Första träningsmatchen

Grejen är ändå den att fans och media har förväntningar på så väl lag som individ och ofta längtar supportrarna minst lika mycket som spelarna till den där träningsmatchspremiären. Säkert mer. Därför haussas den upp en aning och folk vill se hur lagets form har bevarats, hur nyförvärven “ser ut”, om någon oväntad spelare verkar ta chansen i år och om tränaren ändrar eller utvecklar något. Ofta är första matchen en besvikelse för de flesta inblandade. Man hade hoppats på mer helt enkelt. Eller om det är så att det blir tvärtom och laget presterar skitbra, då är de SM-guldskandidater. Nyanserna kan vara svåra ibland. Det jag vill säga är att det hinner hända väldigt mycket under världens längsta försäsong och att januari är sällan den månad man presterar som bäst.

I AZ spelade vi alltid första träningsmatchen mot ett regionalt ihopplockat lag. Det var alltid storpublik på en mysig idrottsplats någonstans bland Nederländernas alla åkrar. Ihopplocket kom väldigt ofta supertaggade medan vi hade mjölksyra upp till tänderna innan matchen ens börjat. Vi lyckades ofta besegra det här laget, som var oerhört tekniskt skickliga, men det satt ofta långt inne. Flera gånger var det oavgjort fram tills slutminuterna då de andra laget tröttnade och vi kunde avgöra. Jeffrey Gouweleeuw som numera är lagkapten i Augsburg hade värvats in inför en säsong och jag har sällan hört en spelare få mer skäll än han efter just den här första matchen. Allt gick fel. Men under säsongen som följde var han vår absolut bäste spelare. Så vänta med att dra era slutsatser om prestationer och nyförvärv tills serien närmar sig. Då ska det blixtra till!

Kalmar fick storstryk av danska jumbon Lyngby. Inte alls enligt plan misstänker jag. Med nya tränare, ny taktik och tunga ben kan det lätt bli lite halvtaskigt i början. Inga stora slutsatser behöver dras ännu gällande KFF. Mjällby slog tämligen enkelt Olymic med 1-0. Patrik “Bagarn” Rosengrens pojk Otto blev ende målskytt. Som jag skrivit innan tycker jag att han är spelaren att ha koll på i Mjällby i år. Efter förra årets debutsäsong med massa erfarenhet i bagaget kan det bli ett kul år för unge herr Rosengren.

Precis som lagen nämnda ovan bytte AIK hela laget i paus. Det gillar jag. Alla ska spela i början och varje minut av matchspel kan vara viktig när cupen snart drar igång. Vad jag förstod det som så hade AIK inga större problem mot Sollentuna egentligen. Nyförvärvet Modesto imponerade och Durmaz gjorde mål. Kul och viktigt för dessa två i jakten på startplatser. Hammarby förlitade sig på Besara när de vände underläge till vinst. När spelarflykten verkar vara färdig så inser man hur mycket Nahir Besara kommer att betyda för detta Hammarby. Poängspelare som Bajen behöver nu mer än någonsin.

HBK fick storspö av Öster. Öster är enligt mig kandidat att gå upp till Allsvenskan men att HBK ska förlora med 0-4 på hemmaplan känns inte förtroendeingivande. Men som sagt tidigare; det är farligt att dra slutsatser efter en kall och disig januarimatch. MFF slog Randers vilket på flera sätt är starkt eftersom mycket är nytt i Skånelaget. Man är ju nyfiken på hur Rydström förändrar laget och hur lång tid det tar. Häcken vann och gjorde många mål som vanligt. Förresten hoppas jag så att det går bra för Jeremejeff i Grekland. Han förtjänar det. Likaså Antonsson som flyttar till Saudi. Förmodligen pengar som är väldigt intressanta för någon över 30. Hur som helst är dessa herrar ett tapp för Häcken respektive Värnamo.

Säsongen är igång och cupspelet närmar sig snabbare än man tror. Det är som Nanne alltid sa: “den närmaste vägen ut i Europa”. Lagen borde verkligen satsa allt för att ta hem pokalen. Just detta år känns det som att AIK och Malmö är de som hungrar mest efter den där pokalen. De vill ut i Europa och kriga med större lag. Ett år utan europaspel skulle nog svida i Malmö när de nu har varit där i så många år. Hur som helst, jag tror att Elfsborg tar hem cupen i år. Efter deras cupfiasko förra året är jag säker på att de kommer att komma väl förberedda.

Slänger in ett litet extra stycke här om AIK:s värvning av Fischer. Jag har mött Viktor Fischer ett antal gånger. Det ska sägas att jag inte har sett honom spela på flera år men kan han nå i närheten av de toppar han hade i Ajax så är det ett otroligt bra nyförvärv. När han presterade som bäst var det hög internationell nivå. Förmodligen har väl något gått lite i fel riktning eftersom han väljer spel i Allsvenskan och AIK. Men all cred till AIK som tar en liten chansning med en sådan typ av spelare. Kul!

Hur såg era lag ut i premiärmatchen? Vilka spelare tror ni kommer att glänsa hos er i år? Vad är ert Kamikaze-tips gällande cupen?

// Viktor

Om man kollar på hur spelarnas prestationer ökade deras chanser att närma sig det “riktiga” landslaget skulle jag säga att det är målvakternas positioner som stärkts. Framför allt var det Widell Zetterström och Wahlstedt som fick visa vad de går för. Dovin hade oturen att inte sättas i spel riktigt. Tredje-målvaktspositionen efter Olsen och Nordfeldt är vidöppen och dessa tres prestationer i klubblagen kommer vara avgörande vem som får hänga på de stora grabbarna. Fördel Wahlstedt just nu då han varit med tidigare.

Utespelarna som visade sig vara på en nivå högre än de andra var egentligen bara två skulle jag säga. Samuel Gustafsson var bäst. Hjalmar Ekdal strax därefter. Bakom dem var det några som ändå visade framfötterna. Ayari stack ut och Noah Persson är en liten bubblare. Kurtulus har gjort landskamper redan och kommer säkert bli selekterad framöver om han fortsätter prestera i Hammarby. Sen är det inte alls säkert att de spelare som är längst fram nu är det om fem månader. Jag själv ansågs knappt hålla måttet på Januari-turnén men ändå var det jag som stod där i det riktiga landslaget några månader senare.

Förresten, hur konstigt är det inte att en förbundskapten får vara från ett annat land än det de representerar? Om det är ett lag som representerar en nation borde väl rimligtvis tränaren också ha samma nationalitet. Lagerbäck på Island i all ära men jag anser att en belgare ska leda Belgien, en polack Polen o.s.v. Det är säkert toppen ur en PR-synpunkt att Gerrard är på väg att ta över Polen men för mig blir det bara konstigt. Ett landslag ska vara de bästa spelarna ett land har och ledas av en inhemsk coach som landets fotbollsförbund utsett.

Nu drar de Allsvenska lagens träningsmatcher igång och det händer saker i de Allsvenska klubbarna. Nalic från Malmö till Hammarby. Jag tror det är bra för Nalic att komma till en ny klubb. Jag vill inte påstå att han kört fast i MFF men ett miljöombyte kan göra honom gott. Dessutom tror jag att hans kvaliteter kan passa utmärkt in i Hammarbys sätt att spela. Han är bra på att hitta ytor högt upp i plan och bra på att ta sig in i straffområdet. Det kan bli bra för båda parter.

Annars är jag lite orolig för Hammarby. Nu har även Sandberg och Andersen lämnat. Lägg till Magyar på det. Trots lite mindre speltid har de kvaliteter som gör truppen starkare. De kostar säkert en del pesetas så det går inte att behålla dem ur den synpunkten men Hammarby behöver få in några bra spelare! Tankovic, Antonsson och även Carlén från Degerfors skulle vara bra för laget tror jag.

AIK fortsätter värva starkt. Durmaz är en otroligt skicklig spelare med mycket rutin. Har han drivet att visa vad han går för är det en kanonvärvning. Trots den smärtsamma förlusten av Stefanelli anser jag att AIK gjort ett kanonfönster. Bra spelare som vill spela fotboll som är anfallsinriktad. Brännström ler nog lite när han går till kontoret på morgnarna.

Levi lämnar för Puskas Academy. Kul med ett annorlunda äventyr och jag har sett laget spela vid flera tillfällen på olika träningsläger. Levi kommer säkert passa bra in i den bollhållande fotbollen som de försöker spela. Men frågan jag ställer mig istället hur attraktivt IFK Norrköping är för spelare? Flera bra spelare lämnar och just nu är det tunt på nyförvärv av kvalitet. Har förra årets dåliga prestationer avskräckt spelare från att skriva på? Som jag skrivit tidigare så spelade Peking ganska defensivt och räddhågset. Även om jag tror att det kommer vända nu på försäsongen så känns det som att spelare inte är jättesugna på att spela i Östergötlands bästa lag. Vi får se om jag har fel och det trillar in några fina förvärv.

Taha Ali och Derek Cornelius är enligt mig två bra spelare som Rydström kommer ha mycket nytta av. En vänsterfotad mittback med både timing och fart är precis vad MFF behöver. Efter att ha kikat på honom i några matcher är jag övertygad om att han kommer att prestera på en hög nivå i Malmö. Sen är det alltid avhängt på hur väl man synkar med den bredvid sig och hur man trivs i gruppen. Inget kan tas för givet men grundförutsättningarna för succé finns där definitivt. Likaså med Ali. Jag sa förra året att om han bara lär sig skjuta ordentligt så är det en spelare som kommer producera många poäng. Dessutom jobbar han hårt och är en lagspelare. Intressant värvning enligt mig.

Lagen längre ner i näringskedjan (Hamlstad, Varberg, BP, Värnamo och Degerfors) får nöja sig med att värva från lägre divisioner. Det är alltid ovisst. Svårigheten ligger i att se hur väl dessa spelare kan anpassa sig till ett högre tempo och en högre kvalitet på motspelarna. Mest intresserad är jag av Halmstads nyförvärv som har presterat bra på lägre nivåer. Granath och Mohammed är ju målgörare och de växer inte på träd. Kan de göra livet surt för försvarare även i Allsvenskan?

I veckan som kommer börjar många av lagen spela matcher. Även om man inte kan dra för stora slutsatser av första träningsmatchen så är det alltid intressant att se hur lagen angriper matcherna. Ofta kan man i alla fall se hur lagen har tänkt sig att spela. Nu är det snart igång igen och det ska bli väldigt kul att få följa lagen i matchspel igen. 2023 kommer bli ett kanonår för allsvenska supportrar.

Vad tycker ni om att förbundskaptener får vara från ett annat land? Vilka tror ni Hammarby värvar? Har jag rätt om Norrköping?

// Viktor

Mycket fokus har annars legat på avsked under veckan som gått. Nabil Bahoui är besviken över att inte få förlängt. Eftersom jag inte vet alla detaljer är det svårt att dra för stora slutsatser om uppbrottet men enligt mig är det en spelare som AIK hade mått bra av att behålla. Han bidrar med fart och teknik och en spelstil som är avig. Han har bra skott och är bra i huvudspelet. Helt enkelt är det en spelare som kan göra skillnad i en enskild match. Sådana växer absolut inte på träd. Sen är det ju så att jag inte vet hans löneanspråk och krav. Den sammantagna bilden kanske kostade mer än den smakade för klubben. Och är det en sak som vi lärt oss av hela Ronaldo-soppan så är det att en spelare aldrig är större än klubben.

Jo-Inge Berget-situationen är snarlik. Däremot är jag rätt säker på att det kostar mer än det smakar i just detta fall. MFF behöver föryngra och få lite löneutrymme till omstrukturering. Då blir det svårt att hitta rum för Berget. Jag tycker Berget gör mycket bra i matcherna och har en vinnarskalle och en spelstil som alltid bidrar till att laget kan prestera lite bättre. Tråkigt för Berget att inte få stanna men fotbollen är ibland brutal, den ena dagen duger man för att på nästa inte längre vara önskvärd.

Själv var jag utsatt för en liknande situation i AZ. Min stora barndomsidol Marco Van Basten tog över som tränare och det stod ganska tidigt klart att jag inte var en del av hans planer. Det som skiljde sig från fallen ovan var att jag stod under kontrakt. Från att ha spelat varenda minut gick jag till att träna med reserverna. Initialt var det supertungt och jag drog alla möjliga vitsar om att det var orättvist, felaktigt och att alla tränare var okunniga. Självförsvaret slog in. Efter två dagar insåg man dock att det inte hjälper att gnälla eller tycka synd om sig själv. Ju längre man låter de känslorna styra desto tydligare blir det för tränarna att de har gjort rätt. Med andra ord fanns bara ett alternativ. Borra ner huvudet, ner i gruvan och köra extra hårt. Jag jobbade mig tillbaka och bevisade min förmåga. Jag spelade inte varenda match men jag kom en lång bit från att ha tränat med reserverna. Ibland är det nästan sådana saker man är mest stolt över i karriären, att man inte gav upp och att man lyckades ta sig tillbaka från ett aningen hopplöst läge.

Landslaget då. Första matchen på Januari-turnén är färdigspelad. Den var så klart extra intressant för mig som följer Allsvenskan på nära håll. Sverige gör en bra match. Precis som de sa i studion händer det inget extraordinärt men det är precis så här jag vill se ett svenskt landslag. Hårt jobbandes tillsammans där alla tar ansvar. Då ges möjlighet för vissa offensiva spelare att kunna prestera bättre individuellt. Till exempel Yasin Ayari och Zeidan. Båda två jobbade hårt i matchen och satt ihop med sina lagkamrater defensivt. När Sverige sen tar bollen så är de nära sina lagkamrater och kan på så vis utnyttja sina kvaliteter på ett bra sätt. Väldigt få spelare är nämligen bra isolerade.

Många svenska spelare blev nog ännu mer intressanta i Jannes ögon efter matchen. De som är närmst de riktiga landslaget är dock de som redan varit där. Samuel Gustafsson och Hjalmar Ekdal. Båda utstrålade pondus och självsäkerhet. Jag har klagat lite på Samuels defensiv under säsongen men jag tycker att den har varit väldigt bra i de två landskamperna jag tittat på. Kul att man kan ha fel åt rätt håll om ni förstår vad jag menar?

I ett längre perspektiv är jag tämligen säker på att Hugo Larsson kommer att bli en startspelare i vårt A-landslag. Oerhört skicklig med boll och placeringssäker utan. Han spelar med en mognad som påminner lite om min lillebror när han kom fram. Eller Kim Källström för den delen. Hugo förstår helheten och det är inte många som gör i den åldern. Två andra som skulle kunna ta steget är Ayari och Noah Persson. Båda har bra fart under benen och är frejdiga. De behöver skala bort lite juniormisstag och värdera situationer lite bättre. Precis som jag tycker att Hugo Larsson gör bra. Persson överraskar lite på mig måste jag säga och det är väl bara en tidsfråga innan större klubbar rycker i honom ordentligt.

Torsdagens match blir även den intressant. “De andra” spelarna skulle få chansen och det är flera man är nyfiken på att se. Asoro är fylld av självförtroende och spelar bra. Jag hoppas han kan ta för sig och bidra med sina kvaliteter. Nanasi och Calle Gustafsson har gjort oerhört starka prestationer i Kalmar och det blir intressant att se om de klarar av att ta med sig det in i en ny miljö. En miljö som är hårdare bevakad och sätter större press. På så vis är det ett test för spelare som kommer från mindre klubbar i Allsvenskan. Till exempel är ju MFF- och AIK-spelarna vana vid tuffa yttre krav och nära bevakning. Varberg, Mjällby och Kalmar har inte riktigt samma miljö och det kan kännas lite skrämmande när man inte är van.

Till sist vill jag hylla Janne Andersson och teamet lite. Efter många tuffa resultat och mycket kritik kändes det som att halva Sverige tyckte det var dags för Janne att kliva av. Ändringarna i spelsättet slog inte så väl ut och då är det starkt att kunna analysera läget, ta ett steg tillbaka och faktiskt inse att vi ska göra det vi är bra på och inget annat. Sverige vill vara ett spelförande lag och om vi ska kunna bli det på riktigt kommer Janne behöva tid att bygga om. Den tiden verkar inte någon svensk supporter vara villig att ge Janne. Med andra ord finns det grovt räknat två alternativt: bygga om och kanske initialt få lite sämre resultat eller återgå till det framgångsrecept vi levt på i många år med en oerhört solid defensiv där vissa spelare får chans att glänsa inom ramarna för den taktiska grunden. Det senare alternativet är just nu bättre och det är starkt an tränarna att kunna återta det sättet med delvis nya spelare.

Nu ser vi fram emot torsdagen!

// Viktor

När man kommer som nyförvärv till ett lag är det väldigt många intryck som ska bearbetas. Nervositeten som väller upp i en precis innan man går in på sin nya arbetsplats är inte angenäm. Man undrar vilken roll man får i omklädningsrummet och om det finns någon som kanske kan ta hand om en lite initialt (samtidigt gäller det att försöka ta den plats man vill ha). Fotbollen i sig ger sällan någon ångest eftersom alla redan vet vad man går för och vilka kvaliteter man besitter. Det sociala är alltid det svåra. Eller det kanske bara är jag som känner så? Sen talar jag av erfarenhet när jag säger att fotbollsmiljön är underbar att komma in till i vilket omklädningsrum man än hamnar. I alla jag har kommit till och varit i har de varit både höga och låga skojigheter blandat med ett härligt och intensivt fokus på fotboll. Ofta oroar man sig alltså i onödan då man efter en vecka i den nya miljön känner sig mer än hemmastadd.

Första gången jag blev uttagen till A-landslaget var jag nervös på riktigt. Nu pratar jag inte om januariturnén utan det riktiga landslaget. Spelare man tidigare bara sett på tv skulle man nu för första gången träffa. Zlatan, Henke Larsson och Kim Källström var alla toppnamn som man hade en otrolig respekt för. Som tur var kom jag till hotellet i Stockholm först av alla (ni vet att det bara går ett plan från Kalmar ut i världen varje dag och då kommer man fram när man kommer fram). Jag var där så tidigt så jag kunde hjälpa Roger-materialare att packa upp kläder och på så vis lära känna honom lite mer. Skönt! Sen trillade de andra in en efter en. Petter Hansson kom först och var så sugen på kebab att han frågade mig efter cirka fem minuter om vi skulle gå till gatuköket på andra sidan gatan och slänga i oss en tallrik. Så var den isen bruten och jag kände mig genast välkommen.

Man bygger upp någon form av falsk oro för saker. Det visade sig så klart att alla spelare är vanliga människor som försöker skapa en trevlig stämning. Zlatan och Henke berömde mig för mitt spel på planen omgående och det enda i social väg som stressade upp mig var en händelse som skedde när vi stod i hissen på väg ner till middagen. Min bror hade tidigare i veckan varit lite arg på de allsvenska domarna och menade i ett blogginlägg att Henke Larsson fick fördelar bara för att han var den han var (om det stämde låter jag vara osagt). Hur som helst står vi i hissen ner till middagen när Zlatan säger till Henke: “känner du hans brorsa eller?”. Mitt hjärta började bulta extra hårt för det är klart att det kan bli lite obekvämt om Henke skulle få för sig att gå igång på den kommentaren! Tanken bakom den kommentaren vet jag inte men jag vet att Henke genast slog hål på Zlatans förhoppningar om att skoja lite med den nye. Henke sa bara: “Ja och han är nästan lika bra som sin bror”.

Nu är det dags för januariturné igen. Många tycker att den är ointressant. Utifrån kanske den är det, men är du uttagen så inser du att det finns en nivå till som du gärna vill nå. Turnén skapar motivation till spelare att jobba ännu hårdare och det är någonstans där ännu större drömmar föds. I alla fall var det så för mig. Jag insåg att jag behöver lägga i en växel till om jag ska kunna få spela i det riktiga landslaget. Om jag skulle nå en större liga. Jag hoppas att många av de som är uttagna nu får liknande motivation och minst lika stora drömmar som jag fick i januari 2008.

I övrigt då. Malmö gör en stor förändring då Georgson blir teknisk chef och Daniel tar över som sportchef. En bra lösning som bygger på en mindre lyckad placering av Georgson 2022. Spännande både på kort och lång sikt. IFK Göteborg värvar Hagen från Norge. En bra värvning sett till både kvalitet och ålder. Väisinen går till USA och Elfsborg gör bra med pengar och har bra back-up. MFF släpper Berget och trots att han har gjort så mycket för klubben ger avskedet både lite löneutrymme och chans för andra att ta plats. Slutligen vill jag hylla Mjällbys presentation av Alexander Johansson. Dels för att det är en bra spelare som kommer passa utmärkt in i Mjällby, men framför allt för den otroliga videon som kungör värvningen. Om ni inte sett den så ta en kik. Väl värd några minuter av ditt liv.

Gott nytt år!

// Viktor