MALMÖ. Pontus Jansson har försökt ha en fot på ståplatsläktaren och en i Malmö FF. Två världar och i sprickan dem emellan ryms en konflikt i svensk fotboll.
Pontus Jansson fick inte spela Malmös sista match före sommaruppehållet. Uppgifterna om att han chattat med huliganer och var del av en förundersökning ledde till MFF:s beslut att han skulle stå över. Det påstods att allt skett i samförstånd med mittbacken. Om det är korrekt? Svårt att tro, men som mycket i det här ärendet är det inte lätt att veta vad som är riktigt.
Reaktionerna på det hela var blandade och en del MFF-supportrar gick hårt åt Malmös ordförande Anders Pålsson med banderoller när klubben spelade 2-2 mot Brommapojkarna. Det är uppenbart att en del stöttar Jansson oavsett och anser att det borde Malmö FF också göra. Tänk om det visar sig att MFF lät Jansson spela några matcher trots att man visste om det hela.
Mycket är som sagt oklart kring vad som egentligen skett. Pontus Jansson gick ut både via sina sociala medier i söndags och via Malmö FF tidigt i måndags och bad om ursäkt för det hela och ångrade att han varit en del av chattgruppen. Parallellt förnekade han en del av uppgifterna som förekommit i media vilket knappast gjorde bilden av vad som skett klarare.
Under måndagen kom till slut både en presskonferens med kammaråklagare Henrik Nordquist och en släppt förundersökning gällande åtal kring bland annat våldsamt upplopp. Det handlar om att tolv personer är misstänkta för både våldsamt upplopp och anstiftan i samband med bråk mellan supportrar kopplade till Djurgården respektive Malmö FF i september i fjol.
De misstänkta brotten hamnade dock i skuggan av åklagarens val att ha med chattar mellan några av de misstänkta och Malmös stjärna Pontus Jansson som inte är misstänkt för brott. Där det i förundersökningen framstår som om Jansson gav smileys till antisemitiska uttalanden i chattgruppen, deltog i uppstyrning av slagsmål och skrattade åt skämt om att spränga bomber utanför Elfsborgs hotell.
Om det är korrekt eller inte återstår att se. På sociala medier valsar andra versioner omkring av påstådda Whatsapp-konversationerna som skett i gruppen och där framstår det som om Jansson svarat på helt andra saker i chatten. Åklagaren Henrik Nordquist medgav sent på måndagen att det kan ha blivit fel när man tömt telefonerna. Vad som är rätt är svårt att veta.
Det var i torsdags som Aftonbladet hade uppgifter om att Pontus Jansson ingick i en förundersökning gällande upploppen i Stockholm. Tidningen skrev att han bland annat hjälpt huliganer att få reda på var Elfsborg bodde inför fjolårets guldmatch. Just den delen framgick inte alls av de släppta chattarna som nu ingår i förundersökningen utan verkar ha varit felaktig.
Klart att det går att undra kring åklagarens val att inte sekretessbelägga uppgifterna kring Pontus Jansson. Om han inte är misstänkt för brott är det trots allt graverande uppgifter att släppa ut det. Polis och åklagare har rätt att ta sig in i mobiler när man misstänker brott, men här är det tydligt att Jansson, enligt åklagaren, inte begått något brott. Att då släppa innehållet utan sekretess är anmärkningsvärt.
Motivet som åklagaren har för att offentliggöra chattarna är att han vill visa att det är fotbollsrelaterad brottslighet. Därför är Pontus Janssons chattande med en del misstänkta huliganer en del av förundersökningen. Vilket är skadligt för mittbacken. Lägger man till att det kanske inte ens är fullständiga chattar är det inte konstigt om en del fotbollssupportrar och Jansson själv landar i konspirationstankar.
Pontus Jansson har alltid tagit ställning för supportrarna och den svenska läktarinramningen, men även till viss del för risksupportrarna och uppstyrda slagsmål på annan plats. Han drev kampen mot Villkorstrappan och samlade in profiler som backade upp motståndet via ett upprop. Att polis, åklagare och andra som utkämpar en strid mot supportrar som tänder bengaler och slåss stört sig på Jansson är ingen högoddsare.
Jag vill tro mer om det svenska rättsväsendet än att det är en konspiration. Om det har blivit fel hoppas jag att Pontus Jansson driver det fallet. För alla förtjänar att veta vad som är korrekt. Vad har han skrivit? Vad har han reagerat på? Vad är det för utbyte som skett i en chattgrupp som han nu förstått att han inte borde varit med i.
Klart att det blir problematiskt för Pontus Jansson och Malmö FF om han hängt kvar i en chatt där det förekommit allt från grova skämt om judar till uppstyr av stök och planstormningar plus kritik mot arbetsgivarens ledning. Där det handlade om säkerhet och biljetter i samband med premiärträningen som många grupperingar i slutändan bojkottade.
Pontus Jansson borde sätta sig vid ett podium och svara på frågor. Allt för att ge sin bild av vad som är rätt eller fel, men också svara på var han står i en rad frågor som avhandlas i den chatt som vi sett i förundersökningen. Hur ser han på Malmös vd Niclas Carlnén och säkerhetsansvarige Peter Narbe som exempelvis kritiseras av folk i chatten? Eller för att visa hur fel det blivit i chatten.
Pontus Jansson kom från Malmö-läktarna men blev tillräckligt duktig som fotbollsspelare och nådde inte bara MFF:s A-lag utan även landslaget, Serie A och Premier League. För ett år sedan vände han hem från England och Brentford för att hjälpa sitt älskade Malmö FF till nya framgångar och det har blivit både SM-guld och en cuptitel.
Det är svårt att inte gilla en person som nobbar ytterligare miljoner för att spela för en förening han älskar. Den historien uppskattar väl alla som är supportrar. Det är något av idrottens essens, att spela för kärlek snarare än bara för pengar. Han är dessutom en person som vågar och vill säga vad han tycker och tänker. Vilket är uppskattat även om åsikterna inte alltid gillas.
Det har naturligtvis varit en brist att Jansson länge inte fördömt när det gått snett kring supportrars uppträdande, även om han ändrat sig en aning där. Att han som lagkapten inte insett sin viktiga roll för allt vad MFF står för och glömt bort andra läktare än kortsidan är ett klart och tydligt minus. Han måste förstå vad som följer med som MFF-spelare oavsett sina gamla polare på läktaren.
Det kommer att bli en prövning när han och Malmö FF ska hitta tillbaka till varandra, för alla MFF:are uppskattar inte det som skett. Om han även brutit mot föreningens värdegrund och uppförandekod blir det något man måste ta hand om. Däremot är det svårt att se Malmö bryta med honom för det här. Särskilt med tanke på hur man hanterat tidigare negativa händelser kring spelare.
Oavsett hur ovan kring Jansson slutar sätter turerna efter det här fingret mitt i den spricka som svensk fotboll ska förhålla sig till. Vem är Malmö FF? Är det Brigada Malmö och andra ultrasgrupper? Är det Anders Pålsson & Co i ledningen? Är det medlemmarna? Är det spelarna? Är det supportrarna och väger de i så fall olika tungt? Sponsorerna? Eller är det alla nämnda?
I den kamp som pågår om hur det ska se ut på de svenska läktarna med bengaler, maskeringar och pyroteknik å ena sidan men också mäktig inramning, spektakulära tifon och oerhört många åskådare är frågan öppen om vem som ska bestämma. Klart att dialog är av godo, men den bör i så fall ske öppet och att fler än en person känner till att diskussioner sker med grupperingar som sysslar med våld i klubbens namn.
Det är i den kampen om att bestämma som Anders Pålsson, Niclas Carlnén och andra som leder Malmö FF hamnar i skottgluggen. Det finns en del som motsätter sig alla försök att begränsa bengalbränning, maskering och sätter tryck på personer och organisationer för att få sin vilja igenom. De kanske inte ens är medlemmar, men tycker ändå att de ska bestämma. De tycker att de ÄR Malmö FF.
Föreningsdemokratin är ofta hyllad när besluten går åt rätt håll. Det vill säga när de stora skarorna av medlemmar får rätt kring att stoppa och inte utreda VAR eller försöker få bort Fredrik Reinfeldt som SvFF-bas. Om Brommapojkarna, Stockholms FF och andra röstar “fel” då är det odemokratiskt och icke-fungerande, trots att det egentligen skett enligt samma principer.
Tydligast är det i frågan om 51-procentsregeln. Där är alla föreningsdemokrater livrädda för att frågan ska hamna på årsmötet i Malmö FF, Djurgården, Landskrona Bois eller IFK Göteborg. För man litar inte på att medlemmarna röstar “rätt” i frågan, det vill säga nej till att ändra den. Utan man låter frågan ligga kvar hos Riksidrottsförbundets 72 specialförbund. Kanske av godo, men det är lik förbannat så att ingen vågar låta medlemmarna i svensk fotboll ta demokratiska beslut.
När det handlar om föreningsdemokratin är det svårt att förstå att svensk idrott och svensk fotboll inte kan digitalisera processerna. Varför kan man inte få med fler i besluten på årsmöten genom att rösta digitalt. Det borde alla som värnar om föreningsdemokrati vara för, men jag vet att det inte ens är nära trots att det är 2024. För det behövs att ALLA är med när man tar beslut kring svensk fotboll och inte bara de som anser sig mer värda än alla andra.