Han kommer starta i "det riktiga" landslaget

Mycket fokus har annars legat på avsked under veckan som gått. Nabil Bahoui är besviken över att inte få förlängt. Eftersom jag inte vet alla detaljer är det svårt att dra för stora slutsatser om uppbrottet men enligt mig är det en spelare som AIK hade mått bra av att behålla. Han bidrar med fart och teknik och en spelstil som är avig. Han har bra skott och är bra i huvudspelet. Helt enkelt är det en spelare som kan göra skillnad i en enskild match. Sådana växer absolut inte på träd. Sen är det ju så att jag inte vet hans löneanspråk och krav. Den sammantagna bilden kanske kostade mer än den smakade för klubben. Och är det en sak som vi lärt oss av hela Ronaldo-soppan så är det att en spelare aldrig är större än klubben.

Jo-Inge Berget-situationen är snarlik. Däremot är jag rätt säker på att det kostar mer än det smakar i just detta fall. MFF behöver föryngra och få lite löneutrymme till omstrukturering. Då blir det svårt att hitta rum för Berget. Jag tycker Berget gör mycket bra i matcherna och har en vinnarskalle och en spelstil som alltid bidrar till att laget kan prestera lite bättre. Tråkigt för Berget att inte få stanna men fotbollen är ibland brutal, den ena dagen duger man för att på nästa inte längre vara önskvärd.

Själv var jag utsatt för en liknande situation i AZ. Min stora barndomsidol Marco Van Basten tog över som tränare och det stod ganska tidigt klart att jag inte var en del av hans planer. Det som skiljde sig från fallen ovan var att jag stod under kontrakt. Från att ha spelat varenda minut gick jag till att träna med reserverna. Initialt var det supertungt och jag drog alla möjliga vitsar om att det var orättvist, felaktigt och att alla tränare var okunniga. Självförsvaret slog in. Efter två dagar insåg man dock att det inte hjälper att gnälla eller tycka synd om sig själv. Ju längre man låter de känslorna styra desto tydligare blir det för tränarna att de har gjort rätt. Med andra ord fanns bara ett alternativ. Borra ner huvudet, ner i gruvan och köra extra hårt. Jag jobbade mig tillbaka och bevisade min förmåga. Jag spelade inte varenda match men jag kom en lång bit från att ha tränat med reserverna. Ibland är det nästan sådana saker man är mest stolt över i karriären, att man inte gav upp och att man lyckades ta sig tillbaka från ett aningen hopplöst läge.

Landslaget då. Första matchen på Januari-turnén är färdigspelad. Den var så klart extra intressant för mig som följer Allsvenskan på nära håll. Sverige gör en bra match. Precis som de sa i studion händer det inget extraordinärt men det är precis så här jag vill se ett svenskt landslag. Hårt jobbandes tillsammans där alla tar ansvar. Då ges möjlighet för vissa offensiva spelare att kunna prestera bättre individuellt. Till exempel Yasin Ayari och Zeidan. Båda två jobbade hårt i matchen och satt ihop med sina lagkamrater defensivt. När Sverige sen tar bollen så är de nära sina lagkamrater och kan på så vis utnyttja sina kvaliteter på ett bra sätt. Väldigt få spelare är nämligen bra isolerade.

Många svenska spelare blev nog ännu mer intressanta i Jannes ögon efter matchen. De som är närmst de riktiga landslaget är dock de som redan varit där. Samuel Gustafsson och Hjalmar Ekdal. Båda utstrålade pondus och självsäkerhet. Jag har klagat lite på Samuels defensiv under säsongen men jag tycker att den har varit väldigt bra i de två landskamperna jag tittat på. Kul att man kan ha fel åt rätt håll om ni förstår vad jag menar?

I ett längre perspektiv är jag tämligen säker på att Hugo Larsson kommer att bli en startspelare i vårt A-landslag. Oerhört skicklig med boll och placeringssäker utan. Han spelar med en mognad som påminner lite om min lillebror när han kom fram. Eller Kim Källström för den delen. Hugo förstår helheten och det är inte många som gör i den åldern. Två andra som skulle kunna ta steget är Ayari och Noah Persson. Båda har bra fart under benen och är frejdiga. De behöver skala bort lite juniormisstag och värdera situationer lite bättre. Precis som jag tycker att Hugo Larsson gör bra. Persson överraskar lite på mig måste jag säga och det är väl bara en tidsfråga innan större klubbar rycker i honom ordentligt.

Torsdagens match blir även den intressant. “De andra” spelarna skulle få chansen och det är flera man är nyfiken på att se. Asoro är fylld av självförtroende och spelar bra. Jag hoppas han kan ta för sig och bidra med sina kvaliteter. Nanasi och Calle Gustafsson har gjort oerhört starka prestationer i Kalmar och det blir intressant att se om de klarar av att ta med sig det in i en ny miljö. En miljö som är hårdare bevakad och sätter större press. På så vis är det ett test för spelare som kommer från mindre klubbar i Allsvenskan. Till exempel är ju MFF- och AIK-spelarna vana vid tuffa yttre krav och nära bevakning. Varberg, Mjällby och Kalmar har inte riktigt samma miljö och det kan kännas lite skrämmande när man inte är van.

Till sist vill jag hylla Janne Andersson och teamet lite. Efter många tuffa resultat och mycket kritik kändes det som att halva Sverige tyckte det var dags för Janne att kliva av. Ändringarna i spelsättet slog inte så väl ut och då är det starkt att kunna analysera läget, ta ett steg tillbaka och faktiskt inse att vi ska göra det vi är bra på och inget annat. Sverige vill vara ett spelförande lag och om vi ska kunna bli det på riktigt kommer Janne behöva tid att bygga om. Den tiden verkar inte någon svensk supporter vara villig att ge Janne. Med andra ord finns det grovt räknat två alternativt: bygga om och kanske initialt få lite sämre resultat eller återgå till det framgångsrecept vi levt på i många år med en oerhört solid defensiv där vissa spelare får chans att glänsa inom ramarna för den taktiska grunden. Det senare alternativet är just nu bättre och det är starkt an tränarna att kunna återta det sättet med delvis nya spelare.

Nu ser vi fram emot torsdagen!

// Viktor