Landslaget…

Dock hade Janne givetvis behövt anpassa spelet efter de spelare han hade. Svanberg och Cajuste är jätteduktiga spelare men defensivt mot ett starkt Serbien (de har världsklasspelare på många positioner) hade de inte det som krävdes. Deras svaga beslutsfattande och dåliga positioneringar lämnade backlinjen sårbar. Det borde Janne ha vetat. Karlström borde ha varit given i den matchen då han har en spelstil som funkar i sådana sammanhang. Tuff, orädd och smart.

Taktiskt borde det har varit bromsen i. Sverige skulle ha satsat på kontringar på Kulusevski, Forsberg och Claesson som har kvaliteter i det spelet. Men det är så klart alltid lätt att säga i efterhand. Hade man haft svaren innan hade inte matcherna behövts spelas. Vi tyckare är snabba på att tycka efteråt. Sen ska Sverige inte byta spelsystem! Alla spelare och ledare kan det gamla och det tar för lång tid att få till något nytt. Hur många dagar kan truppen ses? Hur många timmar kan de träna tillsammans? Alldeles för få för att ändra om något som hos många satt sig i ryggmärgen.

Jag vet själv hur lite man tränade tillsammans under de dagar man samlades med landslaget. Några spelare behövde vila efter tufft matchande i klubblag. Någon var lite skadad. En annan lite snorig. Sammanlagt kunde man träna väldigt lite med alla spelare tillgängliga. Jag som inte spelade så mycket på landslagssamlingarna åkte inte sällan tillbaka till Nederländerna 1kg tyngre för att kocken lagade god mat och jag tränade för lite. Med detta vill jag säga att det krävs en hel del för att byta riktning och få det att funka när tiden är knapp.

I jämförelse med Slovenien har Sverige ändå en starkare trupp. Det är ytterst oroväckande att vi gång efter gång hyllar Robin Olsen för hans fina insatser. Antingen betyder det att han tar det han ska och lite till. Eller betyder det att han utsätts för för mycket svåra situationer. Det är nog en blandning av de båda. Sverige ska inte behöva släppa till så klara målchanser. Det vi har varit sååå bra på i så många år och det vi nästan har tagit för givet känns just nu ytterst tveksamt. Back to basic och jobba för att hålla tätt! Slovenien ska inte FÅ chanser. Serbien ska inte FÅ chanser att göra mål. Håll ihop laget och inget chansande och/eller fuskande i positionerna. Hoppas Janne är lite förbannad. För resultaten är inte bara Jannes fel.

Hur ska Sverige gå vidare nu då? Jag tycker att man ska låta Janne jobba vidare. Det ska inte ageras i panik för att en relativt liten fotbollsnation misslyckas då och då (sen är det ju inte kul att spela i C-gruppen i Nations League). För det första, få tillbaka lite spelare som har saknats på grund av skador. För det andra, se till att bärande spelare i landslaget som är bänkade i sin vardag hittar nya klubbar. För det tredje, back to basic. Jobba stenhårt som ett kollektiv. Släpp inte till några enkla målchanser bakåt och sätt Alexander Isak, Forsberg och Kulusevski i arbete framåt. Jag förstår att man ifrågasätter Janne när vinsterna uteblir MEN jag är helt övertygad om att han, tillsammans med ledare och spelare, kommer att vända skutan och blåsa liv i de just nu halvtrasiga seglen som fortfarande bär landets älskade landslag framåt.

HEJA SVERIGE!

Mvh Viktor

I Stockholm gavs Edvardsen ett hattrick av två ordentliga felbeslut. Två feldömda straffar. Sånt händer så klart men det får för stor påverkan på alla som kämpar och sliter på planen, på kansliet, på läktaren. En uppenbart feldömd straff kan göra skillnad på ett eller tre poäng i matchen och i slutändan skulle det kunna leda till att ett lag åker ur och människor förlorar sina jobb. Kan vi inte istället än en gång diskutera VARs vara eller icke vara i vår Allsvenska? Kan jag ändra mig så kan nog andra. Låt rubrikerna handla om fotbollen och spelarnas kvaliteter istället för domarnas misstag! Låt domarna kunna luta sig på någons axel så de slipper stå i centrum på helt fel sätt. Låt de slippa oroa sig för hat och hot. Låt det bli rätt.

Jag lider även med Hammarbys duktige mittback Adjei. Han gör en kanoninsats i en toppmatch i ett viktigt skede av säsongen, men ändå får han stå där och svara på frågor om ett misstag som överskuggar allt det vackra han åstadkom. Hammarby var på god väg att räkna in tre poäng som skulle ta dem nära toppen på riktigt. Men det blev inte så. Istället nickas en boll i eget mål. Den skuld och skam Adjei där och då känner vill ingen människa uppleva (tror ni Besara känner samma skuld för den missade chansen i slutet?). Hoppas de båda har den mentala styrkan att glömma och gå vidare. Shit happens!

Jag kommer ihåg 2020 när vi i Kalmar kämpade för vår överlevnad och mötte Örebro hemma. Jag tar alldeles för stor risk i ett av mina uppspel och jag ger just Besara chansen att promenera in med bollen i mål. Vi förlorar till slut matchen med 0-3 men det är mitt misstag som sätter snöbollen i rullning. I intervjun efteråt känner jag mig gråtfärdig. Alla gör misstag. Man känner sig som skit. Inget värd just där och då. Jag tror det var Per Elofsson som sa: “det är bara hem och bryta ihop och sen komma igen” och precis så är det. Lär dig, glöm och sikta sen högre än tidigare. Häcken vs Hammarby-matchen i sig hade en hel del fyrverkerier. Häcken gasade på och hade bollar i virket och Hammarby gör det ändå bra. Men en poäng är inte mycket värd just nu i racet om guldet. Man behöver plocka trepoängare.

Skånederbyt gav åskådarna det de ville ha. Derbyna mellan HIF och Malmö brukar ofta bjuda på underhållning och bra inramning. Så även denna gång. Inte på något sätt är Helsingborg sämre än Malmö och jag är lite imponerad över hur laget spelar. Presspelet tycker jag verkligen är bra! Där har Santos och Lindström gjort ett bra jobb. Aggressivt, samlat och med fart. Malmö hamnar ofta under press ganska långt ner på sin egen planhalva och ibland lyckas de komma ur greppet och ibland inte. När de gör det är det inte sällan genom att Berget tar emot felvänd och håller undan en aggressiv försvarare för att sedan kunna leverera bollen vidare. Dock tappade han boll ett par gånger pga bra HIF försvar och då blev det farligt nere hos Diawara. Hoppas HIF kan fortsätta spela på det här sättet även om tabelläget givetvis skapar en stress som gör att laget är i stort poängbehov. Poängen kommer att trilla in om de fortsätter prestera. Sen är det lättare sagt än gjort. Desperation gör något med oss. Det kan leda till att enskilda spelare frångår en matchplan eller att tränarna börjar lyfta på stenar och vrida och vända på varje liten detalj. Man vill så mycket att instinkterna trumfar tänkandet. Men just nu tror jag att Granqvist, Lindström och Santos är rätt nöjda med hur laget uppför sig och kommer inte att ändra nämnvärt inom de närmsta matcherna. Men mitt tips i bottenstriden blir att HIF tar kvalplatsen och Sundsvall och Degerfors får bygga om i Superettan.

Diego Fumaca imponerade på mig! Han är kvick, frejdig och alert. Flera gånger under matchen tar han sig snabbt och effektivt fram längs högerkanten. Ibland hela vägen fram till skottläge utanför MFFs straffområde. Sätt honom på att träna upp vänsterdojan så kan det bli ett mål eller två från hans fötter. Han påminner lite om Mattias Johansson som spelade i Kalmar och som nu huserar i Polen. Svårfångad och modig. Sen står han och sover lite när Hadzikadunic avgör matchen. Utan att ursäkta Fumacas beteende så är just sådana hörnor det svåraste att försvara. En hörna som först går över en och som sen kommer tillbaka i din yta. Undermedvetet tänker man att bollen inte hamnade i “min” yta och slappnar av för en kort stund. Man blir stillastående. I detta fall chansade Hadzikadunic på ett bra sätt in i en tom yta och bollen hamnade där. Ridå. 0p till HIF!

Några snabba reflektioner. Malmö har tuggat igång maskineriet och tar trepoängare. Djurgården förlänger sin fina förlustfria svit. Alla andra topp-sju lag tappar poäng både här och där. Kan Malmö (som jag räknat ut) lyckas ta sig upp till europapositionerna? Jag tycker att de tre översta lagen är så pass bra att de inte bör släppa förbi Malmö men bollen är rund som man brukar säga. Momentum är viktigt! AIK ser inte ut som ett lag som mår bra. Minsta motgång så fallerar för mycket av deras spel. Fram till 1-1 mot Degerfors spelar de bra men efter kvitteringen händer något. De försvinner ur positioner, tar felbeslut och chansar. De vill mycket men tänkandet övergår till desperation. Precis som jag pratade om innan. Förståeligt så klart men inte särskilt effektivt. Papagiannopoulos tappar huvudet och Larsson är mest arg. Sen borde givetvis Stefanelli avgjort matchen innan Degerfors blir ensamma framför AIKs mål med endast en Axel Björnström i (hur blev det inte mål?). AIK behöver mer verktyg i sin låda! Mjällby hackar för en gångs skull och Elfsborg har hittat flytet. Antonsson är återigen avgörande och Edvardsen fick äntligen känna nätsmak.

Tid för landslagsuppehåll. Jag ser fram emot att se MFF mot Bajen i nästa omgång men innan dess tar vi lite paus från Allsvenskan. Vilka gynnas av det? Framför allt AIK skulle jag säga då de får tid att fokusera om. MFF och Djurgården rent fysiskt då de får lite vila. Norrköping och Riddersholm får extra tid att implementera sitt nya tänk. För övriga lag tror jag inte uppehållet gör varken bu eller bä. På tal om landslaget. Är inte denna trupp en av de svagare vi sett på länge? Många skador. Dessutom flertalet spelare som inte spelar i sina klubblag och lägg där till flera nya oprövade. Eller vad tycker ni? Är truppen stark nog att vinna matcher?

Omgångens “tekniker” – Carlos Moros Gracia visade spanska trix vid ett flertal tillfällen. Han är alltså inte bara en bra försvarare utan har matchavgörande kvaliteter offensivt.

Omgångens “gåva” – Victor Edvardsen är på många sätt en bra fotbollsspelare men i matchen mot IFK Göteborg får han göra mål på två straffar som är totalt feldömda. Radetinac knuff på Johansson är så uppenbar och “handsen” på Bångsbo kom lika oväntat som högsta vinsten på Eurojackpot.

Omgångens spelare – Den här omgången är svår. Många bra men ingen som står ut som under vissa andra omgångar. Edvardsen gör hattrick men min initiala tanke går ändå till Ismael Diawara. Bra linjemålvakt. Ser väldigt bekväm ut och gör viktiga räddningar. Gillar Johan Dahlin men Diawara kan mycket väl ta förstaplatsen mellan stolparna framöver.

Håll det snyggt i kommentarerna. Fotboll ska diskuteras utan påhopp på andra. Vilka tror ni gynnas av uppehållet? Kommer Malmö att ta en europaplats? Vinner Djurgården? Klarar Helsingborg sig kvar? Snacka gärna om någon av frågorna eller varför inte allihop.

// Viktor

Förresten, på tal om känslor och stora matcher så spelade vi cupfinal i Nederländerna 2009. Vi i Heerenveen var nederlagstippade mot Twente men gick ändå in med tron att vi kunde vinna cupen för första gången i klubbens historia. Sällan har jag sett så många spelares olika sätt att hantera känslorna innan avspark. Någon satt på toa i 35min. Någon annan stod och skrek i en kall dusch (ja det låter konstigt men det är sant). Makedoniern Goran Popov körde bänkpress i Feyenoords maffiga omklädninsrum (finalen spelades på De Kuyp) och en fjärde blundade på sjukgymnastens massagebänk. Matchen gick till straffar! Ca 50000 människor på läktarna och jag ska slå första straffen. Snacka om känslor som rusar runt i kroppen. De känslorna kan jag sakna nu när livet mest går ut på att skjutsa barn, jobba och spela padel. Känslan efter att jag har satt min straff och laget sedan vinner guldet, den känslan skulle man vilja att alla någon fick vara med om.

Baidoo hade lekstuga i Sundsvall. Två mål och bud på minst två till. Han väggspelade och dribblade sig igenom från egen planhalva och chippade i stolpen. Sköt skott inne straffområdet. Slog straff hur kallt som helst. En stark insats av en bra spelare. Sen är det återigen så att Sundsvall har det svårt. Men jag tycker att Elfsborg på nytt är mycket mer direkta och har fått tillbaka självförtroendet i det spelet. Per Frick är en oerhört irriterande spelare att möta. Stark, rivig och funktionell teknik. Hans stora fördel är att han är elak. Jag vet inte hur många dueller jag har haft med Frick genom åren. Vi har gett och vi har tagit. Men det här är en liten hyllning till hans sätt att spela fotboll på. Han betyder mycket för sitt Elfsborg genom att bara vara på planen.

Malmö FF startar ju bra! Jättebra tempo i både löpningar och passningar, bra variation i anfallsspelet (både utmanande centralt och på kant) och mycket kvalitet. Boom! 0-1 till Norrköping. Många hyllar Sigurdsson för hans insatser de senaste veckorna och det med rätta. Men vid 0-1 målet är det snarare svagt försvarsspel av Nielsen (det vet han också om då man ser besvikelsen i hans reaktion direkt efter målet) än en stark prestation av Sigurdsson som föranleder målet. I det stadiet MFF har varit i hade det varit enkelt att tro att deras starka start av matchen skulle ebba ut och att energin skulle komma av sig när motgångsfaktorerna ånyo lös starkt. Det blev precis tvärtom. MFF ökade (kanske lite lågt bolltempo till och från dock) och räddningen som Jansson gör på Kiese Thelins volley är ju helt utomjordisk. Vilken jävla räddning rent ut sagt! Malmö var tillbaka till sitt gamla jag och dominerade matchbilden totalt. Jag är lite förvånad över att Norrköping gav bort initiativet och backade hem så långt. Jag anser att den matchplanen var felaktig (så klart enkelt att säga med facit i hand) om det nu var meningen att den skulle vara så. Hareide hade satt Peña i en mer defensiv roll och AC i en offensiv mellan Norrköpings backlinje och mittfält. Ett bra drag av norrmannen. Peña var fenomenal i sitt hotande passningsspel (precis som Bojanic i derbyt) och hittade AC flera gånger i farliga ytor. AC var aktiv och om inte skadan stoppar honom en längre tid så är jag säker på att han kommer att börja göra poäng åt MFF när han spelar i den rollen. Jag förstår även att Buya Turay inte är förstavalet i Malmö. Kiese Thelin är mycket bättre och jag skulle vilja påstå att det är den positionen som Buya Turay konkurrerar om. När IKT dessutom gör både mål och assist är det ju inget att snacka om. Frågan är nu hur Buya Turay klarar av att hantera den situationen. Är han en lagspelare nu de sista omgångarna eller kommer han köra sitt race? Det ska även bli intressant att se hur MFF kommer att prestera framöver. Jag är övertygad om att Hareide ställer så höga krav på spelarna och att han har den erfarenhet som krävs för att få MFF att prestera hela vägen in på målsnöret. Frågan är hur långt det räcker i tabellen? Allt annat än en europaplats är på många vis ett misslyckande.

Häckens fysik och presspel höll på att ställa till det för Kalmar på Guldfågeln. Två av seriens just nu bästa lag möttes i Kalmar på måndagskvällen. Och det var en bra match. Båda lagen har mycket kvalitet och Häcken hade gjort sin läxa. Trots att KFF många gånger lyckades spela sig ur Häckens press så var det ytterst nära flera gånger att Häcken snodde bollen. Någon gång tog de den men misslyckades med att utnyttja de hål som fanns i KFF:s organisation. Jag vet inte om något annat lag lyckats så pass bra i sitt presspel mot KFF på Guldfågeln? Trots 1-1 och tappade poäng i toppstriden så anser jag att Häcken är guldfavoriter. De har ett spelschema som är tufft men de är bra på riktigt. Fysiska och spelskickliga! Dessutom har de flera spelare som kan avgöra matcher. Kalmar är med sitt spelschema en direkt kandidat att ta en europaplats. Sen vet man själv att det är betydligt svårare att spela matcher som man förväntas att vinna än att spela matcher där man är underdog. Det blir lätt att man tänker att det kommer att lösa sig och missar att prestera de där sista två-tre procenten som gör skillnad på riktigt. Den Allsvenska slutstriden kommer att leva hela vägen in! Underbart med svensk fotboll.

Omgångens besvikelser – AIK och IFK Göteborg. De förtjänade inte bättre denna gång.

Omgångens passning – Bojanic slår en iskall passning från långt ner på egen vänstersida. Längs marken. Rakt in i planen. Under press. Genom motståndarna och prickar sin kollega (Besara kanske?). Den passningen var så bra att jag reste mig från min alldeles för sköna soffa och applåderade. Så spelar man ur press, bravo!

Omgångens spelare – Jag väljer två och jag väljer Baidoo och Oscar Jansson. Vilka insatser. Oscar Janssons räddningar rullar fortfarande på min näthinna varje gång jag blundar. Wow!

Håll det snyggt i kommentarerna. Kommer Malmö att prestera bättre nu under Åge? Är Häcken guldfavorit nummer ett?

// Viktor

Djurgården slår Sirius. DIF startar matchen riktigt bra och det är precis så det ska “städa av” lag som Sirius på bortaplan. Helt rätt matchplan från firma Bergstrand/Lagerlöf. Sen är det alltid så att vilken perfekt matchplan som helst kan gå åt skogen om spelarna inte är påkopplade (lite som Varberg i första halvlek mot KFF). Motivation slår ofta klass och energi är grunden till att kunna göra en bra prestation. När Djurgården har både motivation och klass är de svårstoppade! Sirius borta är annars ingen enkel match men som läget är nu har Sirius oerhört svårt att göra mål. Fyra av de fem senaste matcherna i Allsvenskan har resulterat i noll gjorda mål. De skapar en del chanser men kvaliteten och turen är inte där för tillfället. När dessutom försvarsspelet vid ett inkast på offensiv planhalva är så horribelt att Wikheim kan gå in med bollen i mål från egen planhalva så vinner man inga matcher. Vad gör försvaret? Var är kristänket? Usch.

Häcken borde så klart vunnit mot Degerfors. Häcken spelar fyndigt och skapar en hel del chanser på olika sätt. Något som däremot kan bli bättre är Häckens inlägg- och inspelsfas. Inspelen från sidorna var kvalitetsmässigt långt ifrån den nivå som man önskar av tabellettan. När det blir farligt är det inte sällan istället genom den starka offensiva fyran Gustafsson x2, Rygaard och Jeremejeff. De har en förmåga att ta sig fram i mitten med små läckra inspel och hög teknisk förmåga. Alla dessa fyra ser farliga ytor före motståndarna och de har kunskapen att ta sig dit med finess. Ändå står Häcken där med en poäng efter matchen. Slarvigt! Degerfors gör en relativt bra match och har flera bra lägen. Framför allt tycker jag att de kommer rättvända mot Häckens backlinje genom att hitta hål bakom Häckens mittfält i omställningarna (antingen måste Häckens backlinje trycka upp hårdare eller måste en mittfältare balansera bättre). Diego Campos hittar ytan men tar några felbeslut när de bra attacklägena ges (han är annars en riktigt go spelare som kan spela i betydligt bättre lag än Degen) och avslutar lite väl snabbt och långt ifrån mål. Hur som helst är det sådana här poängtapp som kan betyda mycket i toppstriden för BK Häcken.

AIK vinner enkelt. Inte mycket mer att säga om det. Sundsvall är återigen för dåliga. Kalmar vinner som vanligt med 1-0 på hemmaplan (Saetra var fenomenal) och Antonsson gör hattrick på en måndag för sitt Värnamo. Så länge han fortsätter prestera är Värnamo utom all fara i kampen om negativ kvalplats. Imponerande av både Värnamo och Marcus.

Både Mjällby och Hammarby släpper fyra bollar i egen holk. Jag hyllade alldeles nyligen båda dessa defensiver. Den stabiliteten och säkerheten som jag lovordade såg man inte mycket av under måndagskvällen. Enkla misstag i form av konstiga passningar (Al-Ammari och Blazevic) och fel i positioneringar (Joel Nilsson och halva MAIF vid 0-4) samt obeslutsamhet leder till fyra insläppta i både på Listerlandet och i Norrköping. Det kan så klart hända och ett undantag gör ingen regel. Både Norrköping och Göteborg har mycket fina offensiva kvaliteter (Pekings Sigurdsson var majestätisk) och fotboll vore inte så härligt underbar om allt gick enligt förhandstipsen eller matcher precis påverkades av hur lagen presterat i föregående matcher. Men nu har Norrköping vunnit igen. Hammarby har släppt in många mål. Mjällby har slarvat. Och Göteborg ångar på mot en Europaplats (känns lika overkligt som att Kalmar gör det)!

Omgångens “viktigaste” – Oscar Janssons dubbelräddning vid ställningen 2-1. Svettigt!

Omgångens “byte” – Ayari mot Ayari är ändå hjärtvärmande och kul. Tänk att få byta av brorsan inför publiken på Friends. Lite gåshud.

Omgångens “spelare” – Marcus Antonsson ökar gapet ner till kvalplatsen genom att göra ett hattrick i en form av måstematch. Imponerande är inte superlativ nog att beskriva den insatsen.

Hur ska Malmö vända skutan? Kan IFK Göteborg nå en tredjeplats till och med? Diskutera med sans och förnuft.

//Viktor