Landon Donovans matchtröja

När dagen för uttagningen kom visste jag att jag skulle bli uttagen. Så spännande var det. Kalmar FF hade blivit meddelade i förväg om min uttagning och hade så klart upplyst mig om att jag skulle packa mina väskor för att dra till USA och Costa Rica. Vilken lycka! Det var ju hur stort som helst att bli uttagen till det Allsvenska-landslaget. Samtidigt blev jag nervös. Inte för att spela fotboll utan för att jag inte kände någon annan som var uttagen. Jag har varit en trygghetsjunkie som behövt ordning och reda runt mig. Mitt kontrollbehov och behov av trygghet har många gånger stjälpt mig när det kommer till mina prestationer. När jag var uttagen i Smålandslaget (landskapslaget) i ung ålder lyckades jag sällan bra. Ingen jag kände blev uttagen och jag hade en oroskänsla varje gång jag skulle åka på ett uttagningsläger. Inte för fotbollen som sagt, utan för allt runt omkring. Samtidigt ville jag inget hellre än att prestera bra och på så vis var det aldrig ett alternativ att inte åka dit. Men jag lyckades sällan så bra som jag hade hoppats.

Nu var jag hur som helst på väg till USA och Costa Rica. På flygplatsen i Köpenhamn mötte jag upp Daniel Andersson, Behrang Safari och några till. Vi skulle flyga till Tyskland och möta upp resten av laget för att sedan ta oss vidare västerut. Ditvägen kantades av sköna flygstolar och god mat. Jag satt framför Suleyman Sleyman (eller Suulo Vattovaara som Lagerbäck råkade säga under samlingen) och Fredrik Stoor och livet hade gått från att kännas oroligt till att kännas rätt bra. Detta kunde kanske bli njutbart till och med. När vi bytte flyg i Texas för att ta oss vidare till Costa Rica gick några spelare fel och missade connection-flyget. Wiland, Holmén och Ishizaki går mot fel San José. Om det hade hänt mig hade jag lika gärna kunnat åka hem direkt. Mina prestationer hade varit körda då.  All cred till de tre som lyckas slå bort skammen och bara köra på.

Efter att flygvärdinnorna på flyget mot Costa Rica frågat om Andreas Dahls nummer och de tre borttappade resenärerna slutit upp med oss andra landar vi på ett hotell i San Jose. Vi får knappt gå ut. Folk bör vara lite rädda sägs det. Jag delar rum med Behrang Safari och vi blir uppskrämda så pass att vi knappt vågar titta ut från fönstret. Nu är jag evigt tacksam att jag fick dela rum med Behrang för han är en av de mest underbara människor jag någonsin lärt känna. Helt fantastisk! Vi blev ett stöd för varandra på den här turnén. Han gjorde det sociala mer lätthanterligt för mig och mina prestationer blev bättre och bättre under de dagarna vi var borta. Matchen jag spelade mot USA i Carson var min första landskamp. Den gick skitbra! Stolt som en tupp kom jag åter till Sverige. En landskamp i bagaget, några nya vänner på kontot och en stor erfarenhet rikare. Dessutom fick jag Landon Donovans matchtröja. Det tyckte jag var skithäftigt!

Nu när Janne presenterade truppen var det en del överraskningar och en del väntade namn. Målvakterna var väntade. Jag gillar dessutom uttagningen av Noah Persson och André Boman. De har presterat bra och det ska bli kul att se dem i den lite tuffare miljön. Victor Eriksson var ändå en överraskning. Likaså Joe Mendes. Mendes ser jag potentialen i och kan bli spännande. Jag hade hellre sett Johan Karlsson som presterat väldigt bra i Kalmar FF och är en spännande spelare för framtiden. Dessutom anser jag att Lagerbielke borde fått chansen efter sin fina höst. Han har något som sprider lugn runt omkring sig. Den egenskapen ska man verkligen inte underskatta.

Mittfält och anfall då? Där hade jag inte velat ta bort någon alls egentligen. En bra uttagning. Däremot hade jag kunnat tänka mig att lägga till några till som skulle kunna prestera bra och som kan bidra. Magnus Eriksson så klart. IFK Göteborgs Hussein Carneil tror jag hade passat toppenbra in bland de andra spelarna som blev uttagna. Han har teknik, fart och insikt nog att prestera bra även på den lite högre nivån. Slutligen hade jag tagit ut Antonsson. Trots hans ålder tycker jag att han skulle kunna få visa upp sig på nästa nivå. Folk pratade om att Guidetti och Edvardsen inte fick plats i truppen. Enligt mig är det helt rätt att de får stanna hemma. De är bra så klart men i ärlighetens namn är det konstigare då att Antonsson inte är med. Hade Antonsson spelat i ett Stockholmslag hade det skrivits annorlunda i pressen.

Det ska även sägas att det är svårt att prestera i början av januari, efter semestern och tillsammans med nya lagkamrater. Ändå har man stora förhoppningar om bra spel och bra individuella prestationer. Motståndarna Finland och Island sitter i samma sits och är i grunden aningen sämre än svenskarna.

Hur som helst vet ni nu att det är så mycket mer än bara fotbollskunnandet som spelar in när det kommer till att prestera. Ett enkelt välkomnande och vänligt “hej” kan kanske vara skillnad på fiasko och succé.

Vad tycker ni om uttagningen? Saknas några fler namn?

// Viktor