Seriefinal! Jag har spelat några genom åren. Eller jag har spelat EN närmare bestämt! En i exakt samma skede av säsongen som nu Djurgården mötte Häcken. 28/9 2008 i omgång 24 mötte vi i Kalmar Elfsborg på hemmaplan. Vi ledde serien och Elsborg var hack i häl. Precis som nu snackade media upp matchen som den som kan avgöra den slutliga tabellplaceringen och självklart är man spänd under hela veckan inför. DEN HÄR MATCHEN KAN AVGÖRA ALLT! Det är det enda folk pratar om på stan. Det är det enda man själv tänker på och sällan har man fått så många “Kom igen! Det här tar ni”-peptalks som då. Som spelare bygger man upp en känsla av att det är det viktigaste man någonsin ska göra. Med all rätt. Just där och då är just den matchen det viktigaste man har gjort i hela sitt liv. En emotionell berg-och-dalbana där spektrat går mellan att det känns underbart till att det bara är skräckfyllt. Sen kommer matchen.
Vilka ska fajtas? Vilka ska fly? I stunder som blir viktiga och ovissa är det alltid några spelare som ger upp innan stunderna ens kommit. Några blir passiva under matchen, medan andra slåss med näbbar och klor för att vinna den lilla fördelen som behövs i just de avgörande momenten. Med andra ord kan nästan vad som helst hända.
Djurgården mot Häcken. Seriefinal! Matchen börjar passivt och man ser att lagen känner på varandra. Jag är förvånad. Åtminstone ett lag brukar gå ut på planen och köra full fart från början. Så här i efterhand hade Djurgården mått bra av rivstarta. Nu lät de Häcken spela på sina styrkor. Bröderna Gustafsson var enorma. Den ena som spelfördelare med en grym blick och passningsfot. Den andra med sitt hotande positioneringsspel och bra teknik. Häcken är bättre än Djurgården och skulle kunna ha gjort både två och tre mål i den första halvleken. Häckens försvar sattes sällan på prov och kunde ganska enkelt styra bort en ibland för ensam Edvardsen.
Kopplat till det jag pratade om att fly tidigare så tycker jag att Djurgården är passiva och lite flyktbenägna under första halvlek. Precis som Häcken-spelarna fastslog efter matchen gav Djurgården Häckens skickliga spelare alldeles för mycket utrymme. Djurgården brukar vara bra på att vara aggressiva på rätt ställen av planen. Larsen kunde springa fritt och borde gjort ett mål till. Jeremejeff använde sin kropp för att fördela bollar och länka i anfallen. Häcken hittar det man kallar attraktiva ytor. Ytor som DIF borde täppt till eller varit mer aggressiva i.
Drömmen i en seriefinal är nog att låtas göra lite som man vill. Precis som Häcken fick. När Djurgården väl kommer upp så sker det oftast med ett inlägg som slutprodukt och då är det Finndell som är farlig. Han är jäkligt bra på att ställa frågor till sina motståndare och ta sig in i offensivt straffområde. Tungt avbräck om han blir borta en längre tid i detta skede av säsongen.
Andra halvlek blev tvärtom. Häcken går ner sig och Djurgården höjer sig. Vad som är hönan och ägget låter jag vara osagt men uppenbart är att djurgårdstränarna har höjt rösten i pausen. Ofta blir det ju så när man helt plötsligt inte längre har något att förlora. Då vågar man igen. Man måste gå framåt och ta initiativ. Istället för rädsla infinner sig en frihetskänsla. Man säger ibland att det svåraste i hockey är att leda med 3-0. Det är så klart inte sant, men jag antar att man då menar att det laget som leder slappnar av och slutar hänge sig åt att skydda sitt mål och att det andra laget får frihetskänslan jag nyss pratade om. Djurgården hade kunnat kvittera men Häcken vinner ändå till slut rättvist. Nu är det fördel Hisingen i guldstriden! Båda målvakterna imponerade på ett för mig egentligen ganska oklart sätt och jag tycker även att Haris Radetinac gör en finfin insats.
Resten av omgången då? AIK gör en fin match och vinner äntligen. Helt rättvist. Spaningen var att Stefanelli gör en kanoninsats och att Guidettis avslut till 1-0 håller hög klass. Stefanelli hittar ytor mellan HIF:s backlinje och mittfält och fördelar bollar framåt. Han är så otroligt rörlig och är dessutom ofta inne och hugger i straffområdet. Guidettis avslut med vänsterfoten i bortre krysset är otroligt. Det kändes som att han hade kommit ur vinkel men en sekund senare borrar sig bollen in i krysset. Snyggt!
Ricardo Friedrich håller kalmarfansen på tårna. Inte EN. Inte TVÅ. Utan TRE gånger lämnar han målet och ger Elfsborg chansen att skjuta bollen i öppet mål. Nu slutade det väl för brassen och ett bra lag i form har ofta lite flyt. Nu tycker jag i och för sig att Kalmar vinner helt rättvist och spelar otroligt bra. Men, med sådana “brasilianska utflykter” hade de tre poängen kunnat bli noll. Nanasi imponerar i Kalmars offensiv och har bidragit precis på det sätt Kalmar hoppades på när de tog in honom. Kvick, spelskicklig och ständigt utmanande. Kalmar mot Hammarby i näst sista omgången kommer avgöra vilka som tar tredjeplatsen tror jag.
Hammarby mosar Varberg! Sällan har jag sett ett så bra Hammarby. Det hade kunnat stå 8-0 när Cifuentes väljer att byta ut några av sina bästa spelare. Bajen spelar snabbt, modigt och är det lag som kanske har högst högsta nivå. Men det som imponerar allra mest är ändå att Bajen har lyckats sätta en superstark defensiv som sällan ger bort något i onödan. Tränarteamet har gjort ett kanonjobb med en spelartrupp som har en stor potential. Bojanic var återigen grym och jag är helt säker på att Hammarby kommer att ha mycket glädje av både Joel Nilsson och Saidi i den framtiden. Varberg däremot måste vända skutan för att Degerfors inte ska hinna ikapp. Hur gör Jocke Persson det? Jo genom att satsa på sina fysiska spelare och spela på kontringar och fasta situationer. Precis som vanligt alltså. Däremot måste han få bort den pojklagsfotboll som visade sig på Tele2 senast. Kraften måste tillbaka.
Malmö borde så klart slå Värnamo hemma. Norrköping borde slå Mjällby hemma och Göteborg bör slå Sundsvall borta. Men fotboll är svårt. Om det vore enkelt hade alla de tre lagen som “borde” vunnit spelat på sina styrkor. De borde ha ett bollinnehav som osar självförtroende. Jag tycker att Riddersholm tagit fel väg med Peking. De borde utnyttja alla duktiga spelare de har och spela snabb, teknisk fotboll längs marken. De borde ta initiativet i matcherna och vara framåtlutade. Ge spelarna chansen att lyckas genom att spela på det sätt som skulle gynna dem. Det är fem matcher kvar att börja om på och sätta ett spel inför nästa säsong. Norrköping har ingen tid att spilla.
Hur slutade då seriefinalen 2008? Vi vann med 2-1. Jag gjorde två mål. Den känslan jag hade efter den matchen är svår att förstå för de som inte upplevt en liknande situation. Just då var jag oövervinnerlig.
Veckans “brassespark” – Ricardo Friedrich sparkade bollar åt både höger och vänster och hade kunnat ge Elfsborg tre mål. Kul att titta på men inte särskilt hälsosamt för lagkamrater och tränare.
Veckans “ansats” – Kika gärna lite extra på Peter Abrahamssons ansats till insparkarna. Lite oortodox. Kvicka fötter får ett nytt ansikte.
Veckans spelare – När man dominerar en seriefinal så blir man veckans spelare i min bok. Samuel Gustafsson hade nog samma känsla som jag efter seriefinalen 2008. Oövervinnerlig!
Håll det snyggt i kommentarer. Vi är alla människor och ord kan stärka och såra. Tänk er för. Vilka tar tredjeplatsen? Hinner Degerfors ifatt Varberg? Borde Norrköping spela mer possession och framåtlutat?
// Viktor