MALMÖ. Ny seger, men bara 2-0 mot Hammarby. Malmö FF imponerar på och utanför planen – och blir svårstoppat. Seglar ett svenskt Bayern München upp vid horisonten?
Hammarby har uttalade ambitioner att återigen bli ett topplag. Under dryga 90 minuter på gräset i Malmö fick man känna av att avståndet just nu är rejält. Det tog en timme innan inbytte Viktor Djukanovic skickade i väg det första avslutet på mål, men Johan Dahlin gjorde en vass räddning.
Då stod det redan 2-0 vilket även blev slutresultatet. Är det något MFF-tränaren Henrik Rydström kan vara missnöjd med är det att den totala överlägsenheten man långa stunder visade bara resulterade i två mål av Isaac Kiese Thelin. Rimligare hade varit 3-0, 4-0 eller 5-0.
Det var klasskillnad på lagen. Malmö FF vann SM-guld i fjol men har vässat truppen, spelet och sätten man gör mål på. En snabb spelvändning med två raka djupledspassningar friställde Kiese Thelin som skickade in 1-0 efter en dryg halvtimme. Det var jobbigt för Hammarby som såg ut att ha en fembackslinje i långa stunder.
Malmö var kraftfullt och lekfullt när man tryckte ner Hammarby. Ofta var nästan alla spelare kring Oliver Dovin och Bajen-målet och det var kombinationer, utmaningar och avslut. Först tätt efter pausen kom 2-0 när Kiese Thelin var med i förspelet innan bollen gick till Sebastian Nanasi som hittade en framrusande Taha Ali som serverade Kiese Thelin på bortre stolpen.
Hammarby hade toppambitioner för några år sedan. Nu fick Bajen-supportrarna höra MFF-klacken skandera: En gång är ingen gång, Bajen har inga SM-guld. Kim Hellberg har en del att arbeta med för att få Bajen att kunna utmana om titlar och toppstrid och det var en jobbig eftermiddag i Malmö där rätt få räckte till.
Klart att det är väl tidigt att förklara Malmö som bäst, men våren har hittills sett hur laget är i cupfinal och nu två raka och oerhört överlägsna segrar. Vi får se hur det blir när man skruvar upp kvaliteten på motståndet med Värnamo, Västerås, Djurgården och AIK. Något säger mig att Malmö FF kan hantera det hela.
Inför den utsålda hemmapremiären på Eleda Stadion hängde jag med en gammal vän från tiden i Lund på partnerlunch i MFF:s hemmaarena. Tillsammans med 1 800 (!) andra gäster fick jag snabbt några fina skivor vällagad kalkon, rostad potatis och kunde välja på ett par såser samt rejält med salladsalternativ.
Öl, vin och vatten stod på bordet i något som trots allt ska gå undan inför avsparken och jag höll mig till det bubblande mineralvattnet. Det hela följdes av av kaffe, en mindre efterrätt och intervjuer med assisterande sportchefen Ola Toivonen och skadade backen Niklas Moisander.
Parallellt med det satt ytterligare 700 gäster i loger runt om på arenan. Bara den styrkan i att kunna ha 2 500 sittande matgäster ovanpå vad kiosker och annan försäljning gör i möjligheter till intäkter är imponerande. Lägg till att Malmö äger arenan och tog in närmare 21 300 åskådare under söndagen.
Det går att förstå Blåvitt-ordföranden Richard Berkling, som i en poddintervju med mig, talade med avund om MFF:s publikkapacitet och möjligheter till partnerintäkter med många sittande matgäster. Där finns en kraft som är svårslagen i Sverige i dagsläget ovanpå den sportsliga och den ekonomiska.
Förra helgen läste jag Noa Bachners krönika i Expressen efter premiären där han slog fast att ryktet om allsvenskans död är överdrivet. Ja, han kan knappast skriva något annat då mycket av hans journalistik på senare år, inklusive boken Den sista utposten, gått ut på allsvenskans styrka sett till dess unika ställning i Europa och dess tävlingsbalans.
Jag vill inte slå fast att allsvenskan är på väg att dö tävlingsmässigt, men sedan Malmö FF var i Champions Leagues gruppspel för första gången för tio år sedan har man vunnit Lennart Johanssons pokal sex av tio möjliga gånger. Fyra andra klubbar har varsin titel under de tio senaste säsongerna.
Ganska sned tävlingsbalans i min värld och hade man velat peka på hur snett det är hade man ganska lätt kunnat göra det. Man ser väl vad man vill se när när listan på vunna titlar i svensk fotboll radas upp de senaste tio åren. Jag ser en skev tävlingsbalans och en tydlig dominant.
Många tror att Malmö FF tar hem titeln i år också. Klart att man kan ta cuptiteln när Djurgården kommer till Malmö 1 maj. Lägg till det att ett gruppspel i Europa ser ut att vara svårt att missa och att man har spelare likt Sebastian Nanasi och Taha Ali som kan säljas. Så även om man lagt en offensiv budget kan man hämta hem det mesta.
Är det ett svenskt Bayern München som börjar utkristallisera sig i Malmö? Hoppas inte, men det går inte att utesluta sett till hur skickligt klubben sköts på många områden. Bayern är precis som Malmö medlemsägt men är en av de mest kommersiella fotbollsföreningar jag upplevt. De kombinerar medlemmar och tillväxt av intäkter.
Nu kanske våren 2024 inte är den bästa när man drar upp Bayern München som exempel. Om klubben inte vinner Champions League går man utan titel för första gången på tolv år. Bundesliga har man vunnit elva säsonger i rad men nu tar Bayer Leverkusen pokalen. Äntligen!
Kanske är Sverige och allsvenskan för små för att någon förening ska kunna rycka likt Bayern München? Ändå är det svårt att se något rubba MFF:s dominans där man trots allt vinner betydligt mer titlar än de andra klubbarna klarar av ihop.
Egentligen är största hotet att Malmö och klubbens ledning faller på eget grepp och gör misstag eller tappar ledande personer. Kanske något att hoppas på för de andra i allsvenskan? Och de andra som inte vill att tävlingsbalansen ska vara skev.
****
IFK Norrköping och Andreas Alm verkar ha en del att jobba med.
****
En del Malmö-supportrar hissade banderollen “Avgå Reinfeldt“. Tur MFF inte är en del av division 1. Då hade Ettanfotboll-basen Johan Englund kunnat straffa klubben och skilja supportrarna från läktaren.
****
Jag är helt för att supportrar ska kunna protestera mot SvFF-basen Fredrik Reinfeldt, men jag undrar vad ilskan och hatet beror på. Det känns som om en del är en tro att han vill ta bort 51-procentsregeln som klistras på honom och sedan att han likt företrädaren Karl-Erik Nilsson är för VAR.
Sedan kanske det ligger kvar en del bland Djurgårdens supportrar (och som spritt sig) från tiden som statsminister när han backade Magnus Pehrsson som hänvisade till upplevda hot är han avgick. Lägg till det att en del ogillar Reinfeldt på grund av hans politiska gärning och särskilt “Öppna era hjärtan”-talet på slutet.
För man kan inte säga att Reinfeldt efter ett år vid makten har något större ansvar för var svensk fotboll befinner sig just nu. En som i så fall har betydligt större ansvar för det är hans rival från ordförandevalet, Lars-Christer Olsson, som var Sef-bas 2012-2021 samt var en del av SvFF-styrelsen 2014-2021.
****
Blåvitts kräftgång fortsätter. Ny förlust, denna gång borta mot Halmstads BK. Makalöst jobbigt för ledningen. Tänk att nästmesta mästarna har ett SM-guld på 2000-talet. Under samma period har MFF vunnit nio SM-guld.