Ännu en Serie A-klubb kan snart få amerikanska ägare. Enligt uppgifter försöker Texas-baserade investmentbolaget Presidio Investors samla in mellan 70 och 80 miljoner euro för att köpa en majoritetsandel i Hellas Verona. Klubben kan då bli den tionde i ligan som ägs av nordamerikaner. Samtidigt ökar oron för hur den amerikanska närvaron kan påverka italiensk fotboll på lång sikt.
Förhandlingarna mellan Presidio och Hellas Veronas nuvarande ägare, Maurizio Setti, har enligt uppgifter från Sky Sport Italia pågått i över ett år. Parterna uppges vara nära ett avtal, och det spekuleras i att Presidio initialt kan gå in som minoritetsägare för att senare ta över som majoritetsägare.
Presidio, enligt vad som står på deras egen hemsida, är ett riskkapitalbolag som ”samarbetar med växande och nischade företag inom teknik-, media- och finanssektorer”. Hittills har bolaget inte investerat inom sportsektorn, vilket gör att ett intåg i den italienska klubben skulle bli deras första steg in i idrottsvärlden.
Vad är det då som gör Serie A till en attraktiv marknad för amerikanska ägare? Det finns flera faktorer. En viktig anledning är att Serie A-klubbar generellt har lägre prislappar jämfört med klubbar i andra toppligor, vilket gör dem särskilt intressanta för investerare som vill testa marknaden utan att ta alltför stora ekonomiska risker.
Serie A har, trots sina utmaningar, en rik fotbollshistoria och ett stort globalt följe. Många av de italienska klubbarna har ännu inte utnyttjat sin kommersiella potential fullt ut, vilket ger investerare en möjlighet att förbättra intäktsströmmarna genom modernisering av arenor och bättre marknadsföring. Serie A lockar amerikanska aktörer som ser potentialen i att bygga vidare på och förbättra något som redan är starkt.
Italienska klubbar höll länge dörren stängd för utländska investerare – trots de ekonomiska möjligheterna som dessa kunde erbjuda. Men i takt med att Serie A-klubbarna alltmer halkade efter andra europeiska klubbar blev en förändring oundviklig.
När det amerikanska konsortiet, med Thomas DiBenedetto och sedan James Pallotta i spetsen, klev in som majoritetsägare i Roma 2011 möttes ägandeskapet därför med entusiasm och förväntan. Många var nyfikna på vad amerikanerna kunde tillföra klubben – inflöde av pengar, värvningar av stjärnspelare eller kanske en efterlängtad titel och internationell framgång?
Nej, det blev inte riktigt som fansen hade hoppats på. Noll titlar, en frånvarande Pallotta och hur han behandlade Francesco Totti och Daniele De Rossi i slutet av deras karriärer föll inte alls i god jord hos supportrarna. Frustrationen växte år efter år, och när landsmannen Dan Friedkin tog över som majoritetsägare 2020 var det en lättnad för Romafansen.
Friedkin har dock inte lärt sig av Pallottas misstag. Att sparka ikonen De Rossi i början av säsongen och sedan hålla sig borta från Rom och matcherna under en tuff period för laget har knappast uppskattats av fansen. “Försvinn” har det stått på banderoller riktade mot Friedkin, och många supportrar anklagar Dan och sonen Ryan för att inte förstå sig på vare sig fotboll eller Serie A.
Även Milans amerikanske ägare Gerry Cardinale har fått känna av fansens missnöje. Många supportrar menar att han saknar kunskap om både fotboll och klubben (förra året erkände han själv att han inte kände till Milan för några år sedan). Fansen frustration började när Paolo Maldini fick sparken från sin tjänst som sportchef och har sedan dess bara vuxit.
Försäljningen av Sandro Tonali, som drömde om att bli Milans “bandiera”, valet att rekrytera Paulo Fonseca istället för den tillgänglige Antonio Conte, och beslutet att göra sig av med den tredje generationen Maldini, 23-årige Daniel, är några av de faktorer som fått supportrarna att koka. Cardinale kritiseras dessutom för att försöka “amerikanisera” Milan med inslag som halvtidsshower, en ny pub på San Siro och samarbeten med amerikanska företag. “Milan blir allt mer amerikanskt”, skrev tidningen La Gazzetta dello Sport härommånaden, och skämtade om att det kanske snart blir aktuellt med kiss cam på San Siro.
Det går knappt en dag utan att fans uttrycker på sociala medier att de vill ha tillbaka Paolo Maldini i Milan. När en journalist påstod att Maldini undersöker möjligheten att hitta saudiska investerare som kan bli majoritetsägare i Milan, för att på så sätt komma tillbaka till klubben, skrev många supportrar att de hellre hade föredragit det än att ha Gerry Cardinale kvar som ägare.
Missnöjet och kritiken har inte undgått Cardinale, som för några månader sedan sa att han tänker hålla en låg profil fram tills Milan vinner då han inte tror att hans budskap når fram till fansen. Frågan är om detta är rätt strategi. En anledning till att Milansupportrarna fortfarande talar gott om klubbens tidigare ägare, den amerikanska hedgefonden Elliott, är att de kände att ledningen lyssnade på dem, följde de löften som gavs till fansen och var närvarande. Vd:n Ivan Gazidis lärde sig till och med italienska och var ofta på plats i Milano, förutom när han behövde genomgå cancerbehandling.
Om italienarna till en början såg fördelar med de resurser som amerikanerna kan tillföra börjar nu många oroa sig för att den amerikanska kulturen ska ta över. Det finns en tydlig oro för att fokus kommer att ligga på kommersialisering, underhållning och en ”business first”-mentalitet istället för att bevara den passion och de traditioner som har präglat italiensk fotboll i decennier.
Det finns givetvis undantag där amerikanska ägare visat sig framgångsrika, som Elliott i Milan. Elliott tvingades ta över Milan efter att den tidigare ägaren, Yonghong Li, inte kunde återbetala sitt lån till hedgefonden. Men Elliott gjorde det bästa av situationen och stabiliserade klubbens ekonomi. Under ägarskapet återvände Milan till toppen av italiensk fotboll och till och med vann en scudetto.
Atalanta är ett annat exempel. Sedan 2022 ägs klubben till 55 procent av ett konsortium lett av den amerikanske miljardären Stephen Pagliuca. Han har fått beröm från både journalister och supportrar för att han respekterar klubbens historia och traditioner, samt för att inte blanda sig för mycket i det dagliga arbetet. Istället låter han familjen Percassi, som fortfarande äger 45 procent av klubben, och tränaren Gian Piero Gasperini sköta det sportsliga. Nu går Atalanta som tåget – klubben är regerande Europa League-mästare och säsongsinledningen är den bästa i klubbens historia.
Så vad vill italienarna ha? Fotboll som känns genuin och inte bara som en underhållningsprodukt – och det är där den verkliga utmaningen för amerikanska ägare ligger.