Misstänkta ekonomiska oegentligheter, påtryckningar mot tillsynsmyndigheter och tvivelaktiga sponsorer med kopplingar till Suning. Det italienska tv-programmet Report har undersökt Inters ekonomi under Sunings ägarskap och lyfter flera frågor kring klubbens finansiella situation.
För några veckor sedan skrev jag att granskande journalistik i Italien, särskilt när det gäller tidskrifter och radio, inte är särskilt utvecklad. Istället har digitala plattformar, mindre nyhetsorganisationer och tv varit i framkant när det gäller denna typ av journalistik.
Report är ett av få tv-program i Italien som konsekvent bedriver undersökande journalistik på hög nivå, ofta genom djupgående reportage och exklusiva avslöjanden. Granskningarna har rört allt från politiska skandaler och ekonomisk brottslighet till miljöfrågor och organiserad brottslighet.
Förra veckans avsnitt fokuserade både på kaoset med Inters ultras och på klubbens svåra ekonomiska situation. År 2020 hade Inter skulder på 871 miljoner euro, medan intäkterna uppgick till 370 miljoner euro. I normala fall hade en sådan situation lett till likvidation, menar experter i ekonomisk straffrätt som Report intervjuat. Men klubben fortsatte sin verksamhet som vanligt.
Report ifrågasätter varför varken det italienska fotbollsförbundet, Figc, eller Uefa ingrep när Inter under flera år visade tecken på ekonomiska svårigheter, som till exempel fördröjda löneutbetalningar till spelarna. Figc:s president, Gabriele Gravina, förklarar i programmet att det kan vara svårt att skilja klubbens skulder från ägarens. Han menar att granskningar sker regelbundet, både nationellt och genom Uefa, och att Inter följt de regler som krävs för att spela i Serie A.
En tidigare medlem av Covisoc, den myndighet som övervakar klubbars ekonomi, har dock en annan bild och påstår att det fanns påtryckningar för att inte rapportera vissa ekonomiska oegentligheter. Report har också pratat med en analytiker baserad i London som redan för fem år sedan uppgav att han hade upptäckt avvikelser i klubbens bokföring. Analytikern hävdade även att Inters sponsorer i själva verket var företag med kopplingar till Suning snarare än oberoende aktörer. Han menade att flera av dessa företag betalade stora belopp i förskott, något som enligt honom inte var förenligt med normala sponsoravtal.
Efter att analysföretaget han jobbade på larmat om detta försvann dessa sponsorer plötsligt. Och när sponsorerna drog sig ur behövde klubbens president Steven Zhang, son till ägaren Zhang Jindong, ta ett lån på 360 miljoner euro från den amerikanska fonden Oaktree, med återbetalning i maj 2024. Slutet på den historien känner vi till: när Inter inte kunde betala tillbaka summan plus ränta tog Oaktree över klubben. Dessutom, uppger Report, har klubben styrts genom företag i Luxemburg och Caymanöarna sedan Suning tog över. Detta ska ha gjort klubbens ekonomi svår att följa och väckt frågor om vem som egentligen ägde den.
Sunings tid som ägare började onekligen ambitiöst. Detaljhandelsmiljardären Zhang Jindong, grundaren av e-handelsjätten Suning.com, köpte Inter 2016 med en vision att använda klubben som en strategisk del av sitt affärsimperium. Till en början investerade man stort i klubben, satsade på spelarköp, rustade upp träningsanläggningen och öppnade ett nytt högkvarter i exklusiva Porta Nuova i Milano, där klubben delar byggnaden “The Corner” med bland andra Versace.
Suning investerade över en miljard euro i Inter och bidrog till sju titlar. De stora satsningarna gav givetvis snabba resultat men skapade också en ohållbar skuldsituation. Det blev inte bättre av att Kinas fotbollspolitik förändrades, där president Xi Jinping plötsligt ströp kapitalflödet utomlands. Pandemin slog dessutom hårt mot Suning, och efter flera misslyckade investeringar fick företaget ytterligare ekonomiska problem. Fotbollsklubben Jiangsu Suning FC, som de också ägde, lades ner tre månader efter att ha vunnit den kinesiska ligan 2020.
Det har än så länge inte rapporterats om att någon utredning har inletts eller vilka konsekvenser klubben kan få om uppgifterna som Report har presenterat visar sig stämma. Fotbollsförbundets chefsåklagare Giuseppe Chiné ska dock ha kontaktat Report-redaktionen för att få reda på identiteten på den före detta Covisoc-medlem som intervjuades anonymt om påtryckningar för att inte slå larm om avvikelserna i Inters bokföring. Enligt Chiné vill han veta namnet så att han kan avgöra hur han ska gå vidare i ärendet.
Jag skulle inte säga att detta har fått enorm uppmärksamhet i italiensk media. Den anonyme före detta Covisoc-medlemmen nämner också i intervjun att ”det inte bara är i Inter sådant sker”. Han har förmodligen rätt. Man kan säkert hitta tveksamheter i ekonomin hos flera klubbar, men det ändrar inte det faktum att de uppgifter som presenterats i programmet är allvarliga och definitivt bör undersökas vidare. Återstår att se vad som kommer att ske härnäst.