Hur ser lagen med nya tränare ut egentligen?

I första omgången såg Malmö ut som ett helt nytt lag. Trots att Skövde kändes relativt svaga så var det inget snack om att MFF spelade med en tro och ett självförtroende som var mil ifrån fjolårets prestationer. Det kanske man kunde förvänta sig från laget, men trots det så var sättet de ägde Skövde på imponerande. Presspelet var effektivt och anfallsspelet finstämt under de minuter som spelades innan den ofrivilliga pausen kom. Då hade Malmö kunnat leda med betydligt mer än 2-0. Det ska bli intressant att se matchen mot Degerfors i sista cupomgången. Då blir det ändå lite av ett test. Det var det inte nu och förmodligen inte heller mot Luleå.

Jag gillar verkligen Nanasi. Han är smart och gör inte mycket onödigt som vissa andra i offensiva positioner gör. Ska han dribbla så dribblar han. Ska han skjuta så skjuter han. Ska han passa så passar han. Enkelt sagt tar han vid de flesta tillfällena rätt beslut. Den fina formen från Kalmar-tiden verkar hålla i sig och säkert är det så att han känner en trygghet i att Rydström har flyttat med honom till Malmö. I matchen mot Skövde var det han och AC som styrde spelet. Fortsätter Malmö att utvecklas i samma snabba takt fram till seriestart blir de farliga.

På tal om att göra rätt saker vid rätt tillfällen. Man har spelat med många spelare som man tycker är tekniskt skickliga och som man anser borde kunna leverera på en hög nivå. Men så är det den lilla detaljen att fotboll är så mycket mer än att vara snabb, stark eller teknisk. Givetvis underlättar det fotbollsspelandet om man har de egenskaperna, men i slutändan spelar man fotboll med hjärnan. De som är riktigt bra ser helheten. Till exempel, vad händer om jag springer in den fria ytan? Jo motståndarna behöver anpassa sig efter det och då skapas en yta till min kamrat som gör att motståndarna ställs inför ett problem. De skickliga spelarna sätter motståndarna i svåra situationer. En löpduell mot någon som är snabbare är sällan en svår situation. Eller en 1vs1-situation är inte det svåraste. Det svåra är när motståndaren tvingar dig att tänka så mycket så att man får chansa lite eller tvingas ta snabba beslut många gånger under en match. Ska jag lämna min yta eller ska jag lämna över motståndaren till min kamrat? Några spelare som är bra på att ställa sådana frågor till motståndarna är Oliver Berg, Rygaard och Besara. Det kanske är just därför de spelar i de positionerna de gör och det krävs intelligens för att kunna spela det spelet. När dessa dessutom tar rätt beslut vid rätt tillfällen blir de precis så bra som det just nu är.

Kalmar då. Mycket såg ut som det gjorde förra året. Jensen har drivit vidare det possessioninriktade anfallsspelet men man kan ana en lite mer direkthet i anfallen. Man vill kunna hota bakom backlinjen lite tidigare än vad som var fallet i KFF förra säsongen. Lyckas de med det så blir de svårlästa. Rajovic har tillfört en tyngd i offensiv box som gör att inläggsspelet kan få en dimension till och jag tycker mig se ett anfallsspel som kan bli riktigt bra. Det man märker lite skillnad på defensivt är att Rydströms överdrivna passningspel ofta är grunden till ett bra försvarsspel. Spelarna har numera lite längre avstånd mellan varandra och när bollen tappas så finns det större ytor för motståndaren att spela på. Mot Trelleborg kom de två insläppta målen till på exakt samma sätt och jag tror inte Henrik Jensen är nöjd med hur mittfältet täpper ytan snett bakåt vid inspel från sidan. Där tror jag vi kommer få se en förändring i attityd redan till matchen mot Onsala.

AIK var det enda laget från Allsvenskan som inte klarade det resultat som jag tänkte skulle vara givet. 1-1 mot Västerås är så klart inte bra och starten var usel. Till AIK:s försvar är det svårt att möta ett man-man-spel om det laget är riktigt på tårna. Jag kommer ihåg när J-Södra kom upp i Allsvenskan under Jimmy Thelins ledning. De körde man-man och det var så frustrerande när de lyckades. Man kom inte riktigt ur greppet och precis som vi hade det svårt mot J-Södra hade AIK det inledningsvis. Efter ett tag insåg dock AIK faran i det hela och styrde om spelsättet en aning. Det gav genast resultat och jag anser att trots resultatet var AIK inte särskilt dåliga. Visst finns det punkter att förbättra men de skapar chanser på olika sätt och får de in alla sina skickliga spelare på planen samtidigt blir det spännande att se vart det kan leda. ÖFK kommer att få hålla i sin Jämtländska hatt nu i nästa omgång.

Slutligen, först några kvicka ord om Hammarbys ungdomar. Kul med Erabi som nu hittat nät vid tre tillfällen på två matcher. Norrby gav ju visserligen bort målchans på målchans senast men Erabi nu och Madjed senast ser ju onekligen intressanta ut inför Allsvenskan 2023. Engvall till Värnamo tror jag också på. Samma spelartyp som Antonsson men lite sämre näsa för att hitta rätt positioner. Tror ändå det kan bli succé. Häcken mosar motståndare och kommer vara starka 2023. Läste att de letar nyförvärv på de övre hyllorna och får de in en sådan spelare är Häcken guldfavoriter. Sirius ser överraskande bra ut anser jag. Har inte följt dem nära men skummat lite och ser att de har en bra grund att stå på. Mathissen leder laget snyggt och kan det vara så att Sylisufaj petar Koakou? I övrigt går man egentligen bara och väntar på att de Allsvenska lagen ska möta varandra nu. Det är då vi på riktigt märker hur landet ligger.

// Viktor

För det första gäller det att skapa gemensamma referensramar och en framtidstro. Tränarstaben måste utstråla en genuin tro på det de gör och därefter förmedla det på ett förståeligt sätt. Spelarna ska veta vad som förväntas av dem både på och utanför planen. Kom i tid, kan pressformationerna, ställ upp för sponsorer, ge lagkamrater energi, etcetera. Ganska enkelt egentligen. Det svåra är att hela tiden vara konsekvent och inte låta det bli slappt på något håll. Tummar man på regler och bortser man från att någon inte kan lagets taktik så kan det stjälpa även de bästa av lag. Ofta räcker det med att en spelare i en startelva inte har taktiken helt klar för sig för att motståndarna ska kunna utnyttja det. Till exempel, går inte vänsterforwaden i press tillsammans med de andra i laget så finns det alltid ett hål att spela bollen i för motståndarna. Eller att en spelare inte kommer i tid utan att det får några konsekvenser. Helt plötsligt gör fler spelare lite som de vill. Gör man en sak halvdant finns det stor risk att det är fler saker som görs halvdant.

Framtidstro är en jätteviktig faktor för att få med sig gruppen och prestera väl. Du som tränare ska tro på laget, tro på spelsättet och tro på att just den gruppen som står framför dig kan skapa magi! Därför blir jag lite mörkrädd när Glen Riddersholm går ut och klagar på att han inte har de spelare han vill ha. En sak är att säga något sådant till sin styrelse eller till sin sportchef, men när det kommer i media så försvinner så mycket framtidstro från de spelarna som faktiskt sliter häcken av sig varenda dag just nu i Norrköping. För mig helt obegripligt! Tror han på fullaste allvar att de kommer känna någon tro på det de gör om tränaren säger att:

“Jag som ny tränare med ny spelstil är i behov av att ha spelarna här nu så vi kan jobba med dom, men nu står vi still om jag ska vara ärlig. Om vi som lag ska ta steg framåt, som vi alla drömmer om, så behöver vi ha spelarna här nu. Annars kan det bli en liknande säsong som sist.” (Fotbollskanalen)

För mig osar det frustration över uttalandet och sådant smittar av sig till de runt omkring en. Om jag hade varit spelare i Norrköping så hade i alla fall jag känt av en negativitet och att tränaren inte anser att vi spelare duger. Den tränaren behöver vandra en lång väg för att återfå spelarnas förtroende samt vara oerhört skicklig retorisk för att kunna vända detta till någon form av framtidstro.

Kommunikation behöver även ske på ett mer individuellt plan om du som tränare vill kunna få ut det mesta av dina spelare och av ditt lag. Många tränare tycker det är jobbigt att ta snacket med de spelare som står utanför startelvan. Givetvis är de dessa spelare som tränaren behöver ge extra uppmärksamhet om det ska presteras över tid. Alla kommer att behövas. Både på träning och på match. En kommunikation som ger individen svar på vad tränaren anser saknas för en plats i elvan är alltid bra. Sen behöver inte spelaren hålla med men det är ju snarare spelarens problem. Förmodligen har denne fått något att jobba med som kan ta honom närmre elvan utifrån tränarens synsätt. Sen är det ju inte bara de spelare som står utanför elvan som behöver kommuniceras med så klart utan även de som är givna startspelare. De informella ledarna bör även involveras i vissa beslut angående taktik och upplägg. Känslan av att få inflytande och att bli sedd och hörd är oerhört viktig om ett band av förtroende ska skapas.

I AZ tog alltid Geertjan Verbeek in fyra spelare på kontoret i början av veckan. Han var tränare och bestämde givetvis i slutändan men han ville ändå att vi skulle få en möjlighet att tycka till. Ett exempel, säg att vi skulle möta Ajax på söndagen. På tisdagen kallade han in oss fyra spelare som startade och var villiga att ta ansvar för lagets prestation. Han berättade då hur Ajax uppträdde och hur han funderade på att göra för att maximera våra chanser att få ett bra resultat. Därefter lämnade han rummet helt öppet för diskussion och åsikter. Vad tror ni om mitt sätt? Har ni något alternativ? Ni har mött Ajax många gånger innan och hur har känslan varit då? Vad kan vi göra? Vad vill vi göra? Ofta gavs det många förslag på hur pressen skulle sättas in så vi kunde minska ytorna för Christian Eriksen eller se till att Luis Suarez inte fick bra bollar att jobba med. Sen togs ett beslut baserat på vår gemensamma syn. Därefter kunde vi känna på träningen om det skulle kunna funka eller om vi behöver tänka om innan söndagen kom. Den egenskapen gillar jag med tränare. För spelare har ofta många bra tankar och idéer. Slår man sina kloka huvuden ihop kanske laget kan utvecklas och dessutom skapar det ett band mellan spelare och tränare där båda tar ansvar för lagets prestation och resultat.

En sista sak som jag tycker är viktig hos en tränare är egenskapen att inte behandla alla lika. Vissa saker behöver vara samma för alla men absolut inte allt. Snarare är det viktigt att saker inte är lika för alla. Någon med familj kanske måste få en timmas dispens någon gång. En spelare kanske mår bra av att åka till bassängen och träna dagen efter match. Den tredje spelaren måste äta fyra timmar innan match för att inte magen ska kännas mätt och gasig. Den här sortens kommunikation kan bara tränaren få till stånd om tränaren bryr sig om sina spelare. Om tränaren verkligen vill lära känna spelarna som individer och få dem att må bra. Sitt inte bara på tränarrummet och snacka fotboll med staben. Ut i omklädningsrummet och de andra gemensamma utrymmena för att skapa band till personerna som står bakom prestationerna. Få dem att känna att du bryr dig och att du vill att de ska må bra. Då får man mycket gratis tillbaka som ledare.

Träningsmatchsresultaten blir lite viktigare för varje vecka som går. Inte bara prestationerna. Värnamo straffade Djurgården på ett imponerande sätt. Har man underskattat Värnamos trupp lite kanske? Samtidigt var det en del som inte stämde i Djurgården i just den här matchen så växlarna som dras kanske inte får vara för stora. AC stänkte dit ett hattrick för MFF och det om något är otroligt viktigt för Rydström och MFF. En glad och bekväm AC är en av Allsvenskans absolut bästa spelare. Carlén som mittback i Blåvitt tror jag kan bli succé. Han är smart och har både timing och fysik för att kunna prestera riktigt bra i den positionen. Tekie är en bra värvning av Bajen. Han är rörlig och vill ha bollen. Även om han ibland slarvar lite är det jobbigt för motståndarna när en mittfältare hela tiden söker nya ytor att få boll i. Till sist tror jag även att Taha Ali kommer bli en av stjärnorna i årets seriespel. Han har så mycket i sig. Som jag har skrivit innan så saknas det bara ett bra skott för att han ska vara aktuell för större klubbar.

Slänger in mitt avgörande mål mot Ajax för några år sedan. När man blir gammal kan man väl få tänka tillbaka och njuta lite av att man ändå lyckades göra något bra. Kanske var det för att jag själv fick vara med och bestämma taktiken;-)

// Viktor

Jag vet att vi alltid tog cupen på fullaste allvar. Sällan laborerades det med startelvor och byten hit eller dit. Elvan som startade var ofta den elva som var den tänkta elvan även längre fram. Därför var det inte sällan lite nervöst inför den första cupmatchen. Hur tänker tränaren formera laget? Får jag den roll jag önskar? Jag minns när vi mötte Öster i cupen något år. Fråga mig inte vilket! Nanne aviserade startelvan och istället för att spela mittback som jag gjort varenda träning och träningsmatch hamnade jag som innermittfältare. What?! För mig var det egentligen inget konstigt med det eftersom jag spelat där nästan hela mitt liv, men jag tänker på hur det var för de stackarna som tränat varenda träning i den positionen under nästan två månader för att sen på ett ganska brutalt sätt få beskedet att man egentligen inte duger. För så är det ju! När tävlingsmatchen kommer hamnar mittbacken på innermittfältet för att tränaren är för osäker på de andra spelarna. Så kände jag som lagkapten redan då, alltså att det måste vara jobbigt för de andra. Jag fick dåligt samvete för att Nanne satte mig som “sexa” fast att de fanns ordinarie “sexor” tillgängliga. Sen är fotbollens spelregler rätt brutala ibland för det är väldigt tydligt om man duger eller inte, men likväl önskar man att alla ska må bra och få chansen att göra det de är bra på.

I cupmatcherna ges lagen chansen att utvärdera nuvarande status och spetsa spelet och formen under cupens gång. Alla lag vill vinna en pokal och dessutom är det en snabb väg ut i europaspel så jag misstänker att alla tar tävlingen på fullaste allvar. Även detta gör en lite nervös. För det är ju ofta så att man bör vinna de inledande matcherna när motståndarna ofta kommer från lägre divisioner och har inte alls samma kvalitet (i alla fall inte på pappret) som lagen i Allsvenskan. Trots att man ofta spelat ett par träningsmatcher innan vet man inte riktigt var man står som lag när tävlingsmatcherna drar igång. För det är något helt annat. Man tycker kanske att skillnaden inte bör vara så stor, men när varje passning och varje beslut helt plötsligt får en lite allvarligare konsekvens skiljs inte sällan agnarna från vetet. Många gånger har man stött på spelare som varit gudomliga på träning och i träningsmatcher men som inte lyckas få till det när tävlingarna börjar.

De mentala färdigheterna som krävs i idrotter på högsta nivå måste vara bra för att man ska lyckas fullt ut. Får man in tankarna i fel hjulspår kan det göra dig till en oerhört mycket sämre spelare än vad du egentligen är. Jag anser mig själv ha ett bra självförtroende även om det går lite dåligt. Jag har varit trygg i mig själv och ofta vetat vad jag är bra på och kunnat ta ett steg tillbaka och börja om när jag har kört fast. För det är det man måste göra, backa ett steg för att ta två framåt. Gör grunderna bra, hjälp dina lagkompisar, spela enkelt, jobba hårt, följ instruktioner. När allt det sitter igen kan man sakta jobba sig tillbaka och spela mer vågat.

Under min karriär har jag haft perioder då jag har tvivlat ordentlig på min förmåga. Framför allt sista året i AZ då jag inte lyckades få den speltid jag önskade. Helt plötsligt gör man en stor grej av varenda beslut man tar och varenda aktion man gör. Man övertänker. Mitt självförtroende fick sig en ordentlig törn och när jag flyttade hem till KFF hängde det med av bara farten. Första året i KFF efter hemkomsten spelade jag hela tiden med en orolig känsla. En känsla av att jag kan mer men inte vågar. Då blir det ofta inte särskilt bra. Tvekan är en skitkänsla! Börjar man tveka blir det pannkaka. Det är bättre att köra fullt ut. Går det då åt skogen så har man gett det ett försök. Tvekar man så blir man bara mer och mer sur på sig själv och den där känslan av att man inte duger växer sig starkare. Det är otroligt att inte fler lag har en heltidsanställd mental tränare! Varenda spenderad krona på denne hade kommit till mer nytta än man kan ana. Eller köper man en Video-Jugge istället. Funkar också.

Försäsongsmatcherna så här långt har inte gett så många svar tycker jag. Det ska bli spännande att se lagen nu när cupen drar igång på riktigt. Kan Odefalk producera poäng även i tävlingsmatcher? Kommer Fischer att vara den duktige spelaren han kan vara? Kommer Norrköping spela en positiv fotboll? Vart står Hammarby och IFK Göteborg? Har Kalmar hittat en riktig målskytt i Rajovic? Har Rydström hunnit sätta sin prägel på MFF? Kommer Häcken trumma på med en konserverad form? Frågorna är många och det kommer bli väldigt kul att följa utvecklingen av lagen nu när tävlingen drar igång. För det är det alla spelare vill. Man vill tävla och man vill vinna!

Trevlig helg

// Viktor

Många anser att fotbollsspelare borde kunna träna betydligt mer än vad vi faktiskt gör. Triatleten Jonas Colting kommenterade för något år sedan Elfsborgs träningsschema och hävdade att de inte tränade på riktigt. Att en individuell idrottare tränar fem-sex timmar om dagen och att fotbollsspelare är bortskämda. Delvis håller jag med men självklart finns det alltid två sidor av samma mynt. Fotbollsträning kan man inte träna hela tiden eller när som helst. Fotboll är en kontaktsport som kräver allt det Colting nämner i sin kritik; styrka, snabbhet, rörlighet, balans m.m. Tränar man för mycket styrka, uthållighet eller snabbhet så är risken att sedan skada sig så stor att den risken inte är värd att ta. Med det menar jag att du kan inte köra stenhård styrketräning på förmiddagen och sen gå ut och köra vanlig fotbollsträning på eftermiddagen. Då kroppen inte orkar reagera lika snabbt som vanligt blir skaderisken för stor. En individuell idrottare kan så klart träna mycket mer för där finns inte risken att någon annan skadar dig. Däremot har han rätt i att fotbollsspelare måste kunna träna taktik, samarbete och få in ett gemensamt tankesätt. Detta utöver det “ordinarie” träningsschemat. Eller kanske borde det ingå i det “ordinarie” schemat?

På ett träningsläger finns all tid i världen att tillsammans skapa gemensamma målbilder, träna försvarspositioner genom att kolla på video, samtala om hur mina lagkamrater gör mig till mitt bästa jag, nöta in anfallsspel likt amerikansk fotbolls alla “plays” och ge laget en tilltro till varandra och sin egen förmåga. Spelarna kommer i stunden att tycka att det är skittråkigt, men när resultaten kommer så kommer de att inse att det var värt varenda sekund i det där mörka och alldeles för varma konferensrummet på ett hotell på en död semesterort i Spanien. Givetvis kan och bör sådan träning genomföras året om. Fotbollsspelare har tid att jobba 9-16. De flesta människor jobbar mer än så. Men träningslägret skapar ju förutsättningar för att samla alla vid flera tillfällen varje dag. Det är inte lika lätt hemmavid.

En annan sak som faktiskt är underbar med just läger är att sammanhållningen förbättras och man hittar på väldigt mycket kul saker. Ofta bor man på ett hotell och man har sina dörrar öppna så att lagkamrater kan komma och gå lite som de vill. Efter träningspassen går man ner till spaet och återhämtar sig. Efter middagen samlas man och hittar på något tillsammans. Sista åren i KFF spelade vi ofta brädspel. Carcassone, Flamme Rouge, For Sale, King of Tokyo. Det var svinkul! Inte sällan är spelare aningen tävlingsinriktade och ett brädspel är ofta ganska genomtänkt med många inbyggda parametrar att ta hänsyn till. Då blir spel där man kan sabba lite för varandra eller ha lite tur ofta de roligaste. Man har sett många upprörda känslor och fått många goa skratt under dessa spelsessioner. Den biten av träningslägret kan man sakna nu när man inte längre har privilegiet att få åka iväg och “hänga” med sina kompisar.

En annan sak som ofta händer på träningsläger är inkilningar. Ni vet det där “ny i klassen”-momentet som ska genomföras för att man ska bli en fullvärdig medlem av den innersta kretsen. Många gånger fjantigt men om den genomförs på rätt sätt blir en inkilning väldigt rolig som svetsar samman spelartruppen än mer. Jag har varit med om inkilningar som varit allt annat än kul. Som har gått ut på att förminska och förnedra. Där man rakat av håret på spelare, man har klätt av dem alla kläder och där man tvingat folk att göra saker de absolut inte vill. Usch! En inkilning ska vara för alla.

När jag var lagkapten gjorde vi antingen något som alla genomförde med enbart “lite” extra fokus på de nya. Till exempel gjorde vi en gång så att alla i laget delades upp i grupper och skulle genomföra ett valfritt framträdande. De nya var givetvis i en egen grupp men de fick själva bestämma vad de ville göra. Reglerna var: minst fem minuter på scen och man skulle försöka bjuda på sig själv. I min grupp var det jag, Rasmus, Måns Söderqvist och Isak Magnusson (Emmaboda-gruppen). Vi fixade riktiga instrument. Lärde oss spela dem. Klädde upp oss till tänderna och genomförde en omskriven version av Timo Räisinens låt “Kampen och Härligheten”. Jag spelade trummor, Måns bas, Isak keyboard och Rasmus gitarr. Succé! När alla gör något annorlunda och bjuder till blir det genast väldigt avdramatiserat för de nya. De enda de behövde göra utöver det vi andra gjorde var att köpa chips.

Flera allsvenska lag är eller har varit på läger nu innan cupen drar igång. Hoppas de tränar stenhårt på planen, mycket vid sidan av och att de har jäkligt kul tillsammans. För det är precis så ett träningsläger ska vara. Summa summarum; kroppen tar stryk på ett träningsläger men det finns så många möjligheter att förbättra spelet på planen genom att göra mindre fysiskt jobbiga aktiviteter. Dessutom ges en chans att förbättra lagsammanhållningen och banden mellan varandra. En chans som man inte alltid får på hemmaplan då många spelare har familj som de vill ge den tiden.

Jag kan sakna ett riktigt bra träningsläger…

Avslutningsvis en liten kommentar om Silly Season. Inte jättemycket uppseendeväckande. Simovic ser ut att lämna Varberg. En tung förlust vill jag påstå. Varberg får det jobbigt 2023! Noah Persson verkar vara på väg till Bajen. Känns som att han kommer passa kanon in där. Bra Hammarby! IFK Göteborg värvar skandinaviskt och de spelare de tar in känns intressanta. Dock anser jag att utlåningen av Calle J är en kännbar förlust. Han är bra! Väntar fortfarande på att Norrköping ska få lite fart och värva. Visst har de tagit in några spelare men det känns som osäkra chansningar. Nu försvann även Ekpolo som är en stabil och duktig allsvensk spelare. Många dagar kvar till allvaret börjar men om klubbarna vill värva mer så är det så klart gynnsamt att de nya spelarna får så många veckor som möjligt med laget innan allt drar igång. Försäsongen rullar vidare.

// Viktor