En oerhört medioker spelare

I matchen mot Malmö höll Jeremejeff på att ställa till det. Jag är övertygad om att han var ur balans efter allt tjafs och bråk som har varit under veckan. Det är inte kul att höra saker om sig själv som är av negativ innebörd och jag är rätt säker på att det satt där innanför pannbenet någonstans. En gnagande tanke och känsla som påverkade honom mer än han någonsin kommer erkänna. För det han gör på Toivonen är rött kort vad än Jens Fjellström säger. En spelare i harmoni som dessutom leder skytteligan och Allsvenskan borde kunna hålla sig cool i det momentet. Istället sätter han sina lagkamrater och tränare i en ordentligt knepig sits efter det att de kört över Malmö i första halvlek. För det var vad som hände. Det såg ut som att vuxna mötte 15-åringar. Häcken var snabbare, smartare, starkare och hela tiden steget före.

Jag vet inte vad som har hänt med Malmö mer än att självförtroendet har fått sig en ordentlig törn. Det är i botten. Så här svaga ska Malmö aldrig behöva vara. Det som kallas GRIT (googla det om ni inte vet vad det är) saknas just nu i MFF. De behöver ett lok. Någon som drar övriga framåt. Ibland hjälper det inte med ett lok utan det krävs 3-4 stycken. Malmö har just nu inte någon. Den som är närmast att utstråla någon form av tro är Beijmo. De som borde vara lok är inte längst fram och drar just nu. Det är dags för MFF att göra sig av med dyra spelare som inte längre presterar på toppnivå i Allsvenskan. Satsa stenhårt på Hugo Larsson, Sebastian Nanasi och Hadzikadunic. Behåll IKT och AC och ta in Pontus Jansson. Sno Taha Ali från HIF och bygg om laget. Det är tydligen dags för det.

Även i andra halvlek gjorde Häcken lite som de ville med MFF. Trots en man mindre. Rygaard tävlar om att bli bästa värvning 2022. Bröderna Gustafsson gör en finfin match och backlinjen är riktigt bra. Larsen och Sadiq är virvelvindar. Häcken är på många sätt ett riktigt jävla bra fotbollslag för tillfället. De förtjänar topplaceringen. Punkt!

Degerfors förtjänar att klara kontraktet. Nio raka utan förlust och ett självförtroende som gör MFF avundsjuka. De spelar bra! De tar poäng! Mot HIF inkasserades tre nya. Ingen skugga ska falla över HIF i just den matchen dock. Sett över hela matchen är HIF lite vassare än Degerfors och jag vill berömma deras insats och försök. De gjorde vad de kunde. HIF har dock saknat både kvalitet och tyngd under säsongen. Rogne tillförde en viss stabilitet efter sommarens fönster. Han har varit trygg, stabil och hjälpt laget. Men de hade behövt en Antonsson. Någon som bara smäller in bollar. Van der Hurk lämnade ett litet hål efter sig men gjorde sig själv större än klubben. Han berättade rakt ut att HIF var för dåliga för honom. Med stor sannolikhet påverkade det agerandet både gruppdynamik och självförtroende. Uselt gjort. Truppbygget har helt enkelt inte blivit så bra som HIF och Granqvist hoppats. Allsvenskan är bättre än HIF.

En annan oerhört medioker spelare som har gjort sig omöjlig är Forrest Lasso. Jag skrattar nästan för mig själv här vid tangentbordet när jag tänker på honom. Jag har inte följt hans hyllningar av sig själv i sociala medier. Däremot har jag flertalet gånger högt sagt till folk i min närhet att det är en ytterst inkompetent mittback. Men alltså är det inte nog med att han presterar dåligt på planen utan han har även behovet av att hylla sina insatser så att alla kan ta del av dem. Höjden av taktlöshet och egoism kan jag inte påminna mig om i Allsvenskans nära dåtid. Ett stort fett minus till den i Sundsvall som tyckte det var en bra idé att värva in den stjärnan.

Vi säger hejdå till både HIF och Sundsvall för den här gången. Rätt lag åker ur. Istället välkomnar vi BP tillbaka. Kul! Det måste kännas speciellt för många spelare i Allsvenskan att möta BP. Hur många har inte gått genom deras ungdomslag och senare nått Allsvenskan? Ska bli kul att se Guidetti på Grimsta.

Avslutningsvis gjorde Djurgården ett ryck i europaplats-racet. Sundsvall hade inget att sätta emot. Samtidigt har Hammarby och Kalmar båda tappat fart och nu ställs de snart mot varandra i en (vill jag påstå) direkt avgörande match om tredje platsen. Vinner Kalmar så kommer de ta tredjeplatsen då de har Sundsvall kvar i sista. Vinner Hammarby så är det redan avgjort. Jag tror Hammarby tar det. Förutom IFK Göteborg vs Häcken är det den absolut mest intressanta matchen i nästa omgång. Djurgården tar andraplatsen när de slår Norrköping i nästa match. Varberg kommer få kvala mot Öster och Halmstad kommer göra comeback i högsta serien.

Nu vet ni hur det slutar. Om ni inte kan se nästa omgång så kan ni vara lugna i att ni redan nu vet hur det kommer att gå. Häcken vinner SM-guld i Göteborg. Men på fel arena. Allsvenskan har verkligen allt.

Omgångens “målvaktskamp” – det var lite komiskt när Nordfeldt hoppade in i Hahn vid sista hörnan. Mer tacklingar mellan målvakter åt folket.

Omgångens “assist” – Rygaards passning till 2-0 målet är underbar. Den kan tyckas enkel men det krävs en hel del för att vara så kylig. Vilken spelare!

Omgångens spelare – Mikkel Rygaard! Toppklass rakt igenom. Ett enkelt val trots flera bra prestationer. Nämnas kan Sadiq, Lund Hansen, Rejnhold, Saetra och Hahn.

För mig är det inga som helst problem att munhuggas lite på planen. Det hör till när det brinner av vinnarinstinkt i kroppen. Ibland har man känt sig som en sån där tecknad figur vars huvud kokar och där rök tutar ut ur öronen. Man kan inte riktigt kontrollera allt som sker i kroppen just då. Men någon måtta och spärr måste finnas. Gränsen får inte passeras.

Jag anser att jag själv är en trevlig och på många sätt sympatisk person i mitt vardagliga liv. På fotbollsplanen har jag ibland varit någon helt annan. Jag har sagt dumma saker. Jag har gjort efterslängar. Jag har klagat och skrikit. Jag har sagt till spelare att de är sämst och att det är ett under att de platsar på den här nivån. Skrattat när de missat en passning. Jag har kallat folk för idioter och försökt göra dem små. Allt för att få dem ur balans så de presterar lite sämre. I de ögonblicken är man övertygad om att man måste göra så. Försvara sig själv. Hjälpa sina medspelare. Stå upp för sin klubb. Precis som Guidetti ansåg att han gjorde efter matchen i onsdags. Först efteråt inser man att man är en liten människa som inte kan bete sig anständigt. Man skäms och vill sjunka genom jorden. Ska alla barn där ute behöva höra (och kanske ta efter!!! FY!!) mig skrika omogna och ogenomtänkta glåpord. Så klart inte. Hoppas ingen hörde. Suck. Det jag är minst stolt över och ångrar mest är att jag efter en bortamatch mot Hammarby hoppade på domare Al-Hakim genom att berätta för media hur usel och feg han var. Domare är utsatta redan som det är. Det jag däremot är stolt över är att jag dagen efter ringde upp Mohammed och bad om ursäkt. Vi är alla människor och vi gör alla fel ibland.

Både Guidetti och Jeremejeff ångrar sig efter matchen och ber om ursäkt. Vilket givetvis visar på en förmåga till självrannsakan och insikt. Båda förstår att det inte var smart sagt. Det förlåter inget och skadan som redan är skedd går inte att reparera. Det går inte att knyckla ihop ett vitt fint A4 papper och sen förvänta sig att det ska gå och släta ut det igen. Det skrynkliga kommer alltid finnas kvar. Så många barn och ungdomar tar efter fotbollsspelares beteenden. De gör som vi gör. De säger det vi säger. Det vita fina pappret är inte heller längre slätt och fint hos dem.

Det värsta jag vet är dåliga vinnare. Vinnare som ser sin chans att trycka till en gång extra när motståndaren redan ligger ner och är svag. Jeremejeffs agerande är vidrigt. Att efter en vinst (när matchen alltså är slut!) behöva slå neråt visar på så dåligt sportsmanship att man blir provocerad till och med när man sitter i soffan. Tro mig, jag försvarar inte och står verkligen inte bakom Johns usla ordval (något så korkat har jag aldrig sagt) men jag anser att det Jeremejeff gör startar en våg som inte går att stoppa. Att Guidetti blir arg förstår jag. Att han vill säga något tillbaka förstår jag. Vi som spelar har alla varit i den situationen. Det är när orden kommer ur hans mun det blir fel.

AIK borde istället för att tycka att detta är löjligt uppförstorat passa på att visa att de visst bryr sig om vad sina anställda säger. Hade det skett på en annan samhällsarena misstänker jag att den personen som slängt sig med Guidettis citat hamnat i kylan nånstans. För vem hade kommit undan med att skrika att man ska döda/knulla en annan person i samma bransch? Språkbruk och respekt gentemot andra är något som vi i hela samhället behöver jobba med och förbättra. Man kan inte komma undan med sånt beteende bara för att man tävlar om att skjuta en boll i rätt mål. Det får inte fortsätta vara normaliserat på fotbollsplanen! AIK borde ta ansvar och åtminstone starkt fördöma beteendet. Eller de kanske vill att deras lag i 13-årsåldern tar efter? Detsamma gäller Häcken. De borde också agera utåt och säga att deras spelare förväntas uppträda med respekt gentemot sina motståndare.

Under min karriär har jag mött spelare och spelat tillsammans med spelare som sagt många värre saker än det som sas i Stockholm. Jag skulle vilja påstå att det sker i de olika europeiska ligorna jämt och ständigt. Där är det ingen som reagerar på orden. Tränare kan säga så till sina egna spelare! Jag är så jäkla glad att vi har kommit längre än så i Sverige och låt oss aldrig gå tillbaka till något annat. Livet som fotbollsspelare i andra länder är hierarkiskt och de som sitter högst upp älskar att slå neråt. Språkvalet i de arbetsmiljöerna vill ni inte ens höra. Jag förstår att många svenska spelare har svårt att acklimatisera sig till vissa andra fotbollsmiljöer. För det Guidetti sa står sig slätt i jämförelse. Hemskt.

Jag har spelat med spelare som utanför planen är helt underbara men som på planen beter sig helt annorlunda. Jonas Olsson är ett bra exempel. Johan Elmander är ett annat. Världens finaste människor som blir som förbytta. Dr Jekyll och Mr Hyde. Adrenalin och vinnarvilja verkar slå ut konsekvenstänkandet och det primitiva kommer fram. Ocharmigt på fler än ett sätt. Förstå mig rätt nu för det här kan gå lite stick i stäv med vad jag nyss skrev. Men jag tycker det är okej. Så länge man inte går över gränserna måste man få klaga och tackla och skrika. Fotbollen blir bättre och den passion som behövs för att bärga en vinst ska för alltid få finnas. Så länge man ändå bemöter andra människor med respekt. Så länge man EFTER matchen kan gratulera till vinsten och tacka motståndarna för matchen. Så länge man kan stå för det man sagt och gjort ( i det räknar jag inte in Guidettis ordval så klart). Men det finns alltid en gräns och den får man inte kliva över.

// Viktor

Därför är det lätt att tro att Hammarby som möter Sirius bör jogga hem den matchen. Sirius har ju inget att spela för. Kalmar ska ju enkelt avverka Mjällby hemma. Mjällby kan ju inte ha samma motivation till att vinna eftersom de är ett mittenlag? Så enkel är inte fotboll. Det kommer bli tuffa matcher för båda topplagen.

Omgången som var innehöll det mesta. Som vanligt! Allt från frisparksmål till röda kort och läktarbråk. Vi tar i det nattsvarta först.

Hur kan bråket mellan Djurgårdens och AIKs fans ens få hända? Var kommer alla bengaler ifrån? Jag har hört lite olika teorier om hur bengaler smugglas in. De göms i flaggor som läggs på plats på läktaren i god tid innan alla visitationer sker. Någon i min bekantskapskrets hävdar att det är personal på arenorna som smugglar in bengalerna åt de små människorna som sen väljer att kasta dem mot motståndarfansen. En annan källa säger att vakterna som visiterar inte vågar göra det de borde. Jag vet inte vad som är sant men jag vet att det som hände under derbyt förstör för oss alla.

Utan de andra lagen och utan de andra lagens fans så är DITT lag ingenting! Visa lite j—a empati och respekt. Vad är felet med folk? Det är inte bara evenemangsansvariga som bär skuld för detta. Det är även alla vi MÄN som inte aktivt motarbetar våra så kallade kompisars enfaldiga beteende. Vi som står jämte den som kastar en bengal. Vi måste skärpa oss! Vi som vill att fotboll ska vara en plats där familjer kan få en fantastisk upplevelse. Vi som vill att fotboll ska vara känslor, glöd och passion utan att våld och glåpord ska förekomma. VI måste hjälpas åt.

Som spelare är det skitsvårt att hantera den ofrivilliga pausen som blev. Ska vi fortsätta spela? Vad händer nu? Vinner/förlorar vi matchen utan att spelafärdigt? Spelas matchen om? Är folk skadade? Hoppas ingen i min närhet har kommit till skada? Så många tankar och frågor gör att fokus hamnar på helt andra ställen än på det som ska hända på planen.

Derbymatchen i sig hade det mesta. Bra fotboll, passion, fart, rött kort, mål och en argentinare som blev historisk. AIK kom ut från omklädningsrummet som jakthundar. Det verkade inte bara vara älgjakten som är i full gång utan även jakten på Djurgårdsspelare. AIK gasade i 110 med hög press och löpvilliga spelare. Precis så ska man starta ett derby. Det är lätt att stundens allvar i en viktig match gör en passiv och avvaktande. Bästa botemedlet mot passivitet är att se sig som formel-1-bilar som gasar från start. AIK gjorde det inte heller huvudlöst (vilket ibland kan ske när man är övertänd) utan med en tanke och som ett sammansvetsat lag. Därför kommer 0-1 helt logiskt då Gnaget är hetare även i straffområdena

Jag tycker det är kul att Guidetti gör mål. Han sätter färg på Allsvenskan. Han provocerar genom att vara den han är och jag misstänker att motståndarna hoppas att få se honom misslyckas. De kommer även göra allt för att just det ska hända. Men i derbyt gav Radetinac honom en halvmeter för mycket och vips…..0-1. Jag läste/hörde att han var 100%-ig i avsluten i år! Utan att vara källkritisk antar jag det kan ligga något i påståendet. Antingen kan man se det som att han är grym. Applåder! ELLER är det stort svaghetstecken att han bara fått fyra bollar på mål under alla de minuter han spelat i serien sen han kom. Jag tycker att en forward ska komma till massor av avslut och skjuta på allt som kommer i dennes väg. Guidetti måste komma till fler avslut och laget måste hjälpa honom genom att ge honom både bollar och understöd. Där har AIK lite att jobba med.

Enligt mig har Stefanelli varit AIKs bäste spelare på sistone. I derbyt visade han återigen upp sin rörlighet och förmåga att “vara hal”. Nu är han även historisk. Mål i fyra raka tvillingderbyn måste göra honom speciell inom AIK-kretsar. Ett imponerande facit så klart. Men som sagt är det viktigare för AIK att han fortsätter prestera som han för tillfället gör än att han gör ett mål i ett derby.

Djurgården spelar upp sig och tar över matchen ganska kraftigt. I grunden är Djurgården just nu lite bättre än AIK men det hjälper föga när man inte gör fler mål än sin motståndare. Kalle H är återuppstånden och får göra mål för andra matchen i rad. Om jag vore Kalle skulle jag försöka hitta en ny klubbadress snarast. Han är för bra för att nöta bänk vecka in och vecka ut. Ett lag som skulle passa honom just nu är Kalmar FF. Där skulle han blomma på nytt. Slutresultatet då. 1-2 till AIK påverkar ju verkligen tabelläget i toppen. Nu är Djurgården inte alls säkra i kampen om en europaplats. Dock kan de lägga mer krut på Allsvenskan nu när de är klara för slutspel i Conference League.

I toppen vinner förutom AIK även Hammarby, Häcken och Kalmar.

Hammarby är riktigt bra för tillfället. En kanoninsats mot Varberg följdes upp av en kanoninsats mot Mjällby. Insatsen personifieras av Ludvigssons och Joel Nilssons mål. De är på tårna och ständigt snäppet före motståndarna. De offrar sig helhjärtat för framgång. Återigen vill jag hylla Cifuentes för att han har fått ordning på försvaret och för att offensiven är både vacker och vägvinnande. Det blir tufft att utse årets tränare i år. Cifuentes, DIF-duon, Högmo och Rydström har alla gjort topprestationer och förtjänar verkligen det där bekräftande priset.

Kalmar hade problem med Värnamos press under långa stunder. Värnamo är helt klart det lag som lyckats bäst med att pressa Kalmar. Matchen hade kunnat ta en annan vändning än den den tog. Antonsson missade ett gyllene läge att sätta 2-1. Istället gör Kalmar 1-2 och Värnamo åker på ett rött kort. Tillfälligheter kommer bli avgörande under de sista omgångarna. Två av Kalmars tre målskyttar imponerade lite extra. En pigg och aktiv Sachpekidis spelar väldigt bra för tillfället och ytterbacken Johan Karlsson är just nu en av Allsvenskans bästa på sin position. Hur kunde han vara bänkad i Sirius?

Häcken slog med viss möda Sundsvall. Förstå mig rätt, Häcken var bättre och förtjänade vinsten men de kontringslägen man gav till Sundsvall måste man skala bort inför alla tuffa matcher som är kvar. Precis som jag sa i en artikel efter förra omgången så anser jag att bröderna Gustafsson måste skärpa till sin defensiv. Häcken har ett guldläge att få lyfta Lennart Johanssons Pokal men de kan inte lämna hål i mitten när de i de avslutande omgångarna möter i ordning: AIK, Malmö, IFK Göteborg och Norrköping. Då kan guldet bli till sand. De lagen har betydligt mer kvalitet än Sundsvall när de får sådana lägen. Men fortsätter offensiven att prestera på den nivån den gör (Sadiq var grym mot Sundsvall) kanske man har råd att släppa in två mål per match?

Degerfors fortsätter plocka poäng och går mot kval. Jag är imponerad av Degerfors sätt att spela. Så klart ger det självförtroende när man tar poäng i match efter match, men med tanke på tabellpositionen är det ändå långt ifrån självklart att våga. Mot Elfsborg är det Degerfors som är drivande och välspelande. Faraj osar pondus och är finurlig. Han klackar, går på avslut och gör livet surt för motståndarna. Han blir inte kvar där nästa säsong. Degerfors kommer ta fler poäng men kommer ändå inte hinna ikapp lagen över. Med andra ord tar Degerfors kvalplatsen och Sundsvall och HIF får bygga om i Superettan. För visst försvann allt hopp för HIF när Varberg taktiskt manövrerade ut dem hemma på Olympia. Starkt av Varberg och godnatt HIF!

Avslutningsvis IFK Göteborg mot MFF. Egentligen är det ingen rolig historia. Båda lagen är lättpåverkade av saker som händer. Malmö är bättre tills det görs ett misstag av Lewicki (vad gjorde han?) och då faller allt. Göteborg är ganska gråa fram tills att de bli bjudna på ett mål. Båda lagens prestationer lämnar en hel del att önska. Båda lagen får sätta sig vid ritbordet och göra en tydlig skiss på hur de ska förbättra sina prestationer till säsongen 2023. Så klart ett stort misslyckande för Malmö framför allt.

Nu längtar vi redan till kvällen! Snart avgörs det.

Veckans “vobbel” – Sadiqs skott till 1-0 var en riktig projektil. Just nu är han väldigt viktig för Häcken.

Veckans “kolla hemma på TV istället” – Till alla er som inte vet hur man kan bete sig på en arena. Stanna hemma!

Veckans spelare – Som vanligt svårt då flera spelare gör fina insatser. Sadiq, Stefanelli och Fenger var grymma. Men jag tycker att Johan Karlsson i Kalmar bör dra fler ögon till sig. Om ni inte sett honom så kolla in honom.

Håll det snyggt i kommentarer. Vilka tar europaplatserna? Kan Degerfors komma ikapp lagen över? Hur kan Guidetti få fler avslut på mål? Vad tycker ni ska ske för Kalle Holmberg?

// Viktor

Vilka ska fajtas? Vilka ska fly? I stunder som blir viktiga och ovissa är det alltid några spelare som ger upp innan stunderna ens kommit. Några blir passiva under matchen, medan andra slåss med näbbar och klor för att vinna den lilla fördelen som behövs i just de avgörande momenten. Med andra ord kan nästan vad som helst hända.

Djurgården mot Häcken. Seriefinal! Matchen börjar passivt och man ser att lagen känner på varandra. Jag är förvånad. Åtminstone ett lag brukar gå ut på planen och köra full fart från början. Så här i efterhand hade Djurgården mått bra av rivstarta. Nu lät de Häcken spela på sina styrkor. Bröderna Gustafsson var enorma. Den ena som spelfördelare med en grym blick och passningsfot. Den andra med sitt hotande positioneringsspel och bra teknik. Häcken är bättre än Djurgården och skulle kunna ha gjort både två och tre mål i den första halvleken. Häckens försvar sattes sällan på prov och kunde ganska enkelt styra bort en ibland för ensam Edvardsen.

Kopplat till det jag pratade om att fly tidigare så tycker jag att Djurgården är passiva och lite flyktbenägna under första halvlek. Precis som Häcken-spelarna fastslog efter matchen gav Djurgården Häckens skickliga spelare alldeles för mycket utrymme. Djurgården brukar vara bra på att vara aggressiva på rätt ställen av planen. Larsen kunde springa fritt och borde gjort ett mål till. Jeremejeff använde sin kropp för att fördela bollar och länka i anfallen. Häcken hittar det man kallar attraktiva ytor. Ytor som DIF borde täppt till eller varit mer aggressiva i.

Drömmen i en seriefinal är nog att låtas göra lite som man vill. Precis som Häcken fick. När Djurgården väl kommer upp så sker det oftast med ett inlägg som slutprodukt och då är det Finndell som är farlig. Han är jäkligt bra på att ställa frågor till sina motståndare och ta sig in i offensivt straffområde. Tungt avbräck om han blir borta en längre tid i detta skede av säsongen.

Andra halvlek blev tvärtom. Häcken går ner sig och Djurgården höjer sig. Vad som är hönan och ägget låter jag vara osagt men uppenbart är att djurgårdstränarna har höjt rösten i pausen. Ofta blir det ju så när man helt plötsligt inte längre har något att förlora. Då vågar man igen. Man måste gå framåt och ta initiativ. Istället för rädsla infinner sig en frihetskänsla. Man säger ibland att det svåraste i hockey är att leda med 3-0. Det är så klart inte sant, men jag antar att man då menar att det laget som leder slappnar av och slutar hänge sig åt att skydda sitt mål och att det andra laget får frihetskänslan jag nyss pratade om. Djurgården hade kunnat kvittera men Häcken vinner ändå till slut rättvist. Nu är det fördel Hisingen i guldstriden! Båda målvakterna imponerade på ett för mig egentligen ganska oklart sätt och jag tycker även att Haris Radetinac gör en finfin insats.

Resten av omgången då? AIK gör en fin match och vinner äntligen. Helt rättvist. Spaningen var att Stefanelli gör en kanoninsats och att Guidettis avslut till 1-0 håller hög klass. Stefanelli hittar ytor mellan HIF:s backlinje och mittfält och fördelar bollar framåt. Han är så otroligt rörlig och är dessutom ofta inne och hugger i straffområdet. Guidettis avslut med vänsterfoten i bortre krysset är otroligt. Det kändes som att han hade kommit ur vinkel men en sekund senare borrar sig bollen in i krysset. Snyggt!

Ricardo Friedrich håller kalmarfansen på tårna. Inte EN. Inte TVÅ. Utan TRE gånger lämnar han målet och ger Elfsborg chansen att skjuta bollen i öppet mål. Nu slutade det väl för brassen och ett bra lag i form har ofta lite flyt. Nu tycker jag i och för sig att Kalmar vinner helt rättvist och spelar otroligt bra. Men, med sådana “brasilianska utflykter” hade de tre poängen kunnat bli noll. Nanasi imponerar i Kalmars offensiv och har bidragit precis på det sätt Kalmar hoppades på när de tog in honom. Kvick, spelskicklig och ständigt utmanande. Kalmar mot Hammarby i näst sista omgången kommer avgöra vilka som tar tredjeplatsen tror jag.

Hammarby mosar Varberg! Sällan har jag sett ett så bra Hammarby. Det hade kunnat stå 8-0 när Cifuentes väljer att byta ut några av sina bästa spelare. Bajen spelar snabbt, modigt och är det lag som kanske har högst högsta nivå. Men det som imponerar allra mest är ändå att Bajen har lyckats sätta en superstark defensiv som sällan ger bort något i onödan. Tränarteamet har gjort ett kanonjobb med en spelartrupp som har en stor potential. Bojanic var återigen grym och jag är helt säker på att Hammarby kommer att ha mycket glädje av både Joel Nilsson och Saidi i den framtiden. Varberg däremot måste vända skutan för att Degerfors inte ska hinna ikapp. Hur gör Jocke Persson det? Jo genom att satsa på sina fysiska spelare och spela på kontringar och fasta situationer. Precis som vanligt alltså. Däremot måste han få bort den pojklagsfotboll som visade sig på Tele2 senast. Kraften måste tillbaka.

Malmö borde så klart slå Värnamo hemma. Norrköping borde slå Mjällby hemma och Göteborg bör slå Sundsvall borta. Men fotboll är svårt. Om det vore enkelt hade alla de tre lagen som “borde” vunnit spelat på sina styrkor. De borde ha ett bollinnehav som osar självförtroende. Jag tycker att Riddersholm tagit fel väg med Peking. De borde utnyttja alla duktiga spelare de har och spela snabb, teknisk fotboll längs marken. De borde ta initiativet i matcherna och vara framåtlutade. Ge spelarna chansen att lyckas genom att spela på det sätt som skulle gynna dem. Det är fem matcher kvar att börja om på och sätta ett spel inför nästa säsong. Norrköping har ingen tid att spilla.

Hur slutade då seriefinalen 2008? Vi vann med 2-1. Jag gjorde två mål. Den känslan jag hade efter den matchen är svår att förstå för de som inte upplevt en liknande situation. Just då var jag oövervinnerlig.

Veckans “brassespark” – Ricardo Friedrich sparkade bollar åt både höger och vänster och hade kunnat ge Elfsborg tre mål. Kul att titta på men inte särskilt hälsosamt för lagkamrater och tränare.

Veckans “ansats” – Kika gärna lite extra på Peter Abrahamssons ansats till insparkarna. Lite oortodox. Kvicka fötter får ett nytt ansikte.

Veckans spelare – När man dominerar en seriefinal så blir man veckans spelare i min bok. Samuel Gustafsson hade nog samma känsla som jag efter seriefinalen 2008. Oövervinnerlig!

Håll det snyggt i kommentarer. Vi är alla människor och ord kan stärka och såra. Tänk er för. Vilka tar tredjeplatsen? Hinner Degerfors ifatt Varberg? Borde Norrköping spela mer possession och framåtlutat?

// Viktor

Låt mig förklara. Utan att veta exakt varför vissa byten genomfördes eller varför taktiken ändrades från 4-2-3-1 till 5-3-2 så sände dessa ändringar ändå signaler utåt. Byter man ut sina två mest kreativa spelare (Bojanic och Besara), dock ganska sent i matchen men ändå, mot Vagic och Sandberg för att sedan gå ner till en fembackslinje så tänker alla vi som tittar att Hammarby är nöjda med en poäng. Har jag fel? För mig är det helt oförståeligt! Vi pratar om stora, starka och dessutom välspelande Hammarby som har initiativet i matchen. Borde inte Hammarby ha växlat upp och gått på offensiven. Vill de inte ikapp Djurgården och Häcken?

Jag tror lite att det har med motståndet att göra. När MFF tar ut Knudsen och sätter in Christiansen (MFF går för att vinna matchen) sprider det sig en liten osäkerhet i Hammarby-lägret. Man har lite för mycket respekt för MFF. Visst, de är bra men inte bättre än Hammarby just nu. Jag tror dock ännu mer på att det har med vinnarkultur att göra. Malmö är absolut inte nöjda med att ligga fyra utan vill ikapp de lagen längst upp. De vill vinna för det brukar de göra. Hammarby brukar inte vinna. De vill säkra sin plats ut i de lägre europacuperna istället för att bli besvikna om de missar Champions League. Kan jag ha rätt?

I matchen imponeras jag av Pinas! Vilken spelare. Bollbehandlingen är grym och han är ständigt steget före motståndarna. Men vem gillar inte vänsterfotade mittbackar;-). Även Oliver Dovin får mig att småle lite inombords. Väldigt säker med fötterna och bra målvaktsspel. Om han fortsätter så här dröjer det inte länge förrän Janne Andersson ringer och vill ha med honom för att se och lära i landslagsdressen. Räddningen han gör på AC:s skott i slutet är ju fenomenal!

Djurgården gör ett huvudlöst agerande i matchen i Värmland (då menar jag inte Danielssons självmål för där användes huvudet ordentligt). Efter många matcher på kort tid där man presterat bra är det lätt att gå in i ett lite längre uppehåll och vara nöjd. Vilket man ska vara så klart. Men då är det också lätt att slappna av lite för mycket. Nu motsäger jag mig själv lite från föregående inlägg men jag tror att Djurgården har mått bra av den påtagliga anspänningen och stressen som har varit när matcherna har kommit tätt. Ofta är det just då huvudena inte orkar med. Dock verkar det nu snarare som att huvudena i Djurgården varvade ner lite väl mycket under ledigheten.

Förutom första fem-tio minuterna så är det Degerfors som får matchen dit de vill. Och nu är det lätt att säga att Djurgården var dåliga men det är ju faktiskt också så att det stod ett bra motståndarlag på andra sidan. Degerfors har inte förlorat på sex matcher om vi räknar in cupen. Då har de ändå mött Häcken, Djurgården, AIK och Mjällby. Med andra ord är det ett lag i form och som dessutom slåss för sin Allsvenska existens. Två komponenter som gör att Degerfors just nu är svårspelade. Sen är det ju kul när botten kan slå toppen ibland.

Kalmar trummar på. På Guldfågeln slogs HIF tillbaka relativt enkelt. Trots några kanonräddningar från Friedrich så var segern aldrig hotad. Nu tror jag på allvar att Kalmar kan knipa tredjeplatsen. Det kommer bli oerhört spännande att följa kampen i toppen. Alla som bryr sig om Allsvenskan har mycket att se fram emot de sista omgångarna! Skrabb fick äntligen göra mål och det är starkt av domaren att se att andra målet inte är offside. Domarna måste ju få lite beröm ibland också. Inte bara skäll.

Antonsson är seriens bäste spelare just nu. Vad vore Värnamo utan honom? Av Värnamos 29 mål har Antonsson gjort 19! Otroligt starkt av Marcus men lite oroande för Värnamo så klart. Om han försvinner blir det att bygga om helt. Nu är de oerhört beroende av honom.

Liksom Värnamo har Elfsborg nu fyra raka segrar. Det som under sommarmånaderna gick emot IFE går nu stolpe in. Inte mycket har ändrats i deras sätt att agera utan det handlar enligt mig bara om självförtroende. Undrar för mig själv om de har jobbat med mental träning på något sätt? Det är annars ett område som är nedprioriterat i fotbollsvärlden. Det skulle jag vilja ändra på!

Jag anser att Elfsborg är klart bättre än IFK i måndagsmatchen. Kvickare, aggressivare, vassare och smartare. 3-1 var ett rättvist resultat och fortsätter deras fina form kan även de blanda sig i fighten om europaplatserna! Vem trodde det för en månad sen? Bernhardsson och Baidoo leker fotboll för tillfället och jag beundrar Elfsborgs tålamod med Jimmy Thelin. Det hade varit lätt att tacka av honom efter många år när det nu verkade som att det hade kommit grus i maskineriet. Men återigen gjorde Elfsborg rätt.

AIK och Häcken får bara med sig en pinne var i sina matcher. Varberg borde ha vunnit över ett Häcken som saknade för många av sina viktiga spelare för att vara tillräckligt bra (men J—-R vad Sadiq är snabb förresten, otroligt!). AIK borde ha vunnit över Sirius men står där återigen med en besvikelse att hantera. Fy vad jobbigt det är när det går troll i ens fotbollsprestationer! Man gör allt man kan (kanske lite för mycket ibland) för att det ska vända. Men ibland behöver man en ordentligt turlig stolpe in för att man ska spåra in igen och vinna matcher. AIK behöver lite tur just nu.

Avslutningsvis vill jag nämna de tråkiga scenerna i Malmö efter matchen. Åt vilket håll är vi på väg? Är fotbollsläktaren en spegling av samhället i stort? Låt oss alla se till att istället göra arenorna till festlokaler där stämningen är intensiv, respektfull och kärleksfull. Hata inte på de andra lagen. Utan de andra lagen vore just DITT lag ingenting. Älska istället ditt eget lag gränslöst och skapa festen vi alla vill att fotboll ska vara. Hur svårt kan det vara?

Omgångens spelare – Pinas i Hammarby gör enligt mig en fläckfri insats både med och utan boll. Wow!

Omgångens “cykel” – Ortmarks cykelspark måste väl ändå vara årets mål så här långt? Trodde inte att han var så smidig.

Omgångens “nick” – I den hårda kampen mellan Danielsson och Moros Garcia vinner ändå Danielsson. En väl avvägd nick med precis rätt hastighet. Synd att det var i fel mål.

Håll det snyggt i kommentarerna. Samma sak gäller där som på arenorna. Diskutera och heja med respekt och kärlek. Saknar Hammarby vinnarkulturen? Kommer Elfsborg kunna ta upp kampen om Europa? Är Dovin en man för landslaget inom en snar framtid?