J-vl-r vad de måste vara frustrerande för bottenlagen när alla vinner i samma omgång. Degerfors som var först ut av “negativt streck-lagen” gör en stabil insats och släpper inte alls till så mycket målchanser mot sig som man har haft en tendens till att göra i många matcher under säsongen. I matchen mot BP krånglar de inte till saker utan håller det ganska simpelt. I Degerfors fall är det ett måste att vara cyniska och minska antalet målchanser mot sig. Håll ihop laget och ha en intensitet i presspelet som gör det svårt för motståndarna.
När matchen visslas av är de så klart nöjda. De har tagit sig närmre lagen över och tror så klart att de kommer ta sig längre ifrån något eller några lag som jagar dem underifrån. När sen alla lagen i botten går och vinner blir det ju ändå lite smolk i glädjebägaren. De hade så klart hoppats på de andras misslyckande. Men en seger är ändå en seger och utan den hade det varit ännu jobbigare.
Varberg gör en kanonhalvlek i Halmstad där de fullständigt kör över ett vilset och slarvigt HBK och får till slut med sig en 5-0 seger. Vad f-n var det som hände egentligen? Ett Halmstad som är så ramstarkt och välfungerande på Örjans Vall tappar det totalt och släpper till både ytor och ger bort mål. Gång på gång kom Varberg in i den fina offensiva ytan mellan HBK:s mittfält och backlinje. En yta som Halmstad sällan släpper in motståndare i.
Som backlinjespelare är det så klart svårt att ta rätt beslut när motståndarna kommer in i den ytan. Om de gör rätt saker med kvalitet är det svårt att försvara sig. Ett exempel på det är när Varberg gör 4-0. De kommer tre mot två och Andreas Johansson väljer att närma sig bollföraren lite för tidigt och bollen spelas ut till Junior som får ett friläge. Som back vill man undvika att stöta mot bollföraren så länge som möjligt och samtidigt kapa vinklar ut mot spelarna som löper utanför en. Gör man lite fel så åker man på ett mål i baken. Vilket nu blev utfallet. Men grundproblematiken är ändå oftast att motståndaren får tillgång till ytan mellan backlinje och mittfält. Vad är då hönan och vad är ägget? Ligger backlinjen för lågt eller mittfältet för högt? Ibland svårt att ge ett bra svar på.
Både IFK Göteborg och AIK vann istället sina matcher efter skott utifrån. Skjuter man inte blir det inga mål brukar det heta och det är bara att konstatera att ges det ett läge att skjuta bör man ta det. Carléns andra mål är ju ren tur men skjuter man inte blir det inga mål.
Göteborg vinner igen. Äntligen! De gör väl egentligen ingen bra match men turligt nog gör Kalmar en ännu sämre. Men en seger betyder just nu så mycket för känslan oavsett om man gör en topprestation eller en halvdan insats. Nu får man tillbaka en tro på att man kan vinna och att man kan hålla tätt bakåt. Ni ska se att de lyckas skrapa ihop några segrar nu även om spelet fortfarande haltar. Återigen, segrar föder segrar!
AIK däremot måste man väl ändå säga att de presterar rätt bra för tillfället. Även om de har perioder i matchen mot Sirius som är väldigt slarviga så är det mer och mer så att AIK styr matcherna. Det är det de ska göra. De ska inte behöva anpassa sig för mycket efter motståndarlag som Sirius och Varberg. Henning Berg har fått upp farten och modet i många aktioner hos sina spelare även om man kan se att vissa delar i försvarsspelet inte har satt sig ännu. Samspelet behöver (och kommer) förbättras. Framför allt i den högre pressen. De tre poängen i Uppsala kan man i slutänden tacka Kristoffer Nordfeldt för (han är vass!) men AIK:s prestationer överlag ser bättre och bättre ut.
På Hisingen tydde inte mycket på att Häcken skulle dra längsta strået efter 45 spelade. Ett rött kort mot sig som borde ha varit två (Hovlands oerhört fula stämpling på Frick borde gett ett rött kort), 1-1 i mål och ett Elfsborg som var snäppet bättre än Häcken redan med lika många spelare på plan. Jag skrev om det redan förra veckan och det är intressant hur matcher kan utvecklas efter en utvisning. Elfsborg är inte lika farliga efter paus som innan. Häckens tidiga mål i andra halvlek gör ju att de får extra energi och kan fokusera på att stänga ytor och freda sitt mål. Men jag anser nog ändå att Boråsarna borde ha kunnat få till några fler klara lägen med den kvalitet de besitter.
För spänningen i toppstriden var det gynnsamt att Häcken vann för jag tycker fortfarande att Elfsborg ser vassast ut just nu av de tre (Djurgården kan inte blanda sig i va?) lagen som huserar i tabellens högsta skikt.
Sen är det alltid frågan om man vill jaga eller om man vill bli jagad? En del hävdar att det är enklare att jaga lite bakifrån, att man då slipper lite av pressen och tyngden på axlarna som man har om man är allra överst i tabellen. De menar att det är jobbigare att försvara något än att försöka ta det. Jag håller inte med!
Hur man än vrider och vänder på det så vill man vara i pole position. Man har ju hellre fler poäng än färre! Eller? Då har man ju till och med råd att tappa poäng. Detsamma gäller om man är i botten av tabellen. Du ligger ju hellre över strecket än under även om det bara skiljer en poäng. Stressen av att ligga steget efter är inte angenäm.
Hur kan Värnamo ligga två poäng från negativt kval? Jag har skrivit det många gånger nu, Värnamo är ett lag som presterar bra väldigt ofta. Men de har förlorat tio av sjutton matcher. Vad beror det på? I mina ögon är det ganska enkelt att sätta fingret på problemet. De gör inte mål på sina chanser! Laget besitter kvalitet på många fötter och borde kunna ha gjort mer än 17 mål. Jag ordinerar avslutsträning till Värnamo. Av erfarenhet hjälper det att nöta avslut på olika sätt och från olika vinklar. Får de bättre utdelning har de ett spel som bör hålla dem långt ifrån en bottenstrid.
Nanne Bergstrand la in extra träningspass med bara avslut när vi inte gjorde tillräckligt av våra chanser. En hel förmiddagsträning kunde gå åt till att kombinera i sista tredjedelen och avsluta, att träna inlägg med avslut och att öva på olika fasta situationer. Riktigt roligt för alla inblandade (målvakterna?) och jag skulle vilja påstå att det ändå gav resultat. Men konstigt vore väl annars kanske eftersom man ofta blir bra på det man tränar på.
Slutligen vill jag nämna något om spelet i Europa av våra Allsvenska lag. Tyvärr blir det nog respass för alla utom Häcken. Det är givetvis inte hugget i sten men jag tycker det ser mörkt ut för våra kära svenska lag. Synd!
Omgångens “knorr” – Nalic, Birmancevic, Johansson, Le Roux och IKT. Alla knorrade in bollen i maskorna men snyggast var nog ändå Nalic träff från snäv vinkel.
Omgångens coolaste – Erabi blev nerdragen av Ceesay och trots aggressivitet i Norrköpingslägret står Erabi still och bara tar emot. Coolt var ordet!
Omgångens spelare och omgångens svettigaste – Adam Carlén betydde allt för Blåvitt och Kristoffer Nordfeldts räddning i sista sekunden var av största vikt. Två omgångens lirare för avgörande insatser!
Förresten, nu hoppas vi att Elias Hagen får komma till ett annat bottenlag och kanske kunna göra skillnad. Den upphaussade värvningen blev inte så mycket mer än just upphaussad. Surt sa räven.
// Viktor