December brukar innebära semester för spelarna men ett väldigt intensivt jobb för klubbledningarna. Och nu är karusellen igång. Spelare och tränare lämnar och nya ska in. Kartan ritas om en aning. Vissa klubbar som överraskat positivt (Värnamo till exempel) får räkna med att bli av med viktiga spelare och tränare. I de mindre lagen är det också svårt att hitta fullvärdiga ersättare till ett rimligt pris. Därför är det svårt för mindre klubbar att hålla en jämn nivå i allsvenskan över tid.
Gräver där man stått
En tendens man ser och givetvis förstår är att sportchefer och ledningar till stor del gräver där man en gång stått. Då tänker jag så klart först och främst på AIK nu där den norska styrningen verkar leta spelare i Norge framför allt. Jag förstår det då Berntsen och Berg förmodligen bättre vet vad de får från den miljön än om de letar någon annanstans, men är det så stor skillnad på Norge och Sverige? Är de spelarna billigare eller bättre?
Självklart är det så att allsvenska klubbar inte vill sälja sina bästa spelare till en konkurrerande klubb. Om de kan välja säljer de snarare till utlandet. Norska klubbar tänker säkert likadant. Med andra ord är det säkerligen lättare att få en spelare av hög nordisk klass från Norge än att köpa från en allsvensk rival. Oliver Berg-affären är på rak arm en av få affärer mellan guldaspirerande klubbar som dyker upp på min näthinna. Även om han inte fick ut sitt bästa jag i Djurgården så måste det svida lite för DIF-fansen när han levererar direkt i Malmö. Så affärer mellan de stora klubbarna är så klart känsliga.
Fördelen med att värva från Norge snarare än förslagsvis ett afrikanskt land är ju också att inkörstiden är väldigt kort. Mentaliteten är densamma i Sverige som i våra grannländer och vanan vid vårt oerhört svåra klimat gör att nordiska spelare inte klagar eller känner sig malplacerade. Summa summarum tror jag att det finns många fördelar med att värva från Norge, Finland, Island och Danmark.
Vad behöver de “stora” lagen värva då?
AIK är ett storlag som haft en tuff säsong 2023. Jag tror inte de kommer ha ett lika jobbigt 2024 men det finns fortfarande vissa frågetecken i lagbygget. Försvinner Haliti och Otieno tappar de individuell kvalitet. De måste ersättas med starka spelare. Björnström har många bra egenskaper men har inte riktigt kommit upp i samma nivå som han hade i Sirius. Därför anser jag att en ytterback måste in.
Jag skulle även vilja ha in en riktigt stark mittback som kan gå in och dominera. Milosevic är en kanonspelare men inte heller han är riktigt samma spelare efter alla hjärnskakningar och avbrott i träningsrytmen. Likt en Derek Cornelius skulle AIK behöva hitta. En med både pondus och starka fotbollstekniska kvaliteter. För att konkurrera med topp tre behöver det en mittfältare till av yttersta klass. Tittar du på Malmö och Häcken framför allt så är de mittfälten betydligt starkare än AIK:s. Celina behövs och även där en spelare till som kan dominera. Svårt att hitta men absolut inte omöjligt med AIK:s status.
Häcken behöver ingen mittfältare
Häcken behöver verkligen ingen mittfältare utan snarare än anfallare och en riktigt bra backlinjespelare. Här tror jag Värnamos Victor Eriksson hade passat utmärkt med tanke på spelsätt och kvaliteter. En bra matchning helt enkelt. I anfallsväg hade Chilufya gärna fått vara kvar då han är den kvicke och tekniske anfallaren som Häcken vill ha. Med ekonomin de har så har de möjlighet att värva honom. Men samtidigt finns det säkerligen många andra liknande spelare för det priset. Hur som helst så har de alla möjligheter att plocka in det de vill ha och få ett riktigt slagkraftigt lag 2024.
Malmö sitter nog ganska lugnt i båten eftersom de har seriens starkaste och bredaste trupp. Kommer Tinnerholm och AC tillbaka igen så behövs inga nyförvärv så länge de inte tappar spelare. Nanasi kan ersättas inom truppen om han försvinner. Möjligen kan de behöva en högerback och då hade jag satsat på Johan Karlsson från Kalmar FF. En oerhört underskattad spelare som är stark i både off och def. Dessutom kan han Rydström utan och innan.
Djurgården och Hammarby
Djurgården fyller som vanligt på ganska snabbt. Bosse är verkligen proaktiv och med Leach Holm fick de in en hotande spelare som kanske saknats på mittfältet. Ytterbackarna är stabila och håller hög klass. Danielsson och Une har en hög nivå men där hade jag sett till att få in ett toppnamn som konkurrerar på allvar. Djurgården är annars i ett stort behov av en grym 9:a. Qurbanli måste steppa upp annars krävs nytt blod där. Någon som kan hota en backlinje på egen hand. Kanske Chilufya även där som kan klubben.
Hammarby fick behålla Fenger vilket var viktigt. De har ett intressant lag som dock behöver bredd och spets. Djukanovic måste ta steget för att bli en stabil lagspelare. Hans spets är otrolig men stabiliteten är alldeles för låg. Ge honom en försäsong till så tror jag att han är redo. Om Erabi går förlorad behövs en toppforward som kan göra skillnad. Jag hade velat se Antonsson där med en lovande spelare bakom sig som andraval. Antonsson hade passat utmärkt i Bajen. Mittfältet med Besara i spetsen är bra och kan utvecklas ännu mer. Vem som blir tränare i laget kan vara skillnaden på succé eller inte.
Blåvitt och Elfsborg
IFK Göteborg behöver en nia som kan dra laget framåt. Satsa pengar där. Mittfältet är okej med Carlén som ankare och ytterbackarna är bra. Gustav Svensson är given och ytterforwads kan göra poäng. Blåvitt kommer att steppa upp en nivå 2024 om de får in en riktigt vass striker! Elfsborg har grunden att stå på och många bra spelare i truppen. Backlinjen är bra och ersätter de Valdimarsson med Friedrich är det ingen fara på taket. Bernhardsson och Okkels är riktigt vassa och Gudjohnsen har många bra kvaliteter. En mittfältare som påminner om Römer hade varit guld att få in. Qasem, Boateng och Baidoo är alla bra men lägg till en stabil härförare och Elfsborg kan utmana om guldet nästa år också. Den spelaren behöver nog vara från utlandet då det är svårt att hitta i Sverige.
Silly season
Som spelare som har gjort det bra kan det vara stressande när intresse kommer för en. Jag tyckte det var jobbigt när min agent ringde och sa att det här och det här laget är intresserade. Vill du åka och träffa dem? Jag var så klart smickrad men jag är född med beslutsångest så i mitt fall hade det varit lättare om bara EN klubb var intresserad. När jag lämnade Heerenveen 2012 var det ett antal klubbar som ville att jag skulle gå till dem. Bland annat Werder Bremen ville veta vad jag sprang på för tid på 10 och 30m (med rätta då jag inte direkt var Mbappé). En annan undrade om jag kunde tänka mig att gå ner i lön. Nästa klubb ville göra om mig till mittback. Det var alltid något. Jag mådde inte särskilt bra av det. Tacka vet jag Kalmar, där vet man vad man får!
Ha en finvecka
// Viktor