Luis Suárez är klar för Atlético Madrid.
Anfallaren sänker sin lön till nästan hälften för att få spela fotboll. I Barcelona var han inte längre önskad. Trots 198 mål och 109 assist på 283 tävlingsmatcher – alltså fler poäng än matcher och klubbens tredje främste målskytt genom tiderna – blev det ett iskallt samtal som förklarade att han inte längre var önskad i Barcelona.
Jag lider med Suárez ur den aspekten. Att han åtminstone inte kan få det avsked han förtjänar från supportrarna. Vad den nuvarande klubbledningen ordnar för form av halvdant avsked tror jag inte spelar särskilt stor roll rent emotionellt för Suárez själv.
Men han förtjänade helt klart ett värdigare slut på en historiskt framgångsrik resa i Barça.
Under de 20 år som jag har följt den spanska fotbollen har jag aldrig upplevt en bättre nummer nio-spelare i Barcelona. Och då är konkurrensen tämligen potent. Samuel Eto’o i sin prime som största konkurrent.
Nu tuffar Luis Suárez-tåget vidare mot den spanska huvudstaden. Och jag tror alla som uppskattar den spanska fotbollen är glada att Suárez inte blir fast på bänken/läktaren i Barcelona eller flyttar ifrån Spanien. Ligan har tappat många profiler de senaste åren. Luis Suárez är bara i sin rena uppenbarelse en karaktär som förgyller, engagerar och irriterar. Det behövs.
Nästa anhalt blir Atlético de Madrid. En klubb som har suktat efter en klinisk nummer nio sedan Diego Costas glansdagar (Antoine Griezmann var inte riktigt den spelartypen i Atleti, även om han fyllde målkvoten).
När jag tittar på Atléticos truppbygge finns egentligen få svagheter. Den generationsväxling som pågått ett par år, adderat med en hel del nyförvärv förra sommaren, har fått en säsong på sig att växa. Jag var snabb att peka på Atlético som en utmanare redan förra säsongen. Men laget var inte redo, det visade sig ganska tidigt, trots att topparna fanns där.
Nu däremot ska Diego Simeones lag vara en utmanare av större kaliber. Det finns all anledning att vänta sig betydligt mer av João Félix, Renan Lodi, Kieran Trippier & Mario Hermoso den här säsongen. Men framför allt finns en mer kvalitativ anfallsspets än tidigare.
Det klart att Suárez inte garanterar någonting. Vem gör ens det? Allt kan hända. Han är 33 år, hade en tuff skada förra säsongen och har sannerligen sina bästa dagar bakom sig.
Men ställer vi Luis Suárez mot Álvaro Morata får Atlético en klart bättre fotbollsspelare. Det kanske inte må vara ett långsiktigt alternativ, men sedan när har Diego Simeone tänkt på vad som är bäst om två-tre år? Han vill ha starkast möjliga trupp för att vinna här. Nu. I dag.
Och då är Luis Suárez en klar uppgradering.
Kan Atlético få en fullt frisk Suárez, som anpassar sig till spelmodellen och når sin bästa fysiska form, då finns det däremot en målgaranti. Trots skadan förra säsongen nådde han trots allt 16 mål. Det är betydligt mer än vad hans föregångare uppnådde.
Många trodde David Villa hade dansat för sista gången när han anslöt från Barcelona till Atlético sommaren 2013. Ett år senare lyfte Villa ligatiteln i Atlético-tröjan på Camp Nou och hade spelat en vital roll i lagets guldbygge.
Jag pekar inte på Atlético Madrid som en guldfavorit bara för att Luis Suárez nu finns i truppen. Men helt plötsligt gick laget från outsider till en adekvat utmanare om ligatiteln.
Så högt värderar jag Suárez. Trots att han är 33 år.