LONDON. Han lovade att dansa, sjunga och röka cigarr. Spelarna hissade honom med fara för hälsan. Carlo Ancelotti har gjort det igen – vunnit Champions League.
Läktarna på Wembley var närmast tomma. De sista Borussia Dortmund-supportarna hade gått för en bra stund sedan. Några vitklädda som backade Real Madrid var fortfarande kvar och kunde inte släppa blicken från firande spelare och ledare.
Mörkret hade börjat ta över i London. Konfettin var skjuten och låg utspridd. Fyrverkerierna hade tystnat. Ur den stora arenans innandöme forslades potentater och celebriteter med svarta minibussar och limousiner. Det väntade festligheter och middagar.
På plan fanns en del sändande TV-bolag men av det tyska förlorarlaget såg man inte mycket. Återigen hade man varit nära en titel. Återigen hade man stått där som förlorare och det gick att känna smärtan någon halvtimme tidigare när Mats Hummels och de andra i gul-svart tackat den enorma klacken.
Annat var det med Real Madrid-spelarna som knappt verkade vilja lämna gräset på Wembley. Äntligen hade Jude Bellingham och de andra fått in sina familjer, vänner och anhöriga på planen för att kunna fira Real Madrids triumf. Planstormarna i början av matchen innebar att INGEN obehörig ens fick närma sig planen.
En 15:e pokal vunnen i Real Madrids 18:e final. Det är sanslösa siffror. Ingen klubb i Europa är ens nära. Milan har sju titlar och Liverpool och Bayern München har sex var. Efter Champions League-triumfen under lördagen gick Luka Modric, Dani Carvajal, Toni Kroos och Nacho upp på sex titlar, och där fanns redan giganten Paco Gento som vann sex titlar med Real Madrid på 1950- och 1960-talet.
På något sätt var det talande att Toni Kroos stod för hörnan som Carvajal nickade in till 1-0 med en kvart kvar av matchen. Ett mål som sänkte Borussia Dortmund som annar varit närmast ett ledningsmål och fått se stolpen, Thibaut Courtois eller någon av Real Madrids backar freda målet.
Idrott och fotboll är grym på det sättet, men om man inte utnyttjar övertaget och chanserna kan det straffa sig. Mot Real Madrid brukar det definitivt straffa sig och efter 1-0 var det på många sätt över. Ian Maatsens felpass till Jude Bellingham dödade finalen helt när engelsmannen frispelade Vinicius Junior och brassen skickade in 2-0.
Efter att gulsvart dominerat på Wembley långa stunder med sånger, banderoller och pyroteknik – Uefa måste fått en chock när hela kortsidan tändes upp direkt efter pausen – så var det plötsligt vitt, vitt och vitt som ägde Wembley. Real Madrid levde upp till favorittrycket.
Om det kokade av känslor gick det att se en lugn person. Carlo Ancelotti visade inte mycket varken vid 1-0 eller 2-0. I pausen hade han dock både ändrat på lagets system och gett spelarna en skarp påminnelse (“jag behövde inte bli arg men jag behövde klarlägga en del)” om vad som krävdes för att vinna.
Även om ledningsmålet dröjde 20 minuter var det ett starkare Real Madrid som dominerade spelet mer och det räckte. Italienaren Ancelotti har blivit en specialist på Champions League och vunnit den fem gånger som tränare. Redan som Milan-spelare var han med och vann Europacupen två gånger och det har fortsatt som tränare.
Champions League-titeln i London var den tredje med Real Madrid och tidigare vann han den två gånger med Milan. Utöver det har han en finalförlust med Milan (Liverpool i Istanbul) och det är klart att han haft starka lag med stora stjärnor, men det är inte bara att vinna på beställning.
Det finns något sympatiskt över italienaren som sällan tar till några överord eller står för några utspel. Vittnesmålen om hans tränargärning vittnar om att han bryr sig lika mycket om människorna som om fotbollsspelarna, och garanterat vet hur han ska särbehandla så att det fungerar i omklädningsrummet.
Om han är tidernas bäste tränare? Går det ens att utse? Han är definitivt en av dem och lägg till att han är en gentleman i en värld där det ofta handlar om armbågar, rubriker och “mind games”. Och det är lätt att glömma bort att han var lite på dekis (förlåt, Everton-supportrar) när han återvände andra gången till Real Madrid.
Han har verkligen inte lyckats överallt och fick bland annat lämna Chelsea, Paris SG, Bayern München och Napoli utan att leva upp till de höga kraven som de ägarna hade och även då hade han starka manskap. Men man hörde aldrig honom gnälla eller beklaga sig utan han jobbade på.
När Real Madrid skulle ha en ersättare efter Zinedine Zidane ville man ha Massimiliano Allegri. Det blev till slut nobben och i stället vände man sig till dåvarande Everton-managern. Han trodde inte det var sant och sa att det förvisso var bra publicitet för honom, men att det inte skulle ske.
När erbjudandet var konkret släppte han Everton och det är klart att både supportrar och ägare till Liverpool-klubben kan undra kring om italienaren är en gentleman efter uttalanden och ett långt kontrakt. Ancelotti drog till Madrid och har firat både liga och Champions League-titlar med sång, dans och cigarrer.
Hans mjuka ledarskap har viss svensk bäring. Carlo Ancelotti har varit tydlig med att Nils Liedholm som värvade Ancelotti till Roma betytt mycket. “Liedholm hade en sådan tro på sin egen kraft att han gav spelarna stort ansvar”, skrev Carlo Ancelotti i sin bok Quiet Leadership för några år sedan. ”Han var, och är fortfarande, min viktigaste referenspunkt inom fotbollen.”
Att skämta med spelare, att umgås med dem och tala om annat än fotboll är något som Nils Liedholm lärde Ancelotti. Och italienaren har varit öppen om vad han står för som ledare: “Ibland säger folk att jag är för snäll, att jag behöver en piska att använda, men om man vill ha en sådan person så får man ringa en annan tränare.”
Uppenbarligen fungerar det att vara mjuk och vänlig om man ska lyckas i Champions League. Vilket Carlo Ancelotti är ett levande bevis på. Inget förvånar om Real Madrid med Kylian Mbappé står som vinnare även 2025. Och då väntar ny dans, ny sång och nya cigarrer.
****
Otroligt pinsamt för Uefa och engelska FA att det var tre planstormare som stoppade matchen i början. Att det knappt verkade finnas beredskap och de tre männen kunde närmast göra vad de ville.
****
Till i höst ändrar Champions League skepnad. Inget gruppspel längre utan en sammanhållen serie med alla 36 lagen. Varje lag lottas till fyra hemma- och fyra bortamatcher mot åtta olika motståndare.
De åtta främsta i sluttabellen går direkt vidare till åttondelsfinalerna medan lag 9-24 spelar play-off-matcher för att nå dit. De sista tolv åker ut. Champions League pågår även i januari.
Om det blir succé? Omöjligt att veta men sedan tävlingen lanserades 1992 har man ändrat på formatet flera gånger och populariteten har inte skadats. Trots fotbollens påstådda konservatism.