Tomasson och Gren tog guld - men andra tränare ska också hyllas

Jon Dahl Tomasson och Mats Gren ska så klart hyllas för att ha fört sina lag till guld. Båda gjorde det under första året, och det var press på båda, och det var bara vinna som gällde. Så det var helt klart starkt att leverera.

Tomasson tog över MFF där Markus Rosenberg precis hade slutat och där Rasmus Bengtsson gick sönder strax innan premiären. Under året gick också Johan Dahlin sönder och Fouad Bachirou såldes. Tomasson gjorde det känsliga och fasade ut trotjänare och profiler som Behrang Safari, Guillermo Molins (och vi räknar väl också in Bengtsson här), en sak som hade kunnat fälla tränaren om det inte hade varit för att laget levererat.

Gren hamnade i turbulens när han några dagar innan premiären sökte jobb i en annan klubb. Men han och Jörgen Ericson lyckades ändå få ordning på det. Gren tog över Göteborg där Beata Kollmats dragit korsbandet och där gravida Elin Rubensson tagit en paus. Men tränaren har ändå haft en imponerande uppsättning av spelare, och lyckats rotera och hålla flera landslagsspelare nöjda med att ibland sitta på bänken.

Jon Dahl Tomasson och Mats Gren i all ära, men även andra tränare som har lyft sina lag ska också hyllas.

Framför allt Elísabet Gunnarsdóttir på damsidan och Marcus Lantz på herrsidan.

Båda har lyft sina lag. Och båda har nu utgående kontrakt. Har pratat med Mjällby och Kristianstad som båda vill förlänga med sina tränare. Det kan man förstå. Här är artikel med Mjällby – och här med Kristianstad.

Inför säsongen lämnade Lantz damallsvenska Kopparbergs/Göteborg och tog över herrallsvenska nykomlingen Mjällby. Med tre omgångar kvar ligger laget sjua, på samma poäng som AIK, och två poäng efter Hammarby och IFK Norrköping.

Det är väldigt bra gjort.

Det har inte varit frågan om att komma upp som nykomling och försöka gneta till sig poäng i hopp om att hänga kvar. Nej, det har varit en nykomling som har gått för tre poäng i match efter match.

Det är bara att kolla på hur det har gått mot de sex lagen som ligger före i tabellen.

Mjällby har tagit fyra poäng mot IFK Norrköping, fyra poäng mot Häcken, tre poäng mot Hammarby, samt en poäng mot Malmö FF och en mot Elfsborg.

Om man ska nämna två spelare som har stuckit ut så är det David Löfquist och Moses Ogbu.

Löfquist är inte riktigt med när det kommer till allsvenskans bästa mittfältare, för då håller Anders Christiansen och Sebastian Larsson högre nivå, men där under så är ”Löken” absolut med i snacket.

Ogbu är delad tvåa i skytteligan på tolv mål.

Marcus Lantz är den tränaren i allsvenskan som har lyft sitt lag mest om man jämför med förra säsongen. Nu har han utgående kontrakt och Mjällby riskerar att tappa tränaren. Två saker som kan tala för att Lantz lämnar Mjällby:

* Det är svårt att göra det bättre. Därför skulle nog en del tänka att det är bra tajming att lämna (om man har andra bra alternativ).

* Han pendlar mellan hemmet i Göteborg och sitt lag i Hällevik.

Jimmy Thelin, Henrik Rydström och Amir Azrafshan är tre andra tränare som har lyft upp sina lag i tabellen.

Förra året slutade Thelins Elfsborg åtta och är nu, med tre omgångar kvar, tvåa. Men man har ändå inte tagit så många fler poäng.

Förra säsongen hade Elfsborg 43 poäng med elva segrar, tio oavgjorda och nio förluster.
Nu har man 46 poäng med elva segrar, tretton oavgjorda och tre förluster.

Rydströms Sirius slutade elva förra säsongen och är nu nia.
Förra året tog man 29 poäng med åtta segrar, fem oavgjorda och sjutton förluster.
Nu har man 37 poäng med nio segrar, tio oavgjorda och åtta förluster.

Amir Azrafshan tog över Östersund efter sju omgångar. Då låg laget på trettonde plats och hade två segrar, en oavgjord och fyra förluster.
Med Azrafshan har laget tagit sex segrar, åtta oavgjorda och sex förluster.
Laget ligger nu på elfte plats med 33 poäng.
Förra året kom man tolva med 25 poäng.
Här bör man ju också väga in den gungning som klubben varit/är i.

Så till damallsvenskan och Elísabet Gunnarsdóttir.

Förra året slutade Kristianstad sjua på 33 poäng med nio segrar, sex oavgjorda och sju förluster.
Nu är man trea och är klar för Champions League-kval, och krigar för att snuva Rosengård på andraplatsen (det skiljer bara två poäng).
Laget har 45 poäng med fjorton segrar, tre oavgjorda och fyra förluster.

Imponerande av Gunnarsdóttir, som har byggt upp det här över tid (gör sin tolfte säsong i klubben) och gjort Kristianstad till ett spelande lag, mycket tack vare flera skickliga värvningar, som bland annat Eveliina Summanen, Therese Åsland och Jutta Rantala.

Extra imponerande är det med tanke på bakslagen laget åkte på när meriterade nyförvärvet Elise Kellond Knight och målvakten Moa Olsson åkte på korsbandsskador, Sif Atladottir och Therese Ivarsson (mittbacken som gjorde elva mål 2019) tog time-out på grund av graviditet, och Mia Carlsson bröt foten. Det där är en hel backlinje.

Sedan fick Gunnarsdottir plötsligt bältros som gav henne svåra nervsmärtor och gjorde att hon inte var i skick att träna laget. Så starkt att gå igenom det samtidigt som hon fick laget att leverera, för det gick inte att slita sig helt från att vara med och styra i det taktiska.

Elísabet Gunnarsdóttir har ett utgående kontrakt. Kristianstad lär göra allt i sin makt för att förlänga det, och parterna ser ju ut att vara överens.