"Skäms du inte?"

Sanningen är subjektiv

När man spelade var man till och från dödstrött på medier. Deras åsikter är sällan helt nyanserade och objektiva när det kommer till spelarbedömningar och prestationer. Journalistens förutfattade meningar spelar in vad hen ser och även det personen hör och läser påverkar så klart dennes omdöme. I många fall växer sen den enskilde journalistens ord till en sanning bland folket som läser (även om de så klart inte är det). Som spelare är man aldrig så dålig som det skrivs och heller aldrig så bra som man kan höjas upp till. Däremot tror ju den oinsatte, och till viss del den insatte, fotbollssupportern som läser om fotboll att det som skrivs är 100% sanning. Det kan ställa till det för mig som fotbollsspelare rent mentalt.

2017 hade vi en tuff vår med Kalmar FF. Vi förlorade och förlorade och såg inte något ljus i den förbannade tunneln. Trots att vi slet som djur spreds ett konstant mörker runt omkring oss. Medierna älskade att hitta saker som var dåliga och de sågade såväl de individuella som de lagmässiga prestationerna. Som spelare vet man att man inte bör lyssna på vad som sägs och skrivs utan snarare enbart fokusera på det man faktiskt har chans att påverka, men det är svårt att komma undan alla åsikter även om man försöker. Vart man än går blir man påmind om vad som står i media eller vad som sägs på “stan”.

“Skäms inte du för att gå ut?”

Jag själv anser mig vara ganska väluppfostrad och har många gånger försökt ta mig tid för folk som vill prata även om det har gått dåligt. Mycket värt för en supporter som bryr sig men ofta mindre hälsosamt för mig själv. Tvivlet blir ju inte mindre när man hör hur dåligt laget är och vad man skulle kunna göra bättre. En del gottar sig i eländet medan många andra vill väl och försöker bara komma med lösningar. Dock rann bägaren över när jag var med mina tre barn i simhallen och receptionisten frågar helt allvarligt om “jag inte skäms för att gå ut”. Just där och då blev jag helt ställd och skrattade säkert bort det lite.

När jag sen kom hem blev jag förbannad! Kan man inte gå med sina barn till simhallen utan att få höra hur kass man är och att man bör skämmas för sin existens. Då bestämde jag mig för att nästa gång det händer ska jag ha en fras förberedd eller bara be folk att komma till träningsanläggningen på arbetstid, för just nu är jag ledig och ska ha en härlig stund med min familj. Fortsättningsvis sa jag vänligt men bestämt att om ni vill hjälpa oss att bli bättre så kan ni komma till träningsanläggningen kommande dag så snackar vi. Ingen kom någonsin och man slapp stå som ett fån och försöka förklara varför vi inte är så bra som alla önskar.

Med det sagt så inser ni läsare nog nu säkert att vi spelare påverkas av vad som sägs och skrivs även om vi inte vill ge sken av det. Inget klagande kommer någonsin att hjälpa den enskilde spelaren. Tänk dig själv hur dåligt du skulle må om du fick höra eller läsa om hur dålig du är. Med sociala mediers intåg blev allt hundra gånger värre. Du kommer som spelare inte undan. Vissa tycker säkert att man som välbetald fotbollsspelare ska kunna hantera sådant men bara för att man är fotbollsproffs slutar man inte att vara människa. Jag ber er som läser här, tänker er för hur ni kommenterar en enskild spelares prestationer i sociala medier. Om spelaren har presterat mindre bra vet spelaren redan om det själv och behöver inte bli påmind av resten av världen.

En psykolog behövs!

Åter till vikten av en psykolog inom en fotbollsklubb. Som ni säkert förstår tycker jag att det är en nödvändighet. Prestationer kopplas ofta ihop med välmående. Mår man bra spelar man ofta bra. Det hänger ihop. Hjärnan styr kroppen. Precis lika avslappnat som man spelar när man är i “zonen”, lika stelt spelar man när man tänker och vill för mycket. Om man tänker att ca 95% av dagens tankar är samma som gårdagens är det då rimligtvis svårt att förändra ett tankesätt och ett beteende. Där kan en idrottspsykolog göra stor nytta och bidra till välmående och i förlängningen bra prestationer.

Det värsta av allt är att pressen och stressen och i flera fall den mentala ohälsan har spridit sig långt ner i åldrarna. Lek blir till allvar väldigt tidigt nu för tiden. Kraven på en duktig 13-åring i en elitistisk miljö kan enligt mig sällan anses vara positiva. Självklart ska det finnas krav men de ska överröstas av kärlek och relationsskapande. Det är i slutändan det viktiga. Som ledare är den viktigaste egenskapen att ha att få spelare att känna sig sedda och viktiga även om de inte alltid startar matcherna. Ett oerhört svårt jobb där en psykolog kan vara till stor hjälp. Hjälp barn tidigt att lära sig hantera medgång, motgång och känslor som kan uppstå i en tuff fotbollsmiljö. Jag har sett många spelare försvinna från toppen (eller aldrig nå dit) på grund av sina svårigheter att hantera sina känslor. Många behöver hjälp med det lika mycket som att lära sig hantera bollen.

Januariturnén

Slutligen några ord om turnén som på många sätt är ointressant men ändå så viktig för de spelare som blir uttagna. Där märkte i alla fall jag att det fanns en nivå till och att jag var tvungen att lägga in en växel till. Alla spelare som blir uttagna är bra, men det som skiljer dem åt i slutändan är deras förmåga att ta erfarenheten som lägret ger och sen göra något med den. Det ska bli kul att se vem som tar det steget efter turnén som äger rum 2024. Jag tror att Otto Rosengren och Samuel Dahl är två som lyckas att få en ordentlig skjuts i sin utveckling efteråt.

Anton Eriksson, Rami Al Hajj och Joakim Persson känns som bra ersättare till de som lämnat återbud. Framför allt Persson ska bli kul att se med den farten och det modet han besitter. En light-version av Suarez är vad han är. Med det menar jag att det ibland kan se okontrollerat ut men optimismen och tron han besitter gör att han många gånger ändå lyckas med sina aktioner.

GOD JUL önskar jag er alla

// Viktor