Han körde bänkpress innan finalen

Förresten, på tal om känslor och stora matcher så spelade vi cupfinal i Nederländerna 2009. Vi i Heerenveen var nederlagstippade mot Twente men gick ändå in med tron att vi kunde vinna cupen för första gången i klubbens historia. Sällan har jag sett så många spelares olika sätt att hantera känslorna innan avspark. Någon satt på toa i 35min. Någon annan stod och skrek i en kall dusch (ja det låter konstigt men det är sant). Makedoniern Goran Popov körde bänkpress i Feyenoords maffiga omklädninsrum (finalen spelades på De Kuyp) och en fjärde blundade på sjukgymnastens massagebänk. Matchen gick till straffar! Ca 50000 människor på läktarna och jag ska slå första straffen. Snacka om känslor som rusar runt i kroppen. De känslorna kan jag sakna nu när livet mest går ut på att skjutsa barn, jobba och spela padel. Känslan efter att jag har satt min straff och laget sedan vinner guldet, den känslan skulle man vilja att alla någon fick vara med om.

Baidoo hade lekstuga i Sundsvall. Två mål och bud på minst två till. Han väggspelade och dribblade sig igenom från egen planhalva och chippade i stolpen. Sköt skott inne straffområdet. Slog straff hur kallt som helst. En stark insats av en bra spelare. Sen är det återigen så att Sundsvall har det svårt. Men jag tycker att Elfsborg på nytt är mycket mer direkta och har fått tillbaka självförtroendet i det spelet. Per Frick är en oerhört irriterande spelare att möta. Stark, rivig och funktionell teknik. Hans stora fördel är att han är elak. Jag vet inte hur många dueller jag har haft med Frick genom åren. Vi har gett och vi har tagit. Men det här är en liten hyllning till hans sätt att spela fotboll på. Han betyder mycket för sitt Elfsborg genom att bara vara på planen.

Malmö FF startar ju bra! Jättebra tempo i både löpningar och passningar, bra variation i anfallsspelet (både utmanande centralt och på kant) och mycket kvalitet. Boom! 0-1 till Norrköping. Många hyllar Sigurdsson för hans insatser de senaste veckorna och det med rätta. Men vid 0-1 målet är det snarare svagt försvarsspel av Nielsen (det vet han också om då man ser besvikelsen i hans reaktion direkt efter målet) än en stark prestation av Sigurdsson som föranleder målet. I det stadiet MFF har varit i hade det varit enkelt att tro att deras starka start av matchen skulle ebba ut och att energin skulle komma av sig när motgångsfaktorerna ånyo lös starkt. Det blev precis tvärtom. MFF ökade (kanske lite lågt bolltempo till och från dock) och räddningen som Jansson gör på Kiese Thelins volley är ju helt utomjordisk. Vilken jävla räddning rent ut sagt! Malmö var tillbaka till sitt gamla jag och dominerade matchbilden totalt. Jag är lite förvånad över att Norrköping gav bort initiativet och backade hem så långt. Jag anser att den matchplanen var felaktig (så klart enkelt att säga med facit i hand) om det nu var meningen att den skulle vara så. Hareide hade satt Peña i en mer defensiv roll och AC i en offensiv mellan Norrköpings backlinje och mittfält. Ett bra drag av norrmannen. Peña var fenomenal i sitt hotande passningsspel (precis som Bojanic i derbyt) och hittade AC flera gånger i farliga ytor. AC var aktiv och om inte skadan stoppar honom en längre tid så är jag säker på att han kommer att börja göra poäng åt MFF när han spelar i den rollen. Jag förstår även att Buya Turay inte är förstavalet i Malmö. Kiese Thelin är mycket bättre och jag skulle vilja påstå att det är den positionen som Buya Turay konkurrerar om. När IKT dessutom gör både mål och assist är det ju inget att snacka om. Frågan är nu hur Buya Turay klarar av att hantera den situationen. Är han en lagspelare nu de sista omgångarna eller kommer han köra sitt race? Det ska även bli intressant att se hur MFF kommer att prestera framöver. Jag är övertygad om att Hareide ställer så höga krav på spelarna och att han har den erfarenhet som krävs för att få MFF att prestera hela vägen in på målsnöret. Frågan är hur långt det räcker i tabellen? Allt annat än en europaplats är på många vis ett misslyckande.

Häckens fysik och presspel höll på att ställa till det för Kalmar på Guldfågeln. Två av seriens just nu bästa lag möttes i Kalmar på måndagskvällen. Och det var en bra match. Båda lagen har mycket kvalitet och Häcken hade gjort sin läxa. Trots att KFF många gånger lyckades spela sig ur Häckens press så var det ytterst nära flera gånger att Häcken snodde bollen. Någon gång tog de den men misslyckades med att utnyttja de hål som fanns i KFF:s organisation. Jag vet inte om något annat lag lyckats så pass bra i sitt presspel mot KFF på Guldfågeln? Trots 1-1 och tappade poäng i toppstriden så anser jag att Häcken är guldfavoriter. De har ett spelschema som är tufft men de är bra på riktigt. Fysiska och spelskickliga! Dessutom har de flera spelare som kan avgöra matcher. Kalmar är med sitt spelschema en direkt kandidat att ta en europaplats. Sen vet man själv att det är betydligt svårare att spela matcher som man förväntas att vinna än att spela matcher där man är underdog. Det blir lätt att man tänker att det kommer att lösa sig och missar att prestera de där sista två-tre procenten som gör skillnad på riktigt. Den Allsvenska slutstriden kommer att leva hela vägen in! Underbart med svensk fotboll.

Omgångens besvikelser – AIK och IFK Göteborg. De förtjänade inte bättre denna gång.

Omgångens passning – Bojanic slår en iskall passning från långt ner på egen vänstersida. Längs marken. Rakt in i planen. Under press. Genom motståndarna och prickar sin kollega (Besara kanske?). Den passningen var så bra att jag reste mig från min alldeles för sköna soffa och applåderade. Så spelar man ur press, bravo!

Omgångens spelare – Jag väljer två och jag väljer Baidoo och Oscar Jansson. Vilka insatser. Oscar Janssons räddningar rullar fortfarande på min näthinna varje gång jag blundar. Wow!

Håll det snyggt i kommentarerna. Kommer Malmö att prestera bättre nu under Åge? Är Häcken guldfavorit nummer ett?

// Viktor