I grunden samma trupp. I stora stycken samma stab. Ett gäng som nu ska spela underhållande, framåtlutat och vinnande. Jon Dahl Tomasson är fotbollstränare och inte trollkarl – men oavsett blir det spännande.
Om tidigare förbundskaptenen Janne Andersson satt i radhuset på Lidingö och följde uttagningen av Jon Dahl Tomassons första landslagstrupp måste han ha skrattat. Kanske kommenterade Andersson en del spelare till både hustrun Ulrika och hunden Conrad. Typ: “Vad var det jag sa?”
För när man såg målvakter och försvarare var det som om Janne Andersson dragit namnen. Vi har sett det gänget tidigare. Den tidigare förbundskaptenen upprepade många gånger de sista åren att oavsett vem som tagit ut truppen hade det inte skiljt sig åt på många namn. Den här onsdagen i mars måste han känt att han hade rätt.
Ja, jag vet att den nya förbundskaptenen tog ut Gustaf Nilsson, Anton Salétros, Simon Olsson och Jacob Ondrejka som inte varit med i det riktiga landslaget tidigare. Men vi fick inte det som många väntat sig i form av Roony Bardghji, Lucas Bergvall eller Sebastian Nanasi. Och det var i mångt och mycket gänget från i höstas.
På ledarsidan har förutom Dahl Tomasson och hans assisterande Remy Reijnierse även fystränaren Ben Rosen och Sebastian Larsson tillkommit när Peter Wettergren blivit teknisk direktör och Paul Balsom fått kliva av. Annars är det de gamla vanliga gänget som är med. Mats Elfvendal. Dale Reese. Till och med Lasse Jacobsson som förvisso får en nygammal roll som scout.
En ny era kallar fotbollsförbundet omstarten under Jon Dahl Tomasson. Det hade varit lätt att tro att det skull hända ännu mer, men det är uppenbart att dansken som leder landslaget börjar så här. Nu handlar det om att utnyttja tiden fram till sommaren där fyra landskamper väntar för att sätta grunderna för det nya Sverige.
Vad det innebär konkret? Ja, vi får inte mer svar än att Dahl Tomasson vill spela en modern fotboll. Bollen ska framåt, inte i sidled eller bakåt. Inte heller ska den spelas runt som om det vore handboll. Framåt! Supportrarna betalar dyrt för biljetter och ska underhållas av svensk landslagsfotboll.
Målsättningen i varje match är vinst. Det går inte att vara rädd för motståndet och även om det är givet att man inte vinner alla matcher. Danske Dahl Tomasson lät lite som Erik Hamrén när han till och med bejakade ett drömmande om framgångar även om han inte talade om mästerskapsmedalj.
För er som kan er svenska och moderna fotbollshistoria vet att Lars Lagerbäck präglade många år mer att vara en realistisk pessimist. En riskminimerande fotboll som tog Sverige en bra bit innan Hamrén dansade in. Efter den minst sagt korta och inte så framgångsrika dansen följde Janne Andersson med en tillbakagång. “Jag drömmer inte, jag jobbar”, sa han.
Sverige under Jon Dahl Tomasson ska bygga på passion och engagemang. Och stoltheten att spela för Sverige. Om jag inte visste att jag var på en förbundskaptens presskonferens hade det gått att missta för en chef som eldar på sina säljare innan de ska ut och sticka in foten innanför dörren för att sälja på kunden en dammsugare. Alternativt mata “cold calls” 12-14 timmar om dagen.
Sveriges danska förbundskapten sände rejält med energi och passion. Han verkar trivas med jobbet. Minst sagt. Om han bott i Sverige hade SvFF kunnat använda honom för att halvera elkostnaden på kansliet på Evenemangsgatan i Solna. Hans entusiasm smittar och var elektrisk. Däremot ville inte Jon Dahl Tomasson gå in på några detaljer på hur det ska gå till när Sverige går in i en ny era.
Vi fick inte svar på vem som blir lagkapten trots att det är bestämt. Och den nya förbundskaptenen hatar att prata formationer och spelsystem. När jag undrade hur han skulle instruera spelarna utan att prata just formationer och spelsystem lämnade han podiet och ställde sig framför mig för att visa en möjlig svaghet med markering. Om jag nu förstod det rätt?
Nu tror jag inte att Jon Dahl Tomasson kommer att samla landslaget för några träningar i Porto och inte alls beröra spelsystem, principer och formationer. Utan det handlar väl om att hålla det inom gruppen och försöka svetsa samman laget. Han vill att spelarna ska få höra det av honom, inte läsa det eller höra om det på andra vägar.
Klart är att det är en pågående smekmånad när landslaget för herrar går in i en nya era. Hur länge? Det styr resultaten. Men det är spännande med något som viker av från det tidigare och Jon Dahl Tomasson har bestämt sig för att bjuda till på bästa sätt. Han beklagar att han inte kan svara på frågor och försöker skoja till det.
Den nya förbundskaptenen skjuter även tillbaka en del frågor till oss i media. Kanske ett kul grepp sett från podiet, men missar att poängen med frågorna är för att alla som bryr sig om landslaget ska få svar på vad de undrar. Om uttagna, om inte uttagna, om spelsystem och så vidare. Vi lär väl hitta varandra efter hand.
Nyckelfrågan är om ett nytt ledarskap kan få ett gammalt spelarmaterial att prestera bättre än tidigare? Det svaret lär vi få på vägen och det finns bara så mycket en tränare kan åstadkomma. Undantagen när ett ledarskap verkligen lyfter spelare finns, men det är betydligt vanligare att förbättringen blir marginell.
Portugal borta är ingen lätt start men där inser alla att en svensk förlust är trolig i en premiär för en förbundskapten. Värre är Albanien på Friends Arena där många nog räknar med svensk seger. Man har kanske inte koll på att laget är EM-klart efter att ha vunnit sin grupp före Tjeckien och Polen. Förlust där blir inte kul.
Svensk herrfotbolls nya era är i händerna på en entusiastisk dansk som utlovar en modern och underhållande offensiv. Det låter lovande och önskvärt och det är givet att man kan dras med i hajpen och börja tro på det. Men i verkligheten är det upp till bevis och leva upp till de stora orden.