Från derbydrama till deadline day

Men i den blåsvarta delen av Milano lever diskussionerna vidare, framför allt kring straffsituationen – kontakten mellan Strahinja Pavlovic och Marcus Thuram – i den 72:a minuten. Många ifrågasätter varför VAR-rummet inte agerade och varför Open VAR – Dazn:s nya analysverktyg för kontroversiella domslut i Serie A – inte användes. Simone Inzaghi uttryckte sin frustration och påpekade att liknande situationer drabbat Inter vid flera tillfällen på sistone.

Parallellt pågick en annan debatt: vilket lag hade egentligen mest anledning att vara nöjt med 1-1? Milan tappade segern i 93:e minuten och var knappast belåtna, men var de verkligen värda tre poäng? Inter kämpade å andra sidan hårt i andra halvlek, fick tre mål bortdömda och hade straffsituationen emot sig. 

Förmodligen var inget av lagen helt nöjt efter slutsignalen, men när Inzaghi och Thuram mötte pressen anades ändå en viss lättnad, även om tränaren betonade att varken han eller laget var nöjda med resultatet.

Milantränaren Sergio Conceicao var rak på sak: han ansåg att resultatet var rättvist. Återigen riktade han kritik mot sina spelare, och när han fick frågan om truppen verkligen är anpassad till hans aggressiva och intensiva spelfilosofi svarade han kort och koncist: “Nej, inte just nu. De måste förstå vad jag vill ha från dem. Det är inte bra om det inte finns glädje i att spela.”

Flera spelare har nu lämnat Milan efter att ha hamnat i konflikt med tränaren – Alvaro Morata, Davide Calabria och Ismael Bennacer. Och även om Conceicaos passion och krav på sina spelare kan vara en styrka börjar frågan väckas om han går för långt. Rykten om hätska konfrontationer, där det nästan slutat i handgemäng, gör att många undrar om fler spelare kan komma att skrämmas bort om det fortsätter.

Men Milanledningen står bakom sin tränare. Till skillnad från förre tränaren Paulo Fonseca har Conceicao haft en central roll i mercaton, och måndagen blev en intensiv slutspurt. Tre nyförvärv landades, varav ett blev klart precis innan fönstret stängde. “Jordbävning”, “revolution”, “galet” – rubrikerna var många.

Zlatan Ibrahimovic, som varit involverad i processen, erkände på gårdagens presskonferens att han kände “total stress” under deadline day, men att han var nöjd med resultatet. Flera italienska kollegor noterade en mer ödmjuk ton från honom denna gång jämfört med i somras – inget “boss-snack”, utan snarare tacksamhet, inte minst gentemot advokaterna och sekreterarna som han sa hade “slitit för att få affärerna i hamn”.

Det verkar som att både han och klubbledningen tagit lärdom av sina tidigare misstag och nu försöker återställa balansen. Italiensk media och expertpaneler hyllar nu både ledningen och klubbens mercato.

Inter å andra sidan har haft ett betydligt lugnare transferfönster. Nicola Zalewski är ett starkt tillskott, men i övrigt har strategin varit att hålla fast vid den befintliga truppen och invänta att Mehdi Taremi ska vakna till liv. En medveten strategi snarare än brist på ambition, men frågan är om den kommer att räcka. Flera spelare – och även Inzaghi själv – har klagat på det intensiva matchschemat, med matcher var tredje dag.

Nu, med fönstret stängt och derbyt avklarat, riktas fokus framåt. Milan står inför en utmaning – kan Conceicao vinna spelarnas förtroende? Samtidigt vilar pressen på Inter att förvalta sitt stabila lagbygge och visa att de gjort rätt som avstått stora förändringar.

”Varför skulle denna trio investera tiotals miljoner euro i en Serie B-klubb som inte har någon chans att bli lönsam inom en snar framtid?” frågar sig journalisten Philippe Auclair, författare till artikeln i norska Josimar.

De tre affärsmännen från Singapore – Joseph Tey Wei Jin, Pang Sze Khai och Lee Kok Leong – samt deras investmentbolag Kickoff Ventures var tidigare okända i sammanhanget, fram till att artikeln publicerades förra veckan.

När de i höstas köpte 58 procent av aktierna i ägaren Matteo Manfredis fond Gestio Capital Structuring nämndes trion aldrig vid namn. Tidningen Il Secolo XIX rapporterade då att Kickoff Ventures skulle ha alla ekonomiska rättigheter, som exempelvis rätt till utdelning, men inte någon beslutsfattande makt. “Matteo Manfredi styr fortfarande över den administrativa ledningen”, skrev tidningen vid tidpunkten.

Det var i maj 2023 som Manfredi, tillsammans med dåvarande Leeds-ägaren Andrea Radrizzani, köpte upp Sampdoria genom fonden Gestio Capital Structuring och därmed räddade klubben från konkurs. Men enligt Josimars granskning verkar de verkliga ägarna vara de tre investerarna från Singapore, trots att Manfredi har presenterats som klubbens officiella ägare. Detta väcker givetvis frågor om vilken roll de egentliga ägarna faktiskt har.

Josimars granskning visar att trion har figurerat i Panamadokumenten, som avslöjade hur företag, politiker och förmögna individer världen över använt skatteparadis för att undvika skatt och dölja tillgångar. Singaporianerna är partners i en rad företag inom fastighetssektorn, läkemedelsindustrin och e-sport, och investeringen i Sampdoria ska till stor del ha finansierats av dessa bolag.

Granskningen pekar också på att de har djupa kopplingar till, och möjligen delägarskap i, det asiatiska spelbolaget Fun88. Josimar har via ett globalt varumärkesregister kunnat se att Fun88:s varumärke ägs av företaget Mustafar Limited. Och vilka är ägarna? Jo, inga andra än Joseph Tey Wei Jin, Pang Sze Khai och Lee Kok Leong. Man har också funnit att en brittisk revisor, Nathan Walker, är direktör både för Fun88 och ett av bolagen som kontrollerar Sampdoria.

Fun88 har länge varit etablerat inom bettingindustrin och sponsrat flera stora klubbar, bland annat Tottenham. Men i Italien saknar spelbolaget licens, vilket väcker många frågor. En av dem är om domstolen vid Genova hade godkänt ägarbytet om de hade haft tillgång till dessa uppgifter då. Svaret är givetvis nej. Svårt att förstå varför dessa män skulle vilja investera i Sampdoria, som riskerar nedflyttning till Serie C för första gången i klubbens historia. 

Under flera dagar har jag pratat med italienska kollegor och vänner med insyn i fotbollen, men ingen av dem har haft ytterligare information. Inte heller har de största italienska tidningarna uppmärksammat Josimars granskning. Lokala medier och sajten Calcio e Finanza har visserligen rapporterat om det, men varken La Gazzetta dello Sport eller Corriere dello Sport har skrivit om det. Så vitt jag vet har inga frågor ställts till klubbrepresentanter.

Det säger en del om journalistiken i Italien – att det inte läggs tillräckligt med resurser på grävande och undersökande reportage, åtminstone inte inom tidnings- eller magasinvärlden. Visst har det gjorts granskningar, men de är ofta långt ifrån lika omfattande som i exempelvis Sverige, där många redaktioner har egna grävgrupper. Att inte fler granskar till exempel maffian är inte heller så märkligt med tanke på att de som gör det ofta utsätts för dödshot och måste leva under polisbeskydd.

En del av förklaringen till detta bristande fokus på undersökande journalistik kan ligga i italienarnas mediekonsumtion, där tv:n fram till sociala medier tog över var den dominerande nyhetskällan. Papperstidningen är långt ifrån död, men än i dag är linjär tv en viktig del av den italienska kulturen. Man kan nästan säga att tv:n är en extra familjemedlem. Många familjer har en apparat i flera rum – kök, vardagsrum och sovrum – och den står ofta på hela dagen. Inom tv-världen förekommer grävande reportage, och utbudet av aktualitetsprogram och talkshows är enormt. De sänds från tidig morgon till sent på kvällen.

Det är ändå anmärkningsvärt att ingen av de stora tidningarna ens nämnt Josimars granskning, inte ens i form av en kort notis. Vad som händer härnäst är svårt att säga, men om jag får gissa – förmodligen ingenting. Tystnaden verkar tala sitt eget språk.

Inom loppet av några timmar utsattes både Mehdi Dorval från Bari och Sampdorias Ebenezer Akinsanmiro för rasistiska glåpord från motståndarsupportrar under sina respektive matcher. Matchen mellan Reggiana och Bari på Mapei Stadium avbröts i flera minuter under första halvlek, efter att Dorval själv uppmärksammat domaren Alessandro Prontera om att han blivit utsatt för rasistiska tillmälen.

Under avbrottet uppstod en ganska märklig situation. Domaren bad om att speakern skulle ingripa och uppmana fansen att sluta med sitt beteende. Efter en stunds tvekan från Reggianas sida kom ett meddelande via högtalarsystemet, men, på grund av vad Reggiana menar var ett missförstånd, förtydligades inte orsaken till avbrottet. Istället uppmanades fansen att sluta förolämpa domarna. 

Visserligen utsattes domarteamet för förolämpningar, särskilt assisterande domaren Francesca Di Monte som fick utstå sexistiska kommentarer från en liten grupp i publiken. Det är givetvis positivt att man markerade mot detta, men matchen avbröts på grund av rasismen mot Dorval – något som märkligt nog inte nämndes.

Reggianas vicepresident gick dessutom ut efter matchen och försvarade klubbens supportrar. På presskonferensen betonade han att Reggiana och dess fans “absolut inte är rasister” och tillade: ”Det är sant att domare Prontera utsattes för förolämpningar, men jag vill understryka att Reggio och våra supportrar är exemplariska”.

Några timmar senare, under Brescia-Sampdoria, valde domare Davide Massa att inte avbryta matchen när Akinsanmiro utsattes för apljud och rasistiska ramsor från hemmapubliken. Supportrarna uppmanades istället via högtalarsystemet att sluta, med en varning om att matchen skulle avbrytas om ramsorna fortsatte.

När Massimo Coda sedan gjorde 1–0 för Sampdoria firade Akinsanmiro framför Bresciaklacken, vilket ledde till att nigerianen fick ett gult kort för provokation. Kort därefter byttes han ut. Sampdorias tränare Leonardo Semplici förklarade att Akinsanmiro hade varit bäst på planen, men att han valde att byta ut honom för att undvika en möjlig utvisning.

Medan lagkamrater och klubbar, däribland Inter som lånat ut honom, uttryckte stöd för Akinsanmiro efter matchen riktade Brescias tränare Pierpaolo Bisoli skarp kritik mot 20-åringen. Bisoli, som påstod sig inte ha hört de rasistiska ramsorna, beskrev firandet som respektlöst och oacceptabelt. 

Händelsen och Bisolis uttalanden har väckt starka reaktioner och jämförts med Romelu Lukakus uppmärksammade incident i Coppa Italia för snart två år sedan. Under semifinalen mellan Juventus och Inter utsattes Lukaku för rasistiska tillmälen från motståndarfansen. Efter att ha kvitterat på tilläggstid firade han genom att hyscha mot Juventusfansen – ett firande som gav honom ett andra gult kort och därmed en utvisning.

Efter en massiv kritikstorm valde det italienska fotbollsförbundet att häva Lukakus utvisning. Förbundets president Gabriele Gravina meddelade då att utvisningen hävdes med motiveringen att Lukakus beteende hade varit en reaktion på de “allvarliga och upprepade uttrycken av hat och rasism” från motståndarfansen. 

När Juventus Dusan Vlahovic bara några veckor senare utsattes för rasistiska glåpord från Atalantafans firade han på ett liknande sätt efter att ha gjort 2-0 på tilläggstid, vilket resulterade i ett gult kort. President Gravina meddelade att han övervägde att häva det gula kortet och betonade att det inte var acceptabelt att straffa spelare som reagerar efter att ha utsatts för rasism. Presidenten lovade att reglerna skulle ändras efter de två incidenterna, för att säkerställa att liknande situationer inte skulle inträffa igen.

Trots dessa löften har det nu gått nästan två år utan att några konkreta förändringar införts i regelsystemet, vilket har fått många att ifrågasätta det italienska fotbollsförbundets arbete mot rasism. Visst är det positivt att Serie B markerar mot rasism genom helgens kampanj och att ligan arbetar på att ta fram ett eget antirasismprotokoll. Men många är kritiska till att Fifa:s redan existerande protokoll sällan används, eller varför man ofta nöjer sig med det första steget – ett kort avbrott (ibland inget alls) med en uppmaning från speakern att sluta med beteendet. De andra två stegen tas sällan: att avbryta matchen längre och låta spelarna gå ner i omklädningsrummet, eller att avbryta matchen helt.

Vad kommer att hända nu? Reggiana och Brescia har tilldelats böter på 12 000 respektive 10 000 euro. För lite, menar många, och flera hade gärna sett att lagens respektive kurvor stängts av i denna omgång. Så blev det inte. Lega Serie B:s talesperson har sagt att ligan och den statliga byrån mot diskriminering ska samarbeta för att “upplysa och utbilda de nya generationerna om vikten av ömsesidig respekt”.

Frågan återstår dock när tillräckliga åtgärder verkligen ska vidtas för att konfrontera och stoppa rasismen inom italiensk fotboll. Det är bra att man vill upplysa och utbilda de yngre, och det är något man definitivt bör fokusera på. Men förändringar i regler, såsom de som Gravina har lovat, är nödvändiga för att visa ett starkare och mer konsekvent åtagande för att skydda spelarna mot rasism. Förhoppningsvis sker det snart.

Milans ledning var nog mer än lättad när Noah Okafor satte sig på RB Leipzigs privatplan, redo för avresa till Tyskland. Planen var tydlig – Okafor ut, Rashford in – och det första steget såg ut att vara avklarat. Leipzig och Milan hade nått en överenskommelse om ett lån med en köpoption. Innan planet lyfte från Malpensa-flygplatsen publicerade schweizaren ett inlägg på Instagram där han tackade fansen och klubben.

Men saker och ting tog en oväntad vändning. Okafor klarade inte läkarundersökningen, och övergången stoppades i sista stund. När schweizaren återvände till Malpensa möttes han av pressen. På frågan om vad som hade gått fel svarade han kortfattat och förvirrat: “Jag vet inte, jag vet inte.”

Den avbrutna övergången har skapat nya problem för Milan. Klubben hade planerat att frigöra en plats i Serie A-truppen genom att sälja Okafor, men med schweizaren fortfarande kvar är truppen fortsatt full. För att kunna registrera nya spelare måste någon lämna, och tiden börjar bli knapp.

Trots detta sägs klubbledningen vara optimistisk och tror på en lösning innan transferfönstret stänger. Men om man inte lyckas hitta en ny klubb för Okafor riskerar han att hamna utanför truppen, i en situation liknande den som Divock Origi och Fodé Ballo-Touré befinner sig i.

Ballo-Touré har förflyttats till Milans reservlag i Serie C, Milan Futuro, där han bara gjort tre matcher – senast i slutet av november. Origi å sin sida har lämnat Milano och tränar på egen hand. Trots detta fortsätter han att få en årslön på fyra miljoner euro. Enligt uppgifter är han ovillig att nå en förlikning med klubben för att bryta kontraktet i förtid, något som gör situationen än mer frustrerande för Milan. Klubben vill till varje pris undvika att ännu en spelare hamnar utanför truppen.

När det gäller Marcus Rashfords situation rapporterar italiensk media att anfallaren ännu inte har fattat något beslut om sin framtid. Enligt Gianluca Di Marzio hoppas Milan in i det sista att Rashford ska välja den rödsvarta klubben och har därför valt att ge honom den tid han behöver. Situationen sägs dock ha blivit mer komplicerad sedan Barcelona gett sig in i kampen om spelaren, som nu vill ha ytterligare några dagars betänketid.

Kyle Walker är fortfarande klubbens andra brittiska alternativ, med tanke på att man endast får värva en brittisk spelare per transferfönster. Inter har också visat intresse för försvararen, och ska man tro The Sun har samtalen mellan Walkers entourage och den svartblåa klubben tagit fart de senaste dagarna.

Inter försöker samtidigt reda ut situationen med Davide Frattesi. Under de senaste veckorna har rykten cirkulerat om att mittfältaren vill lämna klubben så fort som möjligt. Enligt uppgifter till italiensk media fruktar Frattesi att han slösar bort sin bästa tid i karriären på att vara bänkad och han känner sig inte fullt uppskattad av tränaren Simone Inzaghi, som föredrar andra alternativ.

Konkurrensen på mittfältet är tuff, något Inzaghi också påpekade när han fick frågan om Frattesis framtid för några dagar sedan: ”Om jag vore Frattesi skulle jag stanna i Inter. Tack vare Inter har han blivit en del av landslaget. Många spelare skulle vilja spela mer, men vi är Inter, och konkurrensen är hård.”

Samtidigt sa president Beppe Marotta nyligen att spelaren inte har bett om att lämna klubben, och att de skulle vara villiga att lyssna på honom om han hade uttryckt en sådan önskan. Hur samtalen än utvecklas verkar det dock osannolikt att Frattesi lämnar i januari, särskilt med tanke på klubbens skadesituation på mittfältet på sistone.

***

På sociala medier har ett klipp på Kvaratskhelia framför Maradonamålningen i Neapel spridits, där han enligt användare på X tar farväl. Andra hävdar dock att det är ett gammalt klipp som nu börjat cirkulera. Det finns inga riktiga uppgifter som kan bekräfta om videon är gammal eller inte men att Kvaratskhelia lämnar Napoli för att gå till PSG är klart enligt flera medier. Klubbarna är överens om en övergång värd 70 miljoner euro.

Samtidigt pågår diskussioner om huruvida övergången hade kunnat undvikas. Under sin tid i Napoli har Kvaratskhelia haft en årslön på 1,8 miljoner euro. Alldeles för lite, menar många. “Napoli respekterar inte Kvara och han används som en slav,” sa hans landsman och före detta spelaren Revaz Chelebadze, enligt sajten Fanpage. Såväl fans som journalister och experter anser att Napolis president, Aurelio De Laurentiis, borde ha erbjudit Kvaratskhelia ett nytt kontrakt med högre lön redan efter scudetton och spelarens fenomenala säsong 2022/2023, för att säkra hans framtid i klubben.

Till slut kom Napoli med ett erbjudande på sex miljoner euro, men det var alldeles för sent. Kvaratskhelia ska ha bestämt sig redan i somras för att lämna för PSG. Antonio Conte uttryckte för några dagar sedan sin besvikelse över att inte ha lyckats övertala georgiern att stanna: “Jag försökte på alla sätt.”

***

Juventus har gjort sin första värvning i januarifönstret: högerbacken Alberto Costa från Vitoria Guimaraes har skrivit på ett kontrakt på fyra och ett halvt år, i en affär värd 12,5 miljoner euro.

Klubben vill dessutom förstärka försvaret ytterligare med en mittback. Efter att Ronald Araujo, enligt uppgifter, övertygats av Barcelonas sportchef Deco att stanna i klubben har Juventus nu börjat se sig om efter andra alternativ. Ett namn som nämnts är Milans Fikayo Tomori, som länge funnits på Juves radar. Men Milantränaren Sergio Conceicao sägs vara fast besluten att behålla försvararen.

Samtidigt har Randal Kolo Muani landat i Turin, och i dag väntas han genomgå sin medicinska undersökning på J-Medical. “Han är mer än bara en vice Vlahovic,” skriver La Gazzetta dello Sport. Förhoppningen är att fransmannen ska bli en flexibel lösning – både som ersättare för Vlahovic och som en partner bredvid honom i offensiven. Förväntningarna på Kolo Muani är skyhöga. Nu är frågan hur snabbt han kan anpassa sig till laget och börja leverera på toppnivå.

När La Gazzetta dello Sport nyligen rapporterade att Vlahovic vill vänta ut sitt kontrakt till sommaren 2026 väcktes starka reaktioner. Många gick direkt ut och sa att man borde sälja honom så fort som möjligt för att undvika ett scenario liknande det med Federico Chiesa, där klubben riskerade att tappa spelaren gratis. 

Enligt uppgifter i italiensk media vill Juventus, precis som i fallet med Chiesa, ha kvar Vlahovic om han är villig att skriva på ett nytt kontrakt med lägre lön. Vlahovics nuvarande lön – den högsta inte bara i truppen utan i hela Serie A – sattes av den tidigare ledningen i Juventus och är inte längre förenlig med klubbens nuvarande ekonomiska situation. I dagsläget får Vlahovic cirka 10,5 miljoner euro, och nästa säsong kommer lönen att stiga till 12,5 miljoner euro. Serben sägs inte vara villig att acceptera någon sänkning. 

Juventus investerade 70 miljoner euro, plus bonusar på cirka tio miljoner euro, för att värva serben från Fiorentina, och att släppa honom gratis skulle vara ett hårt slag mot klubbens redan pressade ekonomi. Juventus vill förståeligt nog undvika detta till varje pris.

Förväntningarna på Dusan Vlahovic var enorma när han värvades från Fiorentina för tre år sedan. Efter ett spektakulärt 2021, där han gjorde 33 mål i Serie A under kalenderåret (det högsta antalet någonsin för en Fiorentinaspelare) var han en av de mest omtalade spelarna i Italien. Han blev också en av få spelare i Serie A:s historia att göra fler än 30 mål under ett kalenderår och den tredje på 60 år att nå denna milstolpe. Hans imponerande fysik – lång, stark, snabb, med ett utmärkt huvudspel och en klinisk avslutningsförmåga – fick många att jämföra honom med Erling Haaland. 

Att Vlahovic inte har blivit den spelaren som Juventus hoppades på är nog de flesta överens om. Däremot går åsikterna isär om orsaken bakom detta. Vissa menar att de missade chanserna och det ojämna spelet inte går att skylla på tränarna, utan enbart Vlahovic själv. Enligt kritikerna lever han inte upp till de höga förväntningar som ställs på en spelare med hans talang, roll och lön. Han är en bra spelare, absolut, men inte den toppstrikern eller ledaren man en gång trott att han skulle bli.

Sedan finns det de som menar att Vlahovic inte har använts på rätt sätt, vare sig under Massimiliano Allegri eller Juventus nuvarande tränare Thiago Motta. Enligt många, inklusive Vlahovic själv, bör han inte spela som ensam central anfallare. Hans uttalande efter Serbiens match mot Schweiz i Nations League i höstas tolkades av många som en indirekt kritik mot Motta: “Jag gillar att spela med en annan anfallare bredvid mig. Jag känner mig bra i den rollen, men det beror också på tränaren.”

Vlahovic förklarade också att Serbiens förbundskapten, Dragan Stojkovic, inte ger honom några defensiva uppgifter. Detta gör, berättade anfallaren, att han kan känna sig mer fokuserad och energisk framför mål eftersom han slipper springa så mycket och kan koncentrera sig på att göra mål.

Enligt flera journalister i Turin är Thiago Motta inte särskilt imponerad av Vlahovic, som nu sägs gå igenom en tuff period mentalt. Ett tecken på att spelaren är ängslig och nervös är, enligt journalisterna, bråket med fansen efter matchen mot Venezia i december, då Vlahovic svarade på deras kritik med gester och kommentarer. Situationen löstes dock snabbt när anfallaren via Instagram förklarade att han förstår och respekterar supportrarna.

Ett nytt bakslag med fansen uppstod när ett klipp på Vlahovic på Armani Hotel i Milano spreds efter Juventus uttåg ur supercupen i Saudiarabien. Det ryktades om att Vlahovic, efter att ha landat i Italien, åkt raka vägen till Milano för att festa, vilket inte uppskattades av många supportrar. Även om det nu har framkommit att klippet egentligen är från mars 2023, då Vlahovic var skadad, fortsätter det att spridas på olika plattformar.

Så vad kommer Juventus att göra nu? Det finns de som menar att man inte kan utesluta att Dusan säljs redan nu i vinter om man får ett bra erbjudande, även om det mest troliga är att han lämnar i sommar. Med en långtidsskadad Arkadiusz Milik kan man inte göra sig av med Vlahovic utan att ha en ersättare på plats. Faktum är att klubben behöver förstärka anfallsbesättningen även om Vlahovic blir kvar. 

Hur det än blir står det klart att Juventus måste agera snabbt för att säkerställa att laget är förberett inför den andra halvan av säsongen – med eller utan Vlahovic.

Ryktena började cirkulera timmarna före Milans match mot Roma. Flera framstående journalister, bland dem Sky Sports Milanreporter, rapporterade att ledningen hade bestämt sig för att sparka Fonseca efter matchen – oavsett resultat. Portugisen mötte media som vanligt efter slutsignal, och det hela utvecklades till en ytterst märklig situation. Naturligtvis fick han frågor om han hade hört talas om uppgifterna och om han pratat med ledningen, vilket han sa att han inte hade. Dazn:s programledare bad till och med om ursäkt i sändning för frågorna, men förklarade att hon var tvungen att ställa dem.

På parkeringen utanför San Siro bekräftade Fonseca senare att han fått sparken. Kritikstormen kom omedelbart. Att skicka Fonseca på presskonferens för att sedan sparka honom bara tio minuter senare är inget som uppskattades av varken fans eller journalister. Många menar att det var helt fel tidpunkt att sparka honom – att det borde ha skett tidigare – och att man hade kunnat hantera hela situationen på ett mycket snyggare sätt. Andra hävdar att det inte kommer att göra någon skillnad med den nye tränaren Sergio Conceicao, eftersom inget kommer att förändras så länge ledningen förblir densamma.

När Conceicao presenterades på Milanello på nyårsafton bad Zlatan om ursäkt till Fonseca och fansen. “Det var ett misstag att skicka Paulo på presskonferensen”, sa Zlatan och förklarade att beslutet togs först efter matchen. Samtidigt, bara någon minut senare, sa han att inget beslut tas i panik och att Milan alltid är förberett för nästa steg. Det är svårt att förstå hur ledningen tänkte. Om de alltid är förberedda, varför vänta till efter Milan-Roma?

En ursäkt är förstås inte lösningen på problemen, men det går inte att ignorera att positiva kommentarer börjat dyka upp i flödena efter ursäkten. De är förvisso få, men vissa fans uppskattar ursäkten och ser det som ett steg i rätt riktning.

Sedan kan man diskutera upplägget av presskonferensen med Conceicao. Journalister hade tagit sig från Milano hela vägen till Milanello på självaste nyårsafton för en presskonferens som varade tio minuter. Inga frågor fick heller ställas till Zlatan. Deras ursäkt var att laget snart skulle flyga till Riyadh. Men Zlatan åkte inte dit förrän dagen efter, och man hade också kunnat lägga presskonferensen, säg, en halvtimme tidigare.

***

“Han blev Maicon”, skriver flera sajter och tidningar om Denzel Dumfries efter Inters 2-0-seger mot Atalanta i supercup-semin. Tvåmålsskytten var rörd efter matchen och sa att målen var hans finaste i karriären. “Inte ens han själv vet hur han gjorde dem”, sa lagkamraten Yann Bisseck med ett skratt. När Dumfries fick fråga om liknelsen med Maicon viftade han dock bort den: “Maicon är en legend”. Nu väntar final mot antingen Juventus eller Milan.

***

23 miljoner euro. Så mycket har Saudiarabien betalat för att arrangera supercupen. Av dessa kommer åtta miljoner euro att gå till vinnaren och fem miljoner euro till finalförloraren. De två som förlorar semifinalerna får 1,6 miljoner euro vardera. Inter har efter vinsten mot Atalanta alltså säkrat minst fem miljoner. Atalanta får “nöja sig” med 1,6 miljoner.

Enligt sajten Calcio e Finanza kommer även de resterande 16 Serie A-klubbarna att få en del av pengarna. Cirka 2,2 miljoner euro kommer att fördelas lika mellan klubbarna, vilket innebär att varje klubb får omkring 140 000 euro.

***

På tal om presskonferenser: Hur Inters kommunikationsteam tänkte när de bestämde att Simone Inzaghi skulle hålla presskonferens i Riyadh klockan åtta på morgonen, italiensk tid, på nyårsdagen kan man undra. All respekt till de journalister i Italien som behövde stiga upp tidigt för att bevaka den.

***

Vad som kommer att hända med Mario Balotelli är fortfarande oklart. I kontraktet med Genoa står det att klubben kan riva det vid årsskiftet om resultaten uteblir. Snacka om otur när tränaren som verkligen ville ha honom till Genoa, Alberto Gilardino, fick sparken kort efter att Balotelli anslöt. Och som om inte det vore nog var det Patrick Vieira – hans tidigare tränare i Nice – som tog över.

Balotelli har förvisso sagt att han inte haft några personliga konflikter med Vieira, men han har också uttryckt att Vieiras spelsätt inte gynnade honom under deras tid tillsammans i Nice. Samtidigt har Vieira berättat att han tyckte att det var svårt att jobba med Balotelli, främst på grund av spelarens livsstil. Visst, det var flera år sedan, men Balotellis speltid under Vieira är minimal, vilket säger en del.

Balotellis form är inte den bästa, men de få minuter han fick mot Napoli före jul var långt ifrån dåliga och han var riktigt nära att fixa en poäng åt Genoa.

Vissa tidningar skriver att Genoa vill behålla Balotelli åtminstone till säsongens slut. Men för tillfället tränar han på egen hand och delar kryptiska meddelanden på sina Instagram-stories.

***

Dani Olmo till Milan? Klubben har vid flera tillfällen genom åren uppgetts vara ute efter spanjoren, och nu rapporterar flera tidningar och sajter att Milan vill låna honom i sex månader. Anledningen är att Barcelona ännu inte har lyckats registrera Olmo för spel. Enligt uppgifter ska Olmo själv vara öppen för att lånas ut i ett halvår om Barcelona inte lyckas lösa problemet, men det är oklart om han har någon särskild preferens för destination. Juventus sägs också vara intresserat.

Den 11 december 2023 kom beskedet som fick Milanfans världen över att jubla: Zlatan var tillbaka i Milan. Bara ett drygt halvår tidigare hade han, på ett San Siro inför 72 000 åskådare, meddelat att karriären som spelare var över. Den kvällen hyllades han oavbrutet. Fansen sjöng hans namn, applåderade och grät. Insikten att Zlatan – hjälten som återvänt när Milan var i en djup kris och som spelat en avgörande roll i att föra hem en scudetto efter elva långa år – nu skulle sluta slog hårt.

”Torna presto, Ibra!” – “kom tillbaka snart!” – vädjade fansen i kommentarsfälten på hans sociala medier under månaderna efter avskedet. Som om inte svenskens avsked var tillräckligt tungt tvingades Paolo Maldini, Milans ikonernas ikon, lämna sin roll i ledningen. Kort därefter såldes Sandro Tonali, den unge mittfältsgeneralen som skulle bli klubbens nästa “bandiera”. För många supportrar kändes det som om klubbens själ höll på att glida dem ur händerna.

Så när Milans ägare, Redbird, ett halvår senare i ett pressutskick meddelade att Zlatan var tillbaka, denna gång som senior rådgivare i klubbens ledning, var fansen i extas. Beskedet tände nytt hopp, ett ljus i mörkret. Milanistan Zlatan, han som var fly förbannad på Milans tidigare vd Adriano Galliani för övergången till PSG, var hemma igen. Vad exakt han skulle bidra med i sin nya, något diffusa roll var det få som kunde sätta fingret på. Men kanske kunde Zlatan, med sitt driv och sin passion för klubben, hjälpa Milan att återfinna sin identitet – både på och utanför planen.

Få har missat att det inte blev som Milanfansen hade hoppats. Deras vrede mot Gerry Cardinale, Redbirds grundare, och klubbens ledning har varit ett återkommande tema under den här hösten – inte minst i denna blogg. Zlatans kommentarsfält har förvandlats till rena slagfält, fyllda med arga fans som kräver hans avgång. Cardinale, vd Giorgio Furlani och tekniske chefen Geoffrey Moncada får också sin beskärda del av ilskan. “Bort med er”, lyder budskapet. “Ni har inget med Milan att göra.” På San Siro möts Zlatan av burop från samma supportrar som en gång dyrkade honom. Situationen har nått nya nivåer, som när han tvingades smyga in genom bakvägen till Milans 125-årsfest för att undvika de protesterande fansen utanför.

Journalistkollegorna i Milano pratar ofta om den där junikvällen förra året. Hur bisarrt det är att någon kan gå från att ha legendstatus till att nu vara så hårt kritiserad. Jag själv funderar på vad Zlatan hade kunnat göra annorlunda. Han befinner sig onekligen i en knepig situation: å ena sidan måste han följa Cardinale och Redbirds vision, å andra sidan förväntas han tillgodose fansens krav. Det är en svår balansgång, särskilt då det råder en väldigt uppenbar kulturkrock mellan amerikanska Redbird och Milans supportrar.

Nu har det också, via Zlatan själv, framkommit att han från början inte ens var önskad i ledningen. I en rapport om Milan, gjord av Harvard-professorn Anita Elberse, berättar han att Gerry Cardinale till en början motsatte sig att ta in en före detta spelare i ledningen. Det var vd:n Furlani som lyckades övertala Cardinale att ge Zlatan chansen. Det är klart att svensken har press på sig att leverera, inte bara från fansen utan också Cardinale i New York. 

Zlatan hade kunnat undvika en del av kritiken. Hans ”boss”-snack i intervjuer störde många, liksom hans ovilja att spendera mer pengar på spelare under sommarmercaton. Han har också fått kritik för att inte vara på Milanello varje dag, men så vitt jag vet blev det aldrig någon större uppståndelse när Paolo Maldini missade några dagar på träningsanläggningen under sin tid som teknisk direktör. Det är bara rimligt att vissa dagar tillbringas utanför Milanello så att andra viktiga delar av jobbet kan skötas. Svensken har nu också fått tillgång till en plattform för data- och videoanalys så att han kan följa spelare mer ingående.

Zlatan sitter inte och rullar tummarna. Om han inte är på Milanello och följer träningar eller pratar med spelare och tränare Paulo Fonseca, är han på Casa Milan tillsammans med Moncada och Furlani. Där går de igenom dags- och veckoplaner, diskuterar strategi och fattar beslut. De har kontakt med andra klubbar, spelare och agenter.

På sistone har det börjat pratas om Zlatans utseende. Många har lagt märke till att han har förändrats sedan han tog sig an den nya rollen och att han ser betydligt tröttare ut nu, med mörka ringar under ögonen. Själv har han sagt att uppdraget gett honom gråa hår, vilket inte är särskilt förvånande. Att gå från att ha varit professionell fotbollsspelare i så många år till att plötsligt sitta i Milans ledning är inget litet kliv.  

Om vissa anklagar Zlatan för att ha sålt sin själ ser jag snarare en före detta spelare som försöker göra sitt bästa utifrån sina förutsättningar i rollen som anställd av den klubb han säger sig älska. Sedan kan man diskutera om han är rätt person på rätt plats. Misstag har gjorts och kommer att göras, men det är just genom dessa vi lär oss och utvecklas. Har fansens protester varit överdrivna? Möjligen. Men samtidigt har de satt press på både Cardinale och ledningen att tänka om och sträva efter att göra rätt. Milanfansen är envisa – de kommer inte ge sig förrän något drastiskt sker och det har både Zlatan och Cardinale fått känna av.

Framtiden får utvisa om Zlatan lyckas hitta en balans mellan fansens förväntningar och Redbirds vision, och i bästa fall återupprätta förtroendet och hjälpa Milan att hitta sin väg framåt igen. För just nu känns det som att man talar två helt olika språk. Jag tror att den bästa julklappen han, och alla andra på ledningsnivå, därför kan ge fansen just nu är förståelse och en tydlig plan för klubbens framtid – något som kan inge hopp. 

Vem vet, kanske kommer något bra ur det här, trots allt.

Från turism och hotellverksamhet till livsmedelsindustrin, byggsektorn, avfallshantering och sjukvården. Den italienska maffian må vara osynlig, men den finns överallt. Under decennier har maffiaorganisationer infiltrerat samhället och brett ut sig över hela landet – från sydligaste syd till nordligaste nord. Inte ens den autonoma regionen Trentino-Sydtyrolen i italienska alperna har undkommit den organiserade brottsligheten. Maffian verkar, helt enkelt, där turismen frodas.

En färsk undersökning från forskningsinstitutet Demoskopika visar att maffian i år har dragit in 3,3 miljarder euro från turistsektorn. Och enligt institutet har maffiaorganisationerna redan siktet inställt på att göra stora vinster under OS i Milano-Cortina 2026.

Fotbollen har givetvis inte skonats från maffians grepp. Genom åren har flera uppmärksammade fall avslöjat spelare med kopplingar till organiserad brottslighet. Bland dem finns den tidigare Palermostjärnan Fabrizio Miccoli, som dömdes till fängelse för utpressning och samarbete med maffian. Ett annat exempel är Monzas Armando Izzo, som förra året dömdes till fem års fängelse för matchfixning och maffiakopplingar under sin tid i Avellino säsongen 2013–2014.

Redan 2017 slog den italienska antimaffia-byrån fast i en rapport att maffiagrupper hade infiltrerat den professionella fotbollen. Rapporten visade att kriminella organisationer, som ‘Ndrangheta – Italiens mäktigaste brottssyndikat – hade etablerat sig inom flera supportergrupper. Det framkom dessutom att ultrasledare i många fall hade direkta kopplingar till maffian, och ultrasgrupper till klubbar som Napoli och Catania lyftes fram som exempel.

I rapporten konstaterades också att ’Ndrangheta fungerade som mellanhand i den illegala biljetthandeln som hanterades av Juventus ultras. Klubbens dåvarande president, Andrea Agnelli, anklagades till och med för att ha haft kontakt med medlemmar av den kalabriska maffiaorganisationen och för att ha sålt biljetter till dem. Dessa biljetter ska sedan ha sålts vidare till kraftigt överpris. Agnelli nekade till anklagelserna, men stängdes av i tre månader för att ha haft ”olämplig kontakt” med supportrar.

Antimaffia-byrån avslutade sin rapport med en tydlig uppmaning till polisen och andra myndigheter att noggrant utreda och övervaka aktiviteterna inom ultrasgrupperna. Men det var inte förrän efter mordet på Curva Nord-ledaren Vittorio Boiocchi för två år sedan som en större polisutredning verkligen sattes igång. Utredningen intensifierades ytterligare efter det uppmärksammade mordet på Curva Nords Antonio Bellocco i september i år, och resulterade i gripanden av ledare och profiler från både Inters och Milans ultrasgrupper. 

Ultrasledarna misstänks för en rad allvarliga brott, bland annat droghandel, penningtvätt, utpressning och misshandel. Fallet väckte stor uppmärksamhet, inte bara på grund av att 19 personer greps, utan också för att det avslöjades att ultrasgrupperna hade kontrollerat försäljningen av allt från mat och dryck till biljetter och parkering utanför San Siro. Det framkom även att i huvudsak Inters ultrasgrupp haft kopplingar till maffian (Bellocco tillhörde en mäktig ’Ndrangheta-klan).

Ultrasutredningen har varit så omfattande att det italienska fotbollsförbundet, Figc, inte fick tillgång till utredningsmaterialet förrän i slutet av november, när åklagarmyndigheten i Milano överlämnade dokumentet på över 12 000 sidor. Fotbollsförbundet har nu inlett en egen utredning efter att det framkommit att spelare, och i Inters fall även tränare, från de båda Milanolagen haft kontakt med eller träffat ultrasledare. De riskerar nu böter och avstängning.

I en ny rapport slår antimaffia-byrån fast att maffians infiltration inom fotbollen sträcker sig över hela landet, och att det finns ett särskilt fokus på de lägre divisionerna. Byrån har nu inrättat en specialkommitté bestående av åtta ledamöter från olika politiska partier, med uppdraget att kartlägga kriminell aktivitet inom ultrasgrupper och utarbeta en rapport som senare kommer att diskuteras i parlamentet.

Att bekämpa maffian är en nästan omöjlig uppgift, och kampen mot den organiserade brottsligheten känns som en oöverstiglig utmaning. Men den omfattande ultrasutredningen och polisens och åklagarnas enorma arbete, som lett till gripanden av ultrasledare, markerar ett avgörande steg framåt inom den italienska fotbollen. För första gången på länge verkar det finnas ett verkligt engagemang – och framför allt en stark vilja – att konfrontera problemet och inte längre blunda för det. Givetvis går det inte att rensa bort alla maffians tentakler, men att slå ut en stor och skadlig del, den som drabbar vanliga, hederliga fans, är en seger i sig.

Det är ingen hemlighet vid det här laget. Tränare Paulo Fonseca har öppet visat sin frustration över sina spelare. Efter att ha skyllt på domaren för förlusten mot Atalanta klev den ”riktige” Fonseca fram igen efter segern mot Röda Stjärnan – rak och ärlig. Hans kritik mot laget var så hård att man nästan skulle kunna tro att det var Milan som förlorade mot det serbiska laget.

”Varje dag jobbar jag för att göra det bra. Jag vet inte om alla i vårt lag kan säga detsamma. Vi har en skyldighet att ge allt för att vinna, och det gör vi inte.”

”Det handlar inte om taktik eller teknik. Problemet är att vårt lag är en berg- och dalbana. I dag är vi bra, i morgon vet jag inte.”

Och: ”Om det krävs hämtar jag killar från ungdomslagen.”

Fonsecas ord har blivit en stor snackis i Italien. Supportrar, journalister, kommentatorer, tv-experter och tidigare spelare – ja, många verkar stå på Milantränarens sida. Han hyllas inte bara för sin brutala ärlighet, utan också för sitt mod att skaka om och visa spelarna var skåpet ska stå. Portugisen har mycket riktigt tagit med spelare från reservlaget Milan Futuro i truppen mot Genoa – och två av dem kommer att starta. 

På presskonferensen inför matchen fick Fonseca frågan om vilka spelare han har behövt ta åt sidan, och vilka han syftade på i sin kritik. Det ville han inte svara på, men de flesta är övertygade om att Theo är en av dem.Tränaren uppges markera rejält mot Theo genom att bänka honom i kväll – ett beslut som sägs bottna i missnöje med både hans prestationer och attityd, såväl på planen som på träningarna. 

Theo, som varit en av Milans mest pålitliga spelare, har under hösten förvandlats till ett av lagets stora frågetecken. Han inledde säsongen med glimtar av sin karakteristiska snabbhet och offensiva spets, men de höga topparna har blivit allt färre och misstagen och ojämnheten blivit mer påtagliga. Det råder ingen tvekan om att något inte står rätt till med Theo.

Utanför fotbollen behöver han hantera uppståndelsen kring anklagelser från en ökänd före detta paparazzo som suttit i fängelse för utpressning. Även om anklagelserna skulle visa sig vara falska är det inte svårt att föreställa sig att situationen kan ha påverkat Theo mentalt och känslomässigt.

Samtidigt kanske problemen snarare handlar om hans relation till tränaren Paulo Fonseca. Det har funnits indikationer, menar vissa, på att de inte alltid drar jämnt. Cooling break-incidenten i början av säsongen, när Theo och Leao valde att stå kvar på andra sidan planen istället för att samlas med laget, väckte uppmärksamhet. Mike Maignans Instagram-story, där han publicerade bilder på Theo och Davide Calabria med orden ”Jag vet vilken uppoffring ni gör”, tolkades av många som ett tecken på interna spänningar i Milan. Inte minst då Calabria ignorerade Fonseca när han byttes ut mot Röda Stjärnan. Calabria har dock senare avfärdat ryktena om en intern konflikt och kallat dem för “fake news.”

Fonseca återupprepar nu alltså den strategi som visade sig framgångsrik med Leao – att bänka spelaren för att väcka en reaktion och bygga upp motivationen igen. När Leao gick igenom sin svacka flög hans familj till Milano för att stötta honom, och de hade nära kontakt med Milans vd Giorgio Furlani. Zlatan, som varit Leaos mentor under alla dessa år, gav honom stöttande ord både privat och offentligt. Frågan är nu om Theo får samma typ av stöd – och om det är det han faktiskt behöver för att hitta tillbaka till sin bästa nivå.

Samtidigt får Furlani, Zlatan och den tekniske direktören Geoffrey Moncada kritik för att de, som många italienska journalister uttrycker det, ”lämnat Fonseca helt ensam”. Att de inte var närvarande på träningsanläggningen dagen efter matchen mot Röda Stjärnan och inte varit tydliga i sitt offentliga stöd för tränaren har väckt frågor om deras engagemang. Å andra sidan kan man också se det från ett annat håll – att de faktiskt respekterar Fonsecas roll och låter honom sköta sitt jobb utan att blanda sig i för mycket. 

Klubben har också fått kritik för att inte ha bjudit in Zvonimir Boban till Milans 125-årsjubileum. I Sky-studion var Boban tydlig med sin besvikelse och sitt missnöje över detta. Dessutom ryktas det om att inbjudan till Paolo Maldini snarare liknade ett standardutskick än en personlig inbjudan, vilket vissa menar signalerar en brist på uppskattning – från ledningens sida – för hans betydelse för klubben och dess historia.

I kväll och i morgon, då en privat fest väntar, ska det i alla fall festas. Och kanske är det just nu, mitt i denna turbulens, som Milan verkligen behöver blicka tillbaka på all den framgång klubben haft genom åren – för att finna både kraft och motivation.

”Vem är det?”
”Det är första gången jag ser hans ansikte.”
”Milan har gått från att inte ha en sportchef till att inte ha en sportchef.”

På sociala medier blandas skämtsamma kommentarer med mer allvarsamma reflektioner. Antonio D’Ottavio har vid flera tillfällen fångats på bild med Zlatan Ibrahimovic, men han har aldrig gett en intervju. Hans namn har inte nämnts när Milans mercato kommit på tal, och inte heller när journalister eller fans diskuterat om Milan är i behov av en sportchef – en diskussion som pågått sedan Paolo Maldini och Frederic Massara lämnade klubben förra sommaren.

Det är inte särskilt vanligt att sportchefer inte syns i media, eller är så pass osynliga som D’Ottavio varit. Maldini, som var teknisk direktör från 2019 till 2023, var den som oftast gav intervjuer, men dåvarande sportchefen Massara gjorde även han framträdanden i media. Radarparet Maldini och Massara syntes ständigt tillsammans, antingen på Milanello eller under Milans matcher. Efter deras avsked tog vd Giorgio Furlani hand om mediebiten – fram till i somras, då Zlatan Ibrahimovic blev Milans ansikte utåt. Även om det främst är Zlatan som syns i media har Geoffrey Moncada, tidigare chefsscout och numera teknisk direktör, också mött pressen vid flera tillfällen.

D’Ottavio registrerades som sportchef kort efter att Maldini och Massara lämnade i juni förra året. Varje klubb måste ha en sportchef registrerad, och enligt uppgifter valdes D’Ottavio, som varit i Milan sedan 2017, till rollen då han nyligen tagit examen från sportchefsutbildningen som det italienska fotbollsförbundet erbjuder. Även om han mestadels hållit sig i bakgrunden rapporterar flera italienska medier att han förra sommaren var väldigt aktiv i arbetet med spelarvärvningar. D’Ottavio ska även ha varit mycket delaktig i projektet Milan Futuro, Milans reservlag som spelar i Serie C. Hans position ska sedan ha försvagats i och med Zlatans ankomst.

Enligt flera italienska medier ska Zlatan Ibrahimovic och D’Ottavio ha varit oense i en rad frågor, framför allt vad gäller klubbens ungdomslag. Om man ska tro på uppgifterna är det just dessa meningsskiljaktigheter som ligger bakom beslutet att D’Ottavio nu måste lämna. Beslutet fattades förra veckan, efter att Zlatan, Moncada och Furlani varit i New York för att träffa Milans ägare Gerry Cardinale.

Milan kommer inte att leta efter en ersättare utanför klubben utan göra en intern rekrytering, rapporterar flera sajter. Efter all uppståndelse kring D’Ottavios avgång är det knappast troligt att den nya sportchefen kommer gå obemärkt förbi.