Relationer! När transfer-fönstret är öppet och det köps och säljs spelare till höger och vänster blir det här med relationer aktuellt. Flera tyckare har nämnt det under de senaste veckorna och jag förstår varför.
Det finns alltid minst två sidor av att ta in nyförvärv. När jag skriver detta så har jag framför allt MFF i åtanke. Helst av allt skulle man som tränare och sportchef så klart behålla de spelare som har spelat mycket och som har gjort det bra. Man vill helst inte in och förändra något välfungerande. När relationerna har satt sig och man vet hur lagkompisen agerar och tänker vill man helst inte bryta det om resultaten är av godo.
Ur ett personligt perspektiv var det därför alltid lätt att spela med mina bröder. Jag vet inte hur många timmar vi hade ihop på olika fotbollsplaner? Vi kände ju i princip till varandras tankar och vi visste exakt hur vi skulle göra varandra bättre. Just de extrema relationerna kanske är svåra att skapa men ju mer man spelar med en spelare som kompletterar en själv desto bättre blir man så klart.
Ibland är man som tränare kanske lite för snabb med att byta spelare om det ser lite halvdant ut. En riktigt bra tränare ser och förstår hur olika spelartyper passar ihop. Även om det inte fungerar friktionsfritt till en början så kanske det ändå finns något i en relation som kan bli något riktigt bra på sikt. Hur långt tålamod ska man då ha? Där kommer så klart det svåra in.
Ibland blir man som tränare istället ofrivilligt tvungen att försöka skapa nya relationer. Till exempel om någon säljs och någon ny värvas. Eller om en tongivande spelare blir skadad och någon ny måste spelas in.
Malmö har ofrivilligt behövt skapa nya relationer i flera lagdelar med tanke på transfers samt skador. Det märks till viss del. Även om prestationerna i de här två senaste förlustmatcherna inte varit dåliga så syns det att spelare behöver tid att vänja sig vid varandra. Peña och Rosengren sprang lite i samma ytor till och från (framför allt i första halvlek) mot Djurgården. Backlinjen har inte klickat helt sen Cornelius och Nielsen skadades.
Petitesser kan tyckas med en så bred och spetsig trupp. Men det är så att alla behöver den där tryggheten som kontinuitet kan ge. För många byten är svåra att hantera. Samspel och kemi kan på kortsikt bli lidande även om alla spelare individuellt sett är väldigt skickliga. I Malmös fall kommer det att sätta sig ganska snabbt igen eftersom det är många intelligenta spelare i truppen. Men det kan ta lite tid. Det såg vi även på försäsongen.
Djurgården gör en riktigt bra match mot MFF! Inte på det sättet som de hade önskat kanske med en dominans i både målchanser och bollinnehav, men de är ruskigt täta i försvarsspelet och duktiga i de båda straffområdena. Malmö skapade i princip bara en riktigt farlig chans och DIF höll de borta från de farliga ytorna på ett imponerande sätt.
Spelar Djurgården med den intensiteten, farten och arbetsmoralen i varje match så är de ruggigt svårspelade. Sen måste de så klart visa att de kan göra det borta mot Degerfors på naturgräs också och inte bara hemma på Tele2. Visst kan fansen ha stor betydelse för hur påslagen man är då de verbalt mer eller mindre kan göra så du flyttar dig både snabbare och längre. Men så stor skillnad som det var på Djurgården mot Malmö i jämförelse med Djurgården mot Värnamo i första halvlek ska det inte få vara.
Lite samma matchbild var det mellan Hammarby och Kalmar. Kalmar hade boll men skapade inte så mycket och Hammarby kämpade och slet och var bättre i båda straffområdena. Bajen behövde de här segrarna och jag skrev här om veckan att de reagerade mer än de agerade. Låt mig nu säga att de agerar aningen mer och är först in i situationer istället för att vara en tiondels sekund efter. Måste också passa på att säga att Erabi verkligen är på hugget och kan han med sin snabbhet, storlek och teknik vara först i situationer är han ganska svårstoppad.
Stockholmslagen hade en fin omgång och AIK gjorde nog ingen besviken heller. De tog verkligen initiativet mot Varberg borta och det fanns ingen tillstymmelse till ångest (förrän i slutet) trots att det var en så kallad sexpoängs-match. Full fart i presspelet och en alert backlinje gjorde både att de kunde vinna boll relativt högt upp samt att bedriva ett hyfsat anfallsspel i egen regi.
Förändringen med att sätta Otieno och Modesto högre upp har slagit väl ut än så länge tycker jag. Nu slipper de två att lägga så mycket fokus i det defensiva positionsspelet där de ibland är svaga, utan kan istället fokusera mer på det de är bra på, anfalla! Båda har en snabbhet och en teknik som kan ta dem förbi motståndare både med och utan boll. Till exempel tar sig Modesto förbi löpandes i inledningen när Besirovic konstsparkar i kryssribban.
Saletros kom in på innermittfältet med ett fräscht mindset och såg (trots matchovana) ut att ha spelat matcher hela tiden. Kanske var han egentligen inte så mycket bättre än någon annan men hans fina vänster gav ändå båda målen och han tog plats på planen. För övrigt är mål på fasta situationer otroligt viktiga när man inte riktigt har det där självförtroendet i sista tredjedelen annars. Guidetti och Besirovic skulle båda behöva stänka in varsin balja för att få lite självförtroende i den delen av spelet och på så vis kunna lyfta AIK som lag än mer.
Det stabila Degerfors jag tyckte mig se mot BP senast stannade nog kvar i Stockholm. Nu var det återigen ihåligt när Sirius tryckte in tre mål. Värnamo är ganska bra återigen men poängen kommer in i lite för långsam takt. Häcken vinner trots vissa svårigheter och BP:s många insläppta mål på sistone kan oroa. Norrköping utnyttjade sin kontringsstyrka på ett bra sätt mot Mjällby och får anses vinna rättvist.
I nästa omgång får vi se om AIK kan fortsätta sina prestationer mot Malmö. Intressant blir även att se de både experterna på konstgräs (Djurgården och Elfsborg) få mötas och fajtas i Stockholm. Sen tror jag att Blåvitt tar en trea mot Halmstad.
Omgångens mål – Per Fricks volleystyrning är fenomenal och svår att genomföra. Otroligt snyggt!
Omgångens snackis – Magnus Eriksson bänkas igen och tränarna får stå till svars för det återigen trots att laget vinner. Visst är Magnus bra men laget har tagit tre raka segrar efter uppehållet utan honom i startelvan. Låt åtminstone både Mange och tränarna slippa frågor på det till nästa match.
Omgångens spelare – Gustav Engvall var bra redan mot Djurgården men nu var han ännu bättre. Kvick och för tillfället målfarlig. Två mål mot HBK gör honom till omgångens lirare.
Ha det fint
// Viktor