samtala med spelare och tänkbara ledare. Det är uppenbart att danskens ord väger tungt och det är inte givet att ledarna från Janne Anderssons stab är kvar kring herrlandslaget när det är omstart i Porto 18 mars.
Den 13 mars tar Dahl Tomasson ut sin första trupp med 23 utespelare och tre målvakter. Då får vi en första indikation på vilket riktning han vill gå med olika spelare och fram till dess bör man utröna frågor kring spelarråd, lagkapten och andra önskemål. Han bör ha träffat eller åtminstone ha samtalat längre med en del av de viktigaste spelarna inför den första samlingen.
Dahl Tomasson var inte säker på om han skulle prata med Janne Andersson, men det är ett misstag att inte tala med sin företrädare. Klart att man kan lära sig en del av Anderssons insikter och synpunkter, och jag är övertygad om att den tidigare förbundskaptenen gärna delar med sig från sina år som ansvarig för herrarna.
Under sin första pressträff var Jon Dahl Tomasson på en charmoffensiv mot oss i medierna. Om han fått rådet, kommit fram till det själv eller om det var en kombination är ointressant, men det var en märkbar skillnad från hur han var som Malmö FF-tränare. Nu var den dansk-nederländska spetsigheten undanstoppad. Hur länge? Återstår att se.
Undrar vad som varar längst? Tron på att Sverige kan spela en fotboll som bygger på att man vill vinna snarare än att undvika att förlora eller den Dahl Tomassonska charmoffensiven mot medierna? Just nu är det knapp fördel för den offensiva spelstilen men inget är givet i den här kampen för bägge kan rasa samman.
Vi vet alla att smekmånader kring förbundskaptener kan vara i några veckor (Hamrén), några månader (Söderberg och Lagerbäck) eller några år (Andersson). Nu har Jon Dahl Tomasson inlett sin epok med en stark första dag, men det säkraste är att göra som alla inom fotbollen; och ta en match, eller rättare sagt, en dag i taget.