Allsvensk nedräkning: Del 2

Men först en liten kommentar om genrepen. Då jag inte sett alla är det svårt att uttala sig om prestationerna. Dock är alltid resultaten av intresse. Man brukar ju säga att ett dåligt genrep bäddar för en bra premiär. Jag vet inte om det ligger så mycket i det egentligen men jag anser ändå att ett genrep alltid blir lite för upphaussat. Se till att komma därifrån skadefria och med ett bra resultat. BP slog Norrköping och det verkar som att det var rättvist. Det befäster det jag pratat om tidigare. Norrköping är sökande och BP är lite starkare än man tror. Många oavgjorda matcher och lägg därtill klara segrar för AIK, Häcken och Värnamo. Förlust för Degerfors och Varberg. Utifrån resultaten ser Häcken absolut ut som det starkaste laget just nu. Nog om detta och åter till spåkulan.

Vilka får genombrott?

Första namnet på näthinnan är Otto Rosengren. Mycket speltid ifjol men i år blir året då han tar steget till att bli en Allsvensk mittfältare av hög klass. Han har spelintelligensen och tekniken. I år blir Ottos år! Momodou Sonko har verkligen sett pigg ut i sina inhopp under cupspelet och kommer att ta chansen när han får den. Kvick och målfarlig! Häcken kommer att ha en hel del nytta av honom redan i år. Av de aningen äldre spelarna tror jag att Cosic kan vara en potentiell genombrottsspelare. Skicklig och kommer att få många chanser att visa vad han går för. Men Alexander Bernhardsson är den som kommer att lysa starkast. Bra redan 2022 men nu blir det Allsvensk dominans för den lurige och kvicke yttern. Ett ordentligt genombrott!

Mittfältare att spana in:

Samuel Gustafsson kan vi vid det här lagret. Allsvenskans bäste just nu. AC kommer att komma tillbaka i storform och göra poäng. Magnus Eriksson och Besara vet vi precis vad vi får av. Dessa är de uppenbara. I övrigt har man höga förväntningar på Hagen i Blåvitt men i ett turbulent Göteborg går det inte riktigt enligt plan. Bilal Hussein kommer att trivas med sin omgivning och göra en kanonsäsong med sin dynamiska spelstil. Störst utropstecken kommer dock Tesfaldet Tekie att vara. Han är etablerad redan men har under cupspelet visat sig vara något extra. Hammarby kommer kunna luta sig på den rörlige och skicklige innermittfältaren.

Vem gör egentligen flest mål? Guidetti

Sadiq kommer att leda skytteligan innan han säljs i sommar. Han har en förmåga att ständigt skapa oro i motståndarförsvaren och även komma till avslut. Otroligt bra spelare just nu! Men som sagt försvinner han i sommar och några andra spelare kommer att passera honom i skytteligan. Ola Kamara kan vara en sån men jag kan honom för dåligt för att tippa honom i toppen. Något oväntat och några väntade namn kommer att ploppa upp som utmanare om skytteligatiteln. Gustav Wikheim kommer att hänga på i toppen men inte nå hela vägen upp. Kiese Thelin kommer också nära men får nöja sig med en andraplats i målskytteracet. Vinner gör nämligen John Guidetti! Han har förmågan att vara på rätt plats, bra avslut och AIK kommer att vara mer offensivt balanserade i år.

Vilket lag blir årets besvikelse? Halmstad

Med tanke på förväntningarna utifrån blir Norrköping och IFK Göteborg årets besvikelser. Men jag har inte jättehöga förväntningar på dem just nu så jag är inne på ett annat spår. Halmstad är tippade att klara sig kvar men jag tror inte att de lyckas. För mig kommer de att bli årets besvikelse. En stabil defensiv räcker inte till i Allsvenskan. Offensiven behöver spetsas.

Vilka fans vinner TIFO-tävlingen? Hammarby

Just denna kategori är alltid extra kul eftersom fansen verkligen anstränger sig. Mest handlar det så klart om Stockholmsklubbarna inför ett derby men även IFK Göteborg och Malmö kan få till bra tifon ibland. Dock kommer denna tävling handla om lagen från 08-land. AIK-fansen kommer att överprestera och slå Djurgårdens dito med marginal. Bajen-fansen kommer att gå all in i år och kamma hem en välförtjänt seger i denna prestigefyllda kategori. Mäktigt och häpnadsväckande tror jag är orden som kommer att beskriva tifona bäst! I tillägg så hoppas jag att pyrotekniken håller sig borta från arenorna i år. Ingen orkar med tjafs, rök och böter.

Spelare under 21 år som kan dominera i Allsvenskan 2023:

Otto Rosengren är redan nämnd. Hade han spelat i ett bättre lag hade han med säkerhet dominerat. Nu kommer han att visa sina kvaliteter ändå men inte riktigt på samma nivå. Hugo Larsson kommer dominera mittfältet i många matcher. Hans kvaliteter är gjorda för större uppdrag än Allsvenskan och MFF. Oliver Dovin kommer att visa hela sin potential och vara grym. Men den som dominerar mest och gör poäng är Sebastian Nanasi. Det började i KFF förra året och nu kommer succén att fortsätta. Avig och skicklig och har utmärkt hjälp av starka medspelare.

Laget som är en oväntad titelutmanare samt laget som tar hem det:

Många tänker att slaget kommer att stå mellan de tre stora Stockholmslagen, Malmö och Häcken. Jag är enig men vill slänga in ett starkt IF Elfsborg i den grytan. De har ett mångsidigt lag med många bra spelare individuellt sett. Defensiven är aggressiv och offensiven fartfylld och teknisk. Får de självförtroende i sitt spel är jag övertygad om att de kan hänga på i toppen. Men i höst är det ändå BK Häcken som lyfter Lennart igen. De är urstarka och jag ser inget lag som är bättre. En brasklapp är ju att säsongen är lång och många matcher ska spelas, men med den truppen och den ekonomin blir Hisingelaget svårslaget. Grattis till ert andra SM-guld!

Kul att fotbollsfesten drar igång redan på lördag. Då sitter vi klistrade och tittar på så många matcher man bara kan. Festen kan börja!

// Viktor

Mitten- och bottenlagen (förväntade enligt medias Allsvenska tips på upptaktsträffen) är även de redo för Allsvenskan känns det som. Sirius spelar väl och Halmstad kommer slita hårt. Jag tänker ge mig på att spå framtidens skuggiga vägar och se vart spåkulan leder mig. Likt sammanfattningen av Allsvenskan förra året stolpar jag ner lite olika rubriker och kastar mig ut i ovissheten.

Först ut…

Lagen som åker ur: Halmstad och Varberg

Båda lagen är ungefär det man kan förvänta sig av dem. Dock kommer det inte räcka för att hålla sig kvar i serien 2023. Halmstad har inte på något sätt sett dåligt ut på försäsongen men jag tror att spetsen är för trubbig. De kommer att ta sina poäng här och där (framför allt mot topplag tror jag) men när de förväntas vinna (som hemma mot Varberg eller BP) så kommer de få slita ont. Tyvärr kommer det inte att räcka för att klara kontraktet. Varberg har varit ett härligt lag att följa i Allsvenskan de senaste åren, men nu har de dansat färdigt i högsta serien för den här gången. Tappen av Bohman, Simovic och Alexander Johansson är tunga. Vissa nyförvärv känns spännande men mer som chansningar. Jag brukar hävda att värvar man nästan enbart från lägre divisioner så hamnar man till slut där. Nu är det tyvärr dags för Bois:en från Varberg.

Laget som slår ur underläge och överraskar: BP

Förstå mig rätt. De kommer få det tufft men utifrån de förväntningar som finns på laget tror jag att det kommer att gå bättre. BP är alltid intressanta med en fin mix av talanger och lite rutin. Agardius och Calisir kommer ge rutin och kraft. Sandberg Magnusson är stabil och jag gillar ju både Fritzsson och Waker. Därtill har de flera spelare som är lite oprövade men som kan få möjlighet att visa vad de går för. Framför allt Oscar Pettersson men även Cosic. Jag tror de klarar sig ifrån de två lägsta bottenplaceringarna hur som helst.

Tränaren som får foten först: Glen

Fotbollens spelregler är ibland tuffa och det är alltid någon tränare som blir offrad för lagets dåliga resultat. Orättvist ibland men nödvändigt vid andra tillfällen. Tyvärr är det ju enklare att offra EN tränare och hoppas på en positiv effekt än att offra spelare eller andra ledare. Hur som helst är det alltid någon som ryker. Förväntningarna är stora på många lag. Malmö kommer ha tålamod med Rydström. Djurgårdens duo har ett enormt sparkapital (likt Klopp). AIK kommer inte vilja stressa fram något denna gång och Cifuentes kommer ges tid att bygga om. IFK Göteborg har ingen att sparka och Häcken är nöjda. Thelin kommer att prestera med sitt Elfsborg. Smålagen har inga pengar och då sitter tränarna säkert längre. Dock kanske Varberg kommer att behöva en förändring och efter flera år på posten kan Persson få gå. Men jag tror det blir Riddersholm som får avvika från chefsposten först.

Målvakterna som stoppar många bollar:

Ricardo Friedrich gjorde succé förra året. Nu är förväntningarna höga på honom redan från början och han kommer att leva upp till dem. Dock är det andra målvakter som även de ser intressanta ut. Noel Thörnqvist har visat i cupen att han är en bra målvakt. Peter Abrahamsson och Nordfeldt kan man alltid lita på. Dock tror jag att Oliver Dovin kommer att göra en kanonsäsong och rädda mer än de andra. Det började redan under 2022 och nu kommer han att blomma ut totalt. Göra sig förtjänt av en fast plats i landslagstruppen och intressera klubbar på kontinenten.

Största försäljningen: Larsson

Här är det enkelt att se det uppenbara. Det är också i det uppenbara vi ska leta här. Det finns en anledning till att Hugo Larsson drar intresse till sig. Sadiq har kvaliteter som gör honom till en potentiell större försäljning. Hammarbys talanger är bra men inte helt klara att dominera i Allsvenskan. När sommaren kommer blir alltså Häcken av med Sadiq och Malmö med Larsson. Vem går för mest? Jo det gör Larsson av den enkla anledningen att Malmö har vett att ta bra betalt.

Laget som klarar sig bäst i Europa: Djurgården

Detta året är Sveriges år i Europa! Äntligen har vi lärt oss att vara cyniska och spela på ett litet annorlunda sätt än vad lagen gör i Allsvenskan. Häcken har rutin och självförtroende som tar dem till sista omgången i kvalet till CL. I Europa League blir de sedan sönderkontrade av lag som kan det spelet. Hammarby överraskar och tar sig till gruppspel i Conference League. Men återigen blir det Djurgården som klarar sig bäst i Europa. Med en bred trupp och mycket erfarenhet från 2022/2023 kommer de att klara sig lika långt igen. Kul!

Nyförvärven som imponerar mest:

Här är det också många som aspirerar. Viktor Fischer kommer att vara bra. Tekie, Vecchia och Adam Carlén likaså. Flera andra kommer vara nyttiga för sina lag men jag tror att den som kommer att överraska och imponera mest är Mileta Rajovic i Kalmar FF. Stor, stark och bra både i djupled och i luften. Han kan bli en obehaglig överraskning för många ofokuserade försvarare.

Backar som gör mest imponerande insatser:

Isak Hien slog igenom ifjol och hans resa gick snabbt. Lars Saetra var fenomenal och Jeazhe gjorde poäng. Detta året ser jag ingen som gör resan som Hien gjorde. Däremot kommer det var mycket bra backspel. Rösler i Mjällby har imponerat på försäsongen och har bra hjälp av sina medspelare. Jag tror att Sebastian Holmén gör en kanonsäsong i ett starkt Elfsborg. Hela Häckens backlinje kommer att spela bra och firma Saetra-Sjöstedt kommer hålla hög klass även denna säsong. Någon outsider då? Jo nyss nämnde Adam Carlén kommer gå ner som back och göra det riktigt bra. Han har verkligen den positionen i sig och med hans kvaliteter kommer det bli riktigt bra. Mathissen gillar jag. Men den jag tror imponerar allra mest är Hammarbys Shaquille Pinas. Han är smart, positionssäker och duktig med bollen.

Tror ni att någon av dessa spådomar kan bli verklighet?

Del 2 av denna spåkula kommer 27/3 och innehåller rubriker som: Vilka får genombrott? Mittfältare att hålla extra koll på. Vem gör egentligen flest mål 2023? Vilket lag blir årets besvikelse? Vilka fans vinner tifo-tävlingen? Spelare under 21 år som kan dominera i Allsvenskan 2023 och till sist Laget som är en oväntad titelutmanare och laget som faktiskt tar hem det.

Nästa vecka följer vi även Deadline-day. Vilken spelare behöver ditt lag värva och vilken spelare inom rimlighetens gräns skulle du vilja se ditt lag värva?

// Viktor

Mjällby var dock mycket mer bekväma med bollen än vad jag hade tänkt på förhand. Tom Pettersson är ju lugnet själv och spelarna i Mjällby har en bra rörelse sinsemellan. Ganska enkelt kunde de många gånger spela sig fram. Sen om det var Mjällby som var bra eller Hammarby som hade en mindre bra dag låter jag vara osagt. Oftast är det en kombination av de båda. Dock var det en av mina farhågor gällande Hammarbys prestation i just denna match, att de inte skulle ta alla löpningar fullt ut. Jag tror fortfarande att det var så att Bajen trodde att det skulle gå lite lättare än vad det gjorde.

Hur som helst är Mjällby, enligt mig, rättvist i final. De gör en grym prestation och spelar precis på det sätt som kommer att göra dem framgångsrika i år. Ingen kommer att vilja åka till Strandvallen och spela fotboll. Fråga bara broder Gustafsson i Häcken. Enligt honom verkar det ju knappt som att det går att spela fotboll där och att bara skatorna trivs där. MEN, nu ska han ändå få spela en härlig cupfinal på Strandvallens gröna matta.

För Häcken gavs segern mot Djurgården. Häcken var kanske lite vassare än Djurgården men framför allt var det ju de två första målen som dödar matchen. Felpass, klapp-klapp, mål. Felpass, väggspel, mål. Snipp snapp snut så var matchen slut. För hamnar man i ett 0-2 underläge mot BK Häcken just nu så har man ett berg att bestiga. Man har absolut inte råd att slå två sådana usla passningar i den delen av planen mot de gulsvarta. Häcken har både skicklighet och snabbhet för att utnyttja sådant till fullo.

När jag tänker på matchen nu i efterhand så är det snarare så att Häcken slog till på kontringar än på att bygga spel bakifrån. Det gick snabbt framåt. De vinner boll och spelar sig framåt med både fart och precision. Nu vill jag hävda att jag såg att Häcken kan spela på flera olika sätt beroende på vilket motstånd man tar sig an. Djurgården hade nästan mer boll än Häcken men det var ändå Hisingen-laget som var farligast.

Nu låter det som att Djurgården var ganska dåliga men jag tycker inte att så var fallet. Visst finns det förbättringspotential i flera delar av spelet och framför allt, denna gång, i de individuella prestationerna, men det jag såg var ändå okej. Presspelet och bollinnehavet fungerade mestadels och Häcken hade inte alls så enkelt att bygga spel som de har haft tidigare. Sen hade DIF behövt sätta ett mål i början på andra för att på riktigt kunna komma tillbaka i matchen. Men både oskicklighet och Peter Abrahamsson stod i vägen denna gången.

Innan matchen snackade studion om Victor Edvardsen. Frågan kom upp om värvningen var ett fiasko eller inte? För mig är Victor allt annat än ett fiasko. 17 poäng skojar man inte bort! En plats på januariturnén tar man inte ifrån honom. Däremot så vet nog alla att han faktiskt kan ännu bättre. Han har många fina kvaliteter som säkert kommer att komma fram mer och mer. Mot Häcken däremot tycker jag att han såg lite håglös ut. Jag hade velat se honom stångas med backarna på ett mycket mer engagerat sätt än vad som nu var fallet. Men det är en bra fotbollsspelare som kommer fortsätta göra poäng. Fler än de flesta andra till och med.

Nu ser vi fram emot finalen i maj. Den kommer Häcken att vinna! Först tar vi en Allsvensk premiär på gröna ängar och med vårdoft i luften.

// Viktor

Därför är cupresultaten viktiga. Oavsett hur prestationen ser ut så ger resultat en känsla av att man kan vinna. Att man är svårslagna. Och kvartsfinalerna gav vissa lag mer självförtroende och matcherna gjorde nog ingen åskådare besviken. Vi bjöds på straffläggningar, derbyhets, tiki taka och sena kvitteringsmål.

Häcken skåpade ut Norrköping fullständigt och känns som en given finalist med tanke på vilket självförtroende de spelar med. I denna matchen kanske de inte skapade de där superheta chanserna men jag tycker ändå spelet imponerar. Det känns som att det inte spelar någon roll vilka spelare som spelar i Hisingen-laget då de har ett sådant flyt och en sådan tro på det de gör som inte rubbas vad som än händer. De spelar runt, igenom och bakom motståndarna på ett sätt som ser så enkelt ut. Nästan som att de hånar motståndarna lite. Ofta regisseras ansatserna av Samuel Gustafsson, som jag anser just nu vara den spelare i de allsvenska lagen som är absolut bäst. Hans bollvinster och passningsspel ger Häcken ett anfallsspel som både är effektivt och rappt. När man sen har oerhört kvicka spelare framåt så är det en dödlig kombination. Inget annat lag ser ut att vara i närheten av Häcken just nu. Och då är de andra lagen inte dåliga på något sätt. Som det ser ut i nuläget är Häcken i min bok favoriter till att vinna både cupen och Allsvenskan. Det ska bli kul att se dem mot Djurgården när helgen vankas.

För Djurgården är starka. De har allsvenskans bredaste trupp och dessutom mycket spets. När de får upp farten i presspel och passningsspel, vilket de fick i andra halvlek mot MFF, så är de svårslagna. De är lagom elaka och oerhört tunga att stå emot, vilket jag även tror att polackerna kommer att få känna på när de kommer till Stockholm. DIF:s spel fick Malmö ur balans under andra halvan av matchen och då syntes även det mentala oket som skåningarna bär på. När känslan av att de kanske kan tappa matchen kommer så blir de passiva och lätt stillastående. Sen är det ändå Ceesays usla försvarsspel som gör att Elias Andersson kan kvittera i slutminuterna. Och det är Dahlins ingripande som tyvärr leder till att det blir straffläggning. Men dessa två händelser är snarare summan av ett baktungt Malmö som kämpar som djur för att få ordning på sig själva än endast två individuella misstag. Helheten skapar dessa negativa situationer.

Malmö visar dock att de kommer att vara att räkna med när saker och ting summeras i november. Deras första halvlek är stark mot ett Djurgården som spelar aningen långsamt. Taha Ali är en spelare jag verkligen gillar. Han är kvick och teknisk och har en fin förmåga att vrida att vända i offensiva positioner. Mot Djurgården hade han en finfin första halvlek. Problemet kanske är att han vrider och vänder lite väl mycket och inte får till den där riktiga effektiviteten i sitt spel som han skulle kunna få. Blir han lite rakare i sitt spel får Malmö än mer glädje av honom. Dessutom gör AC två mål och ser lite pånyttfödd ut under Rydström. Kul för alla inblandade.

Under karriären har man många gånger varit med om känslan av rädsla som Malmö just nu till viss del visar. Som ni säkert kan förstå så är det inte en känsla man vill ha. Man vill snarare ha känslan som Häcken spelar med, att allt löser sig. När man hamnar i den negativa spiralen spelar det ingen roll hur bra man spelar under 75 minuter av matchen. De sista 15 när allt ska avgöras känns som en tio timmar lång vistelse på Guantanamo. Man lider! Trots att man kanske har ledningen så känns det ändå som att man förmodligen kommer att tappa den och kanske till och med förlora. När Magnus Pehrsson ledde oss i KFF infann sig den känslan. Vi kunde spela oerhört väl i majoriteten av matchen men ändå stå där med noll poäng och en känsla av att vi var odugliga. Det enda som hjälper då är att ta poäng. Resultat! Med tur eller skicklighet, med fysik eller teknik spelar ingen roll. Poängen ger självförtroende. Vinster föder vinster.

I andra semifinalen ställs Mjällby mot Hammarby på Listerlandet. Väldigt ovisst på förhand men Hammarby bör ses som favorit. Även om jag tycker att AIK faktiskt imponerade mer än Hammarby i derbyt så är Hammarby farliga. De har spets. De skapar chanser och gör mål. Mot Gnaget var de absolut inte de mest spelförande laget men jag tycker att Bajen var det farligaste laget. Det går undan när de kontrar och de har spelare som får fotboll att se enkelt ut. Framför allt Besara och Tekie. Det kanske är så att vi får se ett mer kontrande Hammarby i år? Med det spelarmaterialet är det inte en dum taktik. Får Besara lite yta kommer han att sätta sina medspelare längre fram i bra lägen. Som till exempel Erabi vid 2-1 målet. Hur kunglig tror ni inte han känner sig efter de här cupmatcherna hitintills förresten? En tonåring som flyger fram. Undrar hur länge flytet håller i sig?

AIK spelade övertygande och spelade gång på gång bort Hammarbys press. Ganska enkelt kunde AIK ta sig upp till offensiv tredjedel. Modesto fick fina ytor ute på högerkanten och där kommer motståndarna behöva stänga igen bättre än vad Hammarby gjorde eftersom Modestos högerdoja är ganska precis. Assist till målet och ytterligare fina inspel som kunde lett till mål (Guidettis nick bland annat). Modesto kommer bli spännande att följa. Likaså AIK som lag. De har absolut en prestationskurva som pekar uppåt och spelarmaterial som ger AIK-fansen hopp om framtiden. En spelare som jag hade lite sämre koll på innan denna matchen var Haliti. Visst jag har mött honom och sett honom men det är först i denna matchen som jag insåg vilka fina kvaliteter han besitter. Hans passningsspel är av klass och modet han spelar med är precis vad AIK behöver. I den trebackslinjen kommer alla hans kvaliteter till sin rätt. Tyvärr räckte det inte för AIK denna gången men de är just nu ett bra lag!

Straffsparksavgöranden är ändå hemska ibland. Romario kunde avgöra med den femte straffen för sitt Kalmar. Sätter han den så vinner KFF. Straffen han slår är dock allt annat än bra och istället för att Kalmar får trycka in Hammarby i Gastens extraordinära pausomklädningsrum (enligt Mjällby) så går Mjällby och vinner den där straffsparksläggningen. Det kan svänga fort. Antiklimax för Kalmar och enbart lycka i Mjällbylägret. Jag skulle vilja hävda att det blev en liten reality check för Kalmar. De har imponerat i cupen fram till kvartsfinalen men väl där såg det lite segare ut. De var absolut inte dåliga men det blev många passningar i sidled när Mjällby effektivt stängde igen planen. Tur för Kalmar i jakten på en europaplats är ändå att topp tre-lagen från förra årets Allsvenska alla är i semi. Om något av dessa vinner så spelar Kalmar i Europa 2023. Men om MAIF kan spela likadant mot Hammarby som mot Kalmar så har de en god chans att ta sig till cupfinal. Väl där kan allt hända. Då kan de grusa KFF:s europadrömmar. Väldigt starkt av Mjällby i så fall.

Nu hejar vi på Djurgården mot Lech innan vi tar oss an semifinalerna i cupen. Mitt tips är att Djurgården går vidare i Europa och att vi ser Häcken mot Mjällby i cupfinal.

// Viktor

Häcken imponerade stort mot Halmstad. De spelar med ett så stort självförtroende att de inte riktigt bryr sig om det blir ett misstag. Har man kommit så långt, att man vågar misslyckas, så blir det ofta så att man lyckas istället. Det är en fröjd att se bröderna Gustafsson leka med HBK:s innermittfält. Man blir förälskad i hastigheten som ytterbackarna har. Lugnet som Hammar och Hovland utstrålar är en supporters fasa men en lagkamrats dröm. Häcken ser helt enkelt väldigt bra ut. Fjolårets fina form sitter i och Sadiq som har utvecklats ännu mer kommer att ha mycket roligt i år. Det jag imponeras mest av är deras förmåga att spela på en touch. Hela tiden går bollen mellan spelarna och Halmstad-spelarna kommer aldrig riktigt nära. Det ska sägas att HBK gör det okej ändå men Häcken är väldigt bra och är klar favorit mot Norrköping i kvartsfinalen.

Norrköping lyckades slå IFK Göteborg på Bravida Arena. Ett piggt och rappt Göteborg dominerade långa stunder i första halvlek. Ändå kändes de inte riktigt farliga. Norrköping var helt klart farligare. Sigurdsson och Nyman är två av seriens bästa spelare när de är på humör. Sigurdssons kvaliteter är för bra för Allsvenskan och han lämnar säkert i sommar när Fifa tar nya beslut angående spelarna i den ryska ligan (han är på lån från Moskva). Däremot har Norrköping en bra bit att vandra när det kommer till speluppbyggnad och att fungera som ett lag. Just nu känns det som att de inte vill ta initiativet i matcherna. De spelar gärna långt eller på kontring. Jag har skrivit det innan och gör det igen. Med de spelarna kan de absolut spela på ett annorlunda sätt men det är som sagt tränaren som väljer spelsätt och jag hoppas de lyckas på vilket sätt de än försöker lira.

Göteborg behöver absolut förbättra backlinje-spelet. Det känns ofta farligt när motståndarna kommer. Både GAIS och Norrköping gavs chanser alldeles för billigt. Mittbackarna behöver mer hjälp om de ska spela så här. Nu lämnas de i stora ytor och där är de just nu inte tillräckligt bra. Defensiven högre upp i banan är bra och presspelet ger inte sällan Blåvitt möjligheter att skapa enkla målchanser, men de tas sällan tillvara på. Får de ordning på defensiven så kan de säkert bygga självförtroende och sen utveckla offensiven. Men det jag efterfrågade efter förra omgången tyckte jag ändå att man kunde skönja mot Norrköping. Spelet med bollen var kanske lite slarvigt till och från men visst fasen försökte de spela fotboll och många gånger spelade IFK till och med bra. Hoppas de kan hitta de felande pusselbitarna och åtgärda de problem som ändå ganska tydligt går att se. Då kommer självförtroendet som ett brev på posten.

Kalmar körde fullständigt över Helsingborg. Efter Häcken är det Kalmar och Hammarby som imponerat mest. Jag ser Kalmar som klar favorit mot Mjällby även om jag vet att de brukar ha svårt för de gulsvarta från Listerlandet. I matchen mot HIF spelade Kalmar fyndigt och rappt i offensiven och otroligt disciplinerat i defensiven. Saetra och Sjöstedt kan vara seriens mest samspelta mittbackspar. På tal om fynd så måste man imponeras av Peter Swärdh och Jörgen Pettersson som hittar en kille i Naestved som kan gå in i ett Allsvenskt lag och både bidra i spelet och dessutom raka in lite bollar i mål. Rajovic kan bli ett riktigt utropstecken i årets Allsvenska och fem mål i cupen så här långt imponerar.

Hammarby! 8-0 skojar man inte bort. Total utskåpning av ett svagt Sundsvall men 8-0 skojar man inte bort alltså inte bort! I matcherna innan har det skapats en hel del chanser och det gjorde Bajen även mot Giffarna. Skillnaden nu var att bollarna satt i nät. Jag tror inte man behöver skriva mer om Madjed för den hypen sköter sig själv just nu. Istället vill jag lyfta fram Pinas och Tekie. Två riktigt fina spelare som man som fotbollsgillare gärna ser spela fotboll. Mina farhågor angående Hammarbys status efter alla spelartapp verkar vara helt världsfrånvända. Hammarby ser just nu oerhört starkt ut. Dock får de en oerhört svår och oviss match mot ett starkt AIK i kvarten. Den kan sluta hur som helst.

Djurgården var inte särskilt bra mot BP. De såg sega ut. BP var inte alls dåliga men man förväntar sig absolut mer från Djurgården. Lågt tempo är inte något som brukar vara DIFs signum men mot BP tog det mesta tid. De ska tacka Magnus Eriksson för de tre poängen, vilken spelare och vilka avslut! Något som förvånade mig i matchen var Elias Anderssons försvarsspel, hur han inte kan försvara ytan bakom sig bättre än han gjorde sist gör mig aningen mörkrädd. Jag har full förståelse för att han är relativt ny i positionen men han har en smart fotbollshjärna och var uttagen i Januari-turnén. Han borde kunna mycket bättre! Vad som än värre är är att han joggar hemåt efter att han blivit förbispelad. Om jag vore Kim och Tolle så hade jag varit vansinnig.

Nu möter de MFF i kvarten och även denna kvartsfinal är oviss. Malmö har haft höga toppar under gruppspelet men haft svårt att få bollen i nät. De spelar tålmodigt men har lite svårt att växla tempo. Kan de förbättra farten i vissa attacksituationer så kommer målen att trilla in. Eller i alla fall kommer chanserna att komma. Jag tycker även att Lasse Nielsen måste förbättra sig för att Malmö ska få det där lugnet som behövs i det sätt som de vill spela på. Eller måste Rydström ge Nielsen mer hjälp. Han känns alltid het och är en bra fotbollsspelare men han chansar en hel del och det känns onödigt. Mot Djurgården kommer det att straffa sig. AC behövs också. Hans aura och skicklighet skänker verkligen ett lugn och en kraft till Malmös lag. Hoppas han repar sig snabbt.

Jag vill slutligen nämna Totte Nyman som en förebild. Han har två straffsituationer i matchen mot Göteborg. Den första klagar han lite på under spelet men medger själv i pausintervjun att det inte borde vara straff. Han ger domaren rätt och det är härligt att höra. Men än mer impad blir jag av att han försöker stå upp när domaren sen blåser för straff under andra halvlek. Bångsbo kommer helt snett och ska rensa men istället för att träffa boll träffar han Nyman. Vilken annan spelare som helst hade lagt sig och viftat på domarens uppmärksamhet, men inte Nyman. Han parerar liksom smällen i luften och försöker spela vidare och ta sig till avslut. Jag älskar hur han försöker och jag älskar att domaren ger honom straffen ändå. Bra där!

På tal om andra älskvärda saker. Som Liverpool-fan har man haft det kämpigt ett tag denna säsongen. MEN, efter 7-0 mot United så vänder det. Fasen va gutt! Tack å hej.

// Viktor

Jag är fortfarande oförstående till hur Norrköping ska ta sig framåt i utvecklingen. Man hade önskat en tydligare idé som spelförare med det spelarmaterialet. Jag anser att om det beror på osäkerhet eller dåligt självförtroende så hade man ändå kunnat skönja spår av något som tyder på att de vill dominera motståndet med både bollinnehav och presspel. Just nu ser det mest ut som det finns tvivel. Se till att bygg spelet så att Sigurdsson får utrymme att utnyttja sina kvaliteter i sista tredjedelen. Överbelasta ytorna på ena sidan för att sedan snabbt ta sig in i de ytor som öppnas på andra. Ortmark, Traustsson och Ssewankambo är bara några av spelarna som har spelförståelse och teknisk förmåga för att lätt kunna bygga ett positivt passningsspel som kan sätta de ännu mer offensiva spelarna i bra lägen. Hoppas IFK Norrköping kan nå dit på kort tid.

IFK Göteborg har liknande problem. GAIS seger var knappast orättvis. Med de spelarmaterialet borde Blåvitt kunna äga en nykomling i Superettan. Wendt, Bångsbo, Carlén, Hagen, Thern, Berg, Carneil med flera är alla spelare som har bra passningsfötter och finfin förståelse för hur fotboll kan och ska spelas. När det ser ut som det gör börjar man då ifrågasätta hur taktiken är upplagd. Se till att äg matcherna med fokus på att hålla bollen i ett tekniskt starkt lag. Gör man det får man även kraft och energi till att snabbt kunna återta bollen när man tappar den. Jag hoppas att även IFK Göteborg får ordning på sitt spel så att de kan utmana högre upp i tabellen. Det är där de hör hemma.

I föregående cupomgång kikade jag lite extra på AIK. Och jag gillade faktiskt det jag såg. Även om spelet hackar lite ibland och det slarvas så har Brännström något att bygga på som enligt mig kan bli angenämt för lagets hängivna supportrar. Durmaz, Fischer och Guidetti känns som en trio som kan hitta på mycket bus i motståndarlinjerna. Alla tre har bra spelförståelse, teknik och passningsspel. Dessutom utstrålar de en glädje som skiner starkare än Poseidon. Kolla bara Durmaz passning i inledningen av anfallet som föregår straffen. Passningen skär som en välriktad krocketklubba genom ÖFK:s linjer och Fischers touch till Guidetti är mjuk och fin. Däremot känns straffen långt ifrån solklar.

För AIKs skull hoppas jag att Milosevic snabbt kan vara tillbaka i träning och spel. Men huvudskador kan vara luriga och bör behandlas med stor försiktighet. Min storebror David åkte på en hel del smällar mot huvudet under sin karriär och den sista hjärnskakningen tog oerhört hårt på hans mående. Han har fortfarande problem med ljus och får ofta kisa. Inte kul! Jag hoppas dock att Milosevic inte får de problemen utan snabbt återfår hälsan. För han behövs. Utan honom är Sotte aningen ivrig och trots att det många gånger går bra så chansspelar han en hel del. Oftare när Milosevic inte är på plan. Slutorden om AIK blir att jag tycker att AIK har tagit kliv i rätt riktning och har skaffat spelare som med finess kan dyrka upp försvar som AIK inte kunde förra året. Frågan är om de vinner med fler mål mot Varberg än Västerås gör mot ÖFK. Tveksamt.

2007 vann vi cupen med KFF. 2009 vann vi nederländska cupen med Heerenveen. 2013 vann vi nederländska cupen med AZ . Det är speciellt att spela när det kommer till cupspel. Varje match är viktig och förlorar man åker man ur. Spänningen innan en final är en härlig känsla. Jag älskar matcher som är vinna eller försvinna. Den utmaningen tilltalade mig varje gång jag spelade en cupmatch och när man stod på planen inför en final var man så förbannat taggad att det inte spelade någon som helst roll vem som stod på andra sidan. Sen gäller det att kunna omsätta den laddningen till en effektiv prestation. Ibland är man så tänd att man springer ur position eller kan det bli så att man är övertänd och då blir passiv. Balansgången är fin. Men en final är alltid en match med läge att prestera på topp!

I maj 2009 på De Kuip inför 50 000 åskådare. Domaren blåser av matchen. FAAAN, inte straffar. Tankarna som går igenom mitt huvud är ambivalenta men ändå solklara; jag vill inte att det ska bli straffar men jag vill ta en straff. Jag vet att jag har gjort många mål under våren och jag har gott självförtroende. Tanken att missa straffen finns inte i min hjärna när tränaren frågar om jag kan ta en straff. Jag tar gärna den första säger jag utan att tveka. Efter det börjar jag ändå tveka. Var ska jag lägga straffen? Vad händer om jag missar? Tur att jag sa att jag kunde ta den första straffen för då finns det chans att någon annan missar efter mig om jag skulle missa min.

Vi lottas så att vi har våra fans bakom målet som straffarna slås mot. Viktigt! När jag går den långa vägen fram mot straffpunkten för att slå vår första straff är jag nervös men ändå ganska lugn. Fansen jublar och jag har bestämt mig för var jag ska slå straffen. Får jag en bra träff vet jag att den sitter. Högt upp i målvaktens vänstra hörn. Bollen känns tung mellan händerna när jag lägger ner den med pumphålet uppåt. Försök att inte titta dit jag ska slå straffen. Titta bara rakt på målvakten så han inte vet något alls. Oj, tittade jag inte lite åt den sidan jag ska slå straffen. Kanske inte. Jag påbörjar ansatsen och tittar bara ner på bollen. Se till att träffa den rätt. Man hör hur fansen bakom målet håller andan när jag slår till bollen med pumphålet uppåt. Den sitter precis där den ska och jublet bryter ut. GUTT!! Lättnaden är enorm och jag joggar tillbaka för att ta emot lagkamraternas lika lättade omfamningar. Nu är det bara att vänta. Vänta på de andra. Då slår nervositeten till med full kraft. Ska jag ens kolla på de andra straffarna?

Vår målvakt är inte ens nära att ta en straff. Lyckligtvis skjuter Youssuf Hersi över och vi är i förarsätet efter tre omgångar. Ledning 3-2. Twente gör 3-3. Vi gör 4-3. Twente kvitterar igen, 4-4. Sista straffen ska slås. Hela stadion håller andan när Gerald Sibon stegar fram. Med sävliga steg rör han sig fram och slår bollen…rakt upp i krysset. Jag har aldrig sprungit snabbare än efter den straffen. Glädjen är öronbedövande och fantastisk. Dopingtestet efteråt, inte lika fantastiskt.

Cupspel är fantastiskt. Straffavgörande en känslomässig bergochdalbana. Hoppas vi får se lite straffavgöranden inom kort.

// Viktor