Blodsmaken ska komma!

Man vill vara bäst!

Tro mig, det är en tävling när testerna görs. Man vill vara bäst! Är man realist så vet man kanske att man inte är bäst på allt men på de här testerna vill man ändå vara sitt bästa jag och absolut inte hamna sist. Resultaten mäts noga och jämförs med dina tidigare. Har det skett en utveckling? Varför har det inte gjort det? Hur kan vi lägga upp den individuella träningen för att förbättra grundfysiken utan att påverka själva fotbollsträningen för mycket?

Som ni säkert vet var jag inte den snabbaste formel-1-bilen i stan. 10m och 30m sprinttest gav alltid ångest. Man kan tro att med mina långa ben borde jag ha varit snabbare på 30m när jag fått upp farten, men så var inte fallet. Jag var snarare bättre på 10m. Konstigt nog kunde jag hoppa ganska långt och ganska högt utan att för den delen vara särskilt explosiv. Förstår inte riktigt hur det gick ihop men tester ljuger sällan.

Våga känn blodsmaken

Uthållighetstesterna var egentligen mer min grej. Trots min tyngd hade jag alltid pannben att kämpa mig igenom smärta och trötthet. När jag läser Henrik Rydströms uttalande om löptesterna i Malmö så förstår jag honom precis. I princip säger han att unga killar skulle behöva en konkurrensfördel och att uthålligheten är en egenskap där de kan se till att ligga före de äldre. Uppenbarligen gjorde de inte det! Nu vill man inte dra alla över en och samma kam men generellt sett ger ungdomar nu för tiden mer lättvindigt upp. De saknar stamina och förmågan att jobba sig igenom blodsmaken. En förmåga många äldre har (Henrik själv hade den definitivt! Han var halvt störd, men säg inte det högt)

Individuella idrottare kan ibland kritisera lagidrottare på grund av detta. Jonas Colting gick hårt åt fotbollsspelare för några år sedan och menade att de kunde träna mycket mer och tuffare. Något ligger det kanske i det, men samtidigt är fotboll en kontaktsport med många vridningar och vändningar. Tränar du för tufft för länge så ökar skaderisken något enormt. Det han har rätt i är dock däremot att generellt sett är lagidrottare mer bekväma och skulle kunna ge några fler extra procent vid många tillfällen. Särskilt den yngre generationen.

Svenska försäsongen ger alla möjligheter att vara förberedd

En fördel med den svenska försäsongen är att den är lång. Man hinner slipa på både den fysiska formen och taktiken i tre månader innan allsvenskan drar igång. Skittråkigt till och från så klart men också en möjlighet att bygga något bra. Under de tre månaderna hinner man som spelare komma iform, komma ur form, i form igen, ur form igen för att förhoppningsvis vara superredo för den allsvenska premiären. Trots kylan och formdipparna så finns det alltså stora möjligheter att vara i perfekt fysisk form när allsvenskan väl drar igång. Så länge man får vara skadefri.

Silly Season

Det har inte hänt många spektakulära saker under veckan som gått. Värnamos Oscar Johansson är inte längre Värnamos. Ett tungt tapp för de blåvita så klart. Där hade de en lagkapten som jobbade för lagets bästa och gjorde samtidigt poäng. Sådana spelare växer inte på träd. På något vis tror jag nu att alla Värnamo-spelare ska gå till Hammarby eftersom Hellberg gick dit och min magkänsla säger att jag kommer få rätt. Hellberg är säkert väldigt mån om att få både Johansson och Victor Eriksson till Stockholm. De båda hade underlättat kopiöst för Hellberg att sätta sitt spel i en ny miljö.

En annan spännande spelare som verkar vara på gång till allsvenskan igen är David Moberg Karlsson. Under hans tid i Norrköping imponerades jag stort av hans egenskaper. Kvick, teknisk, rörlig och med en bra vänsterfot. Om Blåvitt skulle ro iland honom så får de förmodligen ett klassförvärv som kan spela överallt i frontlinjen. Om jag vore IFK Göteborgs ledning hade jag lagt min stålar på att få hem DMK! Nu verkar dock Norrköping vilja kapa övergången och jag förstår varför. Hans avtryck där var stort och med de egenskaperna han har hade han behövts ännu mer i Peking än vad han gör i Blåvitt.

Träningsläger

Inom kort åker många klubbar på träningsläger och det är ett välkommet avbrott från snålblåsten och kylan. I kylan är det svårt att träna taktiskt på planen utan man får snarare göra det i teorin. När man kommer till ett varmare klimat kan spelarna stå still under en längre period och kan därmed ta del av mer instruktioner medan man är ute på plan. Ett träningsläger ger också möjligheter till att svetsa samman truppen och få de nya spelarna att hitta sina roller i gruppen kvickare. Som pensionerad kan man ändå sakna ett riktigt bra träningsläger (drömmer mig tillbaka).

Ha en fin vecka

// Viktor