Ultrasskandalen i Milano har riktat ett skarpt ljus på den organiserade brottslighetens inflytande över supportergrupper. Inte ens politikerna kan blunda för problemen längre.
Från turism och hotellverksamhet till livsmedelsindustrin, byggsektorn, avfallshantering och sjukvården. Den italienska maffian må vara osynlig, men den finns överallt. Under decennier har maffiaorganisationer infiltrerat samhället och brett ut sig över hela landet – från sydligaste syd till nordligaste nord. Inte ens den autonoma regionen Trentino-Sydtyrolen i italienska alperna har undkommit den organiserade brottsligheten. Maffian verkar, helt enkelt, där turismen frodas.
En färsk undersökning från forskningsinstitutet Demoskopika visar att maffian i år har dragit in 3,3 miljarder euro från turistsektorn. Och enligt institutet har maffiaorganisationerna redan siktet inställt på att göra stora vinster under OS i Milano-Cortina 2026.
Fotbollen har givetvis inte skonats från maffians grepp. Genom åren har flera uppmärksammade fall avslöjat spelare med kopplingar till organiserad brottslighet. Bland dem finns den tidigare Palermostjärnan Fabrizio Miccoli, som dömdes till fängelse för utpressning och samarbete med maffian. Ett annat exempel är Monzas Armando Izzo, som förra året dömdes till fem års fängelse för matchfixning och maffiakopplingar under sin tid i Avellino säsongen 2013–2014.
Redan 2017 slog den italienska antimaffia-byrån fast i en rapport att maffiagrupper hade infiltrerat den professionella fotbollen. Rapporten visade att kriminella organisationer, som ‘Ndrangheta – Italiens mäktigaste brottssyndikat – hade etablerat sig inom flera supportergrupper. Det framkom dessutom att ultrasledare i många fall hade direkta kopplingar till maffian, och ultrasgrupper till klubbar som Napoli och Catania lyftes fram som exempel.
I rapporten konstaterades också att ’Ndrangheta fungerade som mellanhand i den illegala biljetthandeln som hanterades av Juventus ultras. Klubbens dåvarande president, Andrea Agnelli, anklagades till och med för att ha haft kontakt med medlemmar av den kalabriska maffiaorganisationen och för att ha sålt biljetter till dem. Dessa biljetter ska sedan ha sålts vidare till kraftigt överpris. Agnelli nekade till anklagelserna, men stängdes av i tre månader för att ha haft ”olämplig kontakt” med supportrar.
Antimaffia-byrån avslutade sin rapport med en tydlig uppmaning till polisen och andra myndigheter att noggrant utreda och övervaka aktiviteterna inom ultrasgrupperna. Men det var inte förrän efter mordet på Curva Nord-ledaren Vittorio Boiocchi för två år sedan som en större polisutredning verkligen sattes igång. Utredningen intensifierades ytterligare efter det uppmärksammade mordet på Curva Nords Antonio Bellocco i september i år, och resulterade i gripanden av ledare och profiler från både Inters och Milans ultrasgrupper.
Ultrasledarna misstänks för en rad allvarliga brott, bland annat droghandel, penningtvätt, utpressning och misshandel. Fallet väckte stor uppmärksamhet, inte bara på grund av att 19 personer greps, utan också för att det avslöjades att ultrasgrupperna hade kontrollerat försäljningen av allt från mat och dryck till biljetter och parkering utanför San Siro. Det framkom även att i huvudsak Inters ultrasgrupp haft kopplingar till maffian (Bellocco tillhörde en mäktig ’Ndrangheta-klan).
Ultrasutredningen har varit så omfattande att det italienska fotbollsförbundet, Figc, inte fick tillgång till utredningsmaterialet förrän i slutet av november, när åklagarmyndigheten i Milano överlämnade dokumentet på över 12 000 sidor. Fotbollsförbundet har nu inlett en egen utredning efter att det framkommit att spelare, och i Inters fall även tränare, från de båda Milanolagen haft kontakt med eller träffat ultrasledare. De riskerar nu böter och avstängning.
I en ny rapport slår antimaffia-byrån fast att maffians infiltration inom fotbollen sträcker sig över hela landet, och att det finns ett särskilt fokus på de lägre divisionerna. Byrån har nu inrättat en specialkommitté bestående av åtta ledamöter från olika politiska partier, med uppdraget att kartlägga kriminell aktivitet inom ultrasgrupper och utarbeta en rapport som senare kommer att diskuteras i parlamentet.
Att bekämpa maffian är en nästan omöjlig uppgift, och kampen mot den organiserade brottsligheten känns som en oöverstiglig utmaning. Men den omfattande ultrasutredningen och polisens och åklagarnas enorma arbete, som lett till gripanden av ultrasledare, markerar ett avgörande steg framåt inom den italienska fotbollen. För första gången på länge verkar det finnas ett verkligt engagemang – och framför allt en stark vilja – att konfrontera problemet och inte längre blunda för det. Givetvis går det inte att rensa bort alla maffians tentakler, men att slå ut en stor och skadlig del, den som drabbar vanliga, hederliga fans, är en seger i sig.