Drar klubbar öronen åt sig gällande hans ledarstil?

Guldbollen har delats ut och välförtjänt gick den till Viktor Gyökeres. Portugisiska ligan tillhör inte de allra främsta men jag har mött en hel del lag därifrån och vet att de håller bra kvalitet. Därför är det oerhört imponerande att han stänkt in över 60 mål under 2024. Världsklass helt enkelt! Hans styrka tillsammans med en snabbhet och funktionell teknik gör honom (likt Haaland) oerhört svårförsvarad. Dessutom har han en näsa för mål och en attityd till att göra mål som gör att han inte ens ser något annat än målet. Bollen ska bara in. Guldbollen är fotbollssveriges finaste pris och det är klart att Gyökeres ska ha den i år.

Det känns annars längesedan som vi hade våra svenska spelare på den nivå som många av de befinner sig på just nu. Gyökeres, Isak, Kulusevski, Hien, Hugo Larsson med flera deltar inte bara i de stora matcherna utan är starkt bidragande till sitt lags prestationer. I närtid kan man nästan bara jämföra med den tiden då vi hade Henke Larsson, Zlatan, Ljungberg, Mellberg och Källström. Kan Jon Dahl Tomasson få ihop ett fungerande kollektiv så har vi ett landslag som mycket väl kan bli superfarligt inför VM 2026. Så klart väldigt glädjande ur ett supporterperspektiv om vi kan få uppleva en underbar fotbollssommar med ett slutspel.

Silly Season

Det händer lite hela tiden i de allsvenska klubbarna. Inga superintressanta övergångar kanske men det sker lite avtackningar här och lite påskrifter där. Radetinac fick inte förlängt i Djurgården och det är förståeligt men tråkigt. Han är en kul spelare att se på och han besitter en glöd som få andra. Nu kanske han fortsätter att spela i något annat lag på hög nivå men han kommer att saknas om så inte blir fallet.

Både Wikheim och Gulliksen kan vara förlorade för Dif. Båda två har en väldigt hög högsta nivå och framför allt Gulliksen har bidragit till lagets prestationer på ett bra sätt under året som gått. Han är duktig på att hitta yta för sig själv och har både tekniken och skottet för att kunna bidra med poäng. Sex assists och fem mål är inte kattskit även om han givetvis skulle ha kunnat bidra med mer. Wikheims snabbhet och irrationella spelstil har skapat oreda hos många motståndarförsvar. Tappar Djurgården båda dessa herrar samt Radetinac bör det bli värvningsläge. Från allsvenskan skulle de kunna ta Persson från Sirius eller Jakobsen från BP. Båda två är riktigt vassa allsvenska spelare och är så där härligt framfusiga i sin spelstil. Precis vad Djurgården behöver. Några bubblare som jag gillar som spelare är Kristoffer Petersson och Emil Hansson. I och med mina år i Nederländerna har jag sett de båda en hel del och de skulle passa utmärkt in i Djurgården. Tekniska och kvicka kantspelare. Annas finns Victor Claesson där som ett utmärkt alternativ. Han har tränat med Djurgården innan och skulle säkert kunna vara intresserad om inte Värnamo eller Elfsborg går all-in på honom.

Jagne blev klar för Blåvitt och jag gillar den värvningen. Han är fyndig, stark och kan gå mot mål. En spelartyp som IFK Göteborg saknar. Min gissning är att han kommer att ta en starttröja direkt som någon slags offensiv spelare bakom eller runt Skjellerup. Både Öster och Degerfors verkar bli av med sina poängspelare (AWB och Vukojevic). Föga förvånande kanske men oerhört tunga avbräck för nykomlingarna om så skulle bli fallet. Poängspelare växer inte på träd och båda har en ålder som gör dem till mer än bara offensiva kuggar. De bidrar även med ledarskap och erfarenhet och att kunna hitta ersättare för dem blir en svår nöt att knäcka. Taha Alis matchavgörande spelstil verkar ha fallit i god jord i Turkiet. I mina ögon är han en fantastisk spelare och jag förstår att klubbar rycker i honom. Trots att han inte alltid får starta är han en spelare för landslaget enligt mig. Någon som kan göra skillnad på riktigt. Ett kännbart tapp för Malmö om transfern blir verklighet.

Noréns kontrakt har gått ut och det finns nog en stor risk att Gais tappar honom. Min misstanke är att Mjällby är där och hugger. De behöver en mittback och i Norén får de isåfall en som har en hög kapacitet, känner till trakten väl och som kan göra skillnad direkt. I min bok vore det ett steg uppåt för Norén. Mjällby har en tydlig plan framåt och kommer att ta större steg 2025. Gais känns mer osäkert och blir det så att succélaget från Göteborg tappar fler spelare är det inte omöjligt att de får en tuffare säsong 2025.

Tränarjobben är fortfarande inte tillsatta

Häcken, Norrköping och Djurgården står fortfarande utan en permanent lösning på tränarposten. Norrköping verkar ha valt väg när nu Martin Falk är under sista luppen. Jag gillar ett nytänk och att en ung ambitiös kille får chansen. Vågat men kul! Häcken verkar gå bet på alla sina önsketränare. På samma sätt som förra veckan slänger jag in Mattiasson i den ekvationen. Hans sätt att spela skulle rimma väl med hur Häcken ser på sin typ av fotboll. Om det nu inte är så att Mattiasson blir lite utfryst ett tag? Sirius har en tjänst som är chef för herrlaget som innehas av Jonathan Ederström. Uppenbarligen har han observerat Mattiasson under två år och sett något som han inte gillar. För det var varken placering eller poäng som blev droppen som knäckte kamelens rygg, utan något annat. Det där “något annat” kan göra att andra klubbar drar öronen åt sig en aning.

I Djurgården verkar kopplingen till Kups vara stor för tillfället. Det snackas om såväl tränare som spelare och ofta ligger det mycket sanning i information som kommer från olika håll. Vi kan nog räkna med att det blir en finsk huvudtränare i Dif 2025 och att han tar med sig någon spelare från sitt guldlag. Förvisso har Björknesjö skött jobbet väl och tagit laget in i nästa runda i Europa. Han har gjort laget lite vassare under de här två månaderna och skulle säkert kunna göra det bra som huvudtränare över tid. Dock tror jag att Bosse vill ha in en tränare som nyligen vunnit något. Någon som bidrar med lite hopp och tillförsikt både på kort och lång sikt. Lite gammalt ut i såväl truppen som ledningen och lite nytt in bör göra susen i ett lite halvsömnigt stockholmsgäng.

Semestern är tid för mental vila och hängivenhet

Under alla mina aktiva år var jag inte alltid ett stort fan av semester. Jag led av ångest över att inte komma tillbaka tillräckligt vältränad efter ledigheten. I mina tankar behövdes varken fysisk eller mental vila utan fotbollen var en livsstil som aldrig tog paus. Den var inte alltid njutbar utan snarare ångestdriven till och från. Om jag inte missminner mig så har jag nämnt förut att om jag inte hade tränat under dagen, på den så kallade semestern, så kunde jag sticka ut mitt i natten och springa lungorna ur mig. Osunt så klart på många sätt, men jag stod inte ut med tanken att de andra skulle komma tillbaka mer vältränade än mig. Det fick kosta lite dålig sömn. Jag skulle i alla fall komma topp tre på det där förbannade löptestet när jag kom tillbaka. Oftast lyckades jag och gjorde jag inte det såg jag till att konditionen utvecklades i snabbare takt än de andras. Allt var en tävling.

Nu i efterhand inser man att inte hade superkoll på läget då och att sömnen är den viktigaste återhämtningsfaktorn. Du behöver alltså mycket sömn för att kunna tillgodose dig träningen och vara redo för ny träning så snabbt som möjligt. Man insåg i takt med åren att man behövde den mentala vilan framför allt. Den fysiska var inte lika viktig, men hjärnan behövde verkligen koppla bort hela fotbollens väsen under en kort period och bara få lugn och ro. Lite motsägelsefullt älskar jag ju dock den där hängivenheten som jag hade när jag var yngre. Den är nödvändig om man ska nå någonstans i en tuff fotbollsvärld. Om jag då hade vetat allt jag vet nu så hade det nog kunnat gå ännu bättre än vad det gjorde. Mitt råd till yngre killar som vill fram är att träna, träna och träna. Ha ett tydligt mål med varje träning. Lär dig hur du ska äta rätt, lär dig hur din kropp fungerar och se till att träna snabbhetsträning från tidig ålder. Snabbheten blir viktigare och viktigare och där måste man få hjälp med att maxa sin egen förmåga.

Jul och nyår närmar sig och vi får hoppas att den allsvenska silly-marknaden ger oss både fina klappar och en och annan smällkaramell. Jag vill se Djurgården värva offensiva spelare, Malmö ännu fler toppspelare, Norrköping en defensiv helhet, IFK Göteborg kvalitetsspelare och Öster stabila spelare som gör att de kan klara kontraktet. Vi får se vad tomten kommer med.

Ha en fin vecka

// Viktor

Föga förvånande fick Andreas Alm sparken. Trots en liten uppryckning efterhand under säsongen så var det för mycket i helheten som inte nådde upp till den standarden som ska vara norm för IFK Norrköpings fotbollsprestationer. 57 insläppta och 36 gjorda mål är verkligen inte bra och tabellpositionen får de vara glada för med en målskillnad på minus 21.

Visst, det har varit osäkert i Norrköping som klubb under en längre tid och jag vet att även fotbollen påverkas negativt när det är osäkert högre upp. Arbetsmiljön blir stressande och om det finns otydlighet i leden från topp till botten skapas en osäkerhet som sällan går att dölja. Alm hade behövt vara den där konstanten som stod stadigt med en tydlighet som inte gick att rubba. Ur min synvinkel blev det inte utfallet. Jag har inte all information, men utifrån verkar det som att den tydlighet som hade behövts från tränarstabens sida inte återfanns där den behövdes.

Med det spelarmaterialet ska inte Norrköping behöva kriga i botten. Offensiven håller hög allsvensk klass men ändå lyckades de inte göra mer än 36 mål. Det är så klart underkänt! Backlinjen och mittfältet är bra, inte bland allsvenskans starkaste så klart men ändå tillräckligt bra för att få stabilitet på planen. Självklart behöver Peking värva inför 2025 och då är det framför allt en mittback och en innermittfältare med pondus och ledaregenskaper som behövs. Spelare som höjer kvaliteten och drar de andra. Inte lätt att hitta kanske, men det är där krutet bör läggas.

Vem blir tränare då? Shortlisten som framkom i media häromdagen är intressant. En gemensam nämnare för flera av dem är att de har varit assisterande tränare till tränare som lyckats väl. Med andra ord tror Norrköping säkert att de här tränarna har fått med sig lärdomar som de själva kan implementera i sin verksamhet. Falk har varit hang around till Henrik Rydström på sistone och en bättre skola är svår att hitta nationellt. Kalvenes har varit assisterande åt såväl Knutsen (Bodö) som Högmo och förmodligen lärt sig mycket där. Det som skiljer dessa tydligt åt är dock åldern. Vill man ha en äldre mer erfaren ledare eller en ung och upcoming?

De andra tre är också intressanta så klart. Men det jag tänker spontant är att om Norrköping känner att klubben är i ett stabilt läge där ledningen högre upp är i harmoni, så vore det superintressant att satsa på en ung tränare med stor potential. Någonstans måste någon våga ge andra tränare chansen. Tränare som inte befinner sig i den där gruppen av tränare som cirkulerar runt i varenda klubb. Då är Falk och Tjelmeland intressanta. Om det fortfarande finns betänkligheter kring organisationen i stort så skulle jag ta in en äldre tränare som inte behöver den absoluta tryggheten uppifrån. Någon som kan ta tydliga beslut även om det blåser till. Det beslutet kan bara klubbledningen fatta och jag misstänker att de är väl medvetna om vilken väg de vill och bör ta. Fortsättning följer.

All star – match i Allsvenskan

Förra året tog jag ut ett öst mot väst när serien summerades. Jag tänkte göra något liknande nu. En spelare från varje lag måste vara med och max fem från samma lag. Båda lagen ska bestå av en startelva och sju avbytare och vara balanserade (inte bara offensiva spelare till exempel). Uppställningarna kan vara olika men två målvakter måste vara med. De lag som tillhör väst är Malmö, IFK Göteborg, Häcken, Gais, Halmstad, Elfsborg, Mjällby och Värnamo. Och östlagen är Hammarby, AIK, Djurgården, Sirius, Kalmar, Norrköping, BP och Västerås. Båda lagen

Lag Väst – uppställning 3-4-3

Startelva

Målvakt – Johan Dahlin

Backlinje – Sebastian Holmén, Pontus Jansson, Tom Pettersson

Mittfält – Simon Hedlund, Lasse Berg Johnsen, Wenderson, Elliot Stroud

Anfall – Gustav Lundgren, Isaak Kiese Thelin, Sebastian Nanasi

Avbytare: Mergim Krasniqi, Vinicius Nogeira, Gustav Svensson, Axel Henriksson, Jesper Gustavsson, Simon Gustafsson och Alexander Ahl Holmström

Kommentar:

Malmö borde givetvis ha med fler spelare om det hade varit möjligt att ta ut fler än fem från ett lag. De dominerar i väst och har fem spelare i startelvan. Målvakt Johan Dahlin är given och med sin pondus, beslutsamhet och kvalitet bidrar han med en trygghet bakifrån som är ovärderlig.

Backlinjen består av tre väldigt erfarna och stabila spelare som kanske är bäst i serien i att positionera sig rätt. Viss snabbhet saknas men det ser jag inte som ett problem i helheten. Alla tre har fina fötter och kan spela bollen både längs marken och genom luften med bra precision. Huvudspelet är den absoluta styrkan och de blir otroligt farliga på fasta situationer. Avbytare Vinicius och Svensson bidrar på olika sätt till den taktiska helheten. Svensson liknar de andra medan Vinicius är offensiv och frejdig. Snarare en ersättare till Stroud än till någon av mittbackarna kanske.

Mittfältet blandar hårt jobb med snabbhet, finess och spelskicklighet. Lasse Berg Johnsen är navet och han får en grovjobbare med bra bollkontroll jämte sig i form av Wenderson. Jag är svag för Wendersons egenskaper då han är kraftfull och dynamisk. Förmodligen är han förlorad för Värnamo till 2025. Kanterna bidrar med snabbhet och offensivlusta. Stroud är ett perfekt komplement till Nanasi på vänsterkanten så han kommer med offensiva löpningar som ger Nanasi den tid och de möjligheter han behöver. Hedlunds djupledslöpningar passar utmärkt tillsammans med Lundgrens sätt att gå inåt i banan och bli spelförare. Dessutom är båda löpstarka och kommer att täcka upp i defensiv tredjedel. Bänkspelarna är olika; Jesper Gustavsson är en typisk kontrollerande spelare medans Axel Henriksson är en utpräglad löpare. Finess och allroundspel står Simon Gustafsson för. En på många sätt superbra fotbollsspelare.

Anfallet är vasst. Ingen är djupledslöpande men det står yttrarna för istället. Kiese Thelin behöver hålla sig inne i boxen och göra det han är bra på där. Stångas och nosa till sig målchanser. Nanasi och Lundgren liknar varandra i spelet då båda vill kliva inåt i banan och söka kombinationer och avgörande passningar eller skott. Deras tekniska skicklighet är väldigt hög och vilken backlinje som helst behöver vara på tårna för att kunna försvara sig. Från bänken kan de slänga in Alexander Ahl Holmström som både är en djupledsforward och en boxspelare.

Helheten är intressant med stor fotbollskunnighet. Henrik Rydström blir tränare för det här laget och kan få ut det bästa ur detta spelskickliga lag. Får han med sig Fredrik Holmberg får kliva in som assistent för att väga upp possessionet med löpmeter och en snabbare väg framåt.

Lag Öst – uppställning 4-3-3

Startelva

Målvakt – Warner Hahn

Backlinje – Adam Ståhl, Mads Tychosen, Shaquille Pinas, Samuel Dahl

Mittfält – Tesfaldet Tekie, Lamine Fanne, Nahir Besara

Anfall – Basoumana Toure, Nikola Vasic, Ioannis Pittas

Avbytare – Jakob Widell Zetterström, Malcom Jeng, Arnor Traustson, Anton Saletros, Marcus Linday, Dino Islamovic, Deniz Hümmet.

Kommentar:

Något som överraskar mig själv lite är att jag väljer fem Hammarby-spelare i startelvan. Men alla de fem har spets som är av hög allsvensk klass samtidigt som de passar in i helheten. Stockholmslagen dominerar självfallet. Warner Hahn är given i holken då han har varit outstanding i allsvenskan med sitt positionsspel och sin förmåga att läsa av avslutaren.

Backlinjen är en fyra där Tychosen får verka som mittback. Givetvis försvinner hans frejdighet då en aning men jag vill ha hans grävlingsliknande egenskaper på planen. Han spelar med en övertygelse om sin egen förträfflighet men tummar inte en millimeter från lagarbetet. Shaquille Pinas får även han spela i mitten. En vänsterfot som är av toppklass och han besitter en förmåga att läsa spelet som gör honom till en av allsvenskans bästa. Kanterna blir offensiva med Ståhl och Dahl. Den ene mer med kraft och den andre mer med finess (ni får själva tänka ut vem som gör vad). Deras defensiv är också stark och det helheten i backlinjen skulle kanske kunna kompletteras med en duktig Malcom Jeng som mittback istället. En säker mittback med både snabbhet och bra öga för spelet.

Mittfältet skulle synka oerhört väl med varandra. Tekie och Fanne bakom en flytande Besara. Tekie är spelskicklig rörlig och täcker mycket yta. Fanne har blivit en löpande mittfältare som bidrar i både offensiven och defensiven med sitt positionsspel och sin styrka. Besara är bäst i serien på att hitta offensiva ytor och sen utnyttja dem. Från den positionen kan han både assistera och skjuta. Bänkspelarna Saletros, Traustason och Linday kan alla gå in och bidra på liknande sätt. De är rörliga och spelskickliga och de två förstnämnda har avslut av toppklass båda två.

Anfallet skulle inte vara kul att möta. Snabbheten på Touré och Pittas kompletteras med Vasic styrka i mitten. Det finns gott om sätt för det här laget att anfalla. Både med djupledsspel, kombinationsspel och med individuella prestationer. Hümmet och Islamovic är mer ersättare till Vasic än någon annan men bidrar med skicklighet, styrka och bra avslut.

Vad säger ni om lagen? Skulle ni vilja byta ut någon? Vilket lag skulle ta hem all star-matchen?

Ha en fin vecka

// Viktor

Beskedet om att Christer Mattiasson tvingas lämna sin post som huvudtränare för Sirius kom chockartat. Givetvis är det så att vi inte vet allt som pågår bakom kulisserna men min känsla är att Sirius har tagit kliv som fotbollslag under hans ledning. De sista matcherna från omgång 24 och framåt kanske inte blev som varken tränare, klubb eller spelare hoppats på, men likväl har de som helhet i min mening levererat bra fotboll under en längre tid. Spelare har presterat på en hög nivå och vissa har tagit kliv vidare i karriären (fler kommer att göra det innan 2025 drar igång). Med andra ord är det med förvåning som avskedet tas emot.

Frågan är då vad som egentligen hänt? Förmodligen har det gjorts någon form av utvärdering och senare skett en diskussion om vägen framåt. Där tror jag att skon har klämt. De olika parterna hade inte samsyn på hur laget skulle ta nästa steg. Min bild av Mattiasson är att han vet vad han vill och är redo att kämpa för det. Den sportsliga ledningen i Sirius ger jag ungefär samma omdöme. Har de då olika synsätt finns det kanske inte en rak enkel väg att ta. Omvägarna och friktionen hade säkert på kort sikt blivit en för stor bromskloss för vidare utveckling.

Givetvis kan det vara så att Sirius helt enkelt tror att Mattiasson inte kan utveckla laget mer och därmed söka andra alternativ. Eller skapades någon form av irritation om/när han pratade med Djurgården. Något har hur som helst hänt och den sanningen får vi inte reda på i närtid. Det lag som plockar upp Christer Mattiasson får hur som helst en kompetent coach som kan få sitt lag att spela både fint och vägvinnande. Ett tips till Häcken kanske nu när Asbaghi-dealen knakar i fogarna?

Engelmark får chans att bevisa sig

Engelmark är den som tar över i Uppsala. Inga konstigheter i min bok. Han har samlat på sig erfarenhet och gjort framsteg med ett BP som inte har det bästa spelarmaterialet. Han står för liknande fotboll som Mattiasson där en possessioninriktad fotboll med snabbt spel framåt (när tillfälle ges) prioriteras. Frågan är bara vilket spelarmaterial som han lämnas med i det blåsvarta lägret? Flera spelare bör vara aktuella för större klubbar i såväl allsvenskan som utomlands. Persson, Castegren, Jeng, Walta med flera bör få förslag av klubbar innan året tar slut. Alltså kan Engelmark få en ombyggnation i knät. Summa summarum tror jag att det blir en bra lösning som med en viss ny touch kan få utveckling i laget trots eventuella rockader i truppen.

Djurgården ser ut att ta en guldtränare

Rykten om Honkavaara till Djurgården är även de intressanta. Vinner man en dubbel i Finland med KuPS är man en bra tränare. Utan att veta vilken typ av filosofi han står för känns en vinnartränare alltid bra. Något har han lyckats med. Jag tror absolut att Djurgården behöver få in en vinnare i staben. Det som är ännu viktigare är att de får in en tränare som vill öka upp hastigheten i Djurgårdens spel. Dif är givetvis bra men det finns en potential i den gruppen av spelare som just nu står outnyttjad. Ge dem tydliga direktiv om hur de ska ta initiativ i matcher genom kollektiv press med fart. Spela fotboll kan de, men jag tycker att flera av spelarna har sett lite tunga och orörliga ut. Givetvis är de inte det i grund och botten men det kan lätt se ut så när man blir lite avvaktande. Djurgårdens tränarrekrytering känns som oerhört viktig för vilken riktning som stakas ut. Ska de utmana Malmö på riktigt eller ska de bli ett lag som får nöja sig med toppfem-placeringar?

Agenter har olika funktioner

Annars är det ganska lugnt i den allsvenska kontexten. Spelarövergångarna har inte riktigt kommit igång och några lag väntar på att få in en ny huvudtränare. Bosse Andersson i TV4:s Förrädarna är nästan det mest spännande (och då händer det inte mycket). Agenterna försöker krama ur så mycket pengar som möjligt ur sina spelare genom att placera dem i nya klubbar. Vissa spelare säljer sig själva medans andra behöver verkligen den hjälp som en agent erbjuder. För visst är det så att spelare som presterar väl på planen inte skulle behöva alla de tjänster som en agent erbjuder. Däremot har agenterna ett tufft jobb att göra när det handlar om att omplacera spelare som inte har så mycket speltid.

När jag spelade och det gick som bäst var det klart att det inte var särskilt svårt att vara min agent. Jag kom tvåa i allsvenska skytteligan och blev Sveriges bästa mittfältare. Klubbar att välja på fanns det gott om. Vid den tidpunkten valde jag Heerenveen. De betalade inte bäst och var inte bäst men de hade precis det jag sökte. Då var jag en osäker 22-åring från landet som knappt ville ta plats. Heerenveen erbjöd trygghet på en liten ort där klubben var knutpunkten. Människorna som tog emot mig innan jag hade skrivit på var som folk är mest och även om jag knappt ville flytta från Kalmar var det ändå det alternativet som kändes rätt i magen.

Ryssland, Tyskland, England, Italien och Danmark hade inte helheten jag sökte. Agenten förstod kanske inte mig till en början men efterhand insåg han också att pengar inte var det viktigaste i mitt beslut. Agenter spelar en viktig roll när det går bra då de verkar som någon sorts sekreterare eller telefonsvarare. Men produkten såldes utan att de behövde lyfta många fingrar.

Däremot är agenter väldigt bra att ha när det går dåligt för dig som spelare. När man inte får chansen att visa sina kunskaper på planen behöver du någon som har kontakter, påminner folk om att du finns och jobbar för att klubbar ska välja just dig som spelare trots att du inte spelat från start på ett halvår. Jag är tacksam för de representanter jag har haft. När jag inte fick spela från start under en ganska lång tid i AZ bad jag så klart min agent att sätta sig själv i arbete. Allsvenskan ville jag inte till om det inte var Kalmar. Helst något annat än Nederländerna. Han undrade om Kina kunde vara ett alternativ. Nja det kan det kanske, sa jag eftertänksamt (fan det var nära att jag också flyttade till Kina). USA då? Nja sa jag igen (inte lika nära att jag hamnade där). Sen kom intresse från såväl Polen som Danmark och Italien. Mer hann det inte bli innan Kalmar visade att de kunde lösa en hemkomst. Då fanns det inget att fundera över. Agenten hade kämpat hårt för att jag skulle massa alternativ, men det blev till slut hem.

Lite transferspekulationer

Följande är en lista som helt är hittepå från min sida men som skulle kunna passa både spelare och klubb bra:

Joakim Persson till Djurgården, Wikman till Hammarby, Johan Karlsson till Malmö FF, Boudah till IFK Göteborg, Wenderson till AIK (men går nog till Hammarby), Vinicius eller Stroud till Malmö, Adam Jakobsen till Häcken eller Elfsborg. Bergmark Wiberg till Elfsborg, Abraham till AIK.

Där har ni ett axplock. Den som lever får se.

Ha en fin vecka

De sexton lag som spelar allsvenskt 2025 är nu ristade i sten. Värnamo var numret större än Landskrona över två kvalmatcher. Även om Grozdanic bjöd in skåningarna till festen genom att ta två gula kort redan under dubbelmötets första halvlek. Det där med att ta med handen i ett sånt läge kan man inte alltid rå för. Reaktionerna sker bara ibland automatiskt, tyvärr. Nu höll det på att kosta Värnamo en allsvensk plats.

Fram tills det att det röda kortet drogs ur Kristoffer Carlssons ficka hade Värnamo full kontroll på händelserna. Ett solklart offsidemål (vad höll den assisterande domaren på med?) satte smålänningarna i förarsätet och de såg verkligen ut som storebror. Allsvenskan mot superettan. Konstant satte de Landskrona under hård press när de svartvita försökte spela smånätt i eget straffområde. Vad är det för “trend” egentligen? Jag älskar lag som vill spela fotboll med ett bollinnehav och ett mod. Men gränsen mellan mod och dumdristighet är hårfin. I min värld är det vansinne att riskera så mycket för att vinna så lite. De gånger som de kommer ur motståndarens press händer det ändå förvånansvärt lite. Att rulla bollen i sidled för att sen bryta linjer med passningar är det man vill åt. Ofta räcker det med fyra-fem passningar med bra hastighet och precision för att kunna lyckas med det. Samtidigt är det ju en välsignelse här i världen att vi inte tänker lika. Det hade ju varit skittråkigt!

Däremot fanns det mer än ett läge för Bois att kunna göra ett tredje mål under perioden de spelade elva mot tio. Då fick de mer nytta av sin förmåga att kunna spela runt bollen för att sen kunna attackera. Hade de haft lite mer skärpa och kvalitet i de avslutande lägena hade 2-1 kunnat bli 3-1 istället för 2-2. Värnamo förtjänade att vara kvar i allsvenskan och med hjälp av tre nickmål kunde de säkra minst ett nytt år i landets högsta serie. Landskrona får slicka såren och ladda om för ett nytt försök nästa år. De har tagit kliv under tid och är på rätt spår. I min bok finns det goda möjligheter att de lyckas ta sig uppåt när vi summerar säsongen 2025.

Väck med dem som inte vill vara där!

Det är inte alltid glamoröst att spela i ett lag från en mindre ort och med en inte så anrik historia. När Simon Thern säger att det är dags att skicka vissa som inte vill vara i Värnamo så förstår jag honom fullt ut. Han brinner för den där lilla föreningen på Smålands landsbygd som för vissa andra spelare i laget bara är en station på en längre resa. Jag känner igen mig totalt! När det inte går så bra för laget som man har hoppats på och man ser att vissa lagkamrater är mer bekymrade över sig själva än att hjälpa laget (och inte förstår att de sakerna går hand i hand) kan man så klart få dåndimpen.

Otaliga gånger under min tid i Kalmar FF har jag upplevt samma sak. Chidi Nwakali var den värsta. Brydde sig bara om sig själv och hade inte en tanke på oss övriga eller på laget. Han kunde komma till träningen med lurar i öronen, träna och sen åka hem med samma lurar i öronen utan att säga ett ord till någon. Jag har senare förstått att han hade andra problem som störde honom, men hans attityd 2019 när jag och andra spelade för vår förenings allsvenska överlevnad gjorde mig förbannad på riktigt. Det är absolut inte enda gången det har hänt under min tid i KFF men i övriga fall har det inte varit lika uppenbart.

En sak som i nutid gör mig en aning förvånad är den lilla taktlösheten Skrabb visar när han lämnar Kalmar. Givetvis förstår jag ur en karriärsynvinkel att han måste lämna föreningen då han är bättre än superettan. Men att skylla sina dåliga prestationer på att ha fått spela på fel position är inte att ta ansvar utåt sett. Sen att som lagkapten i KFF samtidigt säga att han styrt upp både ungdomsverksamhet och A-laget i sin klubb i Finland skapar ju förstås frågor hos folk i Kalmar FF-led. Han har alltså funderat lika mycket på hur Jaro kan lösa sina utmaningar som han har funderat på att rädda laget han är lagkapten för (lätt överdrivet kanske men ändå). Ur ett supporterperspektiv svider det lite i ögonen så klart. Givetvis finns det nyanser och olika perspektiv och jag vet att Simon har tagit ansvar på många andra sätt i vardagen. Han är en ledare som vill väl och är redo att lägga tid för att uppnå saker och kämpa hårt för det. Han har säkerligen gjort allt han kan för att laget skulle kunna klara kontraktet. Däremot hade exiten egentligen kunnat bli helt utan gnissel.

Jag förstår ändå Simon Therns frustration när han säger att spelare måste väck. IFK Värnamo är bland de viktigaste sakerna i hans liv och man ska minsann vara stolt och känna en tacksamhet över att få representera just den föreningen. Det får inte bara bli EN station längs vägen, utan snarare DEN stationen på vägen om det inte blir en slutstation.

Blåvitt är aningen vilse

Missnöje, snack både framför och bakom ryggar och svaga prestationer är sällan något bra på någon arbetsplats. Miljön i IFK Göteborg är nog inte särskilt sund för tillfället. Jag tänker inte på spelartruppen nödvändigtvis när jag skriver så utan snarare på spelet bakom kulisserna. Man vet sällan några sanningar i sådana här situationer men en sak är säker, det har inte dragits åt samma håll inom föreningen. Lite mothugg och diskussion är ofta bra för att hålla varandra på tårna, men då gäller det att man ändå bestämmer en väg framåt gemensamt för att inte sända dubbla budskap (eller trippla). Nanne sa ofta att “vet man inte vart man ska så hamnar man ofta någon annanstans”. Det ligger ganska mycket i det. En gemensam väg behöver stakas ut och bestämmas och en kraftfull ledare måste se till att den vägen följs. Jag misstänker att Blåvitt är medvetna om problemen och att de nu måste trycka in en kartnål i kartan och sen ta rygg på någon eller några som hittar bästa vägen dit. För just nu verkar de trampa vatten någonstans i terrängen.

Spännande veckor framöver

Jag vet att alla lag jobbar febrilt för att sätta saker på plats inför 2025. Inom de närmsta veckorna kommer det att bli spännande att följa vad som händer. Vilka tar över Djurgården och Häcken? De lagen har en grundpotential som är skyhög och kan bli en dröm att ta över i det här läget. Mina tips just nu är Kalle Karlsson (Dif) och Poya Asbaghi (Häcken). Båda kan passa bra tror jag.

Kalle för att han har en tydlig offensiv spelidé som bygger på fart mot mål. Djurgårdens trupp passar bra för ett sådant spel och med något enstaka nyförvärv tror jag att de kan bli riktigt vassa under hans ledning. Jag hade gärna sett en mer dynamisk innermittfältare bland annat. Åslund skulle dock kunna få ett uppsving med Kalle vid rodret. Poya har tidigare visat att han kan få lag att spela fin fotboll. Att göra det med Häckens spelarmaterial är en munsbit för Asbaghi. Hämta in en defensiv innermittfältare som står för säkerhet, samt en backlinjespelare som är i bästa ålder och under utveckling. Då kan Häcken utmana om guldet 2025 för så bra trupp har de redan nu.

Än mer spännande blir det att följa silly-karusellen när det gäller spelare när den väl drar igång. Framför allt i lag som IFK Göteborg, Djurgården, Gais, Sirius och Mjällby. Två lag som går för tydliga förstärkningar och tre lag som kommer att hålla hårt i sina spelare framöver. Stroud, Herman Johansson och Röjkjaer kan mycket väl göra Wikström sällskap i att lämna Mjällby. Gais tappar troligen Norén och kanske Milovanovic eller Henriksson. Hos Sirius knackar säkert andra klubbar på för att höra sig för om Milleskog, Jeng, Vikman, Walta, Persson, Heier och Salech (Sirius har ett bra lag!). I väntas tider så hoppas vi att våra svenska lag gör oss stolta i det europeiska cupäventyret.

Ha en fin vecka

// Viktor

Landslaget har en del att jobba med. I mångt och mycket har de tagit bra steg i utvecklingen sen det nya spelsättet infördes. Men! När de i framtiden ställs mot vassare motstånd så kommer deras svagheter att blottas ordentligt. Försvarsspelet är inte bra! Man kan prata hur mycket man vill om vår fronttrio och deras kvaliteter. Visst gör de mycket bra saker och kan absolut ses som en av de starkaste anfallslinjerna i hela Europa. Däremot kommer de att behöva överprestera deluxe om inte hålen bakåt täpps igen.

För bakom de offensiva wingbacksen finns det hål. Mellan trebackslinjen och innermittfältet finns det hål. Slovakien har inte ett kanongäng på pappret men kunde likväl komma in i många bra ytor för att utmana svenskarnas defensiv i sista tredjedelen. Där saknade de förmågan att förvalta det som de hade byggt upp. Ett bättre motstånd gör inte det. Ett bättre motstånd gör tre eller fyra mål på de halvlägena som Sverige släpper till. Förbättringspotentialen inom det området är stor. I min värld hade jag (även om det är kul med offensivt spel) sett till att minst en ytterwing var mer defensivt lagd. Nu har vi Sema och Gudmundsson på vänsterkanten och ingen av de två har sina största styrkor i försvarsspelet. Eliasson är ingen försvarare. Dessutom spelar vi med offensivt duktiga Saletros och Ayari i mitten. Vilken väg vill Sverige gå? Att bli så otroligt skickliga offensivt att de behöver försvara mindre eller att förbättra balansen en aning för att på så sätt täppa igen farliga ytor bakåt.

Jag tror på det senare alternativet. Anledningen till det är att vår topptrio är så otroligt starka att de kan skapa lägen själva. Därför borde någon mer av de övriga spelarna mer fokusera på defensiva uppgifter. Jag tror att en Karlström i mitten och en Emil Krafth på högerwingen skulle kunna balansera laget lite bättre. För faktum är att det är något som saknas om vi ska få uppleva roliga EM- och VM-stunder tillsammans med ett svenskt landslag.

Allsvenskans stora pris – nomineringarna

Man är alltid intresserad av att se nomineringarna till de här typen av priser. Det är branschkollegor och fotbollskunniga som sitter i juryn och får lägga sina röster. Alla har sin egen bild av vem som borde vara nominerad och vem som borde vinna priser. Generellt sätt tycker jag att nomineringarna var bra. Sen går det alltid att vrida och vända på saker och ting.

Målvakterna var klockrent nominerade. Widell Zetterström var otroligt bra innan han lämnade Djurgården. Han räddade poäng i ett antal matcher genom att storspela. Tänker främst på Västerås och IFK Göteborg på bortaplan. Han har fortsatt på den inslagna vägen i Derby och är en av de tre målvakter som alltid bör tas ut i en landslagstrupp. Warner Hahn kom halvvägs in i säsongen och har varit omutbar. I mina ögon allsvenskans bäste! Lugn både med och utan boll. Det lugnet sprider sig till spelarna framför. Hans förmåga att lyfta andra är riktigt bra. Detsamma gäller Johan Dahlin. Han är inte bara en bra målvakt utan även en person som gör andra bättre. Han har fortfarande en väldigt hög högsta nivå och har bänkat starke Ricardo Friedrich under hela året.

Om man vill lägga till någon i den skaran som är nära att bli nominerad är det kanske Nordfeldt med tanke på den höga nivå han har hållt under större delen av säsongen. En sämre period gjorde säkerligen att han inte blev nominerad bland de tre bästa.

Backnomineringarna är också rimliga

Jag saknar Samuel Dahl! Om han kan bli nominerad i en kategori borde han kunna bli nominerad i en annan. Hans säsong innan han flög till Rom var fenomenal. Både offensivt och defensivt. När han försvann slog det ganska hårt mot lagets spel. Han hade lösningar offensivt och var som en grävling defensivt. Imponerande! Elliot Stroud är ju en väldigt kompetent spelare framåt men har absolut brister bakåt. Jämfört med Dahl är han helt klart en nivå under. Men hans poängfacit är verkligen imponerande och om man ser honom som en back så är det klart att han kan vara topp tre. De andra två känns mer givna.

Frågan är dock om Pinas hade blivit nominerad om inte Hellberg hade gått ut och hyllat honom i media? Jag tror inte det. Förstå mig rätt, han är riktigt bra och jag skrev inför förra året att han kommer att bli årets back. Riktigt så blev det inte då, men nu är det nära! Offensivt spelar han väldigt väl. Typiskt nederländskt vill jag påstå. Han löser problem utan att det ser ansträngt ut. Defensiven är stark och i år känns det som att han har vuxit i sitt ledarskap också. En spelare på den absoluta högsta allsvenska nivån. Däremot har han gått under radarn innan Hellberg uttalade sig om honom. Han syns inte medialt och tar inte så stor plats. Men nomineringen är väldigt välförtjänt.

De som kanske borde ha varit nära en nominering är Adam Ståhl, Axel Norén, Sebastian Holmén och Tychosen. Det finns säkert fler men alla de här kommer snabbt upp i mitt huvud när jag funderar på vilka som har presterat riktigt bra. Ståhl är nästan som Stroud offensivt men starkare defensivt. Tychosen likaså. Norén har hållt ihop Gais försvarslinje på ett utmärkt sätt och är alltid redo att offra en tand eller två för att täcka målet. Holmén är stark inom alla områden i spelet. En ledare, bra försvarsspelare och kanske en ännu bättre offensiv spelare. De borde ha varit nära topp tre!

Mittfältet är ett getingbo

Jag tror inte att jag hade nominerat Saletros i år. Han har inte ens varit bäst i AIK i min bok (Modesto och Fanne har båda överglänst honom sett till hela säsongen). Hans kvaliteter kan ingen ifrågasätta för det är en kanonspelare på många sätt. Samma sak med Besara egentligen. I sina bästa stunder är han fenomenal, vilket i sig är en grund för att bli nominerad. Men kan inte ni bajare hålla med om att Tekie kanske har varit ännu mer stabil och bra sett till hela året? Svårt att värdera en helhet och jag ifrågasätter inte någons högsta kapacitet utan snarare jämnheten på den höga nivån. Annat är det med Nanasi som var outstanding hela vägen till försäljningen. I min bok är han den givne vinnaren i den här kategorin.

Här kan man också spekulera i om inte Lasse Berg Johnsen borde vara nominerad. Han har gjort en utmärkt säsong och varit överlägsen på mittfältet i många matcher. Några andra bubblare är Gustav Lundgren (så klart) som har visat sin nivå under en lång period. Hans nytta för Gais har varit ovärderlig. Baidoo smyger alltid under radarn lite. Han är duktig i defensiven och offensiven och bidrar alltid med poäng. Dags att sälja honom nu kanske? Andra som presterat grymt under hela säsongen men kanske ändå inte riktigt når upp till nomineringarna är Walta och Röjkjaer. Båda har liknande egenskaper och har gjort både mål och assist. Med andra ord finns det många många fina mittfältare i allsvenskan just nu.

Anfallsnomineringarna är relevanta

Sett till mål gjorda är de tre så klart givna. Däremot finns det alltid fler aspekter när man kollar på en helhet. Jag hade nominerat Ioannis Pittas. Han har fler strängar på sin lyra än Kiese Thelin till exempel. Även Islamovic säsong är beundransvärd sett till hur hans lag presterat. Han har varit ljuspunkten i Kalmar FF:s offensiv tillsammans med Trenschow. Vinnaren i kategorin kommer hur som helst att bli Nikola Vasic. Det mesta som han har rört vid i år har blivit till guld. Livsfarlig och direkt avgörande. MVP alla kategorier i år.

Man skulle kunna slänga in Touré i tombolan. Även Ahl Holmström och Hugo Bolin. Ni förstår att det blir svårt för en jury att utse vilka som ska nomineras. Det blir väldigt subjektivt och kopplat till vilken typ av spelare man gillar personligen.

Många hade kunnat bli årets tränare

Torstensson och Rydström var inte ens nominerade. Jag kan förstå att Alm, Jensen, Haglund och Paco till exempel inte var nominerade. Men att Rydström inte var nominerad är ändå konstigt. SM-guld och cupguld! Överlägset till och med. Vad mer kan man begära? Förmodligen är det så att de andra överraskat och överpresterat. Inte presterat bättre än Rydström och Torstensson men deras prestationer har varit mer oväntade. Alla de tre nominerade har tagit något halvt och gjort det helt under säsongens gång. En fantastisk prestation givetvis och de förtjänar alla att vara nominerade. Däremot har Rydström och Torstensson över en längre period byggt något riktigt bra. Vad värderas mest? Vad är svårast? Det finns inge rätt eller fel här men nog är det konstigt att tränaren som tog hem allt inte finns bland de tre!

En konstig sak dök upp i superettan

Detta är väl ändå höjden av konstig nominering? Assad Al Hamlawi från Oddevold blev nominerad i kategorin årets spelare, men inte i någon annan kategori! Det borde inte gå! Han kan alltså bli bäst i serien men ändå inte bli topp tre bland mittfältare, backar, anfallare eller målvakter. Den nomineringen borde ifrågasatts innan den blev offentlig. För på det här viset blir det bara löjligt!

Kvalet kan bli odramatiskt

På torsdag är det dags för första kvalmatchen. Jag ser på riktigt inte hur Landskrona ska kunna slå Värnamo. Sällan har skillnaden på kvalitet varit så stor som den är i det här dubbelmötet. Jag tycker att Värnamo är bra och att Landskrona har tappat farten ordentligt efter sommaren. Det finns inte två spelare i det nuvarande Landskrona som skulle ta en plats i motståndarens elva. Min misstanke är att det kommer att bli en munsbit för smålänningarna.

Dock är det alltid på planen som det avgörs. Ett turmål i Bois favör kan mycket väl leda till hjärnspöken och stress hos Värnamo. Inget kan tas för givet men jag skulle bli mycket förvånad om inte Värnamo får spela allsvenskt även 2025. Hur eller hur så har vi svaret på söndag.

Ha en fin vecka

// Viktor

Kampen om topplatserna blev aldrig riktigt intressant. Halmstad åkte på en utvisning redan i den första halvleken och tätt därefter gjorde AIK både 2-1 och 3-1. Over and out! De kunde paradera in i mål och därmed säkra den där eftertraktade tredjeplatsen. En på många vis oerhört stark prestation med tanke på hur säsongen artade sig. Som sagt flera gånger tidigare så kan man tacka Thomassen för den uppryckningen. Han kom in och förändrade ett mediokert lag till att bli en vinnarmaskin. Det ska bli oerhört intressant att se hur klubben tar sig an det här uppehållet nu när man vet att man ska spela europeiskt cupspel 2025.

Givetvis behöver truppen breddas och spetsas. Tongivande spelare som Fanne och Milossevic kommer inte att finnas kvar i truppen. Frågan är om Pittas blir kvar med tanke på de kvaliteterna han besitter. En målgörare och en hårt arbetande forward i en och samma person. Med andra ord har Berntsen både en utmanande och en kul tid framför sig. Om de ska värva från allsvenskan borde de kika på Vikman eller Walta i Sirius eller Wenderson från Värnamo. Kanske HBK:s Vinicius eller BP:s Jakobsen. Bra spelare som kan göra nytta både som bredd och spets. Däremot ställer jag mig tveksam till Milosevic avsked. Många av er har redan tagit del av mina tankar kring det beslutet, men jag vill återigen fastslå att det finns så mycket mer än bara en bra fotbollsspelare i Alexander Milosevic. Avskedet förändrar gruppdynamiken, vinnarmentaliteten och laghjärtat. I min värld borde det finnas en väg tillsammans även om den vägen blir annorlunda mot vad den har varit 2024. Hjältar bär inte alltid cape, så med andra ord är jag inte säker på att AIK vet vilka superkrafter som de går miste om.

Djurgården avslutade säsongen på ett fint sätt och även om de förmodligen inte är nöjda med en fjärdeplats är det nog den de förtjänar. 2024 är en missräkning men långt ifrån ett misslyckande. Djurgården är både som lag och förening på en bra plats. Sommarfönstret försvagade dock laget för mycket i år. Framför allt var det fart och finess som försvann. Dahls och Bergvalls dynamiska kvaliteter gick inte att ersätta och laget såg mer tungt och trött ut ju längre säsongen led. Matchen mot Norrköping blev trots det en fin avslutning för både spelare och publik. Den var mer fartfylld än på länge och i sina bästa stunder är Dif så klart ett väldigt bra lag. Nu får de chansen att slicka såren och komma igen till 2025. Jag tror att de mår bra av att förnya och föryngra. Det ska bli spännande att se hur de tänker kring tränarfrågan och med vissa spelare som har varit där under en längre tid. Vissa äldre spelare kommer nog att få leta nya klubbar. Min misstanke är att Kalle Karlsson kommer att värvas in och att han kommer att bidra med en ny filosofi som kommer att gynna framför allt lagets fart i anfallsspelet.

Kvalstriden blev nästan lite avslagen

IFK Göteborg var sämre än Mjällby på Strandvallen. Istället för att ifrågasätta Blåvitts prestationer är det roligare att kika på hur väl Mjällby har utvecklats under året. Tidigare har de enbart spelat ett kompakt försvarsspel och satsat på kontringar eller fasta, ett ganska simpelt spel med andra ord. Numera ser man en tydlig strategi i bollinnehavet där man är väldigt modiga och spelar med en självklarhet. Röjkjaer är en lirare och motorn. Mittfältet kompletterar varandra väl där Jesper Gustavsson är ankaret och Viktor är löparen. Wingarna är framför allt bra offensivt numera. Stroud har blivit en succé med sina mål och assists. Han kommer absolut inte spela sina hemmamatcher på Strandvallen nästa säsong. Backlinjen är både tuffa och placeringssäkra där man har en tydlig ledare i Tom Pettersson. Man kan inte annat än imponeras av femteplatsen och vad Torstenssons stab har gjort för föreningens utveckling. Bravo!

1-0-vinsten var i underkant i säsongsavslutningen. Det blev en konstig avslutning på matchen där Maif försökte fördriva tid i offensiva hörn medan Blåvitt till slut var nöjda med 0-1. Inget hände! Visst levde kvalstriden hela vägen in i slutminuterna men den fick aldrig någon ordentlig nerv. Särskilt eftersom Värnamo mest joggade runt på Finnvedsvallen! Jag ställer mig starkt frågande till hur de agerade under de sista 10-15 minutrarna. De låg på kvalplats och hade absolut inget att förlora, men ändå kom det aldrig ens ett försök till att avgöra matchen. När de fick inkast på defensiv planhalva gick de för att hämta bollen och tog god tid på sig i varje moment. De pressade inte högt eller med fart för att få till ett misstag och en enkel målchans. Vad höll de på med egentligen?! Jag fattar fortfarande inte. Desperationen att slippa kvala borde ha varit superintensiv!

Nu får de spela ett ovisst kval mot Landskrona. I min bok är Värnamo ett klart starkare lag än Bois och bör klara kontraktet efter att dubbelmötet har spelats. För under själva matchen (innan slutskedet) mot Elfsborg var Värnamo ganska bra. De är i grunden just nu stabila och absolut inte det tredje sämsta laget i allsvenskan. Defensiven har stabiliserats och i offensiven skapar de ganska många lägen. Kalou, Thern, Zeljkovic, Engvall, Wenderson och Le Roux är bra allsvenska spelare på alla sätt. Jag misstänker att Landskrona får svårt att hålla emot när smålänningarna sätter fart. Men alla vet att nerver och stress kan ändra förutsättningarna ganska radikalt. Vi får se hur väl Värnamo hanterar känslan av att ha allt att förlora. Ingenting kan tas för givet även om de är dunderfavoriter mot ett ganska osäkert skånelag.

Jag vet själv hur det är att kliva in som favoriter i ett kval. Två år i rad fick vi kvala negativt med Kalmar. När man har allt att förlora målar man, hur ogärna man än vill det, upp mardrömsscenarion i sitt huvud. Tänk om vi förlorar, vad händer då? Det blir nästan pinsamt om man som allsvenskt lag tappar mot ett superettangäng. När J-Södra tog ledningen mot oss 2020 hade de ett otroligt mentalt övertag. Om inte Lucas Hägg gjort en kanonräddning för att undvika 0-2 och om inte Jönköping hade gjort självmål tätt efter så tror jag att vi hade misslyckats att hålla oss kvar. Marginalerna är små och momentumet i matchen spelar stor roll. Jag önskar inte någon att få uppleva ett negativt kval. Det är inte kul!

Lagen som åkte ur fick avsluta fint på hemmaplan

Både Kalmar och Västerås fick vinna sina sista hemmamatcher. Plåster på såren? Nej, så klart inte. Men ändå något. Självklart kommer det att bli stora förändringsarbeten som påbörjas snarast om de inte redan påbörjats. En tuff resa mot en återkomst. En krasst verklighet kommer att göra sig påmind och tjänster inom klubbarna kommer att försvinna eller förändras. Fotbollen är precis som andra verksamheter beroende av positiva resultat för att ekonomin ska gå ihop. Nu blir det till att vända på slantar och effektivisera för att kunna ställa slagkraftiga lag på banan 2025. Det är svårt att spela i superettan.

Västerås kunde under våren inte omsätta sitt fina spel i poäng. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit att de var det klart bättre laget i matchen men att de brände målchans efter målchans. Jag minns framför allt matchen de spelade mot Djurgården hemma där de förlorade med 0-2. VSK hade kunnat vinna med fyra måls marginal men lyckades inte få in bollen i mål. De missade straff efter straff och man hade ingen annan än sig själv att skylla för sina nederlag. Kalmar å sin sida presterade inte alls på den nivån som de gjorde under 2023. Visserligen hade man en aning flyt då sett till underliggande siffror. Det flytet var som bortblåst under årets säsong. De underliggande siffrorna kom ifatt dem. Tydliga målchanser sågs knappt till och försäljningen av Trenschow gjorde det inte lättare för dem. Trots det gjorde Dino Islamovic en toppsäsong med sina tolv mål. En klen tröst för honom personligen när mattan drogs undan under Kalmars fötter.

Nu byter de plats med rivalen

Allsvenskan 2025 får påhälsning av ett klassiskt lag i form av Öster. Det svider nog extra mycket i ögonen för alla KFF-fans att värsta rivalen tog steget in i finrummet igen. Öster har varit nära under några år och inför säsongen sågs de som favoriter att ta sig upp. Truppen är stark och Foyston har gjort ett gediget jobb för att stabilisera prestationerna över tid. Bergmark Wiberg och Aliev har levererat spets längst fram och laget har gjort mest mål av alla. I Växjö finns förutsättningarna för att stabilisera ett lag i allsvenskan även på sikt. Växjö har blivit en riktigt idrottsstad där inte bara fotbollen går bra. Sådant smittar även om de slåss om sponsorpengar med varandra. Mina misstankar gällande 2025 är att de absolut inte kommer att bli ett strykgäng.

En imponerande säsong av Vasic

När jag snabbt tänker tillbaka på säsongen är det en speciell spelare som kommer fram direkt på näthinnan. Nikola Vasic! 17 mål och skytteligaseger. Deesutom spelandes i ett lag som slutar tia i tabellen. Han har varit direkt avgörande för att BP har samlat så många poäng som de har gjort. Möjligen kan han få till en övergång till något bättre lag men jag tvivlar starkt på det. Nästa år är han 34 år och därmed ingen man gärna lägger en massa pengar på. Flörtarna med Hammarby är nog förgäves då deras strategi verkligen inte är att värva gammalt. Likväl är han MVP i allsvenskan i år. Alltså den spelare som har varit allra viktigast för sitt lags framgångar. Imponerande!

Europaspelet fortsätter ett tag till

Trots att allsvenskan slutar nu kan vi ändå se fram emot både kval och europaspel framöver. Jag tycker att de svenska lagen trots varierande resultat står sig bra i ett europeiskt sammanhang. Visst kanske den sista spetsen saknas men jag är övertygad om att den kan komma med erfarenhet. Spelet ute i andra ligor är absolut inte likadant som i allsvenskan. Det är styggare och mer cyniskt. Man spelar för att irritera sin motståndare och göra dem mentalt instabila. Det är annat än bara fotboll som läggs fokus på. Som sagt är jag ändå ganska imponerad över hur de svenska lagen spelar i den här typen av matcher. Jag tror på riktigt att alla tre lagen kan klara av att ta sig vidare ett steg till. Vi som gillar allsvenskan får hoppas att de svenska lagen kan prestera väl och ge oss viktiga poäng på rankingen och därmed kan få ytterligare någon plats framöver.

Till sist – var är Elanga?

Han svarade visst inte i telefon. Nä han var nog förbannad! Visst borde Anthony Elanga vara uttagen i ett svenskt landslag när han presterar väl i ett topplag i världens kanske bästa liga. Jag säger inte vem som borde petas men Nottingham-spelaren borde verkligen ha en plats. Ibland förstår man ingenting!

Omgångens blunder – Max Watson var nog halvblind på ena ögat och såg kanske inte att Hümmet stod i vägen mellan honom och Sörgaard. Snacka om att servera någon.

Omgångens karatespark – Viktor Granaths snygga skarv var av bästa Zlatan-klass. VSK hade behövt fler sådana konstsparkar för att rädda kontraktet. Nu fick åtminstone hemmapubliken njuta en aning innan de firar jul.

Omgångens hattrick i assists – Lamine Fanne fick göra tre assist i sin sista hemmamatch. Spanjoren har stått för en otroligt fin höst i AIK-tröjan och lämnar med flaggan i topp.

Omgångens revansch – Oscar Jansson fick inte vara kvar i Norrköping. Nu fick han vinna över sin gamla klubb i sista omgången. Kul för Jansson efter en ganska tveksam behandling under sin sista tid i Peking.

Omgångens spelare – Förutom det uppenbara poängspelarna föll Nicklas Röjkjaer mig verkligen i smaken i sista omgången. Rörlig, teknisk och smart. Dansken har verkligen varit en tillgång under 2024!

Slutligen gratulerar jag Malmö FF återigen till SM-guldet och ser med spänning fram emot kvalkampen om en och en halv vecka.

Ha en fin vecka

// Viktor

Med sorg i mitt hjärta konstaterar jag att det med största sannolikhet kommer att spelas superettan-fotboll i Kalmar 2025. Alla ni som läser är förmodligen anhängare av något lag och kan relatera till känslan som infinner sig när ens lag liksom försvinner ut i periferin av svensk fotboll. Det svider och det svider ordentligt.

Ingenting är i och för sig klart ännu men löser KFF det här är det den största skrällen i historien. Hur hamnade man i den här positionen? Tippade inte många att Kalmar skulle vara ett lag för övre halvan? Det enkla svaret är att det gavs bort poäng i våras när man ville spela via Brolin nere i eget straffområde. Det sådde ett frö av tvivel som efterhand växte sig stort och slog ut en stor del av tron och självförtroendet. När det var dags att inse allvaret fortsatte man likväl på en väg som inte ledde dem framåt. Det är lätt att vara dömande när man sitter på facit men lagets spel borde ha förenklats för att skapa fler chanser och för att hålla motståndarna borta från eget mål.

Nu blir det, precis som för Västerås, till att börja om i superettan. Kalmar har inte varit där på 21år! Frågan är om man ens kan vara förberedd för det här scenariot efter så lång tid i landets högsta serie? Västerås har förmodligen en enklare anpassning att göra och vet precis vad superettan innebär. Kalmar har med åren glömt och gått vidare. Jag hoppas att Kalmar kan våga satsa för att göra sessionen i andradivisionen kort. Men tyvärr får man inte svaren i förväg och bollen är kanske ännu rundare en trappa ner än vad den är i allsvenskan. Superettan är oerhört svår! Lite High Chaparall där så väl nykomlingar som exallsvenska klubbar kan ta steget upp. Det är bara att hoppas att bollen rullar rätt. Hur som helst svider det i ett supporterhjärta när resultaten går emot laget man håller på.

IFK Göteborg får kvala!

Nu är det verkligen ett getingbo om kvalplatsen. Värnamo och Halmstad vann och antingen närmade sig eller gick om lagen ovanför. Helt plötsligt är säkerligen stressen i IFK Göteborg väldigt påtaglig. Precis som ifjol är man ytterst nära den där kvalplatsen och hur det än slutar lägger de ytterligare en misslyckad säsong bakom sig. Har man väl hamnat i en nedåtspiral är det svårt att ta sig ur den! Anledningarna till att IFK är i den situationen de är i är ganska svåranalyserade. 

När det händer år efter år är det ofta något strukturellt fel på högre nivå i klubben. Alltså något utanför planen som oroar, irriterar eller är tvetydigt. I en storklubb är trycket på de ansvariga väldigt hårt och det lämnas inte mycket utrymme för misstag eller dålig kommunikation. Jag är hundra procent övertygad om att nuvarande ledning har gjort allt och lite till för att få skeppet på rätt köl. Däremot har strategin uppenbarligen inte lyckats. I Blåvitt finns heller inte tiden och tålamodet att bygga saker med ett stabilt fundament. Fans, sponsorer och övriga inblandade vill ha snabba resultat och då är det lätt att vissa beslut tas för att gynna klubben i det väldigt korta perspektivet. 

Det längre perspektivet är alldeles för långt bort för att folk ska kunna greppa det. Men jag tror (absolut utan att veta) att IFK Göteborg behöver tänka längre. Visst vill man ha resultat direkt men nu behövs något annat. En tro på något! En vision som kan byggas upp från grunden. Kanske behöver man inte ens byta personer i ledningen utan snarare bara förändra tankesättet och sedan kommunicera det väldigt tydligt. Som alla vet finns det sällan några genvägar. Däremot omvägar; efter sista omgången kommer IFK Göteborg att hamna på en negativ kvalplats och behöva ta en ordentlig omväg till allsvenskt spel 2025. Rysare är ordet.

Halmstad är pånyttfött

Halmstad har stått för en imponerande förändring. Tränare Lindholm har gett laget tro och ansvar igen. Från att ha sett ut att vara halvt nedtryckta i skorna under stora perioder av säsongen, ser de nu ut som kalvar på grönbete. De ser ut att ha kul (en ack så viktig detalj för framgång)! Vinicius ser ut som helt annan spelare. Laget vågar vara mer offensiva och ger varandra modet att misslyckas. När den känslan infinner sig blir man svårslagen. De har tagit sina poäng rättvist här på sluttampen! Där ser man vad en person kan göra med en grupp om han får dem med sig. I mina ögon verkar Lindholm ha otroligt bra ledaregenskaper som väl passar in i det sammanhanget han befinner sig i. Nu klarar de med största sannolikhet kontraktet och Ante Johansson måste nog fortsätta spela några år till, åtminstone ett.

Göteborgsderbynas segrare blir bäst i stan

Gais har tre segrar på fyra derbyn och blir med stor sannolikhet bäst i stan! Vem såg den komma efter 0-4 mot BP i premiären. Deras intensitet har varit deras signum. Alla har rott åt samma håll och funnits där för varandra. På planen har det tagit sig uttryck i att det ibland ser ut som att de har varit en man mer än motståndarna. Det finns en hel del givna spelare att hylla för framgångarna, men viktigast i detta Gais är de spelare som gör de andra bättre. Henriksson, Milovanovic och Wängberg är superviktiga för helheten. Inte oumbärliga men väldigt viktiga. De springer, tacklar och tjurar sig igenom matcherna och går ofta från en match med högt huvud och en motståndare som halvt svär efter dem. Precis sådana spelare skriver man ner först av alla i startelvan. Det ser inte alltid snyggt ut men effektivt är det minsann.

Stockholmslagen fick bara ett poäng den här omgången

BP har checkat ut och var totalt utspelade mot Värnamo. Jag förstår att det kan bli så när man är lite för nöjd och inte har något att spela för. Frustrerande för andra lag som blir drabbade av eländet så klart, men BP har gjort en fin säsong och kanske kan få vara nöjda redan nu. Den enda uppgiften de har kvar är att hjälpa Vasic att vinna skytteligan genom att hålla tätt nere i Malmö i sista omgången. Upp till bevis en sista gång 2024!

Djurgården

Djurgården gjorde en blek insats i Halmstad. De saknar tydlighet! Man vet inte exakt hur de vill pressa eller när. Man vet heller inte hur de vill ta sig in i farliga ytor. När jag tittar på dem känns det som att de litar på sina spelare med mest kvalitet, att de ska fixa saker åt dem. Men så enkelt är det inte. För det första skulle jag se till att det var full fart in i pressen från spelarna längst fram och sen flytta efter resten av laget. Det hade gett energi och förmodligen några enkla målchanser. Vid många tillfällen är de för avvaktande enligt mig. Bara blås på! Nu har de en hemmamatch kvar att visa sina publik att de är så bra som alla vet att de kan vara. Full fart framåt med massa energi är det enda som gäller.

AIK

AIK gjorde ingen dålig match mot Norrköping men kom inte igenom Peking tillräckligt ofta för att göra mål. Under Thomassen har de förvisso inte öst in mål men de har skapat aningen mer chanser tidigare än vad de gjorde mot Norrköping. Samtidigt är Norrköping mycket bättre på att försvara sig nu gentemot tidigare i våras. De sitter ihop som ett lag och inga riktigt farliga ytor ges bort till motståndarna. Alm lyckades göra en förändring till det bättre och det säger jag trots att laget bara har vunnit två av de elva senaste matcherna.

AIK får se till att säkra tredjeplatsen på hemmaplan istället. Det kommer de att klara av. Även om HBK är i bra form så är AIK bättre. De kommer att ge allt för att hålla Djurgården bakom sig. Publikrekordet kommer att slås och det kommer att bli en fest i Solna när säsongen är färdigspelad. Lika oväntat att Hammarby slutar tvåa är det egentligen att AIK slutar trea när man ser tillbaka i backspegeln. Oerhört imponerande av Thomassen och spelartruppen att uppbåda den energi som ledde till den gigantiska scenförändringen. Starkt!

Hellberg blir nog geniförklarad!

Efter en fenomenal första halvlek mot Malmö ledde Bajen med 2-0. 2-0 blev 2-2 och jag vet inte om det säger mer om MFF än om Hammarby kanske? Att när Malmö är på tårna är de landets bästa fotbollslag. Hammarby följer ganska tätt därefter. De spelar snabbt och finurligt och kan anfalla på olika sätt. Försvaret har avsevärt förbättrats och devisen anfall är bästa försvar gäller såväl hos Hammarby som hos Malmö. Det ser man inte minst på de båda lagens målskillnader.

Hellberg (som faktiskt var lite ifrågasatt ett tag) har gjort underverk med många spelare som tidigare varit lite tveksamma. Han har dessutom utvecklat de unga spelarna till att kunna prestera på en hög jämn nivå. Den centrala stommen med Hahn, Ericsson, Vagic, Tekie och Besara (kanske Pinas också) har varit urstark under den senare delen av säsongen och ligger så klart till grund för att unga spelare som Touré, Karlsson, Erabi och Skoglund har kunnat spela på en högre nivå än vi åskådare kanske förväntat oss. Grunden som byggts lovar gott inför 2025 och tar man in lite bättre bredd samt en eller två riktiga spetsspelare finns det alla möjligheter för Hammarby att utmana MFF om guldet redan då. Imponerande och nästintill chockartat att Hammarby slutar på andra plats. Hellberg kanske är ett halvt geni ändå?

Sista omgången kan bli vad som helst

Det är svårt att förutspå hur vissa lag kommer att bete sig under omgång 30. Vissa matcher är ganska ointressanta. Det mest intressanta blir så klart att följa kvalkampen mellan framför allt Värnamo och IFK Göteborg. Ett lag som har allt att vinna och ett som bara sitter med oroliga tankar. Mjällby kommer att utmana Dif om fjärdeplatsen och kommer inte ge något gratis till Blåvitt. Värnamo har i min bok en betydligt enklare motståndare i form av Elfsborg. Det skulle förvåna mig om det inte blir IFK Göteborg mot Landskrona i ett kval inom kort. Usch vilken ångest!

Omgångens uppoffrande försvarsspel – Norrköpings spelare täckte skott och slängde sig hejvilt för att skydda sitt mål. Varje spelare i varje match borde kunna göra det jobbet.

Omgångens veteran – I hård kamp med Ante J blir ändå Simon Thern veteranen man imponeras mest av. Han är ständigt spelbar och driver alltid boll framåt när yta ges. När han gör mål, avgör och sen blir lite tårögd så berör det.

Omgångens mål som även var mest förgäves – Melker Hallberg brinner för Kalmar FF! Hans ursnygga frisparksmål kunde ha blivit superviktigt i en kamp om kval. Nu blev det ganska oviktigt i all sin snygghet.

Omgångens spelare – Taha Ali var återigen sådär viktig och bra. In med han på en landslagsbänk och skicka in honom när saker låser sig.

Omgångstipset – omgång 30

AIK – Halmstad 3-0

Djurgården – Norrköping 3-2

Malmö – BP 4-1

Gais – Sirius 2-1

Kalmar – Häcken 2-4

Mjällby – IFK Göteborg 2-1

Värnamo – Elfsborg 1-0

Västerås – Hammarby 2-3

Ha en fin vecka

// Viktor

Under hösten har det märkts (men inte i så stor utsträckning) att de tappade Cornelius och Nanasi, allsvenskans förmodligen två bästa spelare under våren. Med det vill jag säga att vilket annat lag som helst hade haft svårt att ens vara nära att kunna ersätta dem med någon som närmelsevis kan prestera på hög nivå. Bolin har visat framfötterna i Nanasis frånvaro och Rösler har visat att han absolut är på en hög nivå. Malmö är helt enkelt i en klass för sig när det gäller bredd och spets.

Vissa har stuckit ut mer än andra

Taha Ali har inte nått upp till samma nivå som förra året enligt mig, men har ändå en spets som är på hög internationell nivå. Kvickheten och tekniken kombinerat gör honom till ett livsfarligt vapen när matcher är tillknäppta. Han är en sådan spelare jag hade kunnat ta ut i landslaget tack vare hans spets. Att kunna slänga in honom ger laget en möjlighet att förändra på riktigt! Precis som utfallet blev i gårdagens guldmatch mot Göteborg. Oliver Berg är bra men han löser inte upp knutar på samma sätt som Ali. Ett mål och en assist gjorde att Taha Ali blev direkt avgörande för att bärga pokalen. Motståndarna måste i princip hela tiden offra två spelare för att försvara mot honom och givet blir då att någon annan hamnar fri. Ali sticker helt enkelt ut i mängden.

Botheim och Kiese Thelins vår var outstanding. Även om tempot i målskyttet ebbat ut har de varit oerhört viktiga för helheten. Tillsammans har de stått för 27 mål (fler än hela Västerås) och kräver ständig uppmärksamhet från försvararna. Botheim är rörlig och i sina bästa stunder riktigt vass. IKT är en straffområdesspelare som gör precis det han ska. Båda har sina brister så klart men hade de varit mer kompletta hade de inte varit i allsvenskan alls.

Den viktiga stommen har presterat!

Pontus Jansson, Berg Johnsen och Johan Dahlin är de spelarna som Rydström litat mest på. Den så kallade livsviktiga stommen. Sällan gör de dåliga matcher och åtminstone två av dem är otroligt drivande för att laget ska vara på tårna. Alla lag behöver den här typen av spelare. Spelare som tar ansvar och gör allt för att både de själva och lagkamraterna ska få chansen att prestera på sin högsta nivå. Som tränare är det de här spelarna som man skriver ner först i sin laguppställning och som man inte vill ska bli skadade eller avstängda. I mina ögon förtjänar framför allt Dahlin alla superlativer han kan få. Grym säsong (som vanligt numera)!

Nanasis betydelse kan ingen ifrågasätta. Hugo Bolin kom in och tog över stafettpinnen med bravur och ska Haksabanovic eller Vecchia ta tillbaka den platsen måste de öka upp varvtalet. Bolin har en enorm potential och kan likt Nanasi gå från ganska anonym till en stjärna på kort tid. Övriga spelare är givetvis också framstående på många sätt och i olika matcher och det säger en hel del om truppen som MFF besitter.

AC:s comeback glädjer alla

Mest glädjande för alla under året var nog ändå AC:s återtåg in i den allsvenska fotbollen. En allvarlig hjärtåkomma senare visar han vilken duktig fotbollsspelare han är och kanske ännu mer vilka ledaregenskaper han besitter. Jag vet inte vad han stod och sa till Henrik Rydström under matchens slutskede igår men en sak vet jag, och det är att han vill ta ansvar, vill leda och vill bidra med det han kan. Om det så är att skjuta bollar i krysset eller ändra en taktisk detalj tillsammans med tränaren i en viktig matchs slutfas så vet MFF att de har en person i AC som bryr sig och vågar. Fantastiskt för både Anders och MFF att han har lyckats komma tillbaka till fotbollen igen!

Europaplatserna är vigda åt stockholmarna

Hammarby sitter (kanske till och med halvligger) i förarsätet för att säkra andraplatsen. Två poäng ner till AIK, betydligt bättre målskillnad och två matcher kvar mot lag som inte har något att spela för alls (Malmö och Västerås). Hellberg har gjort ett kanonjobb med det som i mina ögon är ett begränsat spelarmaterial. Visst har de toppspelare på vissa positioner som kan vara matchavgörande (Toure, Besara och Hahn framför allt), men i övrigt har de inte starkare material än till exempel Häcken, Elfsborg, AIK och Djurgården. Jag är oerhört imponerad över lagets utveckling under året och om man kan behålla spelare till nästa år samt fylla på med ännu mer spets, är jag övertygad om att de kan utmana Malmö på allvar. För så bra är de för tillfället!

Mot Sirius i Uppsala (svår bortamatch) hade Bajen kontroll från början till slut. Man har lärt sig att hantera olika typer av matcher allt eftersom och kan spela på lite olika sätt. Är det så att de kan ta initiativet i matcherna är de ofta numera ett nummer för stora för motståndarna. Mot Sirius var det precis så. De var bättre på varenda position och jag är övertygad om att Hammarby-supportrar är väldigt nöjda med vad de får se för tillfället.

AIK vann återigen med uddamålet i en välspelad match mot Elfsborg. Jag läste min kollega Von Knorrings text om hur svårt det kommer att bli att utse årets tränare och kan inte annat än att hålla med. Hiljemark, Holmberg, Torstensson, Rydström, Hellberg, Mattiasson och Thomassen har alla gjort riktigt vassa prestationer. Thomassens intåg i AIK har gjort honom till en given toppkandidat. Förmodligen ligger han och Hellberg bäst till för priset. Han tog över ett mediokert lag och har gjort det till en vinnande maskin! Intensiteten har skruvats upp inte bara ett utan några hack och spelet har med tiden förbättrats. Det ska bli spännande att se vad han kan åstadkomma med laget efter att ha fått en hel försäsong med spelarna.

Nu har de förvisso två luriga matcher kvar mot Norrköping och Halmstad (Djurgården möter samma lag), men jag räknar kallt med att den tyngd och kvalitet de har kommer att ge dem minst fyra poäng. Om så blir fallet har Thomassen ett fantastiskt poängsnitt för halva säsongen. Han har även fått Lamine Fanne att se ut som en rockstjärna, Eskil Edh att vara omutbar, Nordfeldt att vara så bra som han kan vara och Tychosen att bli en av lagets absolut viktigaste spelare. AIK har en poäng tillgodo på Djurgården och med formen de båda lagen är i är det svårt att tro att Dif ska kunna gå om.

Djurgården har gjort en bra säsong med fin allsvensk placering och bra spel i Europa. Tappen av Samuel Dahl och Bergvall blev dock alldeles för tydliga för att de skulle kunna fortsätta prestera som de gjorde i våras. Jämför man med Malmö som på liknande sätt tappade Cornelius och Nanasi har inte Djurgården kunnat ersätta sina toppspelare på samma sätt (vilket är naturligt). Jag tror inte de lyckas slå HBK nästa helg och men däremot kommer de ta de poäng som krävs för att hamna fyra. De tappade sina tränare. De tappade andraplatsen, men jag tycker att i det stora hela måste Järnkaminerna ändå vara nöjda med att laget återigen tar en bra placering och når ett europaspel. Trots att jag förstår att det svider att de hamnar efter AIK och Hammarby!

Bottenstriden är också High Chaparall

Kalmar hade inte en målchans på 75 minuter och låg under med 0-1. Då vaknade de till liv och började spela bättre fotboll. När det inte längre fanns något att förlora. Ett hörnmål av Saetra och ett fint mål av Islamovic gav dem segern och nu gav de sig själva chansen att på riktigt rädda kontraktet. En liten missräkning för KFF:s del var givetvis Halmstads fina seger på Hisingen.

Halmstad har fått ett uppsving sen tränarbytet och de ska absolut inte skämmas för sina tre poäng mot Häcken. De skapade chanser och spelade smart i både defensiven som offensiven. Häcken var frustrerat och tyckte själva att de spelade dåligt. Men vad är egentligen hönan och vad är ägget? Spelade Häcken dåligt för att Halmstad var bra eller var de bara dåliga? Givetvis gjorde HBK det oerhört svårt för dem och då känns det ibland som man inte kommer upp i nivå. Det blir frustrerande för man vet att man borde kunna skapa mer mot ett lag i de nedre regionerna. Men Halmstad är inte ihåliga längre! De spelar väldigt disciplinerat och tätt. De täcker stora delar av planen på ett förnämligt sätt och wing-backarna är nycklarna i såväl anfall som försvar. Boman och Vinicius gjorde båda topprestationer på konstgräset i Göteborg. HBK kommer att lösa kontraktet utan kval! Det trodde jag verkligen inte för en månad sen.

Ångest och tyngd på axlarna

Värnamo kan likaväl ta sex poäng som noll mot BP och Elfsborg. Omöjligt att sia om. IFK Göteborg har en ångestmatch mot Kalmar FF på hemmaplan i nästa omgång. Förlorar de där kan de likaväl åka ur serien med tanke på att de möter Mjällby i sista matchen. Dramatiken kring strecket kommer att bli stor och jag har varit i den situationen själv. Det är verkligen inte kul!

Man spelar med en extra tyngd på sina axlar! Man förstår innebörden av skillnaden mellan allsvenskan och superettan. Människor blir av med sina jobb om man åker ur. Människor man känner och tycker om. Såväl i laget som på kontoret. Uppförsbacken för att snabbt komma tillbaka till den nationella största scenen blir brant (se bara på Helsingborg). Givetvis gör man som spelare alltid allt man kan för att klara sig kvar men förstå hur mycket mer energi det går åt att spela en match när man vet förutsättningar och konsekvenser. Därför kan det vara skönt att möta ett lag i samma sits i slutomgångarna. Man vet att de känner likadant. När Blåvitt tar sig an Kalmar i nästa omgång är det två lag som har enorma tyngder på sina axlar och jag lovar att varenda spelare har eller har haft tankar på alla konsekvenser resultatet i den matchen kan få. Det är ett utsatt jobb att vara allsvensk fotbollsspelare, man påverkar och påverkas av omgivningen i så stor grad att det blir svårt att hantera till och från. Fotboll är totalt oviktigt men ändå världens viktigaste sak.

Omgångens inhopp – Taha Ali blev guldmakaren åt Malmö med sitt mål och sin assist. I sina bästa stunder är han fenomenal!

Omgångens mest oväntade – Hammarby Toure nickade!! in två bollar. Tidigare har jag knappt sett honom försöka nicka bollen. Nu gjorde han det på värsta Bierhoff-maneret. Oväntat imponerande!

Omgångens mål 1 – Tesfaldet Tekies kanonskott är en sådan bollträff som man drömmer om som spelare. Bollen flyger fram i luften utan att knappt snurra. Supersnyggt!

Omgångens mål 2 – Nguyens fina knorr i bortre krysset är fotbollsgodis i min värld. Oerhört skickligt! Hümmets var inte långt bakom men det är något visst med den där knorren. Mer känsla än kraft.

Omgångens spelare – Andreas Johanssons prestation i söndags påverkade mig. Hållen nolla och väldigt säkert spel i övrigt ger honom guldstjärnor i min bok. Imponerande att kunna prestera så bra under så många år!

Omgångstipset – Omgång 29

Hammarby – Malmö 3-1

Elfsborg – Västerås 3-0

Göteborg – Kalmar 1-1

Häcken – Gais 2-1

BP – Värnamo 1-2

Halmstad – Djurgården 1-1

Sirius – Mjällby 2-2

Norrköping – AIK 0-1

Nu ska lagen ta säsongen i mål och jag känner att inget går att förutspå. Det ska bli spännande och ångestfyllt att följa upplösningen.

Ha en fin vecka

// Viktor

Det sved i mitt hjärta när avskedsbeskedet kom. Ibland är fotbollsvärlden tuff och det kan räcka med att förlora fel matcher för att förtroendet ska få sig en ordentlig törn. Givetvis är jag medveten om att det med stor sannolikhet ligger många underbyggande orsaker till beslutet som togs av Djurgårdens ledning, men ändå kändes det just då orättvist mot de tränare som har radat upp topplaceringar, toppat med ett SM-guld och några europeiska äventyr.

I min värld får man inte glömma bort människors historiska betydelse för en klubb trots att nuet inte riktigt är vad man önskar. Hjältar bör behandlas med respekt och inte skickas iväg med en kommentar på någon hemsida. För det som Djurgårdens tränarduo har presterat tillsammans med sina spelare under de senaste åren är inte kattskit! Snarare är det topprestationer. Ett värdigare avslut bör man kunna förvänta sig även om jag är införstådd med alla kravställningar och förväntningar som det innebär att verka i en toppklubb.

Förmodligen är beslutet rätt i det långa loppet då jag tycker att det har infunnit sig någon form av mättnadskänsla till viss del. Utvecklingen har liksom inte gått framåt. Avskedet hade dock kunnat göras på ett betydligt snyggare sätt och då menar jag att det skulle ha skett efter det att säsongens tre sista allsvenska matcher var färdigspelade. Förmodligen kan en ny röst i omklädningsrummet få laget att bli lite mer på tårna, men den rösten kommer inte att kunna hinna göra någon större förändring rent spelmässigt. Kim och Tolle hade kunnat få avsluta säsongen och sen fått chansen att göra en mer representativ sorti. Nu kommer de sin vana trogen att ge någon halvsluten kommentar och sen stänga in sig istället för att få en fin liten hyllning för allt det de har gett föreningen sen 2019. Trist!

Bottenmatcher med bottenkvalitet

Gais mot Värnamo var ingen munter historia. Egentligen finns det inte mycket mer att säga om matchen mer än att båda lagen var ganska dåliga. Jag kan förstå att Värnamo spelar på ett sätt som gynnar dem i den situationen de är i. Det vill säga att de minskar sitt risktagande och försöker att prestera en fotboll som är enkel och ge poäng. Varje poäng är nämligen guld värd i detta skede.

Gais nedåtgående formkurva är däremot svårare att förstå. Intensiteten och framfusigheten som har blivit deras signum under säsongen har sakta men säkert dött ut under de senaste omgångarna. Kanske är det så att de inte orkar hålla i längre? Kanske är det så att de har överpresterat.?Jag vet inte. Men i nuläget ser det tempofattigt ut. Gustav Lundgren som för någon omgång sen var allsvenskans bäste ser helt plötsligt ut att vara inslängd från en division två-match. Tempot är lågt av någon anledning. Nu har de tre matcher på sig att ta sig i kragen och återigen visa sin publik den nivå som de har presterat på under hela säsongen.

Kalmar har inte heller den förmågan som krävs för att vinna matcher i allsvenskan just nu. Det är nog inte en hemlighet för någon att mina sympatier ligger hos Kalmar FF och det gör ont i hjärtat att se dem ligga näst sist i tabellen med enbart en liten chans att rädda kontraktet. Samtidigt är jag realist och förstår att om man släpper in flest mål av alla och dessutom många av dem på märkliga sätt så hamnar man längst ner till slut. 0-1-målet mot Mjällby är för mig en gåta! En nickduell på mittlinjen efter en lång inspark får aldrig leda till ett rent friläge. Släpper man till sådana mål vinner man inga matcher. I tillägg har man inte farten i spelet för att kunna skapa bra målchanser framåt. Givetvis är självförtroende en del av det problemet och det är inget litet problem som kan åtgärdas snabbt. Kalmar tog ett stort negativt steg mot nedflyttning efter en svag insats i en superviktig match. Nu kan nog enbart turen rädda kvar dem i serien. Det svider!

League 1 på Gamla Ullevi

Långa bollar. Hård och intensiv press. Långa inkast. Närkamper. Mål efter fasta och inlägg. Måndagens kvällsmatch på Gamla Ullevi var urtypen av mina fördomar om en engelsk ligamatch i de lägre divisionerna. Någon sorts charm över det finns det absolut och i AIK:s fall är det tydligt att den typen av spel har vänt deras säsong från moll till dur.

Saletros var sjuk och givetvis saknades hans förmåga att driva spelet. För välspelat var det absolut inte. Däremot är det tydligt att det spel som Thomassen vill bedriva är mer beroende av att Fanne och Tychosen är på planen än att Saletros står där. I matchen mot Häcken såg man att Gnagets truppbygge inte tål avstängningar på vissa spelare eller positioner. Björnström är inte riktigt på samma nivå som övriga ytterbackar just nu och de har ingen bra ersättare till nämnde Fanne. En sådan spelartyp behöver AIK:s ledning leta upp snarast.

AIK har på ett imponerande sätt tagit sig an utmaningen i att utvecklas från att vara ett opålitligt jojo-lag till att bli en pålitlig vinnarmaskin. Mycket av den utveckligen ska givetvis tillskrivas Mikkjal Thomassen. När man lyssnar på honom förstår man att kravställningen har lagts på en nivå som är rimlig och önskvärd av spelarna. Dagsjobbet görs på ett klanderfritt sätt och inga genvägar accepteras. När resultaten då kommer blir det en oerhörd kraft i gruppen. En kraft som ger en tro på att allt är möjligt! Inför nästa säsong har de en riktigt stabil grund att stå på och under försäsongen kommer de ges tid att utveckla sitt offensiva spel ännu mer för att på så vis kunna dominera matchbilder både genom sitt presspel och sitt passningsspel. Framtiden ser ljus ut för solnagänget.

IFK Göteborg har fortfarande en väg att vandra för att bli det topplag som man tänker att de ska vara. Nu gäller det att överleva den här säsongen (vilket de med 100% säkerhet kommer att göra) och sen leta förbättringsområden för att steg för steg kunna leta sig upp mot toppen igen. En enkel analys är att de behöver ett starkare innermittfält för att kunna dominera matcher. Just nu är det mer brunkare än lirare och de behöver spelare som kan vara både och. En svårare analys att göra är att ett större ingrepp behöver göras. Ett ingrepp som sträcker sig utanför det gröna fältet och upp på ledningsnivå. Många saker har blivit fel hos IFK Göteborg under många år. Eller fel och fel, kanske snarare hade utfallet av vissa beslut kunnat vara bättre. Någon har försökt men inte lyckats och när det år efter år krigas i tabellens nedre regioner kan man tänka sig att problemet är strukturellt på ett plan som vi oinitierade inte får tillgång till.

Besara blev återigen kung!

Hammarby är det enda lag som kan gå förbi Malmö FF och vinna SM-guld. Det kommer givetvis inte att hända även om Malmös tafatta insatser mot Värnamo och Västerås bjuder in dem till det. Faktum är att Nanasi lämnade ett stort tomrum efter sig när han lämnade MFF i somras. En sådan spelare kan inte ersättas enkelt. Finessen och smartnessen han har har varken Taha Ali eller Hugo Bolin. De är båda riktigt vassa men mer lättlästa än Nanasi. Malmö har inte lika enkelt att skapa chanser som i våras och jag tror att en stor del av den negativa utvecklingen kan tillskrivas tappet av vänsteryttern. Nu spelar det ingen roll direkt eftersom i nästa omgång får de fira med fansen på hemmaplan (kanske har det varit planen hela tiden?). De måste slå Blåvitt hemma!

Hammarby verkar ändå knipa andraplatsen. I derbyt (allt det tråkiga väljer jag att inte kommentera den här gången) var de numret större än Djurgården. Som vanligt numera! Precis som vanligt var det Nahir Besara som hade lekstuga. Han imponerar på mig hela tiden och även om han inte gjort något större avtryck under en period är han den spelare som levererar när det behövs som mest. Jag har skrivit det innan men hans förmåga att hitta fria ytor att operera i är unik och lägg där till hans bollträff och du får ett vapen av rang. Jag misstänker att han somnade gott efter derbysegern och bör dessutom vara stolt över hur hans lag har tagit stora kliv under 2024.

Warner Hahn var återigen omutbar och gjorde några viktiga kanonräddningar när Dif satte in kvicke och duktige Nguyen. I mina ögon är Hahn årets värvning! Han bidrar både med fint målvaktsspel och med ett lugn till spelarna som är framför honom. Som gammal mittback vet jag hur det är att känna den tilliten till sin målvakt. Ovärderligt skulle jag vilja påstå!

Uppenbart är även att Djurgården saknar något för tillfället. I början av säsongen såg de rappa och självsäkra ut. Just nu ser de tunga och lite rädda ut. Taktiken mot Hammarby kändes feg. Fembackslinje och tillbakadraget försvarsspel känns inte som ett agerande som rimmar med ett lag som kommer ut till derbyt med en tro på sig själva. Snarare ett lag som tvivlar på allt de gör. Då är det inte så konstigt att Sabovic och Schüller hade det svårt. Eller att Haarala och Priske såg lite vilsna ut i delar av matchen. Jag förstod inte riktigt matchplanen och inte heller bänkningen av deras bättre spelare framåt.

Den allra största skillnaden i jämförelse med inledningen av säsongen är så klart farten och finessen. Lucas Bergvall saknas så klart oerhört mycket. Nu saknar Dif en dynamisk mittfältare som kan skapa lägen framåt. Farten som Fallenius hade inledningsvis tillsammans med Piotr på kanten har försvunnit. Leach Holm svor sig ut ur Djurgården men hans kvaliteter på planen hade behövts just nu. Samuel Dahl försvann och Gulliksen kan bättre. Widell Zetterström var allsvenskans bäste målvakt innan han lämnade. Ni förstår så klart att truppen har försämrats en del sen i våras. Kanske är det förståeligt att det blir en dipp förr eller senare. Det jag vet är att Djurgården kommer att komma tillbaka till att prestera på en hög nivå, men förmodligen blir de inte bättre än fyra 2024.

Förstår inte det där firandet riktigt

Däremot är jag mer tveksam till hur alla har börjat fira minsta lilla tackling som de lyckas med. Möjligtvis är det jag som är lite gammaldags och tycker att en brytning är något grundläggande i fotbollen och därmed något som förväntas av en. Med det i tanken blir firandet av ett vunnet inkast efter en tackling lite löjligt. Visst kan jag köpa det på något sätt men jag förstår det absolut inte helt. Hammar, Norlin och Jansson är spelare som är beroende av publiken och vill så klart få dem med sig. Min teori är att det där firandet förmodligen är deras sätt att bli lite uppmärksammade för sina kämparinsatser. För är det något de är bra på så är det att offra sig för lagets bästa. Klart de vill ha lite cred för det, eller?

Omgångens besvikelse – Guldfirandet blev uppskjutet! MFF gjorde en svag insats med tanke på att det var en guldmatch och de mötte jumbon. Man borde kunna förvänta sig mer av de himmelsblå i det här skedet.

Omgångens läckraste – Mannehs mäktiga insida i bortre krysset kunde inte ha suttit mer perfekt. Den maskan letar man alltid efter och målet blev spiken i kistan för ett europajagande Mjällby.

Omgångens mest olycklige – Terry Yegbe passade in bollen i eget mål efter fyra minuter. När Elfsborg var på gång tillbaka i matchen ger han sedan bort bollen till Agbonifo och 1-3 var ett faktum. Tung kväll för ghananen.

Omgångens spelare – Återigen stod han där som matchvinnare. Kungen av derbyn, Nahir Besara. Ibland krävs det något extra för att få de äldre gardet att tända till och derbyn verkar vara Besaras melodi. Kung!

Omgångstipset – Omgång 28

Sirius – Hammarby 2-3

Mjällby – Gais 2-0

BP – Kalmar 2-1

AIK – Elfsborg 1-0

Värnamo – Norrköping 1-1

Häcken – Halmstad 4-1

Djurgården – Västerås 2-2

Malmö – IFK Göteborg 2-1

Avslutningsvis några spådomar inför 2025

Stroud kommer värvas till Malmö. Kalle Karlsson får chansen i Djurgården. Vasic får fortsätta kriga på i BP. Wenderson går till Hammarby. Kalmar förlänger med Romario men blir av med halva startelvan. Norrköping kommer att glädjas åt Moberg Karlssons fina prestationer. Adam Jakobsen får bättre betalt i IFK Göteborg och Häcken vinner svenska cupen 2025.

Ha en fin vecka

// Viktor

Det har varit intensivt matchande för många klubbar under den sista månaden och därför kan ett uppehåll i matchandet vara av godo. Man får chansen att vila några dagar. Man ges chans till reflektion och utvärdering av både spelare, taktik och prestationer. Därefter kan man få tid till att träna ordentligt och inte enbart förbereda sig för match. I detta skede av säsongen är det tacksamt och viktigt att få tid till att kunna ändra på detaljer eller bara kunna få spelarna att känna glädje under träningspassen.

Glädje är en sak som man inte får glömma! Den tyngd och det allvar som ofta omger en elitfotbollsklubb 2024 kan lätt få ett stryptag på människorna i den miljön. Resultaten är så viktiga för ekonomin och allt som hör därtill att det fotbollsmässiga fokuset så när som alltid hamnar på att vinna nästa match. Givetvis är det jätteviktigt, men det är också viktigt att förstå att glada, avslappnade spelare presterar bättre. Ibland behövs en träning som bara är skoj och trams. En träning som får spelarna att tänka tillbaka på den tiden då de var små och spelade fotboll för att det var underbart. Tiden då man tog sin boll och fick med sig kompisarna till planen för att låtsas att man var en världsstjärna, satte ett skott i krysset och gjorde målgest. En tid då man gav järnet för att man älskade att sparka på en fotboll.

När jag spelade kunde jag sakna sådana träningar. Viljan att förbättras är A och O inom elitidrott. Den ständiga strävan efter att kunna nå nya höjder var det som drev mig som spelare tills det inte gjorde det längre (det var då jag bestämde mig för att sluta). Det är farligt att bli nöjd under längre perioder. Givetvis ska framsteg firas och uppskattas men därefter är det alltid snabbt tillbaka till ritbordet för att kunna se framåt och arbeta hårt för att förbättras. Men det behövs också en uns av glädje och trams för att receptet ska bli fullständigt. Under landslagsuppehållen finns det tid att följa det där receptet till fullo och kunna komma in i perioden som följer uppehållet med en go känsla.

Kort om landslagets prestation

Ur en allsvensk synvinkel finns inte mycket att säga. Saletros är den som får speltid och han gör det bra. Sättet som laget spelar på just nu passar honom ganska bra och han får utrymme att spela sitt spel. I övrigt kan man konstatera att trebackslinjen med stor sannolikhet är där för att stanna. Hien, Krafth och Gudmundsson är alla snabba och kan täcka upp för varandra.

Ayari och Nanasi spelade till sig en starkare position i mina ögon och både Eliasson och Sema är väldigt stabila i sina prestationer mot den här typen av motstånd. På tal om motstånd så är Estland oerhört svaga och många spelare hade kunnat prestera bra mot det motståndet. Slovakien å andra sidan är närmre Sverige. När Sverige har sina toppar är de riktigt bra, men i sina sämre stunder är de absolut inte starkare än lag som till exempel Slovakien och Georgien. Den verkligheten lever vi i! Vi har skämts bort med att Sverige nästan alltid har slagit den typen av motståndare. Numera är det inte riktigt så och vi i Sverige får vänja oss vid att spelplanen har jämnats ut de senare åren. Trots att vi har vissa spelare som tillhör den högsta nivån, har vi inte ett lag som gör det. Men Nations League C-grupp är på tok för dålig för oss. B-gruppen känns mer passande.

Spåkulan för den allsvenska omgången som kommer

Nu närmar sig verkligen slutet på allsvenskan 2024. Många saker känns väldigt intressanta att följa framöver. Kampen om europaplatserna är stentuff. Bottenstriden lika tuff! Det enda som är helt säkert är att Malmö vinner SM-guld och det kommer de att göra redan nu på lördag. Västerås kanske kan sprattla till en stund och skapa några lägen i sin desperation för nytt kontrakt, men min känsla är att MFF ändå vinner den matchen komfortabelt. Skillnaden mellan Västerås och Malmö är helt enkelt för stor just nu.

Malmö har den bästa truppen och en fantastisk tränare. En del påstår att vem som helst hade kunnat vinna serien som tränare för Malmö FF, men man kan inte ta ifrån Rydström de prestationer han har uppnått i MFF. När han tog över hade laget ett kaos bakom sig och hade slutat på sjunde plats i en allsvenska som är sämre än vad den är nu. Han skapade en tydlighet i spelet och en självklarhet som inte fanns där innan. Inte två gånger har jag hört spelare som klagat på honom trots att de inte fått den speltid de kanske förtjänar. I min värld är man en bra ledare när man lyckas med bedriften att förbättra prestationer, hålla individer nöjda och vinna titlar. Sen misstänker jag att Malmö FF betalar bäst löner av de allsvenska lagen och därmed också har bäst spelare. Verkligheten är inte svårare än så att förstå. Dagens fotboll är en fråga om ekonomi. Det ser vi överallt, inget konstigt. Men jobbet ska göras och serien ska vinnas även på planen. Jag är väldigt imponerad över hur MFF har lyckats bygga den vinnarmaskinen man för tillfället är. Välförtjänta guldvinnare helt klart.

Värnamo kommer att klara att hålla avståndet ner till de under. Värnamo känns som laget i botten som presterar bäst. Släpper till ganska lite och skapar en del. Gais är inte i toppform och min tro är att Värnamo får med sig minst en poäng från Göteborg till helgen. Halmstad får svårt mot ett Sirius som är väldigt bra och Kalmar kommer inte att kunna göra fler mål än ett mot ett tätt Mjällby. Med andra ord kommer bottenstriden förändras lite efter omgången som kommer. Kalmar passerar nog Halmstad men enbart på målskillnad. Rysaren kommer alltså att fortsätta.

IFK Göteborg kommer att ta poäng mot AIK av bara farten. AIK är riktigt bra men gör inte mål enkelt. Göteborg har hittat lite flyt och har fått distans neråt i tabellen och har nu det där lilla självförtroendet som kan väga över till ens fördel under en tät match. Blåvitts fans kan andas ut och börja fokusera på 2025 istället.

Den mest intressanta matchen är så klart derbyt i Stockholm. Vinnaren där tar ett fint kliv mot andraplatsen och jag tror att Djurgårdens derbyspöke håller i sig. Ibland förstår man sig inte på mentala aspekter i fotbollens värld men man kan tydligt se att vissa arbetssamma procedurer förekommer. Dif sliter hårt med att vända derbytrenden och det finns absolut något som gör att de inte lyckas vinna de där matcherna. Hammarby gäller som favoriter och jag tror att de för tillfället har lite mer verktyg för att kunna vinna den här typen av match. Förmodligen står Besara där som matchvinnare igen!

Vasic kommer att utöka sin ledning i skytteligan och Elfsborg kommer att hitta rätt i vinnarspåret igen efter den tunga förlusten mot Sirius. Häckens pånyttfödelse kommer inte riktigt att räcka till på Borås-arena. Nu vet ni hur nästa omgång kommer att arta sig med andra ord. Mina tips brukar dock vara usla så ha förtröstan ni som håller på lagen jag inte tror på. Bollen är rund och allt det där.

Omgångstipset – omgång 27

Elfsborg – Häcken 2-1

Västerås – Malmö FF 0-3

Halmstad – Sirius 1-3

Hammarby – Djurgården 2-1

Kalmar – Mjällby 1-1

Gais – IFK Värnamo 2-2

Norrköping – BP 2-3

IFK Göteborg – AIK 1-1

Ha en fin vecka

// Viktor