Självtvivlet kan komma även för den bäste

Finns det priset ens? Jag vet inte! Det jag vet är att Värnamo gör en bragdartad insats sett över hela säsongen. Man kan inte annat än att imponeras av de blåvita smålänningarna. Kim Hellberg (ser vi honom i Hammarby eller Djurgården nästa säsong?) har implementerat ett grundspel på liknande sätt som Henrik Rydström har gjort i sina lag. Anfall är bästa försvar, där bollinnehavet ligger till grund för såväl offensiven som defensiven.

Mot Kalmar blev de dock bjudna på 1-0 målet redan i första minuten och därefter var Kalmar det klart starkaste laget. Men Värnamo är ett lag med mycket kvalitet för tillfället. Thern, Johansson, Engvall, Ademi och Zeljkovic är alla spelare som kan bidra med både hårt jobb och teknik. Hellberg har gjort ett kanonjobb när det kommer till arbetsinsatsen och förståelsen för att till varje pris skydda sitt eget mål. En femteplats skulle vara en prestation som knappt kan liknas vid något annat på senare år. Pris på idrottsgalan? Ja varför inte.

Laget som lyckas knyta till sig Hellberg får en tränare som gjuter mod i sina spelare och får dem att offra sig och underkasta sig lagets sätt att ta sig an matcher. Jag misstänker att om han får ta över ett lag med bättre spelarmaterial än Värnamo så kan det bli en rolig säsong. Hur som helst är det en tränare med kunskap och potential att nå ut internationellt. Det ska bli intressant att se vart han hamnar. The sky is the limit!

Kvalplatsdramatiken?

Blir det någon dramatik kring kvalplatsen? I och med Brommapojkarnas förlust mot Djurgården kan det inte sluta på annat sätt än att antingen BP, Degerfors eller Blåvitt hamnar där. I mitt tycke bör det sluta med att Degerfors åker ur, BP får kvala och IFK klarar sig med andan i halsen. Degerfors är för dåliga för att börja ta poäng. De släpper till väldigt mycket chanser mot sig och det känns även som att situationen har lamslagit dem lite. I matcherna mot Kalmar och Varberg har man inte alls sett den desperationen som behövs i detta läge. Var är viljan att fajtas? När man ligger under strecket har man inte heller något att förlora. Du kan bara klättra uppåt och för att göra det måste du våga misslyckas. Lättare sagt än gjort, jag vet, men på något sätt måste tränaren se till att få laget att tro och att jaga livet ur motståndarna. Det är dags för det nu.

Både BP och Degerfors har Mjällby kvar att möta och det är väl en mardrömsmotståndare när poäng måste in. Risken finns att varken BP eller Degerfors får fler poäng och då överlever IFK Göteborg utan vidare problem. Göteborgs formkurva är på väg neråt men lyckligtvis har de två ganska dåliga lag efter sig, som dessutom inte har något flyt med sig. Så ni kan alla sluta fundera över kvalplatsen, den blir BP:s. Degen får spela Superettan, tyvärr.

Oj vad spännande i toppen!

Häcken är avsågade. Laget med högst topp kan bara få nöjet att ställa till det för Malmö FF. Vilket jag tror att de lyckas med! Tänk er tanken att ändå avslappnat kunna gå ut på hemmaplan och bara njuta av att sätta käppar i hjulet på laget som alla förväntar sig att vinna. Den känslan är ju underbar även om man givetvis hellre hade spelat om guldet. Malmös spelsätt passar Häcken ganska bra på konstgräset tror jag och de har spelare som är otroligt duktiga på att kontra . Sonko och Chilufya har spets som kan krossa Malmös gulddrömmar.

Malmö och Elfsborg spelar just nu två olika sorters spel. Malmö bygger långsamt för att trycka ner motståndaren och få dem att känna uppgivenhet. För det är ju så att om man känner att man inte lyckas få tag i bollen så är det oerhört jobbigt att spela fotboll. Hamnar man då i underläge så är uppförsbacken så jäkla hög och lång att man absolut inte kommer att orka klättra upp för den om inte något oväntat sker. Elfsborg spelar snabbt och är mer kontringsinriktade än Malmö. De förlitar sig på det hårda jobbet och att deras kvalitetsspelare gör skillnad. Båda sätten är bra om man bemästrar dem. Vilket både Malmö och Elfsborg gör.

I omgången som gick var varken Malmö eller Elfsborg på sina toppnivåer men de lyckades ändå få med sig tre poäng. Man behöver det där lilla flytet nu när det drar ihop sig. Taha Ali får i princip bollen på sig och gör assist till en Kiese Thelin som gör sitt första mål sen stenåldern. Marginalerna är så små och man måste ha dem med sig! Elfsborg skulle ha fått Ibrahim utvisad redan i första halvlek men istället fick Thordarson gult. Obegripligt men just där är Elfsborg nu. Det studsar stolpe in istället för stolpe ut och med bara två skott på mål borde man egentligen inte vinna men det gjorde de ändå. Nu har de verkligen guldläge när de tar sig an Degerfors i nästa omgång.

Känslorna kan vara svårhanterade

Men riktigt så enkelt är det inte. En på pappret enkel match mot ett svagt Degerfors behöver inte vara så lätt om nerverna börjar spöka. Om folk runt omkring högt räknar in tre poäng redan innan matchen har spelats så gör det ändå något med en. Man har allt att förlora och minsta motgång under matchen kan leda till en stress större än Mount Everest.

När man själv har varit i liknande situationer har man märkt att spelare reagerar olika. En del växer med uppgiften medan andra snarare vill fly och hoppas på att det löser sig. Jag lägger ingen värdering i hur man reagerar för det vet man inte alltid innan och kan inte heller styra över det. Man förväntas som spelare att älska läget och bara gå ut och köra men ibland vill man bara att det ska vara över. Trots att man är bäst så vill man inte ut på planen eller när man väl är där vill man bara därifrån.

För mig är det fortfarande en gåta att inte varje stor och ekonomiskt stark klubb har en heltidsanställd mental tränare. Prestationskraven som finns även långt ner i åldrarna är väldigt svåra att hantera och den mentala ohälsan bland elitidrottare är högre än man kan föreställa sig. Fotboll är en tänkarsport och den som spelat fotboll på allvar vet att självtvivlet ibland når orimliga gränser. Ibland säger andra hur dålig du är och ibland tänker du det bara själv. Det spelar ingen roll vilket så föds de där små fröna av bristande självförtroende som kan få långt mycket större konsekvenser än de borde. Trots att man leder allsvenskan kan det vara så att man målar upp all världens elände innan man ska prestera. Då är det inte alltid lätt att vinna ens mot ett bottengäng.

Djurgårdens halvtaskiga säsong och AIK:s heltaskiga

Djurgården kommer med stor sannolikhet hamna på fjärdeplatsen trots att man inte har gjort en bra säsong. Deras dalar har varit alldeles för låga och det där intensiva och tunga Djurgården har i många matcher varit förpassade till skuggornas dal. Starkt att ändå ta fjärdeplatsen enligt mig. Topptrion blev för svåra men resten av lagen är man före.

Jag tror att det är dags att byta tränare i Djurgården. Kim och Tolle är jätteduktiga och har varit guld värda för DIF, men efter ett antal år behövs en ny röst. Något nytt som gör att spelarna skärper sig lite extra och får dem att vara på tårna. Ett par nya ögon som ser något annat i truppen och individen.

Man vet själv att det alltid känns lite nervöst, spännande och roligt med en ny tränare. Hur kommer vi spela? Vilken roll kommer jag att få? Vem kommer att spela? När förändringar görs är det alltid nya roller som ska intas och nya uppgifter som ska lösas. Det är inte säkert att samma spelare som var bäst lämpade med förre tränaren är det nu.

AIK:s match mot Halmstad speglar väl egentligen båda lagens säsong. HBK kändes hetare och bättre men lyckas sällan vinna medan AIK inte riktigt får ihop alla komponenter. Ytorna mellan AIK:s lagdelar var enorma mot Halmstad och vill man pressa högt kan inte backlinjen stå och sova som den gjorde. Antingen måste de kalla hem mittfältet eller måste de kliva upp. Nu kunde Ahlstrand spela precis som han ville och Halmstad förtjänade i min mening mer än AIK. Båda lagen kommer att vara kvar i allsvenskan 2024 men den heltaskiga säsongen som Solna-laget har bakom sig är givetvis årets negativa överraskning. Nu kan det bara bli bättre.

Omgång 29 – tips:

IFK Värnamo – Hammarby 2-0

Djurgården – IK Sirius 3-1

Halmstads BK – Kalmar FF 1-1

BK Häcken – Malmö FF 2-1

Mjällby AIF – IF Brommapojkarna 2-0

IF Elfsborg – Degerfors IF 2-1

IFK Norrköping – Varbergs BoIS 4-0

IFK Göteborg – AIK 2-0

Som ni ser så är allsvenskan avgjord efter nästa omgång!

Omgångens miss – Klitte erkände själv sitt misstag när Ibrahim skulle visats ut. Det beslutet kan vara kostsamt…för Malmö.

Omgångens upphämtning – Hur många gånger ska Sirius lyckas komma tillbaka? Imponerande moral men på många sätt overkligt. Starkt!

Omgångens spelare – På flera sätt lite slätstruket men jag gillar Lucas Bergwall. Kvick och snabbtänkt och tar sig till bra positioner.

Längtar redan till nästa omgång

// Viktor

Det jag vill säga är att varje match är alltid viktig för de som bryr sig om fotboll och har ett favoritlag. Nervositeten inför matcher är många gånger svårhanterlig och även om man älskar fotboll och allt det som omhuldar en match så kan det många gånger vara svårt att njuta eller ens titta när det står mycket på spel.

Jag pratade lite med Stefan Andreasson i Elfsborg och han nämnde hur svårt han hade att kolla på matcherna. Sättet som man är oförmögen att påverka under själva matchen ger ångest och stress. Trots att han leder Allsvenskan med sitt lag ville han knappt se när laget spelade. Jag förstår precis vad han pratar om.

Kvalrysaren mot Brage

När vi mötte Brage i kvalet till Allsvenskan 2019 spelade jag uppe i Borlänge där vi plockade med oss en 2-0 seger. I returmötet i Kalmar satt jag vid sidan. Knät spökade och jag kunde inte stå där i backlinjen trots att jag inget hellre ville. För sitter man på läktaren kan man inte påverka! Man kan bara hoppas. Första halvleken var en pina. Jag gick runt på läktaren utan ro i kroppen och när halvtidsvilan kom bestämde jag mig för att sluta titta. Jag tog fram mobilen och scrollade mig likblek om fingertopparna. Slötittade på ingenting. Mitt mående blev betydligt bättre än när jag tittade på ångestmatchen på Guldfågeln Arena som vi egentligen redan hade vunnit. Jag förstår Stefan Andreasson!

Förutsägbar omgång

Jag kan väl fortsätta med att säga att jag är en ganska dålig tippare. Resultaten i omgången som gick var nog mer förväntade än vad jag tippade. Jag skulle nog vilja påstå att omgången egentligen gick helt i linje med hur tabellen såg ut. Med så få omgångar kvar tänker man att det borde ha hänt något som inte borde ha hänt. Men icke! Förutsägbart på många sätt.

Derbyt…

Derbyt var ingen sprakande tillställning. Fajten höll hyfsad nivå men spelnivån var inte den man hade hoppats på. Den där straffen som Djurgården borde ha haft men aldrig fick hade verkligen behövts för att hjärtstarta liket till tillställning. De flesta matcher jag har sett denna omgången har haft betydligt mer att erbjuda än vad derbyt hade. Det enda man som vanligt är imponerad av är ju fansens engagemang och tifona. Det om något är en raritet i fotbollsvärlden och något som vi i fotbollssvergie ska vara stolta över. Grymt!

Sen fanns det så klart ljusglimtar även spelmässigt. Precis som min kompis Kalle (Djurgårdare) skrev till mig efter matchen så kan man inte annat än smått imponeras av Samuel Dahl och Lucas Bergwall. Frejdiga och modiga i sitt spel och dessutom med bra tekniska kvaliteter. Dahl har ju varit en riktig fullträff för DIF. Han har petat hemvändaren Kaib och meriterade Pierre Bengtsson. Väldigt välförtjänt har han spelat till sig platsen till vänster och kan säkert redan nu dra till sig intresse från utlandet. Samma sak med Bergwall. Han spelar moget och vill framåt i banan. Dessutom är han inte rädd för det hårda jobbet som krävs utan boll. Även han kan dra till sig intresse redan nu. Om jag hade varit så ung och med begränsad erfarenhet hade jag nog dock stannat i Djurgården i åtminstone ett år till.

Topp tre med tre matcher kvar

4-1, 5-0 och 3-0. Alla tre topplagen vann relativt enkelt. Häckens prestationstoppar är väldigt höga och när de är som bäst är de bästa laget i serien. De är oerhört svåra att försvara sig mot med den kvalitet som finns i laget. Denna gång var det Sonko som fick visa sig från sin bästa sida med ett hattrick. Jag imponeras av hans rappa tillslag. Många spelare har fart och teknik precis som Sonko men det rappa tillslaget är något man inte ser så ofta. Man tror inte han ska hinna skjuta utan att en motståndare ska hinna få in benet emellan bollen och målet. Men helt plötsligt ligger bollen i nätmaskorna bakom motståndarmålisen. Där har en edge som gör honom till något extra.

Malmö har även de en spelare som är något extra. Jag vet att jag skrev förra året att Taha Ali har allt men att han inte kunde skjuta. I matchen mot Varberg visade han upp hela sitt register och som åskådare kunde man bara njuta. Han lurade motståndare såväl med som utan bollen vid sina fötter. Den kvickheten och den tekniken vore ju en dröm att ha! När han dessutom återerövrade bollarna som han tappade går det inte för motståndarna att hantera honom. Man tänkte inte ens tanken att Anders Christiansen och Oliver Berg saknades. Det var Taha Ali show! Hur kan han inte ha lyckats bättre i sina tidigare klubbar?

Även boråsarna tog tre poäng. Elfsborg lyckades helt rättvist att slå ett sprattlande AIK och enligt mig var det Elfsborgs bästa prestation på flera omgångar. Förhoppningsvis ur ett guligan-perspektiv har synket mellan spelarna satt sig lagom till guldracets avslutning för de behöver verkligen vara på topp för att slå ett vilt fajtandes IFK Göteborg i nästa omgång. Ibrahim och Holmén har hittat mer rätt ihop och Per Fricks jobbiga spelstil kan vara guld värd när serien summeras. Sen har de den otroligt fine Baidoo! Han är en komplett mittfältare och den som konstant presterat på Elfsborgs mittfält. Även han lär väl vara ett attraktivt byte för utländska klubbar i vinterfönstret.

Häcken är för långt efter för att blanda sig i guldet. Jag har svårt att se att både Elfsborg och Malmö skulle tappa. Även om Häcken går rent så ska Elfsborg tappa sex poäng. Det tror jag inte de gör. Förmodligen får Häcken det tufft att slå ett Mjällby på ett tungt, höstblött naturgräs på Strandvallen och förmodligen är det bara fans till Elfsborg och Malmö som målar upp ett skräckscenarium där Häcken kanske kan ta hem guldet.

Degerfors ryker och BP får kvala

Båda lagen hade bra chanser att ta poäng i senaste omgången. Men Degerfors faller oförklarligt ihop mot ett förvisso bra Kalmar men det blev lite för enkelt för smålänningarna. Man hade förväntat sig mer intensitet och desperation från Degerfors. Egentligen var det bara i början av andra halvlek som man såg en tro. När det röda kortet sen kommer så går ridån givetvis ner. Slarvigt av Örqvist när Degerfors hade ett momentum och skakade Kalmar en aning. Det kan stå sig dyrt!

Lika korkat var det av Sörgaard att riva ner Abou Ali och sätta sitt BP i en jobbig sits. Jag förstår att man inte handlar rationellt när man gör allt för att förhindra ett baklängesmål men visst borde man hinna tänka att det blir både straff och gult kort om jag gör på det sättet? Med lika många på planen tror jag att Brommapojkarna hade kunnat ta tre poäng mot Sirius. Men det mesta går emot BP just nu (och med Sirius) och risken finns att de har samma poäng som Degerfors när omgång 28 har spelats färdigt. Då är nedflyttningsstrecket nära! Men jag tycker att BP är aningen bättre än Degerfors och jag tror att det blir så att Degen ryker och BP får kvala.

Imponerande av Värnamo!

Som många före mig påpekat är Värnamo för jäkla bra just nu. Under hela säsongen har de spelat en fin fotboll men de har många gånger varit för ineffektiva. Nu gör de mål och i tillägg så släpper de knappt in några. Hellberg måste vara stekhet på tränarmarknaden med tanke på vad han lyckas få sina spelare att prestera. Det finns många likheter med Henrik Rydström där. Han får spelare att överprestera och vill spela en passningsorienterad fotboll efter devisen att anfall är bästa försvar. Om Värnamo lyckas nå fjärdeplatsen blir det en staty över Hellberg vid Värnamos tilltänkta nya arena.

Omgångens…

…onödigaste röda – Amadeus Sörgaard eller Rasmus Örqvist? Båda sker i ett dåligt läge men Sörgaards känns än mer onödigt än Örqvists med tanke på att BP faktiskt ledde matchen i Uppsala.

…femte raka – snacka om att Sirius toppat formen till säsongsavslutningen. Fem raka segrar är oerhört imponerande och har lett dem upp på säker mark.

…spelare – Sonko gör ett hattrick och gör man det är man automatiskt omgångens spelare. Sen var det ju så att han var rätt bra i övrigt också…

Nästa omgångs tips:

IF Brommapojkarna – Djurgården 1-1

Varbergs BoIS – Degerfors IF 2-2

IFK Norrköping – Malmö FF 2-2

Kalmar FF – IFK Värnamo 1-1

Mjällby AIF – BK Häcken 1-1

AIK – Halmstads BK 1-1

Hammarby – IK Sirius 2-1

IFK Göteborg – IF Elfsborg 1-3

Vad tror ni?

// Viktor

Landslagsuppehållet har gett klubbarna viss ro inför slutskedet av denna väldigt spännande upplaga av Allsvenskan. Vissa får slicka såren medan andra kan öka takten inför de fyra viktiga matcherna som återstår. Men jag fastnade i något annat denna gång. Kontrakt och lite spel bakom kulisserna.

Kontraktslös eller utgående

Fotbollskanalen gjorde en sammanställning på vilka spelare som har utgående kontrakt och jag kan erinra mig de gånger det har hänt mig genom åren. Första gången var 2008 och Kalmar FF ville förlänga innan säsongen drog igång. På en bänk i La Manga påpekade Nanne att de gärna såg en förlängning och att det kunde påverka laguttagningen om man inte förlänger. Ung som man var blev man lite skraj men jag ville ju förlänga men bara till lite andra premisser än vad KFF ville.

Efter 2007 och januariturnén hade jag gått från ett osäkert kort till en av Allsvenskans bättre spelare. Lönen hade givetvis inte hängt med på den resan eftersom jag stod under kontrakt. Inför 2008 i de inledande samtalen krävde jag då lite mindre än de bäst betalda i laget. Jag visste vad några tjänade men kom mig inte för att begära mer än det, istället lite under. Dock var det en 75% ökning mot vad jag hade innan (och det var lågt). Rimligt enligt mig på många sätt.

Kalmar vägrade och istället skickades ett uselt motbud och Nanne med förklädda hot. När sommaren närmade sig hade jag en riktigt bra vår bakom mig men Kalmar ville fortfarande inte förlänga i närheten av mina premisser. Sen kom andra klubbar in i bilden! Då ville KFF snabbt förlänga till den lön som jag önskade. Men då var det för sent. Jag hade redan sett vad de andra lagen tyckte att jag var värd och det skulle Kalmar aldrig kunna konkurrera med. Heerenveen la sedan ett bud på 800 000€ för att värva mig på sommaren. Med ett halvår kvar på kontraktet. Gud vad jag är glad att KFF tackade nej till det budet och att jag istället fick vara med om en höst som fortfarande är den bästa i mitt liv.

Heerenveen

Även i Heerenveen (som jag värvades av efter 2008) gick kontraktet ut. När jag hade ett halvår kvar på kontraktet ville de förlänga med mig till en sämre lön eller sälja mig till Ryssland. Ryssarna hade mycket pengar och jag hade en stark säsong bakom mig som lagkapten i laget som tog en Europaplats. Heerenveens ekonomi hade försvagats kraftigt sen den dagen jag skrev på och det lämnades egentligen inga möjligheter för mig att vara kvar. Sportchefen kallade in mig på sitt kontor och sa precis som det var. Det finns tre alternativ. De två som jag nyss nämnde eller att spela ut kontraktet. Eftersom jag ogillade Ryssland starkt redan då var varken Dinamo eller Sovetov ens alternativ att fundera över. Min fru skulle heller aldrig ha följt med dit så valet blev enkelt. Jag spelar ut kontraktet och ser vad som händer.

På sommaren ringde telefonen för fullt. Bundesliga-lag, danska toppklubbar och holländska klubbar hörde sig för. Något lag ville veta mina tider på 10m och 30m sprint (undrar varför?;-)). Ett annat undrade om jag ville bli mittback redan då. Till slut föll valet på AZ som verkligen ville ha mig. Jag fick chansen att stanna i ett land som jag gillade och i ett lag som skulle spela i Europa. I efterhand kan jag ångra att jag inte tackade ja till Bundesliga.

Kontraktslösa efter 2023

Som jag sa har jag roat mig med att kolla på listan över vilka spelarkontrakt som upphör och huruvida de spelarna kommer att checka in i något annat allsvenskt lag. Givetvis känner jag inte till alla spelare i alla lag som har utgående kontrakt men det finns en hel del intressanta namn att spekulera kring. Låt oss börja!

AIK

Sotte och Jetmir Haliti sticker ut namnmässigt. Sotte är en yvig back med mycket energi och det känns inte som att AIK vill bli av med honom. Visst han värvades när laget hade problem och sitter säkert på en bra slant lönemässigt, men enligt mig borde alla lag vilja ha en Sotte i laget. Han kommer inte att flytta till utlandet utan jag misstänker att han kommer att förlänga trots att han behöver gå ner i lön.

Haliti är en spelare jag gillar. Han är stark, modig och skicklig. Även om han tar lite väl mycket risk ibland har han en internationell stil och kommer säkert försöka leta sig ut mot ett lag i Europa. Så pass bra är han och frågan är om han inte passar bättre in där än vad han gör i AIK.

Häcken och några andra

Sana och Hovland är spelare med kvalitet. Sana är numera en bra truppspelare och om han nöjer sig med att vara det så kommer Häcken kanske att förlänga kontraktet. I en intervju är dock sportchefen Martin Ericsson väldigt fåordig om Sana och det betyder med stor sannolikhet att Sanas tid i Häcken är över efter säsongen. Hovland har varit en väldigt duktig och viktig spelare för Häcken men har förpassats till bänken då och då på slutet. Enligt mig ska han spela och borde givetvis förlängas med. Han är en riktig ledare och viktig på så många sätt. Samtidigt gör åldern att han förmodligen inte är så attraktiv för andra bättre klubbar.

Många lag har spelare som de borde förlänga med men där serietillhörigheten kan göra det svårt att ta ett beslut i nuläget. Degerfors tre G:n Granath, Guay och Gravius är bra exempel på detta. Halmstad och BP är andra klubbar som har många spelare utgående kontrakt. Andreas Johanssons namn sticker ut givetvis. Trots (eller tack vare) sin ålder är han fortfarande en back av klass. Orkar han köra vidare? Klart han gör!

BP:s situation är liknande som Degerfors. Däremot har BP några spelare som är riktigt starka. Först och främst Leach Holm och Oscar Pettersson. De två tillsammans är suveräna och jag tycker att Hammarby eller Djurgården borde plocka båda av dem. Båda kan både spela ett snabbt anfallsspel eller ett mer possessioninriktat. Hammarby borde vilja komma tillbaka till att vara lite mer offensivt lagda och med Leach Holm och Pettersson skulle de få fart och skicklighet på samma gång. Ändå tror jag att Djurgården ligger närmre till hands då de anses vara ett starkare lag än Bajen. Mer attraktivt för spelarna själva att gå till.

Tre andra på listan som är riktiga fynd är Victor Eriksson (Värnamo), Oscar Johansson (Värnamo) och Carl Gustafsson (Kalmar). Alla tre är spelare som är av absolut Allsvensk toppklass när de spelar på sin topp och borde vara intressanta för andra klubbar. Gustafsson skulle kunna hamna i Malmö om han inte går till någon nederländsk klubb. Han har starka defensiva kvaliteter och en fin passningsfot. Eriksson skulle kunna vara aktuell för Hammarby. Bajen förlorar Fenger och de vill spela liknande Värnamo och jag tror att det skulle kunna bli en bra matchning. Johansson känns som en Värnamo-spelare och om Hellberg stannar borde Johansson också stanna.

Slutligen bör nog Mjällby förlänga med Gustavsson och Löfqvist. De är hjärtat i föreningen och bidrar med så mycket mer än bara fotbollsspelande. Samma sak med Oscar Wendt i Göteborg. Jag hade övertalat honom att spela ett år till. Men jag förstår svårigheterna med att vara sportchef. Man måste hela tiden väga saker mot varandra och samtidigt försöka hålla spelarna nöjda. Vi får helt enkelt se var alla dessa spelare med utgående kontrakt tar vägen.

Vi avslutar med en liten tippning av nästa omgång. Alltid kul även om jag kan vara känd som en av de sämsta tipparna i världshistorien.

Nästa omgång i Allsvenskan – ett tips

Degerfors IF – Kalmar FF 2-0

IK Sirius – IF Brommapojkarna 1-2

Halmstads BK – Mjällby AIF 0-0

Djurgården – Hammarby 2-2

BK Häcken – IFK Norrköping 3-0

Malmö FF – Varbergs BoIS 3-0

IFK Värnamo – IFK Göteborg 1-1

IF Elfsborg – AIK 1-2

Snart är det igång igen. Det ser vi som vanligt fram emot.

// Viktor

Elfsborg var det enda laget av topptrion som tog tre poäng. Elfsborg var också det laget av de tre som kanske gjorde den sämsta insatsen. BP var minst lika bra och utfallet resultatmässigt hade likaväl kunnat bli annorlunda. Mellberg har länge hävdat att hans lag har förtjänat mer i de matcher de har spelat. Möjligen ligger det något i det, men det är ändå så att de numera ständigt tappar poäng. Hur länge kan man hävda att de förtjänar mer? Något i BP:s spel gör att de hamnar längre och längre ner i tabellen. Släpper man in fler mål än man gör i match efter match måste man kanske inse att det inte bara är otur. Tränarna måste nog gå tillbaka till grunderna och täppa till bakåt. Framåt har de kvalitetsspelare som kan avgöra men det kommer att krävas en och annan nolla bakåt för att Brommapojkarna ska kunna resa sig och hamna ovanför kvalstrecket. Nästa match mot Sirius kan bli avgörande!

Elfsborg däremot kanske inte har varit sitt bästa jag på ett tag men ändå har de lyckats vända skutan efter de två horribla insatserna mot Värnamo och Kalmar. Tre raka vinster utan att prestera på topp andas ändå tyngd och nu är det som upplagt för en direkt avgörande match mot Malmö i sista matchen.

Jimmy Thelin är skicklig och trots att balansen i lagets har rubbats rejält efter sommarfönstret har Thelin lyckats hitta sätt att vinna matcher. Elfsborg är som lag inte alls rädda för att smutsa ner sig och tar mer än gärna den där extra löpningen för att se till att de kan vinna matchen. Motståndarna har lärt sig hur Elfsborg vill spela och är mycket mer alerta när boråsarna får kontringslägen men trots det har Elfsborg lyckats avgöra matcherna på ett eller annat sätt. Senast kastade Thelin in både Abdulai och Söderberg och den ena sköt och den andre gjorde 0-2 målet. Viktigt att tränaren kan visa handlingskraft när laget inte synkar ens till 90%.

Två olika sätt att spela fotboll

Malmö och Häcken spelade två helt olika matcher. Den ena matchen var ganska tempofattig och avvaktande medan den andra var full av energi. Malmö åkte till Kalmar för att befästa sin förstaplats i tabellen men gick på en nit. I första halvlek var MFF det klart bättre laget men det trots det gick det alldeles för långsamt många gånger. Förstå mig rätt, Malmö är bra men man kan betydligt bättre. Med den skickligheten i laget måste de kunna skruva upp tempot lite! Man behöver inte stå och stampa på bollen som Cornelius och Peña gör många gånger. Sätt fart på den trots att du inte är hotad.

Som det var nu behövde Kalmar knappast flytta sig i några högre hastigheter för att kunna täppa ytor. Hümmet stod nästan still och spelade försvarsspel ganska framgångsrikt. Backlinjen fick sällan problem eftersom det varken kom löpningar eller bollar in bakom dem. Visst hade Malmö anfall där de tog sig fram och förbi på ett effektivt sätt men i det stora hela behöver MFF skala upp tempot en hel del för att de ska vara så dominanta som de var under perioder tidigare i år.

En annan sak som kan verka aningen oroande ur en Malmösynvinkel var oödmjukheten som vissa spelare visade vid tillfällen. Det klarast lysande exemplet på det var när Olafsson spelade in en hög boll från sin vänsterbacksplats bort mot Hümmet i Cornelius och Busanellos yta. Hümmet tar ner bollen snyggt gör en skottfint på Cornelius och hamnar ensam mot Dahlin som gör en kanonparad. MEN…kolla in hur Busanello joggar och tittar på skeendet istället för att agera. För mig är det brist på ödmjukhet inför uppdraget. Bollen kommer i hans yta och han gör absolut inget alls för att vara först på den eller att vinna den. Så vinner man inga SM-guld!

Kalmar tog över mer och mer av matchen ju längre den led och Skrabbs vänsterpärla som avgjorde kom knappast som en blixt från klar himmel. Kalmar har nu slagit alla tre topplagen på de fyra senaste matcherna och fortsätter jaga den där fjärdeplatsen som dock tycks vara lite för långt utom räckhåll.

Fart och fläkt

Häcken däremot spelade med få tillslag och med intensitet. Spelet klaffade inte hela tiden men det var väldigt många gånger de kom till bra inspel från kanten eller från Rygaards fötter centralt. Hisingelaget var absolut bättre än Hammarby sett till hela matchen men fick ändå bara med sig en pinne från Tele2.

Bolltempot drivs upp av att backlinjespelarna väljer att inte stå med bollen och vänta på att något ska öppna sig eller för den delen att Hammarby skulle göra första draget i sitt försvarsspel. Istället tar de emot bollen och passar den med bra fart till en medspelare utan större betänkligheter. I slutändan öppnar då motståndarna upp sig automatiskt eftersom de tvingas flytta sig i högre hastighet. Någonstans kommer de inte hinna stänga till slut. I det momentet är Häcken starkare än både Malmö och Elfsborg och det är kanske därför de har gjort flest mål i serien upp till dagens datum.

Samuel Gustafsson är seriens bäste på att spela igenom passningar till lagkamrater i bra positioner. Han och Leach Holm. Däremot kan Leach Holm bara vända åt ett håll och det är mot sin högerfot. Gustafsson är mer allsidig och absolut mer svårläst. Mittfältstrion i Häcken med Samuel, Rygaard och Romeo är absolut inte något man skulle vilja möta. Skickligheten de har får de flesta motståndarna att snöra på löparskorna och ödmjukt borra ner huvudet för att på något sätt lyckas sno bollen. Det måste vara jobbigt att möta dem!

Bajen och Cifuentes förtjänar applåder

Trots att flera tongivande spelare saknades mot Häcken gör Hammarby en bra hemmamatch mot ett väldigt starkt motstånd. De försöker spela när de kan, de jobbar hårt för varandra och gör mål. Cifuentes verkar enligt mig vara en oerhört skicklig tränare eftersom han har lyckats ändra sätt att spela efter det material han har att tillgå. Många tränare låser fast sig vid “sitt” tänk och är inte öppna för att göra om när det inte riktigt fungerar. Cifuentes är inte sån. Han har bytt taktik och gett rätt spelare förtroende. Hammarby har vuxit en hel del under den här säsongen och det var för en tid sen ganska svårt att förutspå.

Förresten, Amane Romeo var tillbaka i Häcken-elvan och det är en spelare som är väldigt bra. Framåtdriven på ett sätt där han ofta tar bollen in i farliga ytor. Han spelar ett bra försvarsspel och har både ett hyfsat skott och en fin passningsfot. Det är inte en bänkspelare utan han måste när han är tillgänglig lira från start. Det är en spelare som ska till en bättre liga inom kort.

Kvalstriden blir en rysare

Blåvitt har varit kanonbra under en längre period och borde absolut har vunnit mot Sirius i streckmötet nu senast. Jag trodde att de skulle kunna känna sig ganska säkra efter många bra prestationer och många tagna poäng. Men icke sa katten! Sirius är två pinnar före plötsligt. AIK har varit starka och ligger en poäng före. IFK har endast tre poäng ner till BP och möter ett starkt Värnamo i nästa match. Fotboll är härligt oförutsägbart och kvalstrecksrysaren kommer att vara en ännu större rysare efter nästa omgång. Tro mig.

Sirius har lika många liv som just en katt och har lyckats kämpa och tråckla sig till tre poäng i fyra matcher i rad. Inte alltid rättvist men någonstans har de det flytet som just nu är ovärderligt. Slår de BP i nästa så klarar de sig kvar utan kval (förmodligen). Men jag tror inte de slår Brommapojkarna. Sirius lilla flyt måste komma till ett slut snart samtidigt som Mellberg borde få lite med sig. Efter att Degerfors slagit Kalmar kommer det bli ännu mer tajt om platserna där nere.

Tack till Varberg!

Djurgården vann rättvist i Varberg och tog ett stenhårt grepp om fjärdeplatsen. Jag måste erkänna att jag inte sett mycket av Felix Va tidigare men inser nu att med en försäsong i benen och lite mer skolning in i Djurgårdens system så kommer han att ge fansen en hel del glädje. Han är kvick med bollen och modig i sina beslut. Oslipad, ja! Men där finns potential som kan ge DIF klirr i kassan.

Så kom Varbergs allsvenska sejour till ett slut. Inte oförtjänt eller oväntat på något sätt men ändå tråkigt. De har överpresterat under flera år och det är inte lätt att hålla sig kvar i högsta serien över tid när man kommer från en mindre ort och har begränsat med resurser. I serien nu är det väl egentligen bara Kalmar som lyckats länge.

Varberg får ner i Superettan och bygga om tillsammans med Tobias Linderoth. Förmodligen blir det lika tufft som för många andra lag som åkt ur Allsvenskan men är det något jag är säker på så är det att ödmjukheten inför uppgiften sitter i Varbergs DNA och därför kommer vi få se laget i Allsvenskan igen framöver.

Byt ut ett grönsvart lag mot ett annat

Min fasters man är ett troget GAIS-fan och han har fått bekänna färg i sitt supporterskap under många år bakåt i tiden. När de kämpade i division 1 tänkte man att det är lite tragiskt att en så fin förening ska ligga där och sprattla. Men med sin nuvarande form och några poäng ner till kval kan vi nog räkna med att få se dem i högsta serien igen 2024. Kul! De och Västerås kommer lösa uppflyttning och det som såg ut som ett försprång omöjligt att tappa har tappats av Utsikten. Förmodligen löser de inte ens kval eftersom Öster känns starkare.

Slutomgångarna i de båda serierna blir rafflande och landslagsuppehållen kommer alltid vid fel tidpunkt.

Omgångens “passningsfintare” – Llinares i Hammarby har en väldigt bra passningsfint och lyckas med den för det mesta. Låtsas passa och ta med den in i planen med vänsterfoten. Bra spelare han också!

Omgångens “stolpe ut” – Halmstad försöker och försöker men lyckas inte. Stolparna är inte deras bästa vänner just nu. Samtidigt missar de väldigt många andra chanser också och det kan bli deras fall i kampen om kvalet.

Omgångens spelare – Många gånger är det ganska lätt att hitta spelare som är bra. Denna omgången var det svårare att hitta spelare som stack ut. Därför ligger Zeljkovic nära till hands och med sina mål sköt han Värnamo till tre nya friska poäng.

Ha det

// Viktor

Degerfors utan rädsla

Initialt såg man inte röken av någon nervositet eller osäkerhet. Inget lag var oroliga för att misslyckas. Det var högt och lågt och tempot var högt. En riktigt bra match förutom det faktum att det slarvades en hel del just på grund av det höga tempot. Degerfors tog tag i taktpinnen och vågade vara spelförande och kreativa. Det dribblades, slogs halvfarliga passningar och sköts. Mammar flög fram på kanten och lyckades med både det ena och andra och måttade ett kanoninlägg som den andra kantens duktiga wing-back Bouzaiene nickade i ribban. Helt plötsligt så var Sirius Matthews fri! Inledningen underhöll på bästa vis och så fortsatte det.

Hämningarna som borde varit där var absolut inte där och det glädjer mig att se att båda lagen vågade. Visst det är inte de allra sista omgångarna men det är väldigt hög tid att börja spela enbart för att komma iväg med ett bra resultat. Kanske behöver man inte chansspela med kortpassningar på egen planhalva. Riskbedömning ingår i varje spelares jobb och jag blir både lite positivt överraskad över att spelare har mod samt lite orolig för spelarnas taktiska förmåga. Ibland borde spelarna bara ha rensat iväg bollen eller spelat förbi närmsta linje med en säker passning. Så var inte fallet och som publik var det en kanonmatch att titta på.

Degerfors med rädsla

I första halvlek gjorde bortalaget det mesta rätt. De spelade på ett sätt som andades självförtroende och vann bollar både högt och lågt. Visst gavs Sirius några lägen att ställa om men det är också det Sirius är bra på så de lägena får Sirius mot nästan alla lag. Det som Degerfors inte fick till var avsluten. De lämnade en hel del att önska. Men två fasta situationer inklusive ett kanonavslut av Campos gav Degerfors en 0-2 ledning och en möjlighet att packa in tre livsviktiga poäng i spelarbussen hem till Värmland. Men…vad hände sen?

Även om Sirius höjde sig i andra halvlek hade Degerfors absolut kontroll på händelserna. De jobbade hårt för varandra och hade lite flyt i vissa situationer. Det som hände på övertid låg inte i rullorna. Det gick inte att förutspå. Trots att värmlänningarna hamnade längre och längre ner offrade de sig och blockade skott och tog undan inlägg. När klockan slår 90 minuter har Degerfors frispark på offensiv planhalva. Vad hände?

När sen första målet faller så är det enda man ser i Degerfors-spelarna…rädsla! Vilket är förståeligt. Med allt bagage de har med dåliga resultat sprids väldigt snabbt en osäkerhet som kan bedöva muskler och hjärna. Livet blir riktigt jobbigt helt enkelt. Istället för att gå på Alis kropp lämnas han ensam i straffområdet av massa rödvita spelare. Ingen plockar upp honom. 0-2 blir 1-2 efter en nick. 1-2 blir 2-2 efter en nick. Var håller backarna hus? Plocka upp anfallsspelarna, det är de som gör mål! 3-2 stod sen i stjärnorna. Ett kanonskott i krysset blev grädden på moset för Sirius och droppen som fick bägaren att rinna över för Degerfors. Ridå ner och nu reser sig inte Degerfors mer. Superettan kan hälsa värmlänningarna välkomna.

Simon Strand borde tagga ner lite

Vissa hävdar att man är en riktig fighter och en med hjärta för klubben om man gör allt för att vinna. Däremot är det då en fin gräns till att vara en belastning för laget. Strands slag upp mot nacken på Mucolli var inte det smartaste han gjort. Det borde renderat i ett rött kort och borde ha satt Hammarby i en knivig situation. Strand är en spelare med massa energi och en provokatör. Viktigt att ha sådana i laget så länge de kan veta var gränsen går. Ilska och irritation kan vara en fantastisk drivkraft men även ett omen.

Tro mig, jag har satt mig själv i halvkonstiga situationer när jag har varit förbannad på planen. Ofta gör man något innan man tänker efter. Däremot har jag nog aldrig helt försvarat mina handlingar som Strand gör med devisen att jag gillar att spela hårt och spelar man hårt mot mig får man tåla lite. Tuffa tacklingar och kamp är ju superhärligt men när vissa spelare försöker leva upp till sinnebilden av sig själv blir det aningen problematiskt. Tagga ner lite aningen på men mest utanför planen för där finns inga kamper att vinna!

Göteborg och Besara

Blåvitt gör återigen en bra match och deras presspel tåls återigen att hylla. De gör det tillsammans i fart och med en tanke. Lag som är duktiga på att pressa och ser glädjen och nyttan med det blir väldigt svårspelade. Utifrån det kan man skapa snabba målchanser och få motståndarna att börja tvivla. Hamnar man i dåliga perioder under säsongen är det grunderna man ska gå tillbaka till. Man kan inte lita på att en spelare med individuella kvaliteter av högsta klass kan fuska lite i försvaret för att kanske kunna avgöra matcher. Man måste jobba stenhårt tillsammans och med en tanke.

Askou behövde lite tid på sig för att ordna till IFK:s problem men som han har byggt om från grunden. Ingen fuskar och alla bidrar. Tekniskt skickliga offensiva spelare förstår att de kan glänsa om laget spelar bra tillsammans. I dagens fotboll har man knappast råd med att ha någon som inte gör sitt jobb i det defensiva. De flesta lag är tillräckligt skickliga för att utnyttja det. Under perioder i matcher kan det funka men inte över tid. Bra gjort Askou, att få med alla på tåget och ha tålamod innan resultaten började gå deras väg.

Den spelare jag gillar mest i Hammarby är Besara. Han är otroligt duktig på att hitta ytor och på att se sina medspelare. Dessutom har han en förmåga att väldigt ofta träffa mål med sina skott. Till slut går något skott så klart in. Men anledningen till att jag skriver om honom denna gången är så klart för hur han serverar Erabi till 1-0. Han hoppar över, får bollen till sig och ger sen Erabi fritt läge framför mål. Otroligt snyggt och väldigt skickligt av alla inblandade men allra mest av Besara.

Domarnivån

Domarnivån diskuterades flitigt efter matchen i Stockholm. Jag förstår det så klart. Ibland blir det rätt och ibland blir det fel och det är domarens uppgift att få så mycket som möjligt rätt. Även om nivån denna gång var lite svajig så tycker jag att straffen är helt rätt dömd. Selmanis tröja står som Dannebrogen i hård motvind. Svårt att hävda att det inte ska dömas straff. I alla länder i varje omgång diskuteras domarnas insatser. De stora pengarna som numera omgärdar hela fotbollsväsendet gör att alla beslut som domarna tar blir viktiga. Det kan vara skillnad på miljontals kronor i slutändan. Från att vara emot VAR så måste det kunna införas något typ av hjälpmedel för att hjälpa domarna med de viktigaste besluten. För nu får domarna ibland lida lite väl mycket för sina beslut.

Mittenlagen känns nu lite ointressanta

Mjällby, Värnamo, Kalmar och Norrköping kommer inte att åka ur och inte heller slåss om fjärdeplatsen. Jag har varit i den situationen många gånger själv. När man inser att det enbart är en stor bonus om man hamnar på en placering som innebär europaspel, kan det vara oerhört skönt att gå ut med känslan att bara vara jobbig för motståndarna. Man kan spela runt bollen med lite mer risk och våga lite mer. Kanske saknar man den där lilla extra taggningen för att vinna, men den där frihetskänslan är inte så ofta man får spela med i elitfotbollens allvarliga kontext. Därför är det riktigt skönt då och då. Men lagens tabellplaceringar och matcher blir av lite mindre intresse för de oberoende åskådarna.

Toppen mot botten

Däremot finns det ju intressanta matcher som är av stor betydelse. Häcken tog sig an AIK, Elfsborg spelade mot Varberg och Malmö mot BP. Toppen mot botten och alla lagen var i stort behov av de där tre poängen som skulle spelas om.

Häcken var på tok för bra för AIK. När Häcken spelar så snabbt och säkert är de det mest effektiva laget i Allsvenskan. De skapar mycket chanser och är väldigt svåra att sno bollen ifrån. De har olika sätt att anfalla och gör det både i omställningar och i uppställt spel. AIK fick jobba otroligt hårt för att freda sig och därför var sättet som målet som gav 1-0 på väldigt otacksamt i en sådan svår bortamatch. AIK hade behövt tur! Pittas långskott hade behövt gå in och Nordfeldt hade behövt spika igen helt.

AIK ska dock försöka att inte haka upp sig för mycket på resultatet i denna matchen, men de borde ödmjukt inse att de har en bra bit kvar till den allsvenska toppen rent spelmässigt. Vägen upp är relativt lång ur vilket perspektiv man än tittar.

Just nu räknar jag inte med att Häcken kommer att blanda sig i avgörandet. Malmö och Elfsborg är några poäng för långt före och Häcken har många matcher att spela framöver. Malmö gjorde det de skulle mot BP och Oliver Berg blev segerregissör med två assist. Elfsborg ville inte vara sämre och slog tillbaka ett förvisso ganska bra Varberg med 2-1. Toppen kommer att leva in på målsnöret och de sista omgångarna blir förhoppningsvis rysare när Malmö ska spela mot såväl Häcken som Elfsborg. Rysare var ordet!

Janne Anderssons ersättare

Janne kommer med stor sannolikhet få avsluta sin relativt framgångsrika landslagskarriär efter november. Tack Janne! Men vem kommer dyka upp som ny förbundskapten? Istället för min vanliga omgångens…kommer här några förslag på kandidater till posten:

Jens Gustafsson – min gamle lagkamrat Jens har gjort en resa i tränarkarusellen och samlat på sig massor av nyttiga erfarenheter. I Polen går det just nu inte kanonbra och enligt mig vore han en utmärkt ersättare till Janne.

Ett lite sexigare val hade ändå varit Graham Potter som har massor av erfarenhet från både Sverige och internationell toppfotboll. Dock gillar jag inte alls tanken på en utländsk förbundskapten. Varför ska han få vara från England när alla andra måste vara från Sverige? Jag tror dock inte att den skicklige tränaren vill ha ett jobb som inte innefattar daglig kontakt med spelare.

Samma sak gäller Henrik Rydström. Han vill påverka varje dag på träningsplanen. Men med tanke på hans snabba framgångsrika tränarkarriär och sättet han spelar fotboll på så hade det varit otroligt intressant att se hur han hade lyckats på den posten. Och vilka spelare han hade tagit ut.

Ett fjärde alternativ skulle kunna vara Peter Gerhardsson. Han har fört damerna till platsen som världsetta och känner till hela förbundsgrejen redan. Han vet hur man får ihop ett lag på kort tid och är tydlig med vad han vill. Rätt stor chans att Peter tar över enligt mig!

Annars är det ju gamla landslagsspelare som känns mest troliga. Mellberg kanske mest intressant med tanke på att han är i fotbollen just nu. Tänk en ledarbänk med Mellberg och Zlatan. Det hade varit något. Att se Zlatan tjafsa med Bojan vid intervjubordet hade varit intressant.

Den som lever får se!

// Viktor