Rydström till Malmö?

MFF vs KFF. Jag har undvikit Kalmar lite initialt här på bloggen då jag anser mig själv vara partisk. Kalmar är ju min förening och trovärdigheten blir alltid ifrågasatt när någon skriver om “sitt eget” lag. Men jag tänkte ändå skriva om matchen mellan Malmö och Kalmar FF. Malmö startade väldigt piggt och satte stenhård press för att få det bolltrillande och skickliga Kalmar att göra misstag. Det lyckades ganska bra och man hade inte varit förvånad om de hade tagit ledningen. Men skärpan i de avgörande momenten saknades och istället ändrades matchbilden efter en stund. Kalmars stabila defensiv (den pratas lite för lite om) ger dem chansen att få komma in i matchen och i slutändan stå där med tre poäng (de kan slåss om fjärdeplatsen). Malmös höga press avtog och Kalmar kunde spela bollen lite enklare till varandra. Trots Malmös press vågar KFF fortsätta att spela sitt kortpassningsspel och det gör ju till slut att Malmö tröttnar. Hade Kalmar ändrat spelsätt och börjat slå längre så hade Malmö vunnit den taktiska matchen och förmodligen stått där med segern. Stor cred till Rydström som ingjutit detta mod hos samtliga spelare. Imponerande! Så klart är det också en enorm ego-boost för Rydström när MFF-supportrarna slänger MFF-halsdukar på honom. Men det är han värd. Han är just nu Allsvenskans bästa fotbollstränare och Malmö hade verkligen behövt Henke Rydström för att återigen bli Allsvenskans bästa fotbollslag. En annan spaning från matchen är att Johan Karlsson känns som en utmärkt värvning. Kvick, frejdig, bollsäker och lojal. Jag ska erkänna att jag hade dålig koll på honom från Sirius-tiden men nu framstår han som en spelare med stor potential. Även förvånande att Kiese Thelin sitter på bänken just i den här matchen. Kalmar släpper inte till mycket centralt och då tvingas motståndarna oftast slå inlägg. IKT kanske är Allsvenskans farligaste huvudspelare så det är svagt coachat om IKT nu var hel och pigg.

Mjällby imponerar! De gör väldigt många bra saker för tillfället och har gjort så under en längre tid. MAIF vet precis vad som gör dem bra och inte för allt margarin i Blekinge skulle de slarva bort några poäng. Defensiven är klockren och mycket tycks styras av duktige spanjoren Carlos Moros Garcia. Lagom elak, bra positionsspel och en pådrivare. Dock får han väldigt mycket hjälp av sina medspelare och framför allt då sina mittfältare. Gustafson och Gustavsson gör sällan avkall på det enorma jobb som i folkmun kallas “ge allt för laget” (dessutom är de båda rätt bra framåt). Jag vet själv att i vissa matcher som mittback så kände man sig som kungen på plan. SHIT VAD BRA JAG ÄR! Man satte varenda fot rätt och kände att man glänste. I efterhand kunde man inse att det var en modifierad sanning. Mittfältarna framför hade gjort ett sådant hästjobb att jag som mittback bara behövde ta enkla beslut och därmed kunna göra en bra match. Med andra ska Moros Garcia var väldigt tacksam gentemot sina ivriga mittfältare. Varför var Danielsson så bra när DIF tog SM-guld? Jo bland annat för att han hade Karlström framför sig.

Sundsvall är ute! Övriga superettanlag kan redan nu börja planera resan till Medelpad. Laget är för svagt och de visade detta återigen när de förlorade ännu ett bottenmöte. Synd men sant.

Svängigt derby. Jag tycker det är kul med Guidetti tillbaka i Sverige och i Allsvenskan. Han gör mål. Han firar. Han säger märkliga saker. Han kryddar upp tillvaron för oss fotbollstittare. Ibland skrattar man gott och ibland blir man lite inspirerad. Anyway, starkt av Hammarby att plocka ett bortapoäng på gräs mot ett bra motstånd (lite liknande som mot IFK Göteborg här om veckan). Jag väljer att se det så. I ett derby på Friends gäller AIK alltid som favorit och eftersom Hammarby är ett väldigt tydligt konstgräslag smakar sådana här poäng extra fint. Sett till att AIK dessutom två gånger om hade ledningen var det starkt av Hammarby att greja en pinne. Hammarby har det där lilla flytet som kan leda långt i guldstriden. Plockar man poäng och till och med vinner svåra bortamatcher (IFK och AIK) så ser det bra ut. Hemma vinner de just nu tämligen enkelt. Precis som Häcken som pulveriserade Värnamo. Det kommer bli en magisk avslutning på den här Allsvenskan. Håll i er och njut för det är tio omgångar kvar.

Omgångens “vilken jäkla frispark” – Ondrejkas frispark påminde om en lyckad Ronaldo-frispark. Vilket löd i dojan!

Omgångens “pustar ut” – Djurgårdens virriga avslutning mot Elfsborg var inte kul att se. Om man inte kan stänga en 2-0 ledning bättre kanske man bör vara lite orolig.

Omgångens spelare – Gillar Simon Gustafssons spel. Han har ett hotande passningsspel som är vägvinnande. Två assist mot Värnamo och ofta farlig.

Nu längtar vi redan till nästa omgång. Håll kommentarerna snygga. Vad tänker ni om Rydström i Malmö eller AIK? Passar han där? Kan AIK vara med i toppstriden eller går lag som IFK Göteborg och Kalmar till och med förbi dem?

// Viktor

Matchen mellan Värnamo och Elfsborg var egentligen Elfsborgs rakt igenom. Men återigen visas betydelsen av att vara inne i ett flyt när resultatet i matchen fastslås. Antonssons form och flyt lever just nu sitt eget liv. Eftersom jag känner honom och har spelat med honom så vet jag att med det självförtroende han har nu så är han ruskigt farlig. Jag anser att det inte är någon annan anfallare i Allsvenskan som har samma förmåga som Antonsson att snabbt hitta en bra löpväg, sprinta in i den i precis rätt tillfälle och på så vis ge sig själv bra lägen att göra mål. Han är smart och löpvillig och ställer till det för de flesta backlinjer när han är i nuvarande form. Dessutom är ju hans avslut just nu av väldigt hög kvalitet. Några som inte är inne flytet just nu är Elfsborg. Trots en bra prestation kan de inte vinna den här matchen heller. Men som jag skrev förra veckan; när det lossnar kommer det att lossna rejält. Den kvaliteten finns i laget.

Spännande på förhand denna omgången var så klart matchen mellan Norrköping och AIK. Skulle Norrköping kunna hitta rätt igen efter många poängtapp och halvtaskiga prestationer? Skulle AIK uppvisa något nytt efter tränarbytet eller skulle det bara kännas som att svettlukten parfymerats över (alla vet att försöker man parfymera över svettlukt stinker det dubbelt)? Med det tempot AIK drog igång och med det sätt Bahoui visade vägen vill jag påstå att det fanns något annat där en innan. Frågan är om det var en engångsföreteelse eller om Goitom kan få fart på laget över tid. För man vet ju själv hur det har blivit när en tränare har fått gå och en ny kommer in. Alla spelare ges en ny chans (åtminstone tror man det). Det löps, det krigas och det som är nytt ger ofta en injektion för stunden. Tills en “förstaelva” återigen satt sig. Då brukar effekten avta. Jag minns mitt sista år i AZ. Marco Van Basten kom ny som tränare. Jag hade åren innan spelat i princip varenda match men nu märkte jag från dag ett att jag kommer inte vara med. A-laget (förstaelvan) tränade för sig vid många tillfällen och vi andra höll till på andra planhalvan och tittade med längtan i blicken mot “elvan”. En sådan definitiv indelning har jag sagt till mig själv att jag aldrig ska göra om jag blir tränare. Vad hände då? Jo Van Basten tappade resten av gruppen väldigt snabbt och om ett lag ska prestera över tid så vet jag av erfarenhet att alla i truppen kommer att behövas på ett eller annat sätt. Därför vet jag också att när det sen kom en ny tränare till AZ så började resten av truppen att leva igen och prestationerna blev avsevärt mycket bättre tills det att allt “satt sig” igen. En tränares största och svåraste uppgift måste vara att hålla uppe nivån varenda jäkla dag, varenda träningspass och även ha förmågan att motivera de spelare som inte är närmst elvan. Med den lilla anekdoten sagd så blir det intressant att se AIK i matcherna framöver. För i denna första match såg det rappt ut och spelglädjen lös igenom.

Om man har en fetisch för kanonskott kan man kika på matchen mellan Sundsvall och HIF. Där small det ordentligt några gånger. Då jag kikade på Norrköping mot AIK såg jag inte mycket av matchen men när man går in och kikar på höjdpunkterna utbrister man “oh j****r” för sig själv inte bara en gång utan flera. Snygga mål och några andra riktiga kanoner. Ångesten i ett bottenmöte är annars total. Tyvärr har man spelat sådana matcher och man vet att det är så oerhört viktigt att INTE förlora. Ofta blir det lite krampaktigt spel och i slutändan är det laget som vågar lite mer som brukar vinna de där matcherna. Om ni mot förmodan vill se en match där ingen vågar något alls och livsmusten sugs ur er kan ni kika på KFF mot AFC från 2019. Förskräckligt! Helsingborg tog hur som helst tre oerhört viktiga poäng i jakten på nytt kontrakt.

I toppen trummar Hammarby och Häcken på. Nya poäng in på kontona och återigen imponeras man av Hammarbys förmåga att skapa målchanser. Känns som de kommer i varannat anfall. Hemma på Tele2 kommer de vara svårslagna. Viktigt för dem att Berisha fick göra två mål och bygga upp självförtroende i just målgörandet. Annars känns han som en person som är rätt nöjd med sig själv och sina fotbollskunskaper vad som än händer. Men målen ska göras. Men som sagt så är det ändå Hammarbys defensiv som blivit bättre under detta år. Det händer inte alls lika många konstiga saker och onödiga baklängesmål som förr. Nu vill man ju se dem i ett toppmöte eller ett derby. OH vilken tur att det är just det i nästa omgång. Spännande!

Häcken krånglar sig förbi ett svårspelat Sirius och Jeremejeff gör mål igen. Med en målgörare i form och med förmågan att ta vinster i slutsekunderna kommer Häcken att vara med in på målsnöret i guldracet. Dock är jag inte säker på att om de kan lyckas behålla Jeremejeff efter denna finfina säsong. Men en sak är jag ändå helt säker på, fotbollsprestationerna blir mycket bättre med en bra publik. Så detta är en hyllning till alla fotbollssupportrar där ute. Tack!

Omgångens “Zidane” – Sundsvalls reduceringsmål påminner väl ändå lite om Zidanes mål mot Leverkusen i CL för många år sedan?

Omgångens “Rätt man på rätt plats” – Ricardo Friedrich stod på helt rätt plats vid flera olika tillfällen mot IFK Göteborg. Avsluten small till men han lyckades få alla på sig (dock var det oerhört nära att M.Berg kunde rulla in en boll när Friedrich halkade). Friedrich har visat sig vara en kanonvärvning!

Omgångens spelare – Som vanligt finns det flera spelare som var grymma och därmed att välja på, men i läget laget var i så är det min absoluta subjektiva åsikt att Nabil Bahoui är omgångens spelare. Fart och fläkt och ett oerhört snyggt avslut vid 3-0 målet.

Återigen, håll det snyggt i kommentarer. Är Ricardo Friedrich Allsvenskans bästa målvakt? Kommer AIK att kunna prestera över tid med nya styret?

/ Viktor

Med rätta ska Stahre vara relativt nöjd med hur IFK Göteborg agerar i matchen och med rätta ska han vara oerhört besviken över resultatet. Men det ligger något mer och gnager hos honom. Blicken vandrar iväg och intervjun kan te sig lite märklig när han sällan tittar på den som ställer frågorna. Inuti honom kokar det! Jag kommer ihåg när KFF mötte AIK 2009 och AIK lyckades vinna på Fredrikskans. Nanne är så besviken att när Stahre inte kan nämna Rasmus vid namn på presskonferensen efteråt utan säger bara Kalmars nummer 18 provoceras Nanne och vrålar till slut på bred småländska “Haan haauur itt naamn”. I stunden kan det tyckas överdrivet men den stora smärta Nanne kände då känner Stahre på liknande sätt nu när domaren sätter visslan i munnen, blåser av och matchen är förlorad. När man förlorar måste man få vara en dålig förlorare en stund efteråt. Det hör till och bryr man sig inte har man inget på högsta nivån att göra. Fotboll är en berg-och-dal-bana av känslor och så länge man inte beter sig vidrigt mot någon annan (läs Tuchel och Conte) måste man få känna det breda spektrat av känslor som kommer med sporten.

IFK Göteborg vs Hammarby då. En underhållande match där man tydligt ser att det är två lag som har presterat bra på sistone och har självförtroende. Det är dock inte rättvist att Hammarby vinner. Även om de generellt sett är ett bättre fotbollslag än IFK Göteborg just nu så borde IFK fått med sig minst en poäng. IFK skapar hetare lägen och jag tycker att individuellt sett har framför allt Aiesh, Berg och Carneil egenskaper som gör att IFK kommer till fler avslut i bättre lägen än Hammarby gör under matchen (såg ni hur Carneil bara gled förbi några Hammarbyspelare på värsta Iniesta-viset?). IFK har haft några tunga säsonger, men med mixen av erfarenhet, individuell skicklighet och ungdomlig hunger tror jag att de kommer bosätta sig i toppen under säsongerna som kommer. Dock är de fortfarande lite för beroende av att Marcus Berg gör målen. Borde han inte ta alla straffar förresten? Han har inget att bevisa och om han skulle missa så skulle han inte alls påverkas på det sätt som en yngre spelare gör. Jag tänkte så i slutet av min karriär. Om det är någon som ska missa i viktiga lägen så är det jag. Ingen annan ska behöva stå där efteråt som Yakob förmodligen gjorde och känna att det var dens fel. Låt gamlingar skjuta straffar i viktiga lägen helt enkelt. Särskilt om denne gamling är en rutinerad anfallare som brukar göra mål. Tips till coachen;-)

Målet Hammarby gör en är en riktig godbit. Hörnvarianten känns inövad men jag är tveksam till om den egentligen är det. Hade Trawally stått där som avbytare om den var inövad? Om målet hade tillkommit på liknande sätt när startelvan var på plats tror jag att det hade varit inövat men nu är jag rätt säker på att det var stundens ingivelse som gjorde att några smarta fotbollshjärnor hittade det skottläget. Sen är ju avslutet grymt. Utan större kraft använder han bollens hastighet till sin fördel och placerar den perfekt.

Med matchavgörande insatser av Blazevic och Trawally tar Hammarby tre viktiga poäng i en svår match och känns som ett av enligt mig tre lag som kan vinna allsvenskan i år. De har en riktigt bra grund i spelet som gör att det sällan sker plattmatcher numera. Dessutom har de likt de andra två, Djurgården och Häcken, relativt enkelt att skapa chanser och göra mål. Kanske är lätt att säga att dessa tre lag gör upp om pokalen nu när de ligger 1:a, 2:a och 3:a, men det är något som just nu saknas hos Malmö FF och AIK för att de ska vinna det här racet. Malmö demolerade i och för sig Sundsvall helt enligt plan men det säger knappast något då Sundsvall just nu är Allsvenskans sämsta lag. Malmö ser inte lika rappa ut som de tre översta lagen gör och även om de har fantastiska toppar så har de visat att dalarna är lite lägre än de bör vara. Däremot är jag säker på att de kommer vara noggranna och ta in en ny tränare som kommer göra laget bättre. Frågan är bara när det sker? AIK har ett oerhört gediget lag som likt Malmö har mycket kvalitet men som även de saknar den där sista rappa matchvinnande förmågan. Båda de lagen är mer traktorer än formel 1-bilar just nu.

Häcken kanske inte alltid presterar på topp men är det något de har visat är det att de har spelare som kan avgöra matcher. Jeremejeff har ju varit lysande och det är nästan så man undrar när hans sämre period ska komma. Flytet kan väl inte hålla i sig hela säsongen? Jag gillar även Häckens värvningar i fönstret. Gustafsson och Sana har både erfarenhet och spetskvaliteter. Det kan räcka hela vägen till guld! Måste även få sagt att Rygaard är en oerhört bra fotbollsspelare som jag gillar skarpt.

Djurgården har seriens mest vägvinnande fotboll. De kan spela på olika sätt och har spelartyper som passar för deras olika spelsätt. Det märktes återigen i matchen mot Kalmar. Kalmar är som vanligt skulle jag vilja säga det lag som för matchen men har svårt att omsätta det i klara målchanser och fler poäng. DIF däremot behövde tre chanser för att göra tre mål. Skillnaden mellan mitten och toppen av tabellen. Sen är det även så som jag har sagt tidigare. DIF har flest spelare som skulle gå över lik för att vinna fotbollsmatcher. Magnus Eriksson är en oerhört trevlig kille utanför planen men på planen tar han till alla knep för att vinna. Tjabbar med motspelare, sparkar lite extra på någon, får med sig domarna och dessutom är han jävligt bra. Varje lag behöver spelare som är oerhört obekväma för motståndarna och som visar att om ni ska ta tre poäng här så får ni komma med allt vad ni har och lite till plus ännu mer. Därför tror jag även att lätt underskattade Faltsetas kan vara en utmärkt värvning av Helsingborg.

Till sist måste både Elfsborg och Norrköping nämnas. Jag har spelat i lag som har varit väldigt bra men som har hamnat i perioder där vi inte har lyckats vinna på något sätt. Bollen går i ribban, mål blir bortdömda, motståndarna gör mål på en snedspark. Man känner sig nästan maktlös då allt som händer verkar skratta en rakt i ansiktet. Det är så frustrerande och man börjar analysera först det ena och sen det andra och man letar fel och glömmer ibland bort att bara spela på den där känslan som gjorde att man en gång började spela, glädjen! Det har visat sig att man tänker ca 95% samma tankar som man gjorde igår. Förstå då hur svårt det är att bryta ett negativt mönster. Jag tror att glädjen är känslan som gör att man slutar överanalysera och istället går på instinkt. Bryt mönstret helt enkelt. Båda dessa lagen har så mycket kvalitet att det är så lite som krävs för att de ska hamna på “rätt” spår igen.

Men som sagt, fotboll är hela spektrat av känslor och är man involverad i en förening eller är ett hard core-fan till en klubb så känner man ibland som Stahre gjorde efter matchen mot Hammarby. Men redan nästa vecka finns möjligheten att man svävar på moln igen. Allsvenskan är underbar!

Omgångens “borde spela i ett bättre lag” – Taha Ali! Underbar spelare att titta på och en mardröm att försvara mot. Hoppas Alvaro Santos kan lära honom att skjuta ordentligt bara. Eller…..då blir han nog såld.

Omgångens “borde spela oftare från start” – Gustav Wikheim! Vilket driv och vilket självförtroende. Klacken borde ropa skjut varje gång han får bollen.

Omgångens spelare – Hade kunnat skriva både Wikheim och Antonsson men jag väljer Davor Blazevic! Nollan och räddad straff i en riktigt svår bortamatch. Applåder. Jag älskar när det går bra för målvakter då de ofta är i en utsatt position och då de snarare uppmärksammas för sina misstag än sina bra prestationer.

Vilka tror ni tar hem Allsvenskan och varför? Bör rutinerade spelare skjuta straffarna? Diskutera gärna på trevligt sätt.

/ Viktor