Cupspelet

Jag vet att vi alltid tog cupen på fullaste allvar. Sällan laborerades det med startelvor och byten hit eller dit. Elvan som startade var ofta den elva som var den tänkta elvan även längre fram. Därför var det inte sällan lite nervöst inför den första cupmatchen. Hur tänker tränaren formera laget? Får jag den roll jag önskar? Jag minns när vi mötte Öster i cupen något år. Fråga mig inte vilket! Nanne aviserade startelvan och istället för att spela mittback som jag gjort varenda träning och träningsmatch hamnade jag som innermittfältare. What?! För mig var det egentligen inget konstigt med det eftersom jag spelat där nästan hela mitt liv, men jag tänker på hur det var för de stackarna som tränat varenda träning i den positionen under nästan två månader för att sen på ett ganska brutalt sätt få beskedet att man egentligen inte duger. För så är det ju! När tävlingsmatchen kommer hamnar mittbacken på innermittfältet för att tränaren är för osäker på de andra spelarna. Så kände jag som lagkapten redan då, alltså att det måste vara jobbigt för de andra. Jag fick dåligt samvete för att Nanne satte mig som “sexa” fast att de fanns ordinarie “sexor” tillgängliga. Sen är fotbollens spelregler rätt brutala ibland för det är väldigt tydligt om man duger eller inte, men likväl önskar man att alla ska må bra och få chansen att göra det de är bra på.

I cupmatcherna ges lagen chansen att utvärdera nuvarande status och spetsa spelet och formen under cupens gång. Alla lag vill vinna en pokal och dessutom är det en snabb väg ut i europaspel så jag misstänker att alla tar tävlingen på fullaste allvar. Även detta gör en lite nervös. För det är ju ofta så att man bör vinna de inledande matcherna när motståndarna ofta kommer från lägre divisioner och har inte alls samma kvalitet (i alla fall inte på pappret) som lagen i Allsvenskan. Trots att man ofta spelat ett par träningsmatcher innan vet man inte riktigt var man står som lag när tävlingsmatcherna drar igång. För det är något helt annat. Man tycker kanske att skillnaden inte bör vara så stor, men när varje passning och varje beslut helt plötsligt får en lite allvarligare konsekvens skiljs inte sällan agnarna från vetet. Många gånger har man stött på spelare som varit gudomliga på träning och i träningsmatcher men som inte lyckas få till det när tävlingarna börjar.

De mentala färdigheterna som krävs i idrotter på högsta nivå måste vara bra för att man ska lyckas fullt ut. Får man in tankarna i fel hjulspår kan det göra dig till en oerhört mycket sämre spelare än vad du egentligen är. Jag anser mig själv ha ett bra självförtroende även om det går lite dåligt. Jag har varit trygg i mig själv och ofta vetat vad jag är bra på och kunnat ta ett steg tillbaka och börja om när jag har kört fast. För det är det man måste göra, backa ett steg för att ta två framåt. Gör grunderna bra, hjälp dina lagkompisar, spela enkelt, jobba hårt, följ instruktioner. När allt det sitter igen kan man sakta jobba sig tillbaka och spela mer vågat.

Under min karriär har jag haft perioder då jag har tvivlat ordentlig på min förmåga. Framför allt sista året i AZ då jag inte lyckades få den speltid jag önskade. Helt plötsligt gör man en stor grej av varenda beslut man tar och varenda aktion man gör. Man övertänker. Mitt självförtroende fick sig en ordentlig törn och när jag flyttade hem till KFF hängde det med av bara farten. Första året i KFF efter hemkomsten spelade jag hela tiden med en orolig känsla. En känsla av att jag kan mer men inte vågar. Då blir det ofta inte särskilt bra. Tvekan är en skitkänsla! Börjar man tveka blir det pannkaka. Det är bättre att köra fullt ut. Går det då åt skogen så har man gett det ett försök. Tvekar man så blir man bara mer och mer sur på sig själv och den där känslan av att man inte duger växer sig starkare. Det är otroligt att inte fler lag har en heltidsanställd mental tränare! Varenda spenderad krona på denne hade kommit till mer nytta än man kan ana. Eller köper man en Video-Jugge istället. Funkar också.

Försäsongsmatcherna så här långt har inte gett så många svar tycker jag. Det ska bli spännande att se lagen nu när cupen drar igång på riktigt. Kan Odefalk producera poäng även i tävlingsmatcher? Kommer Fischer att vara den duktige spelaren han kan vara? Kommer Norrköping spela en positiv fotboll? Vart står Hammarby och IFK Göteborg? Har Kalmar hittat en riktig målskytt i Rajovic? Har Rydström hunnit sätta sin prägel på MFF? Kommer Häcken trumma på med en konserverad form? Frågorna är många och det kommer bli väldigt kul att följa utvecklingen av lagen nu när tävlingen drar igång. För det är det alla spelare vill. Man vill tävla och man vill vinna!

Trevlig helg

// Viktor