Varför gick de inte för det?

Kampen om topplatserna blev aldrig riktigt intressant. Halmstad åkte på en utvisning redan i den första halvleken och tätt därefter gjorde AIK både 2-1 och 3-1. Over and out! De kunde paradera in i mål och därmed säkra den där eftertraktade tredjeplatsen. En på många vis oerhört stark prestation med tanke på hur säsongen artade sig. Som sagt flera gånger tidigare så kan man tacka Thomassen för den uppryckningen. Han kom in och förändrade ett mediokert lag till att bli en vinnarmaskin. Det ska bli oerhört intressant att se hur klubben tar sig an det här uppehållet nu när man vet att man ska spela europeiskt cupspel 2025.

Givetvis behöver truppen breddas och spetsas. Tongivande spelare som Fanne och Milossevic kommer inte att finnas kvar i truppen. Frågan är om Pittas blir kvar med tanke på de kvaliteterna han besitter. En målgörare och en hårt arbetande forward i en och samma person. Med andra ord har Berntsen både en utmanande och en kul tid framför sig. Om de ska värva från allsvenskan borde de kika på Vikman eller Walta i Sirius eller Wenderson från Värnamo. Kanske HBK:s Vinicius eller BP:s Jakobsen. Bra spelare som kan göra nytta både som bredd och spets. Däremot ställer jag mig tveksam till Milosevic avsked. Många av er har redan tagit del av mina tankar kring det beslutet, men jag vill återigen fastslå att det finns så mycket mer än bara en bra fotbollsspelare i Alexander Milosevic. Avskedet förändrar gruppdynamiken, vinnarmentaliteten och laghjärtat. I min värld borde det finnas en väg tillsammans även om den vägen blir annorlunda mot vad den har varit 2024. Hjältar bär inte alltid cape, så med andra ord är jag inte säker på att AIK vet vilka superkrafter som de går miste om.

Djurgården avslutade säsongen på ett fint sätt och även om de förmodligen inte är nöjda med en fjärdeplats är det nog den de förtjänar. 2024 är en missräkning men långt ifrån ett misslyckande. Djurgården är både som lag och förening på en bra plats. Sommarfönstret försvagade dock laget för mycket i år. Framför allt var det fart och finess som försvann. Dahls och Bergvalls dynamiska kvaliteter gick inte att ersätta och laget såg mer tungt och trött ut ju längre säsongen led. Matchen mot Norrköping blev trots det en fin avslutning för både spelare och publik. Den var mer fartfylld än på länge och i sina bästa stunder är Dif så klart ett väldigt bra lag. Nu får de chansen att slicka såren och komma igen till 2025. Jag tror att de mår bra av att förnya och föryngra. Det ska bli spännande att se hur de tänker kring tränarfrågan och med vissa spelare som har varit där under en längre tid. Vissa äldre spelare kommer nog att få leta nya klubbar. Min misstanke är att Kalle Karlsson kommer att värvas in och att han kommer att bidra med en ny filosofi som kommer att gynna framför allt lagets fart i anfallsspelet.

Kvalstriden blev nästan lite avslagen

IFK Göteborg var sämre än Mjällby på Strandvallen. Istället för att ifrågasätta Blåvitts prestationer är det roligare att kika på hur väl Mjällby har utvecklats under året. Tidigare har de enbart spelat ett kompakt försvarsspel och satsat på kontringar eller fasta, ett ganska simpelt spel med andra ord. Numera ser man en tydlig strategi i bollinnehavet där man är väldigt modiga och spelar med en självklarhet. Röjkjaer är en lirare och motorn. Mittfältet kompletterar varandra väl där Jesper Gustavsson är ankaret och Viktor är löparen. Wingarna är framför allt bra offensivt numera. Stroud har blivit en succé med sina mål och assists. Han kommer absolut inte spela sina hemmamatcher på Strandvallen nästa säsong. Backlinjen är både tuffa och placeringssäkra där man har en tydlig ledare i Tom Pettersson. Man kan inte annat än imponeras av femteplatsen och vad Torstenssons stab har gjort för föreningens utveckling. Bravo!

1-0-vinsten var i underkant i säsongsavslutningen. Det blev en konstig avslutning på matchen där Maif försökte fördriva tid i offensiva hörn medan Blåvitt till slut var nöjda med 0-1. Inget hände! Visst levde kvalstriden hela vägen in i slutminuterna men den fick aldrig någon ordentlig nerv. Särskilt eftersom Värnamo mest joggade runt på Finnvedsvallen! Jag ställer mig starkt frågande till hur de agerade under de sista 10-15 minutrarna. De låg på kvalplats och hade absolut inget att förlora, men ändå kom det aldrig ens ett försök till att avgöra matchen. När de fick inkast på defensiv planhalva gick de för att hämta bollen och tog god tid på sig i varje moment. De pressade inte högt eller med fart för att få till ett misstag och en enkel målchans. Vad höll de på med egentligen?! Jag fattar fortfarande inte. Desperationen att slippa kvala borde ha varit superintensiv!

Nu får de spela ett ovisst kval mot Landskrona. I min bok är Värnamo ett klart starkare lag än Bois och bör klara kontraktet efter att dubbelmötet har spelats. För under själva matchen (innan slutskedet) mot Elfsborg var Värnamo ganska bra. De är i grunden just nu stabila och absolut inte det tredje sämsta laget i allsvenskan. Defensiven har stabiliserats och i offensiven skapar de ganska många lägen. Kalou, Thern, Zeljkovic, Engvall, Wenderson och Le Roux är bra allsvenska spelare på alla sätt. Jag misstänker att Landskrona får svårt att hålla emot när smålänningarna sätter fart. Men alla vet att nerver och stress kan ändra förutsättningarna ganska radikalt. Vi får se hur väl Värnamo hanterar känslan av att ha allt att förlora. Ingenting kan tas för givet även om de är dunderfavoriter mot ett ganska osäkert skånelag.

Jag vet själv hur det är att kliva in som favoriter i ett kval. Två år i rad fick vi kvala negativt med Kalmar. När man har allt att förlora målar man, hur ogärna man än vill det, upp mardrömsscenarion i sitt huvud. Tänk om vi förlorar, vad händer då? Det blir nästan pinsamt om man som allsvenskt lag tappar mot ett superettangäng. När J-Södra tog ledningen mot oss 2020 hade de ett otroligt mentalt övertag. Om inte Lucas Hägg gjort en kanonräddning för att undvika 0-2 och om inte Jönköping hade gjort självmål tätt efter så tror jag att vi hade misslyckats att hålla oss kvar. Marginalerna är små och momentumet i matchen spelar stor roll. Jag önskar inte någon att få uppleva ett negativt kval. Det är inte kul!

Lagen som åkte ur fick avsluta fint på hemmaplan

Både Kalmar och Västerås fick vinna sina sista hemmamatcher. Plåster på såren? Nej, så klart inte. Men ändå något. Självklart kommer det att bli stora förändringsarbeten som påbörjas snarast om de inte redan påbörjats. En tuff resa mot en återkomst. En krasst verklighet kommer att göra sig påmind och tjänster inom klubbarna kommer att försvinna eller förändras. Fotbollen är precis som andra verksamheter beroende av positiva resultat för att ekonomin ska gå ihop. Nu blir det till att vända på slantar och effektivisera för att kunna ställa slagkraftiga lag på banan 2025. Det är svårt att spela i superettan.

Västerås kunde under våren inte omsätta sitt fina spel i poäng. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit att de var det klart bättre laget i matchen men att de brände målchans efter målchans. Jag minns framför allt matchen de spelade mot Djurgården hemma där de förlorade med 0-2. VSK hade kunnat vinna med fyra måls marginal men lyckades inte få in bollen i mål. De missade straff efter straff och man hade ingen annan än sig själv att skylla för sina nederlag. Kalmar å sin sida presterade inte alls på den nivån som de gjorde under 2023. Visserligen hade man en aning flyt då sett till underliggande siffror. Det flytet var som bortblåst under årets säsong. De underliggande siffrorna kom ifatt dem. Tydliga målchanser sågs knappt till och försäljningen av Trenschow gjorde det inte lättare för dem. Trots det gjorde Dino Islamovic en toppsäsong med sina tolv mål. En klen tröst för honom personligen när mattan drogs undan under Kalmars fötter.

Nu byter de plats med rivalen

Allsvenskan 2025 får påhälsning av ett klassiskt lag i form av Öster. Det svider nog extra mycket i ögonen för alla KFF-fans att värsta rivalen tog steget in i finrummet igen. Öster har varit nära under några år och inför säsongen sågs de som favoriter att ta sig upp. Truppen är stark och Foyston har gjort ett gediget jobb för att stabilisera prestationerna över tid. Bergmark Wiberg och Aliev har levererat spets längst fram och laget har gjort mest mål av alla. I Växjö finns förutsättningarna för att stabilisera ett lag i allsvenskan även på sikt. Växjö har blivit en riktigt idrottsstad där inte bara fotbollen går bra. Sådant smittar även om de slåss om sponsorpengar med varandra. Mina misstankar gällande 2025 är att de absolut inte kommer att bli ett strykgäng.

En imponerande säsong av Vasic

När jag snabbt tänker tillbaka på säsongen är det en speciell spelare som kommer fram direkt på näthinnan. Nikola Vasic! 17 mål och skytteligaseger. Deesutom spelandes i ett lag som slutar tia i tabellen. Han har varit direkt avgörande för att BP har samlat så många poäng som de har gjort. Möjligen kan han få till en övergång till något bättre lag men jag tvivlar starkt på det. Nästa år är han 34 år och därmed ingen man gärna lägger en massa pengar på. Flörtarna med Hammarby är nog förgäves då deras strategi verkligen inte är att värva gammalt. Likväl är han MVP i allsvenskan i år. Alltså den spelare som har varit allra viktigast för sitt lags framgångar. Imponerande!

Europaspelet fortsätter ett tag till

Trots att allsvenskan slutar nu kan vi ändå se fram emot både kval och europaspel framöver. Jag tycker att de svenska lagen trots varierande resultat står sig bra i ett europeiskt sammanhang. Visst kanske den sista spetsen saknas men jag är övertygad om att den kan komma med erfarenhet. Spelet ute i andra ligor är absolut inte likadant som i allsvenskan. Det är styggare och mer cyniskt. Man spelar för att irritera sin motståndare och göra dem mentalt instabila. Det är annat än bara fotboll som läggs fokus på. Som sagt är jag ändå ganska imponerad över hur de svenska lagen spelar i den här typen av matcher. Jag tror på riktigt att alla tre lagen kan klara av att ta sig vidare ett steg till. Vi som gillar allsvenskan får hoppas att de svenska lagen kan prestera väl och ge oss viktiga poäng på rankingen och därmed kan få ytterligare någon plats framöver.

Till sist – var är Elanga?

Han svarade visst inte i telefon. Nä han var nog förbannad! Visst borde Anthony Elanga vara uttagen i ett svenskt landslag när han presterar väl i ett topplag i världens kanske bästa liga. Jag säger inte vem som borde petas men Nottingham-spelaren borde verkligen ha en plats. Ibland förstår man ingenting!

Omgångens blunder – Max Watson var nog halvblind på ena ögat och såg kanske inte att Hümmet stod i vägen mellan honom och Sörgaard. Snacka om att servera någon.

Omgångens karatespark – Viktor Granaths snygga skarv var av bästa Zlatan-klass. VSK hade behövt fler sådana konstsparkar för att rädda kontraktet. Nu fick åtminstone hemmapubliken njuta en aning innan de firar jul.

Omgångens hattrick i assists – Lamine Fanne fick göra tre assist i sin sista hemmamatch. Spanjoren har stått för en otroligt fin höst i AIK-tröjan och lämnar med flaggan i topp.

Omgångens revansch – Oscar Jansson fick inte vara kvar i Norrköping. Nu fick han vinna över sin gamla klubb i sista omgången. Kul för Jansson efter en ganska tveksam behandling under sin sista tid i Peking.

Omgångens spelare – Förutom det uppenbara poängspelarna föll Nicklas Röjkjaer mig verkligen i smaken i sista omgången. Rörlig, teknisk och smart. Dansken har verkligen varit en tillgång under 2024!

Slutligen gratulerar jag Malmö FF återigen till SM-guldet och ser med spänning fram emot kvalkampen om en och en halv vecka.

Ha en fin vecka

// Viktor

Med sorg i mitt hjärta konstaterar jag att det med största sannolikhet kommer att spelas superettan-fotboll i Kalmar 2025. Alla ni som läser är förmodligen anhängare av något lag och kan relatera till känslan som infinner sig när ens lag liksom försvinner ut i periferin av svensk fotboll. Det svider och det svider ordentligt.

Ingenting är i och för sig klart ännu men löser KFF det här är det den största skrällen i historien. Hur hamnade man i den här positionen? Tippade inte många att Kalmar skulle vara ett lag för övre halvan? Det enkla svaret är att det gavs bort poäng i våras när man ville spela via Brolin nere i eget straffområde. Det sådde ett frö av tvivel som efterhand växte sig stort och slog ut en stor del av tron och självförtroendet. När det var dags att inse allvaret fortsatte man likväl på en väg som inte ledde dem framåt. Det är lätt att vara dömande när man sitter på facit men lagets spel borde ha förenklats för att skapa fler chanser och för att hålla motståndarna borta från eget mål.

Nu blir det, precis som för Västerås, till att börja om i superettan. Kalmar har inte varit där på 21år! Frågan är om man ens kan vara förberedd för det här scenariot efter så lång tid i landets högsta serie? Västerås har förmodligen en enklare anpassning att göra och vet precis vad superettan innebär. Kalmar har med åren glömt och gått vidare. Jag hoppas att Kalmar kan våga satsa för att göra sessionen i andradivisionen kort. Men tyvärr får man inte svaren i förväg och bollen är kanske ännu rundare en trappa ner än vad den är i allsvenskan. Superettan är oerhört svår! Lite High Chaparall där så väl nykomlingar som exallsvenska klubbar kan ta steget upp. Det är bara att hoppas att bollen rullar rätt. Hur som helst svider det i ett supporterhjärta när resultaten går emot laget man håller på.

IFK Göteborg får kvala!

Nu är det verkligen ett getingbo om kvalplatsen. Värnamo och Halmstad vann och antingen närmade sig eller gick om lagen ovanför. Helt plötsligt är säkerligen stressen i IFK Göteborg väldigt påtaglig. Precis som ifjol är man ytterst nära den där kvalplatsen och hur det än slutar lägger de ytterligare en misslyckad säsong bakom sig. Har man väl hamnat i en nedåtspiral är det svårt att ta sig ur den! Anledningarna till att IFK är i den situationen de är i är ganska svåranalyserade. 

När det händer år efter år är det ofta något strukturellt fel på högre nivå i klubben. Alltså något utanför planen som oroar, irriterar eller är tvetydigt. I en storklubb är trycket på de ansvariga väldigt hårt och det lämnas inte mycket utrymme för misstag eller dålig kommunikation. Jag är hundra procent övertygad om att nuvarande ledning har gjort allt och lite till för att få skeppet på rätt köl. Däremot har strategin uppenbarligen inte lyckats. I Blåvitt finns heller inte tiden och tålamodet att bygga saker med ett stabilt fundament. Fans, sponsorer och övriga inblandade vill ha snabba resultat och då är det lätt att vissa beslut tas för att gynna klubben i det väldigt korta perspektivet. 

Det längre perspektivet är alldeles för långt bort för att folk ska kunna greppa det. Men jag tror (absolut utan att veta) att IFK Göteborg behöver tänka längre. Visst vill man ha resultat direkt men nu behövs något annat. En tro på något! En vision som kan byggas upp från grunden. Kanske behöver man inte ens byta personer i ledningen utan snarare bara förändra tankesättet och sedan kommunicera det väldigt tydligt. Som alla vet finns det sällan några genvägar. Däremot omvägar; efter sista omgången kommer IFK Göteborg att hamna på en negativ kvalplats och behöva ta en ordentlig omväg till allsvenskt spel 2025. Rysare är ordet.

Halmstad är pånyttfött

Halmstad har stått för en imponerande förändring. Tränare Lindholm har gett laget tro och ansvar igen. Från att ha sett ut att vara halvt nedtryckta i skorna under stora perioder av säsongen, ser de nu ut som kalvar på grönbete. De ser ut att ha kul (en ack så viktig detalj för framgång)! Vinicius ser ut som helt annan spelare. Laget vågar vara mer offensiva och ger varandra modet att misslyckas. När den känslan infinner sig blir man svårslagen. De har tagit sina poäng rättvist här på sluttampen! Där ser man vad en person kan göra med en grupp om han får dem med sig. I mina ögon verkar Lindholm ha otroligt bra ledaregenskaper som väl passar in i det sammanhanget han befinner sig i. Nu klarar de med största sannolikhet kontraktet och Ante Johansson måste nog fortsätta spela några år till, åtminstone ett.

Göteborgsderbynas segrare blir bäst i stan

Gais har tre segrar på fyra derbyn och blir med stor sannolikhet bäst i stan! Vem såg den komma efter 0-4 mot BP i premiären. Deras intensitet har varit deras signum. Alla har rott åt samma håll och funnits där för varandra. På planen har det tagit sig uttryck i att det ibland ser ut som att de har varit en man mer än motståndarna. Det finns en hel del givna spelare att hylla för framgångarna, men viktigast i detta Gais är de spelare som gör de andra bättre. Henriksson, Milovanovic och Wängberg är superviktiga för helheten. Inte oumbärliga men väldigt viktiga. De springer, tacklar och tjurar sig igenom matcherna och går ofta från en match med högt huvud och en motståndare som halvt svär efter dem. Precis sådana spelare skriver man ner först av alla i startelvan. Det ser inte alltid snyggt ut men effektivt är det minsann.

Stockholmslagen fick bara ett poäng den här omgången

BP har checkat ut och var totalt utspelade mot Värnamo. Jag förstår att det kan bli så när man är lite för nöjd och inte har något att spela för. Frustrerande för andra lag som blir drabbade av eländet så klart, men BP har gjort en fin säsong och kanske kan få vara nöjda redan nu. Den enda uppgiften de har kvar är att hjälpa Vasic att vinna skytteligan genom att hålla tätt nere i Malmö i sista omgången. Upp till bevis en sista gång 2024!

Djurgården

Djurgården gjorde en blek insats i Halmstad. De saknar tydlighet! Man vet inte exakt hur de vill pressa eller när. Man vet heller inte hur de vill ta sig in i farliga ytor. När jag tittar på dem känns det som att de litar på sina spelare med mest kvalitet, att de ska fixa saker åt dem. Men så enkelt är det inte. För det första skulle jag se till att det var full fart in i pressen från spelarna längst fram och sen flytta efter resten av laget. Det hade gett energi och förmodligen några enkla målchanser. Vid många tillfällen är de för avvaktande enligt mig. Bara blås på! Nu har de en hemmamatch kvar att visa sina publik att de är så bra som alla vet att de kan vara. Full fart framåt med massa energi är det enda som gäller.

AIK

AIK gjorde ingen dålig match mot Norrköping men kom inte igenom Peking tillräckligt ofta för att göra mål. Under Thomassen har de förvisso inte öst in mål men de har skapat aningen mer chanser tidigare än vad de gjorde mot Norrköping. Samtidigt är Norrköping mycket bättre på att försvara sig nu gentemot tidigare i våras. De sitter ihop som ett lag och inga riktigt farliga ytor ges bort till motståndarna. Alm lyckades göra en förändring till det bättre och det säger jag trots att laget bara har vunnit två av de elva senaste matcherna.

AIK får se till att säkra tredjeplatsen på hemmaplan istället. Det kommer de att klara av. Även om HBK är i bra form så är AIK bättre. De kommer att ge allt för att hålla Djurgården bakom sig. Publikrekordet kommer att slås och det kommer att bli en fest i Solna när säsongen är färdigspelad. Lika oväntat att Hammarby slutar tvåa är det egentligen att AIK slutar trea när man ser tillbaka i backspegeln. Oerhört imponerande av Thomassen och spelartruppen att uppbåda den energi som ledde till den gigantiska scenförändringen. Starkt!

Hellberg blir nog geniförklarad!

Efter en fenomenal första halvlek mot Malmö ledde Bajen med 2-0. 2-0 blev 2-2 och jag vet inte om det säger mer om MFF än om Hammarby kanske? Att när Malmö är på tårna är de landets bästa fotbollslag. Hammarby följer ganska tätt därefter. De spelar snabbt och finurligt och kan anfalla på olika sätt. Försvaret har avsevärt förbättrats och devisen anfall är bästa försvar gäller såväl hos Hammarby som hos Malmö. Det ser man inte minst på de båda lagens målskillnader.

Hellberg (som faktiskt var lite ifrågasatt ett tag) har gjort underverk med många spelare som tidigare varit lite tveksamma. Han har dessutom utvecklat de unga spelarna till att kunna prestera på en hög jämn nivå. Den centrala stommen med Hahn, Ericsson, Vagic, Tekie och Besara (kanske Pinas också) har varit urstark under den senare delen av säsongen och ligger så klart till grund för att unga spelare som Touré, Karlsson, Erabi och Skoglund har kunnat spela på en högre nivå än vi åskådare kanske förväntat oss. Grunden som byggts lovar gott inför 2025 och tar man in lite bättre bredd samt en eller två riktiga spetsspelare finns det alla möjligheter för Hammarby att utmana MFF om guldet redan då. Imponerande och nästintill chockartat att Hammarby slutar på andra plats. Hellberg kanske är ett halvt geni ändå?

Sista omgången kan bli vad som helst

Det är svårt att förutspå hur vissa lag kommer att bete sig under omgång 30. Vissa matcher är ganska ointressanta. Det mest intressanta blir så klart att följa kvalkampen mellan framför allt Värnamo och IFK Göteborg. Ett lag som har allt att vinna och ett som bara sitter med oroliga tankar. Mjällby kommer att utmana Dif om fjärdeplatsen och kommer inte ge något gratis till Blåvitt. Värnamo har i min bok en betydligt enklare motståndare i form av Elfsborg. Det skulle förvåna mig om det inte blir IFK Göteborg mot Landskrona i ett kval inom kort. Usch vilken ångest!

Omgångens uppoffrande försvarsspel – Norrköpings spelare täckte skott och slängde sig hejvilt för att skydda sitt mål. Varje spelare i varje match borde kunna göra det jobbet.

Omgångens veteran – I hård kamp med Ante J blir ändå Simon Thern veteranen man imponeras mest av. Han är ständigt spelbar och driver alltid boll framåt när yta ges. När han gör mål, avgör och sen blir lite tårögd så berör det.

Omgångens mål som även var mest förgäves – Melker Hallberg brinner för Kalmar FF! Hans ursnygga frisparksmål kunde ha blivit superviktigt i en kamp om kval. Nu blev det ganska oviktigt i all sin snygghet.

Omgångens spelare – Taha Ali var återigen sådär viktig och bra. In med han på en landslagsbänk och skicka in honom när saker låser sig.

Omgångstipset – omgång 30

AIK – Halmstad 3-0

Djurgården – Norrköping 3-2

Malmö – BP 4-1

Gais – Sirius 2-1

Kalmar – Häcken 2-4

Mjällby – IFK Göteborg 2-1

Värnamo – Elfsborg 1-0

Västerås – Hammarby 2-3

Ha en fin vecka

// Viktor

Under hösten har det märkts (men inte i så stor utsträckning) att de tappade Cornelius och Nanasi, allsvenskans förmodligen två bästa spelare under våren. Med det vill jag säga att vilket annat lag som helst hade haft svårt att ens vara nära att kunna ersätta dem med någon som närmelsevis kan prestera på hög nivå. Bolin har visat framfötterna i Nanasis frånvaro och Rösler har visat att han absolut är på en hög nivå. Malmö är helt enkelt i en klass för sig när det gäller bredd och spets.

Vissa har stuckit ut mer än andra

Taha Ali har inte nått upp till samma nivå som förra året enligt mig, men har ändå en spets som är på hög internationell nivå. Kvickheten och tekniken kombinerat gör honom till ett livsfarligt vapen när matcher är tillknäppta. Han är en sådan spelare jag hade kunnat ta ut i landslaget tack vare hans spets. Att kunna slänga in honom ger laget en möjlighet att förändra på riktigt! Precis som utfallet blev i gårdagens guldmatch mot Göteborg. Oliver Berg är bra men han löser inte upp knutar på samma sätt som Ali. Ett mål och en assist gjorde att Taha Ali blev direkt avgörande för att bärga pokalen. Motståndarna måste i princip hela tiden offra två spelare för att försvara mot honom och givet blir då att någon annan hamnar fri. Ali sticker helt enkelt ut i mängden.

Botheim och Kiese Thelins vår var outstanding. Även om tempot i målskyttet ebbat ut har de varit oerhört viktiga för helheten. Tillsammans har de stått för 27 mål (fler än hela Västerås) och kräver ständig uppmärksamhet från försvararna. Botheim är rörlig och i sina bästa stunder riktigt vass. IKT är en straffområdesspelare som gör precis det han ska. Båda har sina brister så klart men hade de varit mer kompletta hade de inte varit i allsvenskan alls.

Den viktiga stommen har presterat!

Pontus Jansson, Berg Johnsen och Johan Dahlin är de spelarna som Rydström litat mest på. Den så kallade livsviktiga stommen. Sällan gör de dåliga matcher och åtminstone två av dem är otroligt drivande för att laget ska vara på tårna. Alla lag behöver den här typen av spelare. Spelare som tar ansvar och gör allt för att både de själva och lagkamraterna ska få chansen att prestera på sin högsta nivå. Som tränare är det de här spelarna som man skriver ner först i sin laguppställning och som man inte vill ska bli skadade eller avstängda. I mina ögon förtjänar framför allt Dahlin alla superlativer han kan få. Grym säsong (som vanligt numera)!

Nanasis betydelse kan ingen ifrågasätta. Hugo Bolin kom in och tog över stafettpinnen med bravur och ska Haksabanovic eller Vecchia ta tillbaka den platsen måste de öka upp varvtalet. Bolin har en enorm potential och kan likt Nanasi gå från ganska anonym till en stjärna på kort tid. Övriga spelare är givetvis också framstående på många sätt och i olika matcher och det säger en hel del om truppen som MFF besitter.

AC:s comeback glädjer alla

Mest glädjande för alla under året var nog ändå AC:s återtåg in i den allsvenska fotbollen. En allvarlig hjärtåkomma senare visar han vilken duktig fotbollsspelare han är och kanske ännu mer vilka ledaregenskaper han besitter. Jag vet inte vad han stod och sa till Henrik Rydström under matchens slutskede igår men en sak vet jag, och det är att han vill ta ansvar, vill leda och vill bidra med det han kan. Om det så är att skjuta bollar i krysset eller ändra en taktisk detalj tillsammans med tränaren i en viktig matchs slutfas så vet MFF att de har en person i AC som bryr sig och vågar. Fantastiskt för både Anders och MFF att han har lyckats komma tillbaka till fotbollen igen!

Europaplatserna är vigda åt stockholmarna

Hammarby sitter (kanske till och med halvligger) i förarsätet för att säkra andraplatsen. Två poäng ner till AIK, betydligt bättre målskillnad och två matcher kvar mot lag som inte har något att spela för alls (Malmö och Västerås). Hellberg har gjort ett kanonjobb med det som i mina ögon är ett begränsat spelarmaterial. Visst har de toppspelare på vissa positioner som kan vara matchavgörande (Toure, Besara och Hahn framför allt), men i övrigt har de inte starkare material än till exempel Häcken, Elfsborg, AIK och Djurgården. Jag är oerhört imponerad över lagets utveckling under året och om man kan behålla spelare till nästa år samt fylla på med ännu mer spets, är jag övertygad om att de kan utmana Malmö på allvar. För så bra är de för tillfället!

Mot Sirius i Uppsala (svår bortamatch) hade Bajen kontroll från början till slut. Man har lärt sig att hantera olika typer av matcher allt eftersom och kan spela på lite olika sätt. Är det så att de kan ta initiativet i matcherna är de ofta numera ett nummer för stora för motståndarna. Mot Sirius var det precis så. De var bättre på varenda position och jag är övertygad om att Hammarby-supportrar är väldigt nöjda med vad de får se för tillfället.

AIK vann återigen med uddamålet i en välspelad match mot Elfsborg. Jag läste min kollega Von Knorrings text om hur svårt det kommer att bli att utse årets tränare och kan inte annat än att hålla med. Hiljemark, Holmberg, Torstensson, Rydström, Hellberg, Mattiasson och Thomassen har alla gjort riktigt vassa prestationer. Thomassens intåg i AIK har gjort honom till en given toppkandidat. Förmodligen ligger han och Hellberg bäst till för priset. Han tog över ett mediokert lag och har gjort det till en vinnande maskin! Intensiteten har skruvats upp inte bara ett utan några hack och spelet har med tiden förbättrats. Det ska bli spännande att se vad han kan åstadkomma med laget efter att ha fått en hel försäsong med spelarna.

Nu har de förvisso två luriga matcher kvar mot Norrköping och Halmstad (Djurgården möter samma lag), men jag räknar kallt med att den tyngd och kvalitet de har kommer att ge dem minst fyra poäng. Om så blir fallet har Thomassen ett fantastiskt poängsnitt för halva säsongen. Han har även fått Lamine Fanne att se ut som en rockstjärna, Eskil Edh att vara omutbar, Nordfeldt att vara så bra som han kan vara och Tychosen att bli en av lagets absolut viktigaste spelare. AIK har en poäng tillgodo på Djurgården och med formen de båda lagen är i är det svårt att tro att Dif ska kunna gå om.

Djurgården har gjort en bra säsong med fin allsvensk placering och bra spel i Europa. Tappen av Samuel Dahl och Bergvall blev dock alldeles för tydliga för att de skulle kunna fortsätta prestera som de gjorde i våras. Jämför man med Malmö som på liknande sätt tappade Cornelius och Nanasi har inte Djurgården kunnat ersätta sina toppspelare på samma sätt (vilket är naturligt). Jag tror inte de lyckas slå HBK nästa helg och men däremot kommer de ta de poäng som krävs för att hamna fyra. De tappade sina tränare. De tappade andraplatsen, men jag tycker att i det stora hela måste Järnkaminerna ändå vara nöjda med att laget återigen tar en bra placering och når ett europaspel. Trots att jag förstår att det svider att de hamnar efter AIK och Hammarby!

Bottenstriden är också High Chaparall

Kalmar hade inte en målchans på 75 minuter och låg under med 0-1. Då vaknade de till liv och började spela bättre fotboll. När det inte längre fanns något att förlora. Ett hörnmål av Saetra och ett fint mål av Islamovic gav dem segern och nu gav de sig själva chansen att på riktigt rädda kontraktet. En liten missräkning för KFF:s del var givetvis Halmstads fina seger på Hisingen.

Halmstad har fått ett uppsving sen tränarbytet och de ska absolut inte skämmas för sina tre poäng mot Häcken. De skapade chanser och spelade smart i både defensiven som offensiven. Häcken var frustrerat och tyckte själva att de spelade dåligt. Men vad är egentligen hönan och vad är ägget? Spelade Häcken dåligt för att Halmstad var bra eller var de bara dåliga? Givetvis gjorde HBK det oerhört svårt för dem och då känns det ibland som man inte kommer upp i nivå. Det blir frustrerande för man vet att man borde kunna skapa mer mot ett lag i de nedre regionerna. Men Halmstad är inte ihåliga längre! De spelar väldigt disciplinerat och tätt. De täcker stora delar av planen på ett förnämligt sätt och wing-backarna är nycklarna i såväl anfall som försvar. Boman och Vinicius gjorde båda topprestationer på konstgräset i Göteborg. HBK kommer att lösa kontraktet utan kval! Det trodde jag verkligen inte för en månad sen.

Ångest och tyngd på axlarna

Värnamo kan likaväl ta sex poäng som noll mot BP och Elfsborg. Omöjligt att sia om. IFK Göteborg har en ångestmatch mot Kalmar FF på hemmaplan i nästa omgång. Förlorar de där kan de likaväl åka ur serien med tanke på att de möter Mjällby i sista matchen. Dramatiken kring strecket kommer att bli stor och jag har varit i den situationen själv. Det är verkligen inte kul!

Man spelar med en extra tyngd på sina axlar! Man förstår innebörden av skillnaden mellan allsvenskan och superettan. Människor blir av med sina jobb om man åker ur. Människor man känner och tycker om. Såväl i laget som på kontoret. Uppförsbacken för att snabbt komma tillbaka till den nationella största scenen blir brant (se bara på Helsingborg). Givetvis gör man som spelare alltid allt man kan för att klara sig kvar men förstå hur mycket mer energi det går åt att spela en match när man vet förutsättningar och konsekvenser. Därför kan det vara skönt att möta ett lag i samma sits i slutomgångarna. Man vet att de känner likadant. När Blåvitt tar sig an Kalmar i nästa omgång är det två lag som har enorma tyngder på sina axlar och jag lovar att varenda spelare har eller har haft tankar på alla konsekvenser resultatet i den matchen kan få. Det är ett utsatt jobb att vara allsvensk fotbollsspelare, man påverkar och påverkas av omgivningen i så stor grad att det blir svårt att hantera till och från. Fotboll är totalt oviktigt men ändå världens viktigaste sak.

Omgångens inhopp – Taha Ali blev guldmakaren åt Malmö med sitt mål och sin assist. I sina bästa stunder är han fenomenal!

Omgångens mest oväntade – Hammarby Toure nickade!! in två bollar. Tidigare har jag knappt sett honom försöka nicka bollen. Nu gjorde han det på värsta Bierhoff-maneret. Oväntat imponerande!

Omgångens mål 1 – Tesfaldet Tekies kanonskott är en sådan bollträff som man drömmer om som spelare. Bollen flyger fram i luften utan att knappt snurra. Supersnyggt!

Omgångens mål 2 – Nguyens fina knorr i bortre krysset är fotbollsgodis i min värld. Oerhört skickligt! Hümmets var inte långt bakom men det är något visst med den där knorren. Mer känsla än kraft.

Omgångens spelare – Andreas Johanssons prestation i söndags påverkade mig. Hållen nolla och väldigt säkert spel i övrigt ger honom guldstjärnor i min bok. Imponerande att kunna prestera så bra under så många år!

Omgångstipset – Omgång 29

Hammarby – Malmö 3-1

Elfsborg – Västerås 3-0

Göteborg – Kalmar 1-1

Häcken – Gais 2-1

BP – Värnamo 1-2

Halmstad – Djurgården 1-1

Sirius – Mjällby 2-2

Norrköping – AIK 0-1

Nu ska lagen ta säsongen i mål och jag känner att inget går att förutspå. Det ska bli spännande och ångestfyllt att följa upplösningen.

Ha en fin vecka

// Viktor

Det sved i mitt hjärta när avskedsbeskedet kom. Ibland är fotbollsvärlden tuff och det kan räcka med att förlora fel matcher för att förtroendet ska få sig en ordentlig törn. Givetvis är jag medveten om att det med stor sannolikhet ligger många underbyggande orsaker till beslutet som togs av Djurgårdens ledning, men ändå kändes det just då orättvist mot de tränare som har radat upp topplaceringar, toppat med ett SM-guld och några europeiska äventyr.

I min värld får man inte glömma bort människors historiska betydelse för en klubb trots att nuet inte riktigt är vad man önskar. Hjältar bör behandlas med respekt och inte skickas iväg med en kommentar på någon hemsida. För det som Djurgårdens tränarduo har presterat tillsammans med sina spelare under de senaste åren är inte kattskit! Snarare är det topprestationer. Ett värdigare avslut bör man kunna förvänta sig även om jag är införstådd med alla kravställningar och förväntningar som det innebär att verka i en toppklubb.

Förmodligen är beslutet rätt i det långa loppet då jag tycker att det har infunnit sig någon form av mättnadskänsla till viss del. Utvecklingen har liksom inte gått framåt. Avskedet hade dock kunnat göras på ett betydligt snyggare sätt och då menar jag att det skulle ha skett efter det att säsongens tre sista allsvenska matcher var färdigspelade. Förmodligen kan en ny röst i omklädningsrummet få laget att bli lite mer på tårna, men den rösten kommer inte att kunna hinna göra någon större förändring rent spelmässigt. Kim och Tolle hade kunnat få avsluta säsongen och sen fått chansen att göra en mer representativ sorti. Nu kommer de sin vana trogen att ge någon halvsluten kommentar och sen stänga in sig istället för att få en fin liten hyllning för allt det de har gett föreningen sen 2019. Trist!

Bottenmatcher med bottenkvalitet

Gais mot Värnamo var ingen munter historia. Egentligen finns det inte mycket mer att säga om matchen mer än att båda lagen var ganska dåliga. Jag kan förstå att Värnamo spelar på ett sätt som gynnar dem i den situationen de är i. Det vill säga att de minskar sitt risktagande och försöker att prestera en fotboll som är enkel och ge poäng. Varje poäng är nämligen guld värd i detta skede.

Gais nedåtgående formkurva är däremot svårare att förstå. Intensiteten och framfusigheten som har blivit deras signum under säsongen har sakta men säkert dött ut under de senaste omgångarna. Kanske är det så att de inte orkar hålla i längre? Kanske är det så att de har överpresterat.?Jag vet inte. Men i nuläget ser det tempofattigt ut. Gustav Lundgren som för någon omgång sen var allsvenskans bäste ser helt plötsligt ut att vara inslängd från en division två-match. Tempot är lågt av någon anledning. Nu har de tre matcher på sig att ta sig i kragen och återigen visa sin publik den nivå som de har presterat på under hela säsongen.

Kalmar har inte heller den förmågan som krävs för att vinna matcher i allsvenskan just nu. Det är nog inte en hemlighet för någon att mina sympatier ligger hos Kalmar FF och det gör ont i hjärtat att se dem ligga näst sist i tabellen med enbart en liten chans att rädda kontraktet. Samtidigt är jag realist och förstår att om man släpper in flest mål av alla och dessutom många av dem på märkliga sätt så hamnar man längst ner till slut. 0-1-målet mot Mjällby är för mig en gåta! En nickduell på mittlinjen efter en lång inspark får aldrig leda till ett rent friläge. Släpper man till sådana mål vinner man inga matcher. I tillägg har man inte farten i spelet för att kunna skapa bra målchanser framåt. Givetvis är självförtroende en del av det problemet och det är inget litet problem som kan åtgärdas snabbt. Kalmar tog ett stort negativt steg mot nedflyttning efter en svag insats i en superviktig match. Nu kan nog enbart turen rädda kvar dem i serien. Det svider!

League 1 på Gamla Ullevi

Långa bollar. Hård och intensiv press. Långa inkast. Närkamper. Mål efter fasta och inlägg. Måndagens kvällsmatch på Gamla Ullevi var urtypen av mina fördomar om en engelsk ligamatch i de lägre divisionerna. Någon sorts charm över det finns det absolut och i AIK:s fall är det tydligt att den typen av spel har vänt deras säsong från moll till dur.

Saletros var sjuk och givetvis saknades hans förmåga att driva spelet. För välspelat var det absolut inte. Däremot är det tydligt att det spel som Thomassen vill bedriva är mer beroende av att Fanne och Tychosen är på planen än att Saletros står där. I matchen mot Häcken såg man att Gnagets truppbygge inte tål avstängningar på vissa spelare eller positioner. Björnström är inte riktigt på samma nivå som övriga ytterbackar just nu och de har ingen bra ersättare till nämnde Fanne. En sådan spelartyp behöver AIK:s ledning leta upp snarast.

AIK har på ett imponerande sätt tagit sig an utmaningen i att utvecklas från att vara ett opålitligt jojo-lag till att bli en pålitlig vinnarmaskin. Mycket av den utveckligen ska givetvis tillskrivas Mikkjal Thomassen. När man lyssnar på honom förstår man att kravställningen har lagts på en nivå som är rimlig och önskvärd av spelarna. Dagsjobbet görs på ett klanderfritt sätt och inga genvägar accepteras. När resultaten då kommer blir det en oerhörd kraft i gruppen. En kraft som ger en tro på att allt är möjligt! Inför nästa säsong har de en riktigt stabil grund att stå på och under försäsongen kommer de ges tid att utveckla sitt offensiva spel ännu mer för att på så vis kunna dominera matchbilder både genom sitt presspel och sitt passningsspel. Framtiden ser ljus ut för solnagänget.

IFK Göteborg har fortfarande en väg att vandra för att bli det topplag som man tänker att de ska vara. Nu gäller det att överleva den här säsongen (vilket de med 100% säkerhet kommer att göra) och sen leta förbättringsområden för att steg för steg kunna leta sig upp mot toppen igen. En enkel analys är att de behöver ett starkare innermittfält för att kunna dominera matcher. Just nu är det mer brunkare än lirare och de behöver spelare som kan vara både och. En svårare analys att göra är att ett större ingrepp behöver göras. Ett ingrepp som sträcker sig utanför det gröna fältet och upp på ledningsnivå. Många saker har blivit fel hos IFK Göteborg under många år. Eller fel och fel, kanske snarare hade utfallet av vissa beslut kunnat vara bättre. Någon har försökt men inte lyckats och när det år efter år krigas i tabellens nedre regioner kan man tänka sig att problemet är strukturellt på ett plan som vi oinitierade inte får tillgång till.

Besara blev återigen kung!

Hammarby är det enda lag som kan gå förbi Malmö FF och vinna SM-guld. Det kommer givetvis inte att hända även om Malmös tafatta insatser mot Värnamo och Västerås bjuder in dem till det. Faktum är att Nanasi lämnade ett stort tomrum efter sig när han lämnade MFF i somras. En sådan spelare kan inte ersättas enkelt. Finessen och smartnessen han har har varken Taha Ali eller Hugo Bolin. De är båda riktigt vassa men mer lättlästa än Nanasi. Malmö har inte lika enkelt att skapa chanser som i våras och jag tror att en stor del av den negativa utvecklingen kan tillskrivas tappet av vänsteryttern. Nu spelar det ingen roll direkt eftersom i nästa omgång får de fira med fansen på hemmaplan (kanske har det varit planen hela tiden?). De måste slå Blåvitt hemma!

Hammarby verkar ändå knipa andraplatsen. I derbyt (allt det tråkiga väljer jag att inte kommentera den här gången) var de numret större än Djurgården. Som vanligt numera! Precis som vanligt var det Nahir Besara som hade lekstuga. Han imponerar på mig hela tiden och även om han inte gjort något större avtryck under en period är han den spelare som levererar när det behövs som mest. Jag har skrivit det innan men hans förmåga att hitta fria ytor att operera i är unik och lägg där till hans bollträff och du får ett vapen av rang. Jag misstänker att han somnade gott efter derbysegern och bör dessutom vara stolt över hur hans lag har tagit stora kliv under 2024.

Warner Hahn var återigen omutbar och gjorde några viktiga kanonräddningar när Dif satte in kvicke och duktige Nguyen. I mina ögon är Hahn årets värvning! Han bidrar både med fint målvaktsspel och med ett lugn till spelarna som är framför honom. Som gammal mittback vet jag hur det är att känna den tilliten till sin målvakt. Ovärderligt skulle jag vilja påstå!

Uppenbart är även att Djurgården saknar något för tillfället. I början av säsongen såg de rappa och självsäkra ut. Just nu ser de tunga och lite rädda ut. Taktiken mot Hammarby kändes feg. Fembackslinje och tillbakadraget försvarsspel känns inte som ett agerande som rimmar med ett lag som kommer ut till derbyt med en tro på sig själva. Snarare ett lag som tvivlar på allt de gör. Då är det inte så konstigt att Sabovic och Schüller hade det svårt. Eller att Haarala och Priske såg lite vilsna ut i delar av matchen. Jag förstod inte riktigt matchplanen och inte heller bänkningen av deras bättre spelare framåt.

Den allra största skillnaden i jämförelse med inledningen av säsongen är så klart farten och finessen. Lucas Bergvall saknas så klart oerhört mycket. Nu saknar Dif en dynamisk mittfältare som kan skapa lägen framåt. Farten som Fallenius hade inledningsvis tillsammans med Piotr på kanten har försvunnit. Leach Holm svor sig ut ur Djurgården men hans kvaliteter på planen hade behövts just nu. Samuel Dahl försvann och Gulliksen kan bättre. Widell Zetterström var allsvenskans bäste målvakt innan han lämnade. Ni förstår så klart att truppen har försämrats en del sen i våras. Kanske är det förståeligt att det blir en dipp förr eller senare. Det jag vet är att Djurgården kommer att komma tillbaka till att prestera på en hög nivå, men förmodligen blir de inte bättre än fyra 2024.

Förstår inte det där firandet riktigt

Däremot är jag mer tveksam till hur alla har börjat fira minsta lilla tackling som de lyckas med. Möjligtvis är det jag som är lite gammaldags och tycker att en brytning är något grundläggande i fotbollen och därmed något som förväntas av en. Med det i tanken blir firandet av ett vunnet inkast efter en tackling lite löjligt. Visst kan jag köpa det på något sätt men jag förstår det absolut inte helt. Hammar, Norlin och Jansson är spelare som är beroende av publiken och vill så klart få dem med sig. Min teori är att det där firandet förmodligen är deras sätt att bli lite uppmärksammade för sina kämparinsatser. För är det något de är bra på så är det att offra sig för lagets bästa. Klart de vill ha lite cred för det, eller?

Omgångens besvikelse – Guldfirandet blev uppskjutet! MFF gjorde en svag insats med tanke på att det var en guldmatch och de mötte jumbon. Man borde kunna förvänta sig mer av de himmelsblå i det här skedet.

Omgångens läckraste – Mannehs mäktiga insida i bortre krysset kunde inte ha suttit mer perfekt. Den maskan letar man alltid efter och målet blev spiken i kistan för ett europajagande Mjällby.

Omgångens mest olycklige – Terry Yegbe passade in bollen i eget mål efter fyra minuter. När Elfsborg var på gång tillbaka i matchen ger han sedan bort bollen till Agbonifo och 1-3 var ett faktum. Tung kväll för ghananen.

Omgångens spelare – Återigen stod han där som matchvinnare. Kungen av derbyn, Nahir Besara. Ibland krävs det något extra för att få de äldre gardet att tända till och derbyn verkar vara Besaras melodi. Kung!

Omgångstipset – Omgång 28

Sirius – Hammarby 2-3

Mjällby – Gais 2-0

BP – Kalmar 2-1

AIK – Elfsborg 1-0

Värnamo – Norrköping 1-1

Häcken – Halmstad 4-1

Djurgården – Västerås 2-2

Malmö – IFK Göteborg 2-1

Avslutningsvis några spådomar inför 2025

Stroud kommer värvas till Malmö. Kalle Karlsson får chansen i Djurgården. Vasic får fortsätta kriga på i BP. Wenderson går till Hammarby. Kalmar förlänger med Romario men blir av med halva startelvan. Norrköping kommer att glädjas åt Moberg Karlssons fina prestationer. Adam Jakobsen får bättre betalt i IFK Göteborg och Häcken vinner svenska cupen 2025.

Ha en fin vecka

// Viktor

Det har varit intensivt matchande för många klubbar under den sista månaden och därför kan ett uppehåll i matchandet vara av godo. Man får chansen att vila några dagar. Man ges chans till reflektion och utvärdering av både spelare, taktik och prestationer. Därefter kan man få tid till att träna ordentligt och inte enbart förbereda sig för match. I detta skede av säsongen är det tacksamt och viktigt att få tid till att kunna ändra på detaljer eller bara kunna få spelarna att känna glädje under träningspassen.

Glädje är en sak som man inte får glömma! Den tyngd och det allvar som ofta omger en elitfotbollsklubb 2024 kan lätt få ett stryptag på människorna i den miljön. Resultaten är så viktiga för ekonomin och allt som hör därtill att det fotbollsmässiga fokuset så när som alltid hamnar på att vinna nästa match. Givetvis är det jätteviktigt, men det är också viktigt att förstå att glada, avslappnade spelare presterar bättre. Ibland behövs en träning som bara är skoj och trams. En träning som får spelarna att tänka tillbaka på den tiden då de var små och spelade fotboll för att det var underbart. Tiden då man tog sin boll och fick med sig kompisarna till planen för att låtsas att man var en världsstjärna, satte ett skott i krysset och gjorde målgest. En tid då man gav järnet för att man älskade att sparka på en fotboll.

När jag spelade kunde jag sakna sådana träningar. Viljan att förbättras är A och O inom elitidrott. Den ständiga strävan efter att kunna nå nya höjder var det som drev mig som spelare tills det inte gjorde det längre (det var då jag bestämde mig för att sluta). Det är farligt att bli nöjd under längre perioder. Givetvis ska framsteg firas och uppskattas men därefter är det alltid snabbt tillbaka till ritbordet för att kunna se framåt och arbeta hårt för att förbättras. Men det behövs också en uns av glädje och trams för att receptet ska bli fullständigt. Under landslagsuppehållen finns det tid att följa det där receptet till fullo och kunna komma in i perioden som följer uppehållet med en go känsla.

Kort om landslagets prestation

Ur en allsvensk synvinkel finns inte mycket att säga. Saletros är den som får speltid och han gör det bra. Sättet som laget spelar på just nu passar honom ganska bra och han får utrymme att spela sitt spel. I övrigt kan man konstatera att trebackslinjen med stor sannolikhet är där för att stanna. Hien, Krafth och Gudmundsson är alla snabba och kan täcka upp för varandra.

Ayari och Nanasi spelade till sig en starkare position i mina ögon och både Eliasson och Sema är väldigt stabila i sina prestationer mot den här typen av motstånd. På tal om motstånd så är Estland oerhört svaga och många spelare hade kunnat prestera bra mot det motståndet. Slovakien å andra sidan är närmre Sverige. När Sverige har sina toppar är de riktigt bra, men i sina sämre stunder är de absolut inte starkare än lag som till exempel Slovakien och Georgien. Den verkligheten lever vi i! Vi har skämts bort med att Sverige nästan alltid har slagit den typen av motståndare. Numera är det inte riktigt så och vi i Sverige får vänja oss vid att spelplanen har jämnats ut de senare åren. Trots att vi har vissa spelare som tillhör den högsta nivån, har vi inte ett lag som gör det. Men Nations League C-grupp är på tok för dålig för oss. B-gruppen känns mer passande.

Spåkulan för den allsvenska omgången som kommer

Nu närmar sig verkligen slutet på allsvenskan 2024. Många saker känns väldigt intressanta att följa framöver. Kampen om europaplatserna är stentuff. Bottenstriden lika tuff! Det enda som är helt säkert är att Malmö vinner SM-guld och det kommer de att göra redan nu på lördag. Västerås kanske kan sprattla till en stund och skapa några lägen i sin desperation för nytt kontrakt, men min känsla är att MFF ändå vinner den matchen komfortabelt. Skillnaden mellan Västerås och Malmö är helt enkelt för stor just nu.

Malmö har den bästa truppen och en fantastisk tränare. En del påstår att vem som helst hade kunnat vinna serien som tränare för Malmö FF, men man kan inte ta ifrån Rydström de prestationer han har uppnått i MFF. När han tog över hade laget ett kaos bakom sig och hade slutat på sjunde plats i en allsvenska som är sämre än vad den är nu. Han skapade en tydlighet i spelet och en självklarhet som inte fanns där innan. Inte två gånger har jag hört spelare som klagat på honom trots att de inte fått den speltid de kanske förtjänar. I min värld är man en bra ledare när man lyckas med bedriften att förbättra prestationer, hålla individer nöjda och vinna titlar. Sen misstänker jag att Malmö FF betalar bäst löner av de allsvenska lagen och därmed också har bäst spelare. Verkligheten är inte svårare än så att förstå. Dagens fotboll är en fråga om ekonomi. Det ser vi överallt, inget konstigt. Men jobbet ska göras och serien ska vinnas även på planen. Jag är väldigt imponerad över hur MFF har lyckats bygga den vinnarmaskinen man för tillfället är. Välförtjänta guldvinnare helt klart.

Värnamo kommer att klara att hålla avståndet ner till de under. Värnamo känns som laget i botten som presterar bäst. Släpper till ganska lite och skapar en del. Gais är inte i toppform och min tro är att Värnamo får med sig minst en poäng från Göteborg till helgen. Halmstad får svårt mot ett Sirius som är väldigt bra och Kalmar kommer inte att kunna göra fler mål än ett mot ett tätt Mjällby. Med andra ord kommer bottenstriden förändras lite efter omgången som kommer. Kalmar passerar nog Halmstad men enbart på målskillnad. Rysaren kommer alltså att fortsätta.

IFK Göteborg kommer att ta poäng mot AIK av bara farten. AIK är riktigt bra men gör inte mål enkelt. Göteborg har hittat lite flyt och har fått distans neråt i tabellen och har nu det där lilla självförtroendet som kan väga över till ens fördel under en tät match. Blåvitts fans kan andas ut och börja fokusera på 2025 istället.

Den mest intressanta matchen är så klart derbyt i Stockholm. Vinnaren där tar ett fint kliv mot andraplatsen och jag tror att Djurgårdens derbyspöke håller i sig. Ibland förstår man sig inte på mentala aspekter i fotbollens värld men man kan tydligt se att vissa arbetssamma procedurer förekommer. Dif sliter hårt med att vända derbytrenden och det finns absolut något som gör att de inte lyckas vinna de där matcherna. Hammarby gäller som favoriter och jag tror att de för tillfället har lite mer verktyg för att kunna vinna den här typen av match. Förmodligen står Besara där som matchvinnare igen!

Vasic kommer att utöka sin ledning i skytteligan och Elfsborg kommer att hitta rätt i vinnarspåret igen efter den tunga förlusten mot Sirius. Häckens pånyttfödelse kommer inte riktigt att räcka till på Borås-arena. Nu vet ni hur nästa omgång kommer att arta sig med andra ord. Mina tips brukar dock vara usla så ha förtröstan ni som håller på lagen jag inte tror på. Bollen är rund och allt det där.

Omgångstipset – omgång 27

Elfsborg – Häcken 2-1

Västerås – Malmö FF 0-3

Halmstad – Sirius 1-3

Hammarby – Djurgården 2-1

Kalmar – Mjällby 1-1

Gais – IFK Värnamo 2-2

Norrköping – BP 2-3

IFK Göteborg – AIK 1-1

Ha en fin vecka

// Viktor

Kamratmötet i Norrköping slutade med en bortaseger för Blåvitt. Båda lagen har haft tuffa perioder under året men jag tycker att för tillfället ser båda lagen ganska stabila ut rent organisationsmässigt. Norrköping har förvisso inte vunnit i allsvenskan på länge men i själva spelet gör de många saker ganska bra. Till skillnad mot i våras då de var ihåliga och hade för långa avstånd mellan spelarna så ser helheten betydligt bättre ut nu. Sen finns det så klart saker som måste förbättras för att de ska kunna titta uppåt i tabellen. Precis som flera andra lag som harvar i ligans nedre regioner har de inte riktigt självförtroendet att ta yta när den ges. Istället väljer man ofta det enkla alternativet att kika i sidled eller bakåt. Resultatet blir då att man får anfalla mot ett samlat och uppställt försvar istället för mot färre antal spelare.

I förlusten mot Göteborg fanns det ändå tillräckligt med lägen för att kunna göra mål. Det är vid de tillfällena man märker att Nyman saknas. I själva spelet märks det kanske inte så mycket, men i straffområdet är han på rätt plats och har kvaliteten till att trycka in bollar i mål. Han behöver spela för att Norrköping återigen ska kunna komma på vinnarspåret och inte behöva dras in i kampen om nedflyttning på allvar. Nu väntar svåra möten med BP och Värnamo och någon av dessa matcher måste man vinna.

Jag är 99 procent säker på att IFK Göteborg i och med segern i Östergötland klarar sig undan såväl nedflyttning som kval. En bra prestation mot Gais följdes upp med en stark bortamatch mot Norrköping. Men ändå är det den där lilla turen och det där extra självförtroendet som behövs för att segrar ska börja trilla in. Segrar föder segrar och även om Norrköping inte var sämre än Blåvitt så tror jag att IFK Göteborgs seger mot Gais senast gjorde den lilla skillnaden som vägde över till deras fördel. Ni ska se att de lyckas slå fler lag nu av bara farten, trots att de har ett tufft spelschema på pappret.

Innan den matchen lämnas åt historien så måste man ändå lyfta något om Norrköpings oflyt med domsluten på senare tid. Man brukar säga att det jämnar ut sig men jag är osäker på det. I matchen mot HBK fick de ett regelrätt mål bortdömt på grund av hands. Mot Sirius i torsdags hade de en boll över linjen som inte dömdes inne. Senast borde de fått en indirekt frispark efter det att Gustav Svensson ganska uppenbart passat hem bollen till målvakten som i sin tur tog upp den med händerna. Sådana domslut kan få konsekvenser i en tät bottenstrid så klart. Samtidigt så kanske Dino Islamovic borde ha fått en straff med sig och sitt Kalmar vid ställningen 1-0 mot Djurgården. 2-0 där och matchen blir helt annorlunda. Alla lag kanske kan hitta tillfällen då de blivit bortdömda, men på senare tid är det uppenbart att Norrköping fått lida för andras misstag.

Europaspelet tog ut sin rätt

Lagen som kämpade i europaspelet i torsdags fick en tydlig reaktion under helgens allsvenska drabbningar. Elfsborgs fina förlustfria svit i allsvenskan kom till ett slut när man blev överkörda av ett finurligt Sirius. 4-1 talar sitt tydliga språk. Givetvis kan man skylla den här förlusten på urladdningen hemma mot Roma. Spelare, ledare, fans och resten av staden Borås kunde inte sluta le efter den blytunga segern i torsdags. Elfsborg gjorde en kanoninsats och bjöd inte Roma på många bra lägen. Jag misstänker att det firades en del efteråt och den mentala urladdningen som kom med segern gick inte att återhämta sig ifrån innan matchen i Uppsala drog igång.

Fotbollsspelare är bara människor och som alla andra har man inte alltid sin bästa dag på jobbet. För publiken kan det så klart vara frustrerande att se sitt favoritlag underprestera och undra vad fan de håller på med. Ibland är svaret på den frågan inte längre bort än att för tätt matchande tar energi. Jag vet att jag har skrivit det tidigare, men det är inte fysisk energi det tar utan snarare mental. Med den erfarenheten jag har från tätt matchande och en blandning av serielunk och europafest så vet jag att man som spelare ibland hoppas att vissa matcher ska “lösa sig”. Då menar jag att man hoppas att någon i laget kan ta ansvar så man själv kan fokusera på enbart sitt. Tyvärr är inga lag i allsvenskan så dåliga att man som topplag kan vinna på 85 procent av sitt max.

Fråga även Malmö och Djurgården om just det. Båda mötte bottenlag på hemmaplan och normalt sett ska både Värnamo och Kalmar givetvis åka ifrån de här typerna av bortamatcher i detta kritiska läge av säsongen med en förlust i bagaget. Även i de två matcherna såg man tydliga tecken på att europamatchandet spelar roll för prestationerna. Resandet tar energi! Förändringar av rutiner och nya platser tar energi! Matchandet påverkar så klart och bristen på normal träning gör sig till slut påmind. Nu känns det som att jag letar ursäkter till helgens svaga prestationer, men visst är det så att man som lag och spelare inte kan vara på topp hela tiden. Värnamo och Kalmar kunde fokusera på en sak under många dagar i förväg medan Djurgården och Malmö behövde fokusera på många fler under samma tidsperiod. Med andra ord var det ett tacksamt läge att möta Malmö, Djurgården och Elfsborg. Nu däremot får alla de tre lagen lite välbehövlig paus där de kan samla kraft och förbereda sig inför både den allsvenska slutspurten och spelet i Europa.

Vikman och Walta

Något att ta med sig från matchen i Uppsala är Leo Waltas och Adam Vikmans prestationer. De två fungerar väldigt väl ihop och båda två är skickliga fotbollsspelare. Motståndarna får inte riktigt grepp om dem och sättet som Vikman spelar fram Salech till 1-1 är fenomenalt. Vilken passning! Man trodde att Stensson betydde mycket för laget Sirius men jag vill påstå att det de har nu nästan är bättre. Det ska bli intressant att se hur dessa två unga herrar utvecklas framöver och om Sirius kan behålla dem.

Halmstad får svårt att överleva

Halmstad bjöds på lägen mot Hammarby. Sett till helheten och spelet så förtjänade Hammarby de tre poängen men HBK kunde absolut ha fått med sig mer. Agnero har blivit lite av en injektion för Halmstad på senare tid. Även om han har missat en hel del lägen så är han jobbig för motståndaren att möta. Stark och aktiv. Det vill nästan till att han gör mål från ingenting om Halmstad ska klara kontraktet. Mot Bajen bjöds han på ett friläge som han borde ha förvaltat bättre. Eller rättare sagt, han måste göra mål på ett sådant läge för att laget ska kunna ta poäng. Man har inte råd att missa hundraprocentiga lägen i den situation som laget befinner sig i. Nu kämpade hallänningarna väl men utan att få med sig något tillbaka till västkusten. Det räcker inte. Nu har de fyra oerhört svåra matcher kvar; Sirius, Häcken, Djurgården och AIK. Förmodligen hamnar Halmstad under det där vidriga nedflyttningsstrecket.

Västerås är nu officiellt avsågade. De hämtar inte igen så många poäng på så få matcher. Kalmar behöver ta poäng och jag tror de kommer att ta tillräckligt med poäng för att ta sig förbi HBK. Mjällby, BP, Blåvitt och Häcken känns inte som övermäktigt motstånd just nu. Värnamo är det lag som spelar bäst av bottenlagen och inte heller deras spelschema ser omöjligt ut. Alltså blir det Västerås och Halmstad som åker ur och Kalmar kommer få rikta in sig på kval. Om de där ställs mot Öster så blir det verkligen spänt nere i de småländska skogarna. Ett riktigt mardrömskval ur en KFF-synvinkel!

Häcken har täppt igen

Häcken gjorde en kanoninsats mot AIK i Solna. Hemmalaget hade som bekant radat upp segrar och enligt mig var de klara favoriter i mötet med BK Häcken. Tvärtom mina antaganden så var bortalaget klart bättre sett över hela matchen. AIK hade sina perioder då de var starka. Nordfeldt tog en taktisk time-out och satte sig ner för att laget skulle kunna prata ihop sig. Så länge det är tillåtet ser jag inga fel i just den delen av spelet, även om man likaväl kunde få ta en time-out då istället. Ge tränaren två minuter med laget en gång under matchen så de kan bryta ett momentum eller försöka förändra matchbilden på något sätt. Jag tror inte det hade stört själva matchupplevelsen nämnvärt om man bara fick göra det en gång per match.

Nu fick AIK lite nytänk och kunde justera sitt spel i slutet av första halvlek och hade då en stark period. Även i sin forcering efter 0-2 var AIK ganska starka och skapade några farligheter genom Andersson och Guidetti. Men som sagt, Häcken vann rättvist och kunde för andra matchen i rad hålla nollan.

Häckens mittfält var fenomenalt och som åskådare kunde man njuta av Gustafssons klackar, Rygaards finess och Amanes fina bollbehandling. När de tre spelar på den nivån finns det inget bättre mittfält i allsvenskan. Då håller de väldigt hög klass. De hittar bra ytor, kan spela sig in i de ytorna och såra motståndarna därifrån. När de dessutom är bra i defensiven (vilket de var i söndags) så finns det inte mycket att anmärka på. Lägg till anfallstrion med Youssef (10 mål i höst) i spetsen så förstår ni att Häcken har underpresterat tidigare under året.

Framför allt är nog nya tränarstaben nöjd med att laget håller tätt bakåt. Visst släpper de till en del lägen fortfarande, men inte alls på den nivån som tidigare. Backlinjen blir inte alls lika utsatt som för några omgångar sedan och man tar heller inte riktigt lika stora risker i passningsspelet allra längst ner i banan. Man bjuder inte på något onödigt. Häcken kommer säkert kunna klättra några placeringar i tabellen men i det stora hela tror jag hisingslaget är väldigt besvikna över hur detta året artade sig. De borde absolut ha varit med i racet om andraplatsen.

Vasic toppar alltså skytteligan

Min son ville ta ut Vasic i någon form av drömelva eller liknande innan säsongen drog igång. Jag var mer skeptisk och sa att han gör säkert något mål då och då och att det snarare fanns bättre alternativ. Tji fick jag! Vasic leder alltså skytteligan efter 26 omgångar och kommer med stor sannolikhet vinna den på ca 20 mål. Otroligt bra gjort av honom! BP är inget topplag även om de är ganska bra på att skapa målchanser. Det gör prestationen ännu större. Han har visat att han är livsfarlig i luftrummet och att han har näsa för att hitta tap-ins. Senast visade han att han kan ta emot, vända bort en försvarare och stänka upp bollen i nättaket. Självförtroendet är på topp och jag unnar honom verkligen den här framgången. Nu valde min son att inte ta med Vasic i sin elva bara för att jag gav råd om annat. Om han hade struntat i mitt råd hade han säkert vunnit den där drömelvan. Vasic som skytteligavinnare är minst sagt oväntat!

Omgångens hemåtpass – Svensson räddade ett baklängesmål och kanske var det inte alls en tanke att målvakten skulle plocka upp bollen med händerna. Däremot borde det så klart blivit blåst för hemåtspel. Konstigt var det hur som helst.

Omgångens assist – Jag tror att jag har förstått det rätt om säger att Erabi gjorde sin första allsvenska assist mot Halmstad. Åh vilken assist! En karatespark som mycket väl avvägd gjorde så att bollen hamnade framför Toures fötter. Sylvasst av Erabi!

Omgångens mest saknade – Tychosen och Fanne saknades verkligen i AIK. Det trodde man inte riktigt. Tychosens korkade utvisning i samband med derbyt blev dyrköpt och Fanne har verkligen vuxit ut till en kugge i AIK:s centrallinje. De behövs!

Omgångens målvakt – Han kritiserades av Hellberg men räddade återigen Hammarby. Warner Hahn är en klassmålvakt! Ingen kan påstå något annat.

Omgångens spelare – Mål och magisk match i en svår bortamatch. Simon Gustafson var utomordentlig på nationalarenans halvdassiga gräs. Vilken spelare!

Nu väntar ett landslagsuppehåll igen och vissa får slicka såren medan andra får försöka bibehålla momentum. Avslutningen kommer att bli spännande! Kampen om andraplatsen och bottenstriden kommer att pågå hela vägen in i mål. Den som lever kommer att bli varse vart det här kommer att ta vägen. Ovisst var ordet.

Ha en fin vecka

// Viktor

Derbyt blev en intensiv tillställning som skiftade ansikte en del från första till andra halvlek. Hammarby gick rakt i AIK-fällan under den första halvleken och kom absolut ingenstans. Plikttroget försökte de rulla boll nerifrån för att sakta men säkert ta sig uppåt i plan. Om jag ska vara helt ärlig funkade det inte alls! Kombinationen av AIK:s höga och intensiva presspel tillsammans med Hammarbys lite för långsamma rörelser och bollbehandlingar slutade nästan varenda gång med att Gnaget kunde få spel på offensiv planhalva.

När man ser en match i 45 minuter och tänker att “varför börjar inte Hammarby spela annorlunda?” så inser man att det inte är lätt att bryta upp överenskommelser mitt under en match. Jag misstänker att Hellberg också såg eländet och ville ändra något. Men för att få ut informationen till alla över hela banan krävs en hel del. Det är inte enkelt!

Under halvtidsvilan fick Hammarby dock chans att prata ihop sig och kunde ganska snabbt neutralisera spelet. Övertaget som var AIK:s under den första halvan fanns inte riktigt kvar efter paus. Man går inte gärna i samma fälla två gånger och Hammarby hade definitivt lärt sig att inte ge AIK möjlighet till att sätta press där de vill (vilket de för tillfället är extremt duktiga på). Men trots det slutade eftermiddagen i moll för de grönvita. För dagen väldigt duktige Fanne ryckte ifrån på vänstersidan i matchens absoluta slutskede och spelade in bollen lågt i straffområdet. John Guidetti dyker upp som Ove Sundberg på en gratisbuffé och placerar in bollen i nät. Gulsvart eufori! Grönvit ridå.

Guidetti berör

På något vis berörde det mig att det var just Guidetti som gjorde målet, att han fick avgöra ett derby. Han har haft en strulig tid i AIK och inte riktigt kunna visa upp sig på bästa sätt. Personligen känner jag inte honom alls, men ändå förstår jag hans resa. Han kom hem som en stjärna. Han har en tendens att skapa förväntningar på sig själv och hans frispråkiga sätt gör honom till en tacksam måltavla för spott och spe om det skulle gå åt motsatt håll. Min känsla är att många är glada när det går dåligt för John Guidetti! Därför blir jag glad för hans skull när det går bra. För jag vet att han tränar hårt och vill lagets bästa. Han har varit skadad och ifrågasatt. En svala gör givetvis ingen sommar och han har givetvis en del att leva upp till fortsättningsvis, men jag unnar honom verkligen att få vara kung för en dag. Äntligen blev motgångarna (i alla fall för stunden) placerade i skuggan.

Nu är AIK min absoluta favorit till att ta andraplatsen. Defensiven är superstabil tack vare presspelet som är längre upp i banan. Det gör det enkelt för mittbackarna att ta beslut. Jag vet själv hur enkelt det var att vara back när de framför en gjorde allt rätt. Kolla bara på Pittas och Valakaris löpmängd och hastighet. Otroligt bra av Thomassen att få spelarna till att göra det jobbet. Samtidigt så är det enkelt att göra jobbet om det ger resultat! Nu vinner de matcher och Nordfeldt har flera raka nollor. Livet leker för alla gnagare.

Malmö kan promenera in i mål

I och med Djurgårdens tappade trepoängare i sista sekunden mot Värnamo är nu Malmö otroligt nära ett SM-guld. I nästa omgång kan det vara klart om resultaten går med skåningarna. Om MFF slår Värnamo samtidigt som Djurgården förlorar och AIK och Hammarby tappar poäng så är det klart. Inte omöjligt alls! Dock får de nog vänta lite till även om det i slutänden bara är formalia. Malmö kan skratta hela vägen in i mål. Förmodligen är de svenska mästare i Västerås den 19:e oktober och det helt välförtjänt.

Inför förra omgången hade Mjällby vuxit ut till ett mardrömsmotstånd för Malmö FF. Tre raka listerlands-segrar och Torstenssons gäng hade visat prov på hur man ska spela för att gäcka de himmelsblå. Aggressivt och kompakt! Nu blev det inte samma gynnsamma utfall för Mjällby denna gång. Det var väldigt nära att de tog ledningen, men ett Jansson-ben stod i vägen. Hade Bergström fått in den bollen i nät hade matchutgången kunnat bli en helt annan så klart. En som Mjällby säkerligen hade kunnat göra något bra med. Istället tog Malmö ledningen och kändes efter det egentligen aldrig hotat. När de får ledningen är de lite för bra för många andra lag! Motståndaren tvingas då öppna upp sig aningen mer och då kan MFF:s skickliga spelare utnyttja de ytor som uppstår. Trots skador och rotation på vissa spelare så var skåningarna numret för stort för Mjällby denna gång. Som sagt, nu är det en promenad in i mål för Malmö FF. Alla vet att bucklan kommer att lyftas av kapten Christiansen. Frågan är bara exakt när det sker?

Topp-tipset

Kampen om europaplatserna tätnar. I mina ögon finns det klara favoriter till de två platserna bakom Malmö. AIK är min kandidat till att ta andraplatsen. Formen, spelet, spelschemat och faktumet att de inte har något europaspel att ta hänsyn till talar tydligt för Solna-gänget. Tittar man på just spelschemat så skulle jag påstå att Djurgården har ett “bättre” spelschema kvar än Hammarby och Elfsborg. Däremot är jag inte övertygad om att de kommer att klara att ta de poäng som behövs för att sluta topp tre. Den åsikten grundar jag enbart på att de spelar i Europa! Resdagar och många matcher innebär sämre träningsmöjligheter och på många sett en mental dränering. Fysiskt klarar de säkert av det men min misstanke är att de kommer att tappa poäng i matcher som de vanligtvis inte tappar poäng i. Kalmar hemma skulle kunna vara en sådan efter en tuff resa och match mot LASK. Jag kan ha fel så klart men jag tror att Hammarby plockar den där tredjeplatsen när vi summerar säsongen. Hur som helst blir det spännande och nyss nämnda Elfsborg samt Gais vill säkert också ha ett finger med i spelet. Slutomgångarna blir väldigt roliga att följa.

Mittenlagen känns ganska ointressanta för tillfället. Sirius och Häcken möttes på Hisingen och Göteborgs-laget tog sin första seger på jag vet inte hur länge. Tränarbytet kanske ger effekt? Glädjande för Häcken måste vara att de höll nollan! Gör man det så är chansen alltid väldigt stor att vinna. När man dessutom får två straffar (korrekta) med sig är det verkligen stor chans att ta tre poäng. Inför de sista omgångarna kan de vara med och påverka både i botten och i toppen. Trots att man inte hamnar på en plats man är nöjd med så tror jag ändå att spelarna kan njuta under de här sista omgångarna.

Värnamo fick med sig en go känsla

Botten är och förblir ett getingbo ett tag till. Det skulle förvåna mig om något är klart innan sista omgången ska spelas. Värnamo gjorde en bra insats mot Djurgården och kunde absolut ha fått med sig alla tre poängen. I slutändan ska de ändå vara nöjda med den poäng de slet sig till. 

När man får in en kvittering i det absoluta slutskedet av en match går man ofta därifrån med en bra känsla. Den känslan gör så klart skillnad för Värnamo. Lägg till det att de faktiskt gjorde en bra prestation också och det går snabbt att dra slutsatsen att de är på en helt annan plats om man jämför med Kalmar som hade en tidig ledning, tappade den genom slarv och förlorade sen matchen rättmätigt. Trots att de har nästan lika många poäng så är känslan de båda lagen har totalt olika. Vi får inom kort se om det också ger ett avgörande utslag för tabellplaceringen.

Göteborgsderbyt

Fram till det långa avbrottet var IFK det lite vassare Göteborgs-laget. Tyvärr hamnar sen fotbollen i skymundan. Ärligt talat, har vi inte kommit längre än att några ska få förstöra för så många? Man blir bara trött. Ett derby kan enkelt bli en fest på så många sätt, men istället blev det denna gång en segdragen väntan på att matchen skulle tända till och på så vis överglänsa bangers och väntetid. När matchen sedan kom igång och Skjellerup gör sitt blott andra mål (när han gör mål vinner Blåvitt) för säsongen lever Ullevi upp och alla änglar sjunger både från himlen och nere vid den gröna mattan. Långe-Laurs blev kungen av väst och sällan har ett mål, en derbyseger och tre poäng känts skönare än vad de gjorde för IFK Göteborg sent på måndagskvällen.

På samma vis som Värnamos mål och prestation betyder mycket inför de fem sista matcherna gäller givetvis samma sak för Blåvitt. Prestationen i sig var av riktig derbykaraktär och de blåvita lämnade inte mycket utrymme för Gais att få igång sitt spel. IFK var starkare och skapade mer, med andra ord ett steg framåt både spelmässigt och självförtroendemässigt. Den lilla skjutsen och det andningshål som segern ger kommer att betyda allt i detta avgörande skede. Nu tror jag inte att IFK Göteborg ens blir indragna i skräckstriden, eller jag menar streckstriden. Äntligen lite luft under vingarna för änglarna från götet.

Nu ser vi redan fram emot kommande omgång. Varenda match är en final för några av lagen (konstigt att man inte ser alla matcher så egentligen?). Det finns inga nödbromsar eller mellanrum. Allt ska lämnas ute på planen och förhoppningsvis får man med sig tre poäng när domaren blåser av.

Omgångens ”bortdömde” – Visst borde Hammershöy-Mistratis mål ha godkänts. Svårt att se så klart men det är sådana missar som kan avgöra ett lags tabellposition. Istället för att vara sex poäng före HBK är Norrköping fortfarande bara tre poäng före. Viktiga domslut sannerligen!

Omgångens slarv – Djurgården hamnar i numerärt underläge i defensivt straffområde i sista sekunden när man leder med 1-0. Finns inga andra ord som är mer passande än slarvigt.

Omgångens korkade – Utvisningarna i derbyts slutskede är minst sagt korkade. Båda lagen har mycket att spela för och behöver sina spelare tillgängliga. Suck!

Omgångens spelare – Fanne gör en kanonmatch i en stor och viktig match. Han visar mer och mer varför Luton betalar bra pengar för honom. Även om Guidetti avgjorde så var Fanne derbykung!

Omgångstipset – omgång 26

Hammarby – Halmstad 4-1

Mjällby – Västerås 3-1

BP – Gais 2-1

AIK – Häcken 1-0

Djurgården – Kalmar 1-1

Malmö – Värnamo 2-1

Norrköping – IFK Göteborg 1-3

Sirius – Elfsborg 2-2

Ha en fin vecka

// Viktor

Paco får alltså sparken. Inte helt oväntat med tanke på att laget har släppt in i snitt ca två mål per match och i tillägg tagit klent med poäng. Truppens styrka kan ingen diskutera, den är stark! Offensiven är fyndig och rapp och när de når sina högsta höjder kanske till och med allsvenskans bästa. Däremot är inte fundamentet där! När spelet inte fungerar hundraprocentigt finns det inget alls att stå på. Ingen trygg defensiv att luta sig mot som kan ge laget välbehövliga poäng i kampen om europaplatserna. AIK gjorde om och gjorde rätt och prioriterade ett ramstarkt kollektiv med ett spel som bygger på intensitet och offervilja. Börjar man där kan resten komma av sig självt (och med träning givetvis). Häcken måste nu börja om och börja i rätt ände. Får de bara ordning på defensiven så är jag övertygad om att de offensiva spelarna kommer att göra poäng som ger laget poäng.

Interimlösningen känns spännande. Massa kunskap finns där och man kan säkert misstänka att fotbollen blir nederländsk. Eller kan den bli mer nederländsk än den redan var förresten? Kanske inte? Pacos filosofi som innebar full fart framåt med mycket fart och passningsspel känns mer nederländsk än vad nederländarna själva ofta är. Jag tror snarare att den nya staben kommer att öva försvarspositioner, presspel och kollektivt arbete av den enkla anledningen att det är det som måste till. De vill säkert behålla delar av offensiven och den kreativitet som finns, men då gäller de att spela den på rätt ställe. Strunta i att ta risker för nära eget mål ett tag. Var lite rakare, ett tag. Se till att sätt Rygaard, Agbonifo och Inoussa i bra positioner där de kan utnyttja sina egenskaper. Kanske behöver de ändra om balansen på mittfältet lite och också spela backar som är backar. Jag gillar Lindberg skarpt men back är han inte! Det ska bli spännande att se hur de kan förändra i det korta perspektivet.

Sen borde väl Högmo kunna vara aktuell för en återkomst? Om han själv vill givetvis. Han kan spelarna, laget och klubben. Han kan fotboll och fansen skulle älska det. Annars vore det riktigt kul att se Fredrik Holmberg där. Det han har gjort i GAIS är av yttersta kvalitet och jag kan bara tänka mig vad han skulle kunna göra med Häckens spelarmaterial. Sen är det ju en annan sak att han förmodligen inte vill träna Häcken, men tanken är spännande. Ett tredje alternativ som kan slängas in i rouletten är Martin Foyston. Även han kan Häcken och vad det innebär att vara tränare där. Om Öster inte går upp i allsvenskan är det nog inte en omöjlighet. Den som lever får se.

GAIS imponerar stort

På tal om GAIS så har de under veckan som gått mött både den allsvenska ettan och den allsvenska tvåan. I mina ögon förtjänade de sex poäng. De städade av Djurgården ganska enkelt och visst kan man hävda att det var en jämn tillställning mot Malmö. Dock gjorde GAIS ett mål som borde ha godkänts. Hur kan GAIS vara så bra? Först och främst har de ett ruggigt starkt kollektiv (allt som Häcken inte är för tillfället). Ibland tror man att de är en spelare mer än motståndarna på planen. Hela tiden finns understöd och närhet till sin lagkamrat. De sitter ihop på ett utomordentligt sätt! Presspelet är klokt, samlat och med fart. När de väl sätter in stöten får motståndarna verkligen bevisa sig om de ska komma ur GAIS grepp. Det såg man tydligt senast mot Djurgården. Om jag hade varit motståndartränare hade jag sett till att spela in längre bollar bakom GAIS backlinje, flyttat upp laget, fajtats om andrabollar och sen attackerat därifrån. Helt för att slippa pressen.

Sen har de spelare som är väldigt skickliga offensivt. Axel Henrikssons löpningar har jag talat varmt om innan. Få i allsvenskan är så bra på att löpa in med tajming bakom motståndarens backlinje som han. Det öppnar ytor för andra och ibland får han ytor själv. Ovärderligt för Gustav Lundgren att ha en sådan spelare jämte sig. Då får Lundgren ytor att operera på själv och även möjligheten att spela in bollar på övriga medspelare. För tillfället är nog Lundgren allsvenskans allra bäste och det är så kul att se spelare som har den blick och känsla som han faktiskt har. Imponerande hur han har tagit steget från superettan till toppen av allsvenskan på mindre än ett år.

I tillägg har GAIS spelare som är bättre än man faktiskt trott på förhand. Åberg, Wängberg, Norén och Ahl Holmström borde alla ha ögon på sig från andra klubbar. Alla har kvaliteter som är något mer än den medelallsvenske spelaren. Kanske är de inte bäst men de har verkligen förmågor som kan göra skillnad om de pusslas ihop med andra spelare som kompletterar dem. Den grejen har tränarstaben verkligen lyckats med.

Djurgården stod inte att känna igen

Enkelt vore att säga att flera dagar hemifrån så klart påverkar prestationen. Kanske är det så till viss del. Man rycks från sina egna förberedelser och tvingas in i något hotellupplägg under flera dagar. Jag förstår varför man gör det men det hade inte passat mig när jag spelade. Man vill kunna göra på sitt sätt. Jag hade velat åka hem och sova i min säng och laga den maten jag vill ha och behöver äta. I min bok blir det inget positivt att vara borta så länge. Förmodligen håller många spelare inte med mig, men jag hade inte gillat det upplägget.

Kosugi var i fel position i stort sett hela matchen. Han chansade för mycket och då blir man straffad av bra spelare. Schüller hade tagit på sig dykardojorna! Normalt sett är han oerhört duktig i sitt passningsspel men nu hamnade bollarna mer utanför sidlinjen än innanför den. Therkildsen har jag fortfarande inte fått något grepp om och mittbackarna fick slita ont då de ständigt utsattes för attacker/press. Frågan är hur laget klarar av det tuffa schemat som väntar framöver? Har de kvalitet nog att rotera? Jag vet att DIF kommer att repa sig snabbt, men tydligt var att de inte stod att känna igen på Gamla Ullevi.

Bottenstriden är mer spännande än guldstriden

Till skillnad från guldstriden där Malmö i helgen förmodligen säkrade guldet (eller?) så lever striden om nytt kontrakt i allra högsta grad. Värnamo vann den så viktiga matchen mot Västerås och sitter nu i förarsätet i bottenstriden. Det är de som jagas!

Blåvitt och Halmstad gick upp mot varandra i en ny ångestdrabbning. Och det syntes. Visst var Blåvitt snäppet bättre än Halmstad men har man en dålig trend är det sällan man lyckas vinna matcher ändå. På förhand var det nästan givet att det skulle sluta oavgjort. Båda lagen är heta kandidater för att hamna under strecket. Jag tror inte IFK Göteborg kommer att åka ur men poängen måste in. Truppen är tillräckligt bra för att inte åka ur allsvenskan 2024. I nästa omgång möter Blåvitt Västerås i en tuff och livsviktig batalj. Halmstad tar sig an Kalmar i en lika viktig drabbning. Spelarna kanske påstår att de ser fram emot att spela de här matcherna, men jag kan lova er att det inte är en uns av sanning i det. Man vill absolut inte spela den här typen av matcher.

För övrigt är det modigt av vem som helst som väljer att gå fram och slå en straff i det viktiga skedet som Pascal Lundqvist gjorde. Visst är det en möjlighet att bli hjälte, men en miss blir ödesdiger. Nu handlar rubrikerna om vad som skulle kunna ha blivit om han satt sin straff. Då hade det varit guld och gröna skogar och den första hemmasegern sen Billborn tog över. Grovt förenklat! Hur som helst är jag imponerad över att man vågar gå fram för att slå en straff med den tyngden på sina axlar. Ibland lyckas man och ibland misslyckas man.

Kalmar missade öppet mål och därmed poäng i en ganska sömning tillställning på Guldfågeln arena. AIK är verkligen AIK igen och kan vinna genom att vara cyniska och ha kontrollen. Matchen senast påminde mycket om matchen när AIK tog guld på Guldfågeln arena mot oss 2018. Gnaget spelade då oerhört kompakt och släppte knappt till en halvchans mot oss. Nu hade i och för sig Romario några bra skott och Krasniqi ett vidöppet mål men det jag vill säga är att AIK känns som AIK igen. Oerhört svårspelade och välorganiserade.

Däremot är Malmö nu för långt fram för övriga. Rydström gnuggade nog händerna när både Elfsborg, Hammarby och Djurgården tappade poäng. Helt plötsligt känns GAIS och AIK som de lag som kommer att hamna tvåa och trea. Hammarby är riktigt bra också och släpper in väldigt lite mål (starkt att hålla nollan mot Elfsborg borta). Dock kommer ingen att utmana MFF på riktigt. Nu gjorde AC två snygga mål och både IKT och Botheim hittade rätt igen. Precis det efterlyste jag senast och att de två senare nämnda fick hitta rätt kommer att betyda mycket för hela laget nu när matcherna duggar tätt. Även Oliver Berg såg ut som pånyttfödd. Han var rörlig och hade ett finger med överallt i hemmamatchen mot Häcken. Med stor säkerhet var det lite av en vändning för honom rent prestationsmässigt, för nu var han riktigt vass!

Omgångens målsump – Visst har man själv missat chanser i sin karriär men den chansen som Krasniqi fick för Kalmar hemma mot AIK var något i hästväg. Jag lider med killen.

Omgångens målvakt – Törnqvist gjorde en kanonmatch borta mot BP. BP:s offensiv är bra och Mjällbys sista utpost var på tårna. Lika mycket på tårna var i motsatt ände Hägg Johansson. Bra målvaktsspel på Grimsta helt enkelt.

Omgångens onödigaste – AC:s tackling på Rygaard var inte fin. När man glider in med benen på varsin sida om motståndarens ben går man inte bara för att vinna boll. Han ville visa vem som bestämde!

Omgångens spelare – Gustav Lundgren var mästerlig i matchen mot Djrugården. Misslyckades han med något?

Omgångstipset – omgång 24

Djurgården – BP 3-2

Sirius – AIK 1-1

Mjällby – Värnamo 2-0

Hammarby – Häcken 3-1

Halmstad – Kalmar 1-1

Västerås – IFK Göteborg 2-1

Ha en fin vecka

// Viktor

Sirius sätt att spela på tilltalar mig mycket just nu. Man kan på många sätt likna det vid Häckens sätt att spela fast med skillnaden att Uppsala-lagets defensiv har en bättre balans. De har en förmåga att anpassa sitt spel efter motståndet och är alltid redo att ta initiativ med bollen. De vill styra spelet när de kan och gör det med både finess och fart. Ibland går de långt. Ibland spelar de kortpassningar. Deras centrala spelare försöker sticka in bollar i farliga ytor och spelarna längst fram jobbar ofta nära varandra och kan använda sig av varandra när det kommer till skarvar och väggspel. Walta och Vikman var mot BP outstanding när det kom till att driva anfallen och styra tempot. De hittar fria ytor för sig själva och överarbetar sällan om det inte verkligen behövs. Waltas självförtroende i att hitta in mellan motståndarnas linjer med hårda passningar längs marken verkar vara på topp då han ofta lyckas hitta rätt. Riktigt bra!

Såväl backlinjespelare som anfallsspelare verkar vara bekväma i den roll de har tilldelats och jag måste säga att Sirius har varit duktiga på att hitta spelare som har spets, men som även underkastar sig lagets sätt att spela. I helgen som gick visade de verkligen klass även om det var nära att Brommapojkarna kunde klara oavgjort. Om man kollar på inledningen av andra halvlek så tror jag inte BP rörde bollen innan bollen låg i nät bakom Hägg Johansson. BP hade i ärlighetens namn inte mycket att säga till om trots ett jämnt resultat. Vasic gjorde mål igen och leder den allsvenska skytteligan! BP har lätt för att göra mål och då kan man alltid sno åt sig poäng, trots att man spelmässigt ibland inte är lika bra som sin motståndare.

Christer Mattiasson tillsammans med sin stab har verkligen lyckats göra Sirius till ett slagkraftigt lag. En bra dag är de med och utmanar de allra största lagen i serien och kan då föra en sådan match. Det finns en grundpotential i ett storstadslag (vilket Sirius är) som är stor och även om inte fotbollskulturen kanske sitter allra längst in i träet på Sirius hemmaplan så ligger någon form av storhetstid säkert och pyr. Kan de fortsätta hitta billiga duktiga spelare och prestera bra fotboll så blir laget mer och mer attraktivt för bra spelare att spela i. Kanske sker detta inte inom en snar framtid men jag tror nog inte att det är alltför långt bort i tiden.

Ångestmatchen med stort Å!

Kalmar mot Värnamo var nog på förhand den mest intressanta matchen av all denna omgången. En riktigt sexpoängsmatch där inget av lagen egentligen hade råd att förlora. Och matchen hade verkligen många ansikten där starten absolut var Kalmars. De kom ut orädda och spelade väldigt bra under cirka 25 minuter. Inte ett enda tecken på nervositet eller ångest kunde skönjas! De såg till att Värnamo såg väldigt mediokra ut och de tog rättvist ledningen tidigt efter lite kalabalik i bortalagets straffområde. Efter en dubbelribba (en cykelspark av Gojani) kunde till sluta Saetra knoppa in 1-0. Kalmar såg mer ut som de gjorde under fjolårssäsongen och inte alls som en allsvensk jumbo.

Värnamo kom in i matchen mer och mer men inte egentligen förrän i andra halvlek kunde man se en klar förbättring från deras sida. Förmodligen efter lite skäll och lite småförändringar i pausvilan. 1-1 kom på en hörna och efter det var matchen ganska öppen. Inga kanonchanser kanske åt något håll, men båda lagen gavs möjligheter till attacker. Känslan var att ingen riktigt vågade riskera ett baklängesmål. Med vikten av matchens innebörd hängande som ett ok på spelarnas axlar är det förståeligt. Därför blev också Kalmars 2-1 avgörande. Islamovic höll sig påpassligt framme och rakade in en retur efter ett riktigt fint anfall. Johan Karlsson (som alltid spelar bra matcher) hittade in med ett fint instick till Max Svensson som på en touch slog bollen snett bakåt till Ring som avlossade mot mål. Skottet täcktes och hamnade framför Islamovic. Mål och ridå ner för Värnamo. De kom aldrig riktigt nära en kvittering och det är symptomatiskt för ett lag som brottas med tvivel, att inte kunna vända ett underläge. Hade rollerna varit omvända (att Värnamo gjort 2-1) skulle förmodligen inte heller Kalmar ha kunnat resa sig. Man är skör när man är på botten och trampar vatten.

I tabellen gjorde KFF:s trepoängare mycket. De är helt plötsligt över strecket och petade ner Värnamo på nedflyttningsplats och Halmstad på en negativ kvalplats. Det kan gå snabbt i curling som man brukar säga. Men det är åtta matcher kvar och därmed 24 poäng kvar att spela om. Bottenstriden är vidöppen och det lag som får lite momentum framöver kommer säkert att se till att lämna de andra en bit efter sig. För det är flera lag som faktiskt har potentialen att lyfta. Det måste bara till lite tur och någon vinst som ger självförtroende.

Göteborgsderbyt bjöd på underhållning

Återigen lider jag med IFK Göteborg. I mångt och mycket gör de en riktigt bra insats på Hisingen borta mot Häcken. De skapar chanser, försvarar som ett lag och offrade sig helhjärtat. Abraham var överallt och äntligen fick vi se lite av Pascal Lundqvists register. Thordarsson var ännu mer jobbig för motståndarna en vanligtvis och Skjellerup visade sig nyttig längst fram. Trots ledning i sista minuten låg de ner på planen i besvikelse efter domaren hade blåst av. 3-3 med matchens sista spark! I den situationen Blåvitt är i blir det målet som ett knytnävslag rakt i mellangärdet. Det gjorde ont! Frågan är om de kan resa sig och prestera på en liknande nivå i nästa match när Halmstad kommer på besök? Där MÅSTE de ta tre poäng! HBK är allsvenskans sämsta lag för tillfället och är på väg rakt ner mot jumboplatsen. De saknar matchvinnare och får sällan en gynnsam matchbild numera. IFK Göteborg ska bara vinna den matchen.

Tillbaka till matchen på Hisingen. Häcken spelar som ett lag i nederländska ligan. Otroligt underhållande och fräckt. Jag har många års erfarenhet av nederländsk fotboll och min uppfattning är att man nästan hellre spelar underhållande och förlorar med 4-5 än att vinna med ett noll på hederligt italienskt vis. Häcken kör racerbil framåt och lämnar försvarandet åt alldeles för få stackars spelare längst bak. Jättekul att se på eftersom de har en gudabenådad uppsättning av tekniskt skickliga spelare, men inte alltid så kul med tanke på hur deras poängskörd hade kunnat se ut. Med lite bättre balans hade de kunnat vinna betydligt oftare och kanske till och med utmanat Malmö längst upp. Paco gör uppenbarligen vissa saker bra, men har en utmaning i att förbättra defensiven när laget är så offensivt balanserat.

IFK Göteborg hade alltså ledningen tre gånger i derbyt och tappade den lika många gånger. För en neutral åskådare var det en toppmatch i en allsvensk kontext. Ur ett blåvitt supporterperspektiv var det nog snarare en dans mellan himmel och helvete. Dansen slutade med ett felsteg och musiken gick från dur till moll. Usch vad jag lider med de trogna fans som lever för sitt lag även i svåra tider. Fotboll är så oviktigt men ändå det viktigaste som finns.

Strawberry arena (namnet alltså) och Taha Ali…

…var till slut det enda som egentligen stack ut i storlagsmötet mellan AIK och Malmö. För tillfället två starka lag som inte förlorar. AIK hade gjort sin läxa och kunde neutralisera mycket av Malmös spel. Det skapades någon chans åt vardera håll men inte mer än så. Däremot är jag så imponerad över Taha Alis kvicka fötter och dribblingsförmåga. Oavsett hur hans fotbollsmässiga helhet ser ut så måste det finnas stora klubbar som är intresserade av hans spetskvaliteter, annars övergår det mitt förstånd.

Glädjande ur en AIK-synvinkel är att de verkligen är det där supersolida kollektivet igen. En svart vägg som det krävs en murbräcka av storlek större för att ta sig igenom. Jag tycker det är väldigt bra gjort av staben att kunna bygga upp den förmågan på så kort tid tillsammans med laget. AIK:s framtid ser nog ganska ljus ut med andra ord!

Kort om resterande matcher

Elfsborg vann igen och är oerhört svårslagna. GAIS bortaslog Västerås efter lite Lundgren-finess och Mjällby tog en bra poäng borta mot ett bra Djurgården. De två senare lagen spelar “riktig” fotboll i mina ögon. De har en helhet som är bra. Inget lämnas åt slumpen och båda lagens spelare är duktiga på att göra arbetet som krävs både för att kunna spela ett hotande anfallsspel och för att kunna stänga farliga ytor för sin motståndare. Har man den grunden kommer man alltid samla poäng! GAIS har även de mycket som är bra och likt Sirius finns det stor potential i föreningen inför framtiden. Norrköping kvitterar återigen på slutet och till skillnad från IFK Göteborg får de istället med sig en positiv känsla av många matcher trots att de och Blåvitt får med sig samma antal poäng från matcherna. Den känslan kan vara guld värd när serien ska summeras.

Omgångens mål 1– Adam Vikmans mål var ren klass. Inga liknelser med Messi i övrigt men det såg lika enkelt ut att driva förbi två BP-spelare och smälla bollen i mål med vänsterfoten som det gör för Messi. Riktigt snyggt!

Omgångens mål 2 – På lika fina Messi-manér lyckades Gustav Lundgren lura skjortan av ett par VSK-spelare och sen stänka upp bollen i nättaket. Ursnyggt!

Omgångens “brinnande ögon” – Anledningen till att många av de äldre spelarna klarar att hålla en hög nivå i allsvenskan är deras passion och inneboende glöd. Det är underbart att se Haris Radetinac brinna från första till sista sekund han är på planen. Fortsätt så!

Omgångens spelare – Leo Walta var suverän i mina ögon. Trots konkurrensen med flera tvåmålsskyttar och en drös med bra prestationer så var det han jag fastnade för. Wow!

Omgångstipset – omgång 23 + de tre flyttade matcherna på grund av europaspel

GAIS – Malmö 2-2

Häcken – Djurgården 2-2

Elfsborg – Norrköping 4-1

Kalmar – AIK 1-1

Brommapojkarna – Mjällby 2-1

Elfsborg – Hammarby 2-1

GAIS – Djurgården 1-3

Värnamo – Västerås 0-2

Malmö – Häcken 3-1

Göteborg – Halmstad 4-0

Ha en fin vecka

// Viktor

Givetvis är det bra att många saker granskas av media, men en fotbollsspelares frustration över att inte få spela kanske vi inte behöver pryda löpsedlarna med. Vem som har gjort rätt eller fel kommer aldrig att kunna bestämmas. Här finns det fler sanningar än bara en och saker som hänt under tidigare samlingar kanske har spätt på en liten sak som sen vuxit sig lite större för att sedan brisera som en mindre landmina. Min förhoppning är nu att både JDT och Hugo Larsson lär sig något av det här och kan gå framåt tillsammans, för givetvis är det så att han borde få minuter i ett svenskt landslag med tanke på vilken nivå han är på rent fotbollsmässigt. Där lämnar jag den historien åt just historien och hoppas att den inte upprepar sig.

Hur hamnade vi här?

Nations League:s C-grupp är inte på en hög nivå! Ärligt talat tror jag att många allsvenska lag skulle slå Azerbadjan och Estland. Med andra ord känns det löjligt att säga att de här prestationerna var bland de bättre ett svenskt landslag har gjort på flera år. Det stämmer inte även om viss statistik visar på det. Jag försöker alltid leta positiva saker istället för negativa och man kan givetvis hitta en hel drös med bra saker som de svenska spelarna gjorde i de två matcherna. Frågan är om det kan ses även mot bättre motståndare framöver?

Vår topptrio är riktigt vass och kan avgöra matcher på egen hand. Även mot starkare motstånd. Det är kul att se hur de spelar med ett självförtroende som bara lyser. Gyökeres och Isak vill man som försvare inte möta! En är stark, snabb och går rakt på mål. Den andre är superteknisk, kvick och lurig. Sverige har något alldeles speciellt längst fram för tillfället om man lägger till Kulusevski. Något som absolut måste ta oss upp till B-gruppen igen. Misslyckas landslaget med det är det enligt mig ett stort misslyckande!

Det som kan fälla oss är att JDT inte riktigt hittat rätt balans i laget ännu. Defensiven såg lite bättre ut mot Estland än vad den gjorde mot Azerbadjan, men det är fortfarande så att det släpps till för mycket ytor vilka en bättre motståndare med enkelhet skulle kunna utnyttja. En fembackslinje kanske är vägen att gå? Mitten stängs lite bättre och man låter motståndaren få ytor utanför sig. Slovakien blir hur som helst ett lite större test för den svenska defensiven än vad de föregående två motståndarna kunde frambringa. För det finns en resa att göra för det svenska herrlandslaget. Och det krävs mer om man ska kunna ta sig upp till den högsta nivån. Individuell kvalitet givetvis, att våra spelare får spela i de bästa ligorna mot de bästa spelarna vecka efter vecka och att där faktiskt kunna bidra och vara viktiga. Några är redan där medan några andra åker likt en jojo ut och in ur sitt lag. Ändå känns det som att många spelare kommer att utvecklas ännu mer framöver och få den där viktiga erfarenheten och speltiden. Ha lite tro och lite hopp och en gnutta tålamod så ska ni se att Sverige kommer att klättra uppåt igen!

Allsvenskan har varit smygande tyst

Allsvenskan har mer eller mindre stått stilla under landslagsuppehållet. Några obetydliga träningsmatcher har spelats och några transfers har gjorts. Men det känns absolut som att alla är sugna på att dra igång igen och få kriga sig i mål på den här säsongen.

Ett lag som jag tror att de flesta fotbollsintresserade är eniga om har presterat bättre än förväntat är Hammarby. De innehar just nu andraplatsen och jag måste säga att jag är mäkta imponerad över det Hellberg har lyckats åstadkomma. Spelmässigt har de tagit stora kliv under året och poängmässigt har det gett resultat. I mina ögon har de inte den starkaste truppen i jämförelse med övriga “topplag” och det gör prestationen än vassare. Visst har de några riktigt vassa spelare som på många sätt har varit avgörande för dem (Besara, Hahn och Traore bland annat), men laget som helhet har vuxit sig starkt efterhand och spelare som skulle anses vara medelbra ur ett allsvenskt perspektiv har kunnat prestera på en ännu högre nivå än så. Lagets form är bra och de är svårslagna. Kan det räcka till topp-tre har de gjort en superb säsong i mina ögon!

Formmässigt är annars AIK allra starkast med många segrar i rad. Tränarstaben har verkligen lyckats få in sin sorts fotboll på relativt kort tid. Man ser tydligen skillnad från i våras då stora delar av spelet såg halvt håglöst ut. Nu tar de kommandot i matcherna och spelarna känns sammansvetsade på ett helt annat sätt. Frågan nu är om de kan ersätta Modestos poängskörd? Han har varit direkt avgörande för dem när det kommer till att kunna avgöra matcher. Uddenäs har liknande egenskaper men har åtminstone tidigare inte varit på den nivå som Rui Modesto är för tillfället.

Bottenstriden aktualiseras direkt på söndag när Kalmar tar emot Värnamo. KFF brukar ha lätt för Värnamo, men man vet inte hur varken lag eller individer reagerar när det står mycket på spel. Hur som helst är det livsviktigt att ta sig ur den matchen med tre poäng extra på kontot. Förloraren där ligger risigt till och även om båda de lagen har kapacitet till mer än en allsvensk bottenstrid är det de båda tillsammans med Halmstad och IFK Göteborg som har sämst formkurva. Min misstanke är att Västerås kommer att plocka poäng och att nedflyttningen till slut handlar om de andra fyra lagen jag nyss nämnde.

Egentligen är det bara en sak som jag är säker på just nu och det är att Malmö vinner guld. Precis innan uppehållet slog de DIF i spillror och de har en sjätte växel att lägga i, vilket inte något av övriga lag har. Spelartruppen klarar många matcher och Rydström kommer inte att låta någon slappna av en sekund innan pokalen kan lyftas. Får de dessutom igång Kiese Thelin och Botheim igen så kan inget stoppa allsvenskans bulldozer.

Vi har mycket att se fram emot och på lördag återupptas världens roligaste allsvenska.

Omgångstipset – omgång 22

Västerås – GAIS 2-1

AIK – Malmö 2-2

Djurgården – Mjällby 3-1

Sirius – BP 3-3

Häcken – IFK Göteborg 2-0

Halmstad – Elfsborg 1-4

Kalmar – Värnamo 1-1

Hammarby – Norrköping 3-0

Ha en fin vecka

// Viktor