Ser det inte lite ihåligt ut på några håll?

Men den största framgångsparametern är (enligt mig) förmågan att inte ge upp, att jobba hårt och med beslutsamhet. Under min karriär finns det så många exempel på spelare som har nått sin fulla potential genom att alltid vara väl förberedd, alltid ge järnet, alltid vara fokuserad och att besitta förmågan att veta vad tränaren vill ha och vad spelaren själv kan. Ännu fler finns tyvärr att finna i det motsatta. De som var så talangfulla men som inte kunde ta sig framåt när det blev svårt eller jobbigt.

Jag läste någonstans att det hade gjorts någon studie på barn som fick lösa matematiska problem. Efter problemen hade lösts fick hälften av barnen beröm för sitt hårda arbete och den andra hälften blev tillsagda att de var smarta. Ett år efter problemlösningen återkom de som gjorde studien för att se hur det hade gått för barnen. Det visade sig att de som hade fått beröm för sitt hårda arbete över tid också hade en betydligt större kunskapsutveckling.

IFK Göteborg har vänt trenden

Vad vill jag säga med allt det här då? Jo att IFK Göteborg har vänt en negativ trend till något positivt. Spelarna har varit villiga att lägga ner jobbet som krävs för att nå utveckling. De har ett dussin talangfulla och duktiga spelare som likaväl hade kunnat lita på att de hade de kvaliteter som krävs för att klara sig kvar i Allsvenskan. Men de har valt de hårda jobbet och som det börjar betala sig nu.

För matchen mot Häcken var en fröjd att se! Atmosfären gjorde så klart sitt med en rejäl dos derbystämning, men hur blåvitt-spelarna tog sig an matchen var det som var behållningen. De krigade och slet både individuellt och tillsammans. Häcken-spelarna fick aldrig en lugn stund och trots Häckens övertag i spelskicklighet var det Göteborg man imponerades av. Supportrarna kallar det “att ha hjärta” och bara det kan vara värt entrépengen.

Blåvitt satte stentuff press och gick till snabba attacker. Det har de gjort i många andra matcher tidigare också men i derbyt fick de även betalt i form av mål. Mucolli var segerorganisatör med sin fina blick för spelet, sina tekniska kvaliteter och sin fina fot. Även om han började spela någon konstig “titta på mig”-fotboll innan han blev utbytt så gjorde han så många saker rätt. Kan han fortsätta vara lite avig och bli en poängspelare blir han inte långvarig i IFK.

Gammal är äldst

Något annat som glädjer mig är att se Marcus Berg och Oscar Wendt. Det är lätt i motgång att säga att de inte håller, att de är för gamla eller att de ser trubbiga ut. Men det finns en anledning till att de har varit ute i Europa i så många år. Deras grundkvalitet är så hög! De gör många svåra saker enkla. De värderar situationer och tar mycket oftare rätt beslut jämfört med sina lagkamrater (det svåraste i fotboll är att ständigt värdera situationer rätt). Gubbarna kan än och det gör en gubbe som mig lycklig!

Elfsborgs off och def

Elfsborg har lätt för att skapa farliga målchanser och därför gör det dem till guldfavoriter enligt mig. Det spelar liksom ingen roll vilket lag de möter utan du vet att fyra fem riktigt vassa chanser kommer att skapas. Matchen mot Norrköping var inget undantag.

De attackerar både med kvalitet och fart och blir därför svårstoppade. Ytterbackarna och yttrarna flyger fram med matchdräkten fylld av självförtroende. Deras inspel är väldigt ofta väldigt bra och då blir det så klart farligt. Men i matchen mot Norrköping kom många hot snabbt och skickligt även från de centrala delarna av planen. Baidoo visade återigen upp vilken duktig spelare han är och passningen fram till Qasem är ju magisk. De sågar sig fram genom att vara rörliga och ha en bra precision i passningarna. Svårt för vissa men för Elfsborg ser det just nu ganska lätt ut.

En aning oroande för guliganer och övriga Elfsborgare bör ändå vara de chanserna de faktiskt släppte till mot Peking. Kanske var Lagerbielke den som ändå höll ihop det där bak? Eller tar det bara lite tid att hitta rätt i nya samarbeten och skapa nya relationer? Givetvis är det säkert en blandning av de båda. Tappar man en så pass duktig spelare kan man inte förvänta sig att ersättaren ska vara lika bra på en gång. Allt tar lite tid och så även detta. Med det sagt känner jag en viss oro för att Elfsborg kan få hämta ut lite fler bollar ur holken än tidigare under säsongen.

Sirius mot Malmö

MFF borde nog också fått hämta ut någon mer boll ur egen holk i Uppsala. Även om de hade ledningen tidigt och dessutom utökade den innan Sirius blev farliga så behöver man ändå vara påkopplade hela vägen in i mål. Om man ska ta SM-guld måste man vara alert i 95 minuter av 95. Där tycker jag att MFF kan vara lite ojämna ibland. Det räcker med att det är en eller två spelare som går ner sig några procent så påverkas helheten. Även om segern var rättvis så ska man inte släppa till 8-10 skott på mål mot Sirius!

Hur kan Sirius ha Joakim Persson på bänken? Han har varit deras farligaste spelare i flera matcher och så även i den mot Malmö. Jag misstänker att Mattiasson vet mer än vad vi vet så något som var höljt i mörker för oss påverkade säkert laguttagningen.

Sirius är dock alldeles för ihåliga och slarviga i sina bakre regioner för att ta fler poäng och klättra i tabellen. De ger bort ytor framför sin backlinje för enkelt och därifrån har inte bara Malmö skickliga spelare som kan skapa chanser (även om Nanasi och Berg kanske tillhör Allsvenskans toppskikt just i de lägena). Sirius måste täppa till! Man måste spela lite snålare för att ta poäng. De gör många saker riktigt bra men ibland känns det som att de är lättviktare i tungviktsklassen.

Viktiga poäng i mittenskiktet

Kalmar hittade vinnarspåret igen efter en blytung seger mot BP. Rajovic farväl gav snarare en positiv effekt på anfallsspelet än en negativ. Hümmet fick visa sig från sin bästa sida när BP-försvaret tillät lite för mycket. Kalmar var lite rakare i sitt spel än i tidigare matcher och det märks att de har pratat om och tränat på sitt anfallsspel. Tydligt blev också att Noah Shamoun behövs i Kalmars anfall. Hans kvickhet och mod kommer skapa oreda i många motståndarförsvar även om han misslyckas med sina aktioner då och då.

De tre poängen betyder ändå att Kalmar slipper titta neråt i tabellen och kan fokusera på att ta sig ikapp lagen framför istället. BP kommer med sitt sätt att spela att ta poäng, så även de borde bara fokusera på att jaga lag framför snarare än att kika sig över axeln.

Stockholmslagen står åter att känna igen

Stockholmslagen då (förutom BP)? Jag tycker just nu att alla lagen presterar på en nivå värdig deras ambitioner. Även om tabellplaceringarna varierar mellan klubbarna så kan man just nu inte klaga på inställning, mod eller ambition. Hammarby har till och med hittat en ny sida av sig själva som jag inte såg komma för en månad sen. De spelar ett mycket mer dominerande spel än tidigare och vågar att ta initiativet i matcherna. Precis så vill man att Hammarby ska spela.

När jag tänker efter är det precis så både AIK och Djurgården också ska spela. Stora starka klubbar ska se till att skrämma de mindre (i denna omgången Mjällby, Varberg och Degerfors) genom att tydligt gå ut och förkunna sin storhet med en tuff press och ett mod i anfallsspelet. Motståndarna ska inte ges en millimeter! Både AIK och Djurgården slog relativt enkelt undan benen på uppstickarna från landet och stod verkligen att känna igen i både intensitet och fotbollsförmåga. Som det ser ut nu blir hösten ganska angenäm för alla dessa tre drakar.

En omgång till innan det blir landslagsspel. Lägg till ett spännande transferfönster innan det. Mycket kan hända där. Kan Malmö ha en sådan megatrupp utan att någon blir missnöjd? Någon måste väl ändå bort? Kommer bottenlagen försöka få in någon spelare som kan blåsa vind i de trasiga seglen? Kan Häcken ersätta Sadiq? Kul när det händer grejer och det kommer det att göra!

Omgångens…

Omgångens snackis – Degerforstränarna ville tydligen ha ett ultimatum (vad vet jag?) och fick beskedet att om de måste få ett besked nu så kommer föreningen inte kunna lova dem att fortsätta på sin nuvarande post. Inget konstigt i sig då serietillhörigheten är svår att förutspå. MEN PÅ MAIL! Hallå…

Omgångens anfallare – Hümmet och Qurbanli var avgörande i sina respektive matcher och kanske har både KFF och Djurgården hittat rätt efter att spelare har lämnat. Men Marcus Berg var grymmast!

Omgångens spelare – Alla älskar ju spelare som är mångfacetterade och Michael Baidoo är precis en sådan. Löpare och passningsläggare. Arbetare och finsnidare. Jag gillar honom skarpt!

// Viktor

Malmö FF tog sig an Djurgården och kom knappt ingenstans. De försöker så hårt men lyckas inte för tillfället. Som vanligt stormar de fram första 20 för att sedan gå ner i intensitet.

Två saker som är ganska uppenbara i Malmös spel för tillfället är att de undviker att anfalla på sin högerkant och att de väldigt sällan sätter Kiese Thelin i spel. Till viss del förstår jag att man kanske inte väljer att spela ut till en aningen ensam Lasse Nielsen då hans kvaliteter snarare ligger i defensiven än offensiven. Däremot förstår jag inte varför man inte kastar in fler bollar i straffområdet mot IKT!

Malmös anfallsspel är ganska lättläst men ändå så svårt att försvara sig mot. Busanello, Taha Ali och Nanasi sampelar gärna sig fram på vänsterkanten. Motståndarna vet att det kommer att ske men har likväl svårt att få grepp om de hala himmelsblåa lirarna. Ganska enkelt tar sig MFF högt upp i planen men sällan når de sen in till Kiese Thelin. Varför slår de inte bara in bollen ibland? Han är urstark i de situationerna och det märks de gånger när bollen kommer in mot honom. Fler inspel på lite chans behövs. Då kommer Kiese Thelin stänka in några baljor.

Matchen mellan MFF och Djurgården var annars av det kokande slaget. Lite tjafs här och några sena tacklingar där. Ganska underhållande även om målchanserna uteblev. Djurgården brann igen som Djurgården ofta har gjort på senare år. Då är de så jäklar svårslagna! De måste upp i en högre lägsta nivå och brinner man som man gjorde mot Malmö så kommer de lite sämre lagen avhandlas på löpande band.

Något jag reagerade på innan matchen startade var när de båda lagkaptenerna hälsade på varandra. Visst är de goda kompisar sen tidigare men en knuff och lite hårda tag när man tycker om varandra känns lite bakåt om ni förstår vad jag menar. En härlig kram känns som ett mer lockande alternativ och hade varit fint att se när stämningen redan på förhand var stridslysten. Jag får hoppas på det nästa gång istället.

En annan match som slutade noll noll var inte alls lika underhållande. Kalmar gör flera saker bra men de har svårt att komma till giftiga lägen. Det borde vara något som oroar och det är säkert något de pratar en del om. För facitet på en vinst på de tio senaste matcherna måste förbättras snarast om inte lag bakifrån ska knappa in och göra KFF nervösa. Hammarby är stabila för närvarande och noggranna i det viktiga grundspelet. Med det menar jag att de inte bjuder motståndarna på ytor eller lägen. Då trillar också poängen in!

Som flera andra påpekar så har AIK återigen backat i sin nivå när det kommer till det där viktiga grundspelet. Småfusk här och där håller inte när man slåss för sin överlevnad. Just de bitarna är det som borde prioriteras om man vill samla de här viktiga enpoängarna samt fler treor. Man kan inte ligga på anfallssida om sin motståndare när man är nära sitt eget mål. Det lär man sig ju i pojklaget! Jag gissar att det kan bli någon avhyvling från Henning i veckan som kommer för han vill absolut inte ha en degradering med AIK på sitt CV.

Däremot tycker jag att AIK i övrigt presterar på en nivå som bör ta dem bort från en degraderingsplats. Det är inte den där osäkerheten och tafattheten som fanns i början på säsongen (har fortfarande Norrköpingsmatchen och Värnamomatchen i minnet). Nu skapar de chanser och de gör det relativt svårt för motståndarna i långa perioder. Desto större anledning är det att inte slarva med grunderna, för då tappas det onödiga poäng!

Oliver Berg byter alltså Djurgården mot Malmö. Inte helt oväntat om du frågar mig. Kanske att Djurgården väljer att släppa honom till en konkurrent men inte att Oliver gärna vill återförenas med Henrik Rydström. I ärlighetens namn så passar Berg väldigt mycket bättre in i Malmös sätt att spela än i Djurgårdens. Dessutom är Oliver en tänkare och han mår nog väldigt bra av att komma till tryggheten som Rydström skänker honom. I slutändan är det nog gynnsamt för alla parter att det blev så här. Det ska bli spännande att se honom stega in på plan i en ljusblå tröja och vad han i den kan åstadkomma. Kanske kan han servera Kiese Thelin en boll eller två?

För att knyta ihop säcken och spekulera lite på riktigt inför avslutningen. AIK kommer att klara sig utan kval. Elfsborg får hyllningar på det lokala torget och Hammarby hamnar i mitten. Varberg är redan ur och Degerfors gör dem sällskap. Halmstad är på god väg ner i träsket och kan mycket väl få kvala nu när Blåvitt fått upp ångan. BP, Mjällby och Värnamo är stabila mittenlag medan Kalmar kommer sjunka. Norrköping kommer bli femma efter Djurgården och de tre topplagen. Sirius kommer fightas med näbbar och klor för att undvika kvalplatsen neråt och möjligen hamnar de över HBK. Nu har jag spekulerat färdigt. I alla fall för denna gång…

Omgångens krutstänk – Oscar Petterssons kanon ekar nog fortfarande på Grimsta. Sicken bössa och vilken precision!

Omgångens comeback – Marcus Berg kanske behövde en liten motivationshöjande bänkning. För fasen vad alert han var både mot Djurgården senast och mot Degerfors nu. Kul att gammal är äldst!

Omgångens spelare – Sergio Peña var riktigt vass! Både med och utan boll denna gången. Jag tycker att han har en tendens att sänka tempot i Malmös spel ibland men mot Djurgården var han toppklass.

Förresten kommer Malmö tvåa och Häcken trea. För Häcken får slita en aning i Europa. Hoppas det går bra för dem.

// Viktor

Mjällby gjorde en heroisk insats mot ett starkt Malmö. Om MFF hade vunnit hade jag (och många andra) skrivit att de ser riktigt vassa ut. De har fart, individuell skicklighet och är oerhört jobbiga att möta. Finns det något lag som skulle kunna slå Malmö när de spelar så bra? Men nu förlorade de helt orättvist mot ett ramstarkt och ursinnigt kämpande Mjällby och man börjar genast leta skavanker och problem istället. Trots att prestationen förtjänade mer. På något sätt är man inte bättre än sitt senaste resultat. Eller har jag fel?

Lite mer om Mjällby istället. Hjärtat de visar sin hemmapublik förtjänar att nämnas och hyllas. Igår såg det inte alltid bra ut spelmässigt när Malmö sköljde över dem i våg efter våg. Men det tummades inte en millimeter på den arbetsinsats spelare och ledare visste skulle behövas!

Taha Ali var alert och irrationell som vanligt men dubblades allt som oftast av de gulsvarta. Förste man att gå i press på Ali hade väldigt snabbt en back up som kunde hjälpa och avlasta. När Herman Johansson blev varnad bytte tränarteamet kant på honom och satte dit lika intensive Ståhl (bra coachat!). Mjällby gjorde grunderna i det som kallas fotboll på ett utomordentligt sätt. Fotboll kommer alltid vara en lagsport som går ut på att löpa. Kan man som spelare behärska de två delarna och samtidigt ha lite spelförståelse så kan man ta sig ganska långt.

Förra veckan hyllade jag Löfqvists och Fengers samarbete men denna gången var det den väloljade lagmaskinen som gav Mjällby tre friska pinnar in på kontot. Även om de vann oförtjänt denna gången så är de ett lag som sällan gör några plattmatcher med luggen för ögonen utan snarare ett svårslaget gäng som dessutom kan lira boll.

Nästan lika snedvridet var det att Degerfors vann mot Värnamo. Att släppa in ett sådant mål i matchens absoluta slutskede måste kännas oerhört surt. Det ska så klart inte få hända att en målvaktsboll ska få studsa in i Värnamos straffområde där Campos helt omarkerad kan slå in den i mål. Alldeles för dåligt av Värnamos backlinje. För det första ska Victor Ericsson inte missa! Sen måste det alltid vara så att de backlinjepspelare som ska täcka bakom måste ju vara beredda på att Victor E kommer att missa. De ska inte bli överraskade så som de blev när Campos slank emellan.

Annars är Värnamo fortsatt bra och de spelar ett ganska vägvinnande men ändå trubbigt spel. Igår borde de ha tagit fler avslut och skickat in fler bollar i straffområdet. Det är ju då det händer något. Man kan inte passa in bollen i motståndarnas mål. Skjut!

Widell Zetterström måste ändå känna sig ambivalent efter Djurgårdens förlustmatch mot Blåvitt. Själv står han för en storstilad insats och är så när på att bli poängräddare åt sitt lag. Trots den fina insatsen från keepern så stannade alla poäng i Göteborg denna gång.

Jag tycker att Djurgården är alldeles för mycket upp och ner mot vad man är van vid att se dem. De brukar ha en lägstanivå som är hög och där grundjobbet alltid görs på ett mer än godkänt sätt. Bergstrand och Lagerlöf har bevisat att de är tränare som kan få laget att ge det lilla extra och som är trygga i att det hårda jobbet är en del av framgång. Men jag tycker att i alltför många bortamatcher är de segstartade och det ser nästan ut som laget är disträ (om ett lag nu kan vara det?). Degerfors borta, Värnamo borta och nu Blåvitt borta är bara några exempel.

Den känslan har man själv upplevt vid något tillfälle under karriären. Jag minns att mitt andra år i Heerenveen, säsongen 09/10, så infann den känslan sig under en period. Precis Djurgården nu så hade vi delar eller ibland hela matcher som på något oförklarligt sätt bara blev dåliga. Nästan som att vi glömde hur man ska göra när man kommer ut på en fotbollsplan. Ena stunden kunde vi briljera för att i nästa var så dåliga så man undrade om det var samma spelare som yrade runt på den gröna mattan.

Frustrationen som skapas när man inte riktigt kan sätta fingret på vad det är som felar är ändå det som är jobbigast. Publiken är missnöjd och vi står där och fattar ingenting. Vad händer? Vad kan vi göra åt det? En kollektiv kollaps är väl sund att få ibland men flera stycken under en relativt kort period borde inte få eller kunna hända. Men det är nog så enkelt att fotboll är väldigt komplext och att det inte bara finns ett svar på varför vissa saker händer. Då kanske man bara måste “göra en Mjällby” och se till att grundjobbet görs så jäkla bra tills resten också sitter på plats.

Som jag nämnde inledningsvis så vet jag inte riktigt vad jag ska tro om lagens prestationer just nu. Jag vet inte alls åt vilket håll formen pekar för ett antal olika lag. Vilka kommer att ta en svängom på transfermarknadens dansgolv innan fönstret stänger? Den enda slutsatsen jag drar just nu är att den som lever får se.

Dock finns det några lag som jag tror sitter ganska nöjda med sitt material. Sirius har ett lag som kan överraska många lag där Matthews och Persson står för spets. BP sitter ner i båten och är nöjda med det som finns att tillgå. Hammarby har gjort en U-sväng och känns väldigt stabila just nu. Där kommer det inte värvas om det inte är väldigt långsiktigt tror jag. Sen har vi ett väldigt väl presterande IFK Norrköping som har hittat rätt med både spelare och taktik.

De lag som redan har värvat mycket, som AIK, Djurgården och Blåvitt, kommer säkert inte heller att ta in så mycket mer. Nu har de det de har och får jobba med det. Däremot tror jag att det kan hända något i både Kalmar, Halmstad och Elfsborg. Där finns lite lösa trådar som just nu behöver knytas ihop på något sätt. Tappet av Römer kan vara ännu jobbigare än vad jag initialt trodde.

Förresten, förra veckan skrev jag att IFK Göteborg var motgångskänsligt. I matchen mot Djurgården syntes ingen dipp och inget depp efter 0-1 målet. Spelarna var snabbt uppe på hästen igen och fortsatte att pumpa på med det som gjorde dem bra under första halvlek. Och denna gång gav det utdelning. Inte heller förvånande att Marcus Berg är inblandad i båda målen. Han har mest kvalitet i det laget och även om åldern börjar ta ut sin rätt så ska han spela alla minuter han kan i det där blåvita laget.

Till sist måste jag även nämna Cifuentes duktiga reformering av ett Bajen som tvivlade och tvekade. Det känns nu som ett minne blott och trots att mycket av den fotbollsmässiga kvaliteten har försvunnit från laget så har tränarteamet hittat ett annat sätt att vinna matcher på. Hårt jobb och lite enklare spel har gjort Hammarby till vinnare igen. Den största gåvan en tränare kan ha är att förstå hur man kan spela med de spelare man har att tillgå. Bravo Cifuentes!

Omgångens “svävare” – Hammershöy Mistratis långväga målspark gillar man ju. Att ha både sinnesnärvaron och kvaliteten att genomföra det är riktigt bra gjort. Snyggt!

Omgångens hedersomnämnande – Jacob Widell Zetterström gjorde parad efter parad (vart var försvararna?). Nere, uppe eller mittemellan. Jacob var där! Men ändå blev han tunnlad och fick stå på förlorarsidan.

Omgångens spelare – Noah Eile var precis som på Eleda för några veckor sedan en gigant när MAIF mötte MFF. Denna gången räddade han på mållinjen och stod allt som oftast i vägen medan de ljusblå stångade sig blodiga.

Det måste dock kännas väldigt konstigt att på ett sätt “sänka” laget man egentligen tillhör, eller? Borde det inte införas en regel som säger att man inte får spela mot det laget man är utlånad från. Jag har aldrig upplevt känslan men det måste ju kännas märkligt.

// Viktor

För Varberg är det illa. Även om lite fler poäng trillat in under Skoglund så anser jag att laget är för svagt för att rädda kontraktet. Inget nytt under solen men det tål att upprepas. Individuellt sett är Varberg lite svagare än sina konkurrenter och när de inte heller som lag är starkare än de lag de främst tävlar med i botten så kan man dra en enkel slutsats; händer inget extraordinärt så åker Varberg ner i Superettan, punkt!

Blåvitt då? Ser man på spelare för spelare så är IFK inget bottengäng. Däremot kan man ganska enkelt känna igen sig i flera saker som händer i IFK i den situationen de befinner sig i. Saker som gör det svårt för dem att ta de poäng de borde ta.

Först och främst underskattar inget annat lag IFK Göteborg trots deras tabellplacering. Bara klubbnamnet gör att motståndarna ser det som en svår match. När motståndarna sen kollar på namnen i IFK:s lag tänker de att “vi måste göra en bra prestation för att vinna”. Just den här saken kan vara till Varbergs fördel. Alltså att Varberg kan underskattas av sina motståndare som då går ner sig en aning. Blåvitt däremot kommer inte få något gratis!

Samma sak var det när vi i KFF låg i botten. Spelarmaterialet vi hade i besittning var ändå ganska starkt och Kalmar har en modern historia som ger tyngd åt namnet. Vi fick inget gratis för att lagen vi mötte såg precis som vi att kvaliteten fanns även om vi hade tuffa perioder.

En annan sak som gör att det kan se mörkt ut för Göteborg är deras motgångskänslighet. Den blev väldigt tydlig i matchen igår mot Norrköping. Göteborg började matchen väldigt bra och spelade till och från fin fotboll med både fart och teknik. Två superchanser och några halvchanser skapades som det borde gjorts minst ett mål på. Blåvitt såg bra ut!

Sen fick Norrköping hörna och en formtoppad Traustason kunde placera in 1-0. Luften gick delvis ur Göteborg som säkert kände “fan, inte igen”, trots att de hade presterat fint första 25-30 minuterna och borde ha tagit ledningen. Shit! Då går tankarna för fullt hos ett lag i botten (i fotboll vill man slippa massa onödiga tankar och bara gå på känsla) och snabbt blir de till domedagskänslor (tro mig, jag har varit där). Man blir livrädd för att förlora helt enkelt. Det får ju inte hända! “Dessutom borde vi ha tagit ledningen. Är det inte lite synd om oss ändå?”.

På vissa spelare blir det mer tydligt än hos andra så därför tycker jag tränaren borde spela med både Sebastian Eriksson och Marcus Berg. De har varit med om så mycket att de inte är lika känsliga för motgången. Visst kan deras prestationer tidigare diskuteras men vem har varit bättre än vem i Blåvitt egentligen? Sen vet ju alla som läser detta att jag inte har all information som Jens Askou besitter men likväl tror jag att vissa spelare behöver spela.

AIK hade lite tur när Kalmars klack valde att röka ut sina egna spelare i början av andra halvlek. Skrabb blev skitförbannad och det kan jag förstå! Kalmar var bättre i första halvlek och började andra halvlek klart starkare än AIK. Efter det att den rödvita röken avtagit hade Gnaget rättat till sina problem och kom ut som ett nytt lag. Tacksamt! AIK fick en ny chans och tog den. De kunde frigöra sina spelskickliga innermittfältare och därmed hitta bättre positioner i offensiven. Uppspelsfasen vållade problem för Kalmar på ett helt annat sätt än tidigare under matchen.

Men ska AIK vara så beroende av Saletros och Durmaz som de var mot KFF? Jag hoppas inte för de svartgulas skull att det behöver vara så. Flera lag kommer isåfall att kunna styra bort dessa två herrar från att få bollen och måste de istället jaga boll så är de absolut inte lika starka. AIK behöver bredda sin repertoar en aning.

Med Pittas och Besirovic längst fram tror jag dock att man kan göra det. De är båda orädda och rörliga. Vid flera tillfällen tar de båda bra löpningar bakom Kalmars backlinje som både direkt och indirekt vållar motståndarna problem. Spelet kommer inte alltid behöva gå genom mittfältet för att chanser ska kunna skapas. AIK har potential att spela rakare när det behövs. Jag räknar officiellt bort AIK från bottenstriden då spelet visar på utveckling och poäng tas i större utsträckning.

Guldfavoriterna Malmö och Elfsborg gjorde det dom skulle. Elfsborg var långt ifrån bländande men en urstark defensiv, en skicklig tränare och en jobbig Per Frick fick ändå guliganerna att jubla. Framför allt vill jag hylla Jimmy Thelin som såg att en förändring behövdes till för att förändra matchbilden. När det står 0-0 drar många tränare sig för att göra förändringar eftersom resultatet är vad det är. Ofta görs förändringar när resultatet har ändrat sig. Att då skicka in två forwards och ändra spelsätt är modigt och skickligt. En tränare och ett lag med självförtroende vågar och lyckas dessutom ofta.

Malmös relativt riskfyllda spel ger dem en edge som få andra lag har men det gör också att de blottar sig till och från. HBK skapade och hade kunnat ta ledningen men Dahlin var även i denna matchen på tårna och räddade allt som kom i hans väg. Hans säsong har varit väldigt stark! Som backlinje spelare är det oerhört skönt att ha en sån stabil målis bakom sig.

Sen kan man ju bara njuta av Nanasi och Taha Ali! Vilka spelare! Taha Ali tror jag alla kan se att han har något extra. Kvicka dribblingar och en snabbhet som gör honom svårstoppad. Nanasi har dock hela paketet. Han orienterar sig på en nivå som är långt över allsvensk och kan både glida förbi motståndare och slå passningar som sitter på millimetern. I tillägg är han också skicklig i presspelet. Om jag hade varit en toppklubb i förslagsvis Nederländerna hade jag köpt honom utan att blinka.

Slutligen krävs en liten hyllning till David “löken” Löfqvist och Max Fenger. De kompletterar varandra oerhört väl och gör varandra bättre. Fenger är rörlig, jobbig och farlig medan Löfqvist har skickligheten, bollträffen och spelsinnet. Riktigt kul att det kan klaffa mellan två spelare på det viset och att laget får nytta av det. Mjällby är rätt bra just nu!

Omgångens glädje – Värnamos fans hördes väl på Grimsta och peppen och glädjen i den skaran vara härlig att höra.

Omgångens domare – De får sällan beröm utan snarare nästan alltid skäll. Klitte var toppen i Kalmar mot AIK.

Omgångens spelare – Max Fenger gjorde en kall och mörk kväll i Varberg till sin och sköt hem tre poäng till Listerlandet. Snyggt Max!

Skit att alla svenska lag fick respass i Europa. Vi hade hoppats på mer men måste tyvärr inse att vi är på en för låg nivå för Europa. Både sportsligt och ekonomiskt. Surt sa räven…

// Viktor

När matchen visslas av är de så klart nöjda. De har tagit sig närmre lagen över och tror så klart att de kommer ta sig längre ifrån något eller några lag som jagar dem underifrån. När sen alla lagen i botten går och vinner blir det ju ändå lite smolk i glädjebägaren. De hade så klart hoppats på de andras misslyckande. Men en seger är ändå en seger och utan den hade det varit ännu jobbigare.

Varberg gör en kanonhalvlek i Halmstad där de fullständigt kör över ett vilset och slarvigt HBK och får till slut med sig en 5-0 seger. Vad f-n var det som hände egentligen? Ett Halmstad som är så ramstarkt och välfungerande på Örjans Vall tappar det totalt och släpper till både ytor och ger bort mål. Gång på gång kom Varberg in i den fina offensiva ytan mellan HBK:s mittfält och backlinje. En yta som Halmstad sällan släpper in motståndare i.

Som backlinjespelare är det så klart svårt att ta rätt beslut när motståndarna kommer in i den ytan. Om de gör rätt saker med kvalitet är det svårt att försvara sig. Ett exempel på det är när Varberg gör 4-0. De kommer tre mot två och Andreas Johansson väljer att närma sig bollföraren lite för tidigt och bollen spelas ut till Junior som får ett friläge. Som back vill man undvika att stöta mot bollföraren så länge som möjligt och samtidigt kapa vinklar ut mot spelarna som löper utanför en. Gör man lite fel så åker man på ett mål i baken. Vilket nu blev utfallet. Men grundproblematiken är ändå oftast att motståndaren får tillgång till ytan mellan backlinje och mittfält. Vad är då hönan och vad är ägget? Ligger backlinjen för lågt eller mittfältet för högt? Ibland svårt att ge ett bra svar på.

Både IFK Göteborg och AIK vann istället sina matcher efter skott utifrån. Skjuter man inte blir det inga mål brukar det heta och det är bara att konstatera att ges det ett läge att skjuta bör man ta det. Carléns andra mål är ju ren tur men skjuter man inte blir det inga mål.

Göteborg vinner igen. Äntligen! De gör väl egentligen ingen bra match men turligt nog gör Kalmar en ännu sämre. Men en seger betyder just nu så mycket för känslan oavsett om man gör en topprestation eller en halvdan insats. Nu får man tillbaka en tro på att man kan vinna och att man kan hålla tätt bakåt. Ni ska se att de lyckas skrapa ihop några segrar nu även om spelet fortfarande haltar. Återigen, segrar föder segrar!

AIK däremot måste man väl ändå säga att de presterar rätt bra för tillfället. Även om de har perioder i matchen mot Sirius som är väldigt slarviga så är det mer och mer så att AIK styr matcherna. Det är det de ska göra. De ska inte behöva anpassa sig för mycket efter motståndarlag som Sirius och Varberg. Henning Berg har fått upp farten och modet i många aktioner hos sina spelare även om man kan se att vissa delar i försvarsspelet inte har satt sig ännu. Samspelet behöver (och kommer) förbättras. Framför allt i den högre pressen. De tre poängen i Uppsala kan man i slutänden tacka Kristoffer Nordfeldt för (han är vass!) men AIK:s prestationer överlag ser bättre och bättre ut.

På Hisingen tydde inte mycket på att Häcken skulle dra längsta strået efter 45 spelade. Ett rött kort mot sig som borde ha varit två (Hovlands oerhört fula stämpling på Frick borde gett ett rött kort), 1-1 i mål och ett Elfsborg som var snäppet bättre än Häcken redan med lika många spelare på plan. Jag skrev om det redan förra veckan och det är intressant hur matcher kan utvecklas efter en utvisning. Elfsborg är inte lika farliga efter paus som innan. Häckens tidiga mål i andra halvlek gör ju att de får extra energi och kan fokusera på att stänga ytor och freda sitt mål. Men jag anser nog ändå att Boråsarna borde ha kunnat få till några fler klara lägen med den kvalitet de besitter.

För spänningen i toppstriden var det gynnsamt att Häcken vann för jag tycker fortfarande att Elfsborg ser vassast ut just nu av de tre (Djurgården kan inte blanda sig i va?) lagen som huserar i tabellens högsta skikt.

Sen är det alltid frågan om man vill jaga eller om man vill bli jagad? En del hävdar att det är enklare att jaga lite bakifrån, att man då slipper lite av pressen och tyngden på axlarna som man har om man är allra överst i tabellen. De menar att det är jobbigare att försvara något än att försöka ta det. Jag håller inte med!

Hur man än vrider och vänder på det så vill man vara i pole position. Man har ju hellre fler poäng än färre! Eller? Då har man ju till och med råd att tappa poäng. Detsamma gäller om man är i botten av tabellen. Du ligger ju hellre över strecket än under även om det bara skiljer en poäng. Stressen av att ligga steget efter är inte angenäm.

Hur kan Värnamo ligga två poäng från negativt kval? Jag har skrivit det många gånger nu, Värnamo är ett lag som presterar bra väldigt ofta. Men de har förlorat tio av sjutton matcher. Vad beror det på? I mina ögon är det ganska enkelt att sätta fingret på problemet. De gör inte mål på sina chanser! Laget besitter kvalitet på många fötter och borde kunna ha gjort mer än 17 mål. Jag ordinerar avslutsträning till Värnamo. Av erfarenhet hjälper det att nöta avslut på olika sätt och från olika vinklar. Får de bättre utdelning har de ett spel som bör hålla dem långt ifrån en bottenstrid.

Nanne Bergstrand la in extra träningspass med bara avslut när vi inte gjorde tillräckligt av våra chanser. En hel förmiddagsträning kunde gå åt till att kombinera i sista tredjedelen och avsluta, att träna inlägg med avslut och att öva på olika fasta situationer. Riktigt roligt för alla inblandade (målvakterna?) och jag skulle vilja påstå att det ändå gav resultat. Men konstigt vore väl annars kanske eftersom man ofta blir bra på det man tränar på.

Slutligen vill jag nämna något om spelet i Europa av våra Allsvenska lag. Tyvärr blir det nog respass för alla utom Häcken. Det är givetvis inte hugget i sten men jag tycker det ser mörkt ut för våra kära svenska lag. Synd!

Omgångens “knorr” – Nalic, Birmancevic, Johansson, Le Roux och IKT. Alla knorrade in bollen i maskorna men snyggast var nog ändå Nalic träff från snäv vinkel.

Omgångens coolaste – Erabi blev nerdragen av Ceesay och trots aggressivitet i Norrköpingslägret står Erabi still och bara tar emot. Coolt var ordet!

Omgångens spelare och omgångens svettigaste – Adam Carlén betydde allt för Blåvitt och Kristoffer Nordfeldts räddning i sista sekunden var av största vikt. Två omgångens lirare för avgörande insatser!

Förresten, nu hoppas vi att Elias Hagen får komma till ett annat bottenlag och kanske kunna göra skillnad. Den upphaussade värvningen blev inte så mycket mer än just upphaussad. Surt sa räven.

// Viktor