Möter man fansen efter den match som har skickat laget ner i en avgrund är man modig! Ofta kommer det bara dåliga saker ur ett sådant möte. Saker sägs i affekt och inte sällan är sådana yttringar ogenomtänkta och skapar snarare än distans mellan fans och spelare/ledare än en vilja att tillsammans försöka ta ansvar för att laget ska lyfta. Cred till Marcus Berg!
Under det kämpiga året 2019 hade vi i Kalmar oerhört svårt att vinna matcher. Fansen var förstås missnöjda och kulmen på missnöjet blev efter förlusten mot AFC på bortaplan. AFC var dåliga och vi var ännu sämre. Vid slutsignalen gick vi spelare som vanligt bort mot de tillresta fansen för att tacka för deras engagemang och stöd. Där och då är de givetvis frågande och smått rasande. Varför är ni så dåliga? Visa lite hjärta!
Jag som lagkapten går fram närmre för att ta emot deras klagosånger (för det är det enda man kan göra). Ingen utav de yngre spelarna ska behöva stå där och försvara sig utan det gör jag som erfaren och gammal. Jag säger att jag förstår men samtidigt är jag väldigt tydlig med att vi spelare och ledare också väldigt gärna vill vinna. Det är inte så att vi inte försöker. Vi vrider och vänder på situationer och taktiska val för att vinna. Men ändå lyckas vi inte! Vi vill lika gärna vända den här trenden som ni fans vill.
Är man som spelare eller ledare lugn och sansad så lugnar fansen också ofta ner sig. Vi spelare vet att de vill väl och man är glad att någon bryr sig. Det hade ju varit hemskt om ingen brydde sig. Däremot om vi brusar upp från vårt håll så kan det gå riktigt illa. Det fick våra tränare vara med om senare under samma säsong. Inget gott kommer någonsin genom att kasta anklagelser på någon annan. Be istället fansen komma till träningen dagen efter när alla fått reflektera och lugna sig. Då kan man komma någon vart och inte bara fastna i att skälla eller anklaga. Alla sitter i samma båt och alla vill lösa problemen och ta sig framåt.
Göteborg behöver en trollkarl för att luckra upp det stela och bitvis nervösa spel de just nu visar upp. Värva in ett yrväder som kan dribbla. Någon som drar till sig uppmärksamhet från motståndarna. En sån spelare skapar ofta ytor för sina medspelare och även mer tid för dem. Jag vet inte riktigt ännu vad Mucolli är för typ men de hade behövt en Taha Ali-typ. Varbergsmatchen imponerar faktiskt inte på något vis och nu är uppförsbacken både brant och lång.
Douglas Bergqvist känner jag väl sen hans tid i KFF. Är det någon som kan få ihop Degerfors vidöppna försvar så är det Douglas. Han är en riktig ledare som alltid håller ihop laget och som tvingar sina medspelare till att löpa den där extra metern som ofta krävs för att blocka ett skott eller för att täcka en yta. Han kommer bli guld för Degerfors! Trots att det kanske var någon bjudning från BP som gav Degerfors segern så tyckte jag mig ana en klar förbättring från Degerfors i jämförelse med tidigare prestationer.
Har det någonsin hänt att alla bortalagen vunnit i samma omgång tidigare tror ni? Dessutom att SJU matcher slutar 1-2!? Bara en liten parentes.
Mjällby verkar ha hittat formen. En stark insats mot Kalmar följdes upp med en ännu starkare mot Malmö. Det Mjällby gjorde så bra var att de inte lät MFF komma in i straffområdet från kanterna så enkelt som många andra lag har gjort. I de ytorna var de ofta 5 mot 3 och då är det inte lätt att få in varken en passning eller att dribbla sig in. Innermittfältarna gjorde ett hästjobb och backlinjen med Eile i spetsen denna gång var verkligen påkopplade.
Visst kunde man skönja lite underskattning från MFF:s håll? Jag upplevde att de inte alls hade samma tempo i sina förflyttningar som de har haft i många tidigare matcher. Inte heller bollen gick lika snabbt som den har gjort innan. Peña hade för många touch på bollen och backlinjen flyttade den inte alls på så få touch så Mjällby fick jobba arslet av sig.
Sådana matcher som Malmö presterade nu händer till och från. Surt är det så klart men ibland nödvändigt för att man ska vakna till och driva sig själv lite hårdare igen. Istället kan det bli så att Djurgården får sota för det i nästa omgång. För det lär inte hända två matcher i rad.
Djurgården är också ett märkligt lag kan jag tycka. De är urtunga och urstarka men ibland är de som i första halvlek mot Värnamo. Hur var det då? Jo det var slarvigt, osammanhängande och jag skulle vilja påstå att de snarare såg ut som ett division två lag än ett Allsvenskt topplag. Ändå står de där efter 90 minuter och har vänt matchen och vunnit.
Jag förstår inte riktigt om jag ska vara ärlig. Hur kan de vara så mycket upp och ner men ändå lyckas vinna match efter match? Är det ett svaghetstecken eller är det ett styrketecken? (De tvistar de lärda om tror jag).
Sen är Värnamo ett bra lag. Deras presspel i första halvlek var väldigt bra. Sällan fick Djurgårdarna tid på sig och när de blårandiga sen försökte spela snabbare så misslyckades de allt som oftast. Däremot oroas jag lite över Värnamos uppspelsfas. Den är modig milt uttryckt. På gränsen till dumdristig. Flera gånger spelar de upp bollen på en felvänd spelare centralt i banan. Trots att det finns motståndare nära. Trots att de vet om riskerna. Några gånger är Djurgården väldigt nära att bryta och få ett rent friläge. Om jag vore tränare för Värnamo skulle jag nog ändå säga att inte överdriva det korta passningsspelet centralt riktigt så mycket. Fortsätt vara modiga men minska risken en aning.
Utvisningar kom att prägla matcherna både i Kalmar och i Norrköping. Med det sagt så har det återigen blossat upp en diskussion om domarnas nivå. Sluta klaga på domarna! De håller samma ojämna nivå som de Allsvenska lagen i sig. Ibland är de jättebra och ibland lyckas de mindre bra. Om vi vill få varenda viktigt domslut korrekt så finns det EN väg att vandra, golgata. VAR! Även om jag är emot det i grunden så är det för domarnas skull ett viktigt instrument som hjälper dem. Då blir det mer robotar. Istället för människor.
Till sist vill jag nämna något om AIK och hur det såg ut med Berg som tränare. Visst såg det lite vassare ut än innan? Det jag tror Henning Berg har lagt fokus på initialt är uthållighet och fart. Får man upp de bitarna ett snäpp så kommer annat gratis. Jag tyckte mig se ett AIK med lite bättre fart och ett AIK med en tro på något nytt.. Tro mig när jag säger att det kommer att gå bra för AIK. Tar de en vinst i nästa omgång så kommer det att komma fler.
Omgångens otursgubbe – Elias Olsson ersatte Saetra och lyckades styra in två bollar i egen kasse. Jobbigt så klart när man inte är ordinarie i vanliga fall.
Omgångens seger – Varberg tog sin första seger i årets allsvenska i den 14:e omgången. Viktig för så väl poängskörd som självförtroende.
Omgångens spelare – Löken så klart! Han har kommit in i startelvan igen och visat att gammal är äldst. Han är smart och stark och har dessutom en fin högra. Han har varit en stor del av Mjällbys fina prestationer på sistone.