Imponerande eller oroande?

Nog om just den delen av valet. Tomasson gjorde en del av sin tränarutbildning hos oss i AZ när jag spelade där och framstod då som en trevlig prick som brann för fotboll i allmänhet och sättet nederländarna spelade fotboll på i synnerhet. Med det sagt tror jag att han kommer vilja bygga det svenska laget med en offensiv grundtanke där kvicka och skickliga spelare kommer att premieras. En sak som dock lockar med en utländsk tränare är att han inte kommer in med en typisk svensk syn och att han genom att inte bo i Sverige distanserar sig en aning från åsikter och andra påverkansfaktorer. Det kan vara en fördel.

Min startelva just nu

En kanske ointressant och irrelevant sak men ganska kul tanke att leka med är hur jag själv skulle ställa upp min svenska landslagselva just nu om alla spelare var tillgängliga. I en 4-3-3 uppställning hade jag valt följande:

Olsen

Holm – Lindelöf – Hien – Dahl

Cajuste – Larsson – Bergvall/Svanberg

Kulusevski – Gyökeres – Isak

När vi nu är i Nations League grupp C finns det möjlighet att bygga nytt och våga tänka framåt. Jag tror kanske inte JDT ser det så med sitt relativt korta kontrakt, men för svensk fotbolls skull tror jag att det hade varit gynnsamt att få in spelare vi tror på över tid. På bänken hade jag även tagit med Dovin, Sema, Elanga och Taha Ali. Jag har säkert glömt någon men det här är de som kommer upp i mina direkta tankar. Skriv gärna era startelvor i kommentarerna om ni vill, det är alltid intressant att läsa era tankar.

Cupen – orosfaktorer och saker som imponerar

Svenska cupens andra omgång bjöd på några skrällar och det är just det som är det fina med cupspel. Mycket kan hända. Jag tänker att jag ska printa ner några saker som oroar mig en aning och några saker som imponerar på mig.

Imponerande

1. Dynamiken i DIF

Djurgårdens två inledande matcher har varit något speciellt. Farten och dynamiken som de visar upp är en helt ny dimension i deras spel. Jag har följt allsvenskan noga under många år och det de har på gång nu känns väldigt intressant. Lagets åldersmässiga struktur är en bra blandning av yngre, hungriga kvalitetsspelare med äldre trygga och erfarna spelare och den mixen söker nog alla lag efter men det är ganska få som träffar rätt. Den självklarhet som förstaelvan har startat matcherna med har tryckt ner motståndarna långt ner i skorna och matcherna har varit avgjorda efter 30 minuter. Djurgården har fullständigt ätit upp Skövde och Nordic både med och utan boll och det ska bli intressant att se om de kan åstadkomma samma tryck på ett ganska bra Blåvitt.

2. Malmös grundstyrka och ungdomar

Malmös inledning har också varit otroligt stark. Fundamentet är väldigt starkt och det tillåter individerna att glänsa. De är inte lätt att åka till Luleå och vinna med 8-0. Dessutom imponerade de “nya” unga spelarna i matchen. Den offensiva mittbacken Makolli spelade ett otroligt fint anfallsspel och kan han bara få stöta och blöta mot bra motstånd kan han med sin storlek säkert bli en bra defensiv spelare också. Jag gillade det jag såg av både honom, Zätterström och Skogmar. Malmö har tagit tydliga kliv i sin utveckling och är laget som de andra jagar. Det återstår och se om eller när de hinner ifatt.

3. Besara -wow

En annan spelare som imponerar är Nahir Besara. Alltid när man mötte honom tänkte man att man hade koll på honom för det är ju inte så att han blixtrar av rörlighet och snabbhet, men han dök alltid upp i bra ytor med sin smartness och kunde där utnyttja sin teknik till fullo. Underbar spelare att titta på och svår att möta. Kan han nu gå så pass offensivt som sexa får Hammarby nytta av honom i både uppspelsfasen och i avslutningsfasen. Ett mål och två assists som sexa är ju otroligt imponerande. Passningen till Erabis första mål är inte många i svensk fotboll som kan slå. Besara är helt enkelt en klasspelare rakt igenom och kanske till och med kan bli en bättre version av Bojanic i den positionen!

4. VSK och BP

Även att Västerås förlorade mot Mjällby gjorde de en fin match. De var de bättre laget fram till det röda kortet och hade mycket väl kunnat vinna matchen med lika många spelare på banan. Sättet de har angripit sina två matcher på så här långt är både modigt och moget och jag är säker på att de kommer att kunna klara fortsatt spel i allsvenskan när säsongen -24 summeras. Ett annat lag som jag tänkte hade försvagats ordentligt till den här säsongen var BP. I cupens inledning har de visat att det kanske inte alls är så. Jag är överraskad över hur väl de har samlat ihop styrkorna och kan prestera bra fotboll trots tappen av flera kvalitetsspelare. Får de nu in Irandust också så kan de möjligen överraska än mer.

Oroande

1. Elfsborgs, Häckens och Hammarbys defensiver

Hammarby borde ha släppt in fler mål mot Sundsvall än vad de gjorde. Det var flera rena frilägen samt en missad straff. Visst var det en nykomponerad försvarslinje, men de spelarna borde alla ha kunnat samarbeta för att skydda ytan bakom dem på ett bättre sätt. Vissa saker kommer så klart att lösa sig när alla spelare är tillgängliga men Hellberg bör ändå vara lite oroad över hur vissa defensiva uppgifter utförs.

Detsamma gäller Häcken och Elfsborg. Isak Pettersson har inte riktigt hittat samspelet med sina lagkamrater och likaväl som han kan göra kanonräddningar så känns det som att halvmärkliga saker kan hända utan förvarning. Han har ett jobb att göra med sitt beslutstagande och i sitt samarbete med backlinjespelarna. För mängden mål som hittills har släppts in måste minskas ner. Det är så klart inte bara målvaktens och backlinjens fel men de ska helt klart kunna försvara sitt mål bättre än vad de gör just nu. Häckens prestationer har verkligen svajat och precis som Elfsborg har de släppt till för mycket bakåt för att de ska kunna ses som ett topplag. Med kvaliteten som laget besitter ska de inte behöva förlora mot Landskrona borta! Även om det kan hända så klart så är det lite för många saker som är otydliga i Häcken just nu för att den senaste förlusten ska ses som enbart ett olycksfall i arbetet.

2. Kalmars plötsliga jättedipp!

I matchen mot Gefle kontrollerade smålänningarna tillställningen helt. Likadant såg det ut mot Örebro i 55-60 minuter. Med ett kontrollerat passningsspel och bra positionsspel kändes det som att det var en tidsfråga innan målet i KFF:s favör skulle falla. Istället fick vi se en sällan skådad helomvändning där Örebro hittade helt rätt i både försvar och anfall, vilket gav Närke-laget ett stort övertag i matchens avslutande del då 1-0-målet tillkom. Hur kunde det bli så Kalmar? Det är alltid svårt att sätta fingret på vad som precis går fel när initiativet svänger. En tydlig sak i detta fall var att Kalmars press gjordes alldeles för dåligt. Utan fart och mod och inte heller helt synkad. Det blev enkelt för ÖSK helt enkelt. Varför det blev så är som sagt väldigt svåranalyserat. Men det krävs nog att det finns en tydlig plan om detta skulle hända igen. En sorts trygghet som man kan ta till om man inte får grepp om motståndaren.

3. IFK Göteborgs jakt på en nia och Oscar P till vänster

Ansluter David Moberg Karlsson eller inte? Är han en nummer nio eller en ytter? Hur som helst tycker jag mig se att Skjellerup inte är den målskytt de så väl behöver och kan lita på. Han har kvaliteter som kan hjälpa Blåvitt men jakten på en målgörande nia bör fortsätta. Moberg Karlsson kan absolut fungera i den positionen. Han är rörlig och kvick i djupled och har fina fötter. Med Mucolli och Pettersson har de två starka yttrar och kan DMK spela nia vore det en riktigt farlig topptrio. På tal om det ska väl ändå Pettersson spela till höger? Det är hans absolut starkaste position och jag tror det skulle gynna offensiven om de bytte kant på honom och Mucolli. Mucolli kan ändå vara flytande i sitt spel och hitta positioner som gynnar både honom och laget.

Sista omgången slutar med en skräll

Malmö går vidare och Elfsborg löser avancemang. BP kommer slå ut Häcken (ja smaka på den) och Djurgården tar sig till kvarten. Halmstad krigar sig förbi Värnamo i sista omgången och AIK klarar oavgjort i Kalmar. Mjällby är lite för stabila för att slarva bort försprånget och Sirius klarar av Norrköping. Med andra ord blir de fyra bästa ettorna enligt mig:

Malmö, Djurgården, BP och Mjällby

De kommer att lottas mot:

Elfsborg, AIK, Halmstad och Sirius

Vad tror ni om det?

// Viktor

Blåvitt och AIK

Kåhed i IFK imponerade på mig med sin kvickhet och sina mogna beslut. Visst kunde man se detta redan förra året när han fick gott om speltid, men i matchen mot Nordic kändes det som att han gav oss en hint om att det kan bli ett kul år för Kåhed. Däremot måste Hausners passningsspel och hans positionsspel höjas ett snäpp! Kortpassningsspelet imponerade inte och Nordics andra mål ska inte få ske.

Det som däremot var starkt av Göteborg att klara av var att kunna vända ett underläge till vinst på övertid. Känslan på bussen hem är alltid viktig och vinstkänslan är något Blåvitt verkligen behöver hitta tillbaka till redan nu under cupspelet. Riktigt starkt gjort! Mucolli och Santos visade båda återigen att de är två riktigt bra allsvenska spelare och att de kommer bli viktiga för IFK i år.

I det stora hela ser man att Göteborg inte alls är lika ängsliga som förra året även att de släpper in tre mål mot ett division ett lag. Grundpositionerna ser bättre ut och de vågar spela bollen mer till varandra. Individuella misstag kommer alltid att hända och mål kommer att släppas in, så egentligen var det ingen grundproblematik som gav IFK den uppförsbacke de faktiskt hamnade i. De är på ett spår som kan leda dem helt rätt inför den allsvenska starten.

AIK tog på Tele2 emot Örebro och först och främst vill jag hylla både hyllningen till Kurre Hamrin och AIK:s matchställ. Riktigt snygga! Med det sagt bjöd AIK på ett högt presspel som visade på deras vilja att dominera matchbilden även utan boll. Örebro skulle inte få en lugn stund och även om Örebro löste upp knutarna till och från så gillade jag det jag såg hos Gnaget angående deras vilja till att pressa och ta initiativ.

Samma sak gäller spelet med boll. AIK spelade ganska snabbt runt bollen och hittade inte sällan in i bra ytor för att kunna skapa problem för Örebro. Kanske hade man velat ha Saletros hotande passningsspel lite högre upp i banan lite oftare. Nu kommer han ganska tidigt ner i speluppbyggnaden för att kunna styra och ställa, och han gör det bra, men det är lite längre upp i banan han kan använda sin fina fot till både skott och målchanspassningar. Den detaljen hade jag gärna sett mer av i AIK:s spel.

En annan sak som AIK skulle kunna göra bättre är att attackera motståndaren oftare när de är oorganiserade. När Örebro vid tillfällen offrade flera spelare i anfallsspelet och sedan tappade bollen hade AIK kunnat såra dem tydligare om de satt full fart framåt vid bollvinst istället för att lugna ner och “ställa upp”. Chansen att göra mål ökar om man kan anfalla mot färre motståndare. Men i det stora hela var det tydligt att AIK besitter mer kvalitet än Örebro och att segern var både viktig och rättvis.

De spelade precis som man tänkte att de skulle

Kalmar och Värnamo spelade som vanligt många korta passningar för att på ett relativt säkert sätt flytta på och trötta ut motståndarna. Båda lagen har lagt grunden för att kunna hålla en relativt hög lägstanivå. Trots att inget av de båda lagen har den allra starkaste spelartruppen så märker man när något är så välbyggt att de inte behöver seriens bästa spelare för att vinna. Självklart tycker jag att de har bra spelare, men de spelartyperna med något extra finns snarare i andra lag än i KFF och Värnamo. Med det sagt så ser jag redan nu att det i år igen blir svårt att slå dessa två lag. Kalmar kanske till och med blir starkare i år om mina spejarglas är av någorlunda kvalitet.

Malmö och Häcken var inte bländande i sina matcher. Däremot var de starkare än sina motståndare och vad mer kan man begära i mitten av februari. Finslipandet har bara börjat och relationerna är inte helt satta. Båda lagen har spelare med stora kvaliteter och den här gången vill jag gärna säga ett gott ord om Ali Youssef. Skadorna satte stopp för honom under fjolåret och i matchen mot ÖFK var inte allt alltid helt väloljat men man ser vilken fin spelare det kan vara i sina bästa stunder. Baserat på en känsla jag fick i lördags tror jag att Youssef kommer att gå från en position i periferin till en plats i rampljuset.

Malmö är ett bra lag men jag vet inte om jag håller med Rydström i det valet han gjorde med att sätta Berg på en kant. Visst gav det Stryger Larsen fri lejd att röra sig upp och ner längs högerflanken, men det gav inte Oliver de ytor han helst vill ha för att kunna operera på bästa sätt. Förmodligen kommer MFF:s startelvor variera stort under året då de har så otroligt många bra alternativ så jag misstänker att denna match snarare var ett test på om Botheim och IKT kunde finna ett gott samarbete. Och visst kunde man se att båda är bra spelare och att de har egenskaper som kan gynna varandras spel. Däremot tror jag inte att vi kommer att se det nästa match. Med Vecchia och Ali tillbaka kommer det att bli två offensiva yttrar och Nanasi som tia. Det ska bli väldigt spännande att se Rydströms och Malmös uppställningar och prestationer framöver. Där finns en otrolig potential!

Ett litet frågetecken vill jag återigen sätta vid Busanellos försvarsspel. Hans utgångsposition är för ofta på fel sida om sin motståndare. Hans offensiv är otroligt bra men defensiven behöver stärkas. Det är lite som Alexander-Arnold, där en dålig defensiv till och från ger motståndaren lite för enkla möjligheter att skapa chanser. Alternativet är att någon annan spelare måste ta/få mer ansvar för att täcka för Busanellos brister. I matchen mot Öster hände det ett par gånger att Östers offensiva omställningar ledde till lite för ensamma Malmö-försvarare samt någon klar målchans på det. Medan många andra lag har större saker att jobba med har Malmö mer finlir att förbättra för att helheten ska bli ännu bättre.

Djurgården imponerade

Mest självklara av de lag jag sett under första omgången av cupen var ändå Djurgården. De hade lekstuga med ett svagt Skövde! Eller vad är egentligen hönan och vad är ägget? Gjorde Djurgården Skövde så dåliga eller var det faktiskt så att bortalaget var så dåligt så att DIF såg overkligt bra ut? Det vet vi så klart inte men troligen ligger sanningen någonstans mittemellan.

Min nyfikenhet kring mittfältets komposition var på förhand ganska stor och jag blev rätt nöjd när de ställde upp Leach Holm, Bergvall och Schüller. De kompletterade varandra oerhört väl där Bergvall var den mest löpande och finurlige medan de andra två mer styrde spelet. Leach Holm är som sagt en favoritspelare för mig och han gjorde mig absolut inte besviken i denna första cupmatch. Förmodligen får dessa tre fortsatt förtroende framöver då det mesta klaffade.

Offensivt bidrog Hümmet mer på 20 minuter än vad Gurbanli gjort under en halv säsong. Påpassligt och skickligt var han framme i rätt positioner flera gånger och det borde kanske blivit minst ett mål till från hans fötter. Men insatsen lovade oerhört gott för både honom och laget. När man dessutom kan ställa två kvicka och drivande yttrar på banan så händer det saker. Vågar man utmana med fart så kommer lägen att skapas, kanske inte varje gång men fler gånger än om man hela tiden stannar upp och vänder hem.

Djurgården gick från att vara ett litet frågetecken till att numera kännas väloljade och farliga. Lägg till stabiliteten och självklarheten hos deras två mittbackar och ni förstår att de har ett vasst lag att ställa på banan.

VSK är redo för allsvenskan!

Slutligen vill jag nämna båda nykomlingarna i ett och samma andetag. GAIS spelar en jämn match mot Elfsborg men får se sig besegrade till slut. Trots förlusten såg man självförtroendet de har med sig från året i superettan. Man har en tro på sig själv som är guld värd och som man inte får börja tvivla på även om det dyker in en förlust mot en stark motståndare.

Västerås spelade också de med ett övertygande mod och en tro på att de skulle kunna vinna mot Hammarby borta. Sett till matchens intensitet var det en av de bättre matcherna jag såg under första omgången av svenska cupen. Båda lagen ville och vågade och det smällde till och från rätt härligt i närkamperna. Västerås såg ut som ett färdigt allsvenskt lag och kommer att vara en obehaglig överraskning för många. De har haft samma tränare under en längre tid och när allt utvecklas i en positiv riktning skapas en stark tro på vad man håller på med. Nu gav det ett övertygande resultat direkt vilket givetvis ger ringar på vattnet. VSK:s Linday var en positiv överraskning individuellt sett, men den offensiva tanken och helheten var det som imponerade mest.

Det är lätt att säga att Hammarby har en del att jobba med men det är väl egentligen ganska naturligt när ett nytt spelsätt ska implementeras. Förra säsongen tänkte vi samma sak om Malmö efter första cupomgången. Nu ser man vad Hammarby försöker göra i Hellbergs filosofi men de är inte riktigt där de vill vara ÄNNU. Men jag tror inte att Bajen-fans ska vara alltför oroliga, det kommer att sättas ett spel som både är kul att se på och som är vägvinnande.

Förresten…

Är det inte lite pinsamt att HBK måste spela mot Helsingborg i Göteborg? Nu vet jag inte bakgrunden till beslutet men vi borde ha kommit längre än så om vi vill ta svensk fotboll framåt i en europeisk kontext. Eller vi kanske är nöjda med hur det är?

Ha en finfin vecka

// Viktor

Min känsla har varit att vi i allsvenskan har legat bra till i jämförelse med finska, danska och norska lag. I min värld har danskarna varit lite före oss men att vi sen har varit före de andra två länderna. På senare dagar på min kammare börjar jag så sakteligen förstå att vi nog är trea, men att även finnarna är på gång (kanske drar jag för stora slutsatser efter HJK:s vinst mot Bajen). Norska ligan har numera några starka lag men jag måste säga att Bodö:s 4-0 på Malmö hade jag inte riktigt förväntat mig. Utan att ha kollat upp alla resultat under försäsongen så kan jag enbart komma ihåg att det är IFK Göteborg som har slagit ett någorlunda kvalificerat motstånd från något av grannländerna. 3-1 mot Bröndby är ett riktigt starkt resultat och bör ge en ordentlig skjuts i övertygelsen om att IFK är på en stadig väg i rätt riktning.

Vad beror det då på att de svenska lagen just nu är aningen efter de danska och de norska? Förutsättningarna är relativt lika när det kommer till tillgänglighet och intresse. Dessutom är vi i Sverige ganska många fler människor än i de andra länderna, vilket bör leda till att urvalet av spelare är större och därmed också chansen till att vi får fram fler bättre spelare. De stora lagen i allsvenskan har just nu en relativt god ekonomi och kan betala både övergångssummor och löner som är rimliga i konkurrensen även om danskarna legat en bit framför oss även där historiskt sett. Med andra ord bör vi inte bli omsprungna.

Talangutveckling

Vi gör många bra saker i Sverige där både bredd och elit får ta plats. Ibland känner jag dock att akademiverksamhetens stjärnor kan vara viktigare än att få fram bra fotbollsspelare. För att hårdra det hela är det ibland viktigare att ha en iPad där spelarna kan fylla i hur de mår än att faktiskt se till att spelarna mår bra. Välmåendet är A och O för att kunna prestera. Men trots det tror jag inte riktigt att det är där skon klämmer.

När man lyssnar runt, läser och pratar med folk verkar det snarare vara så att framför allt norrmännen har en inställning till att träna som svenskar tappat en del av. Den inre motivationen är en avgörande faktor för att kunna driva sig själv hårt och en nödvändig faktor om du ska gå långt. Numera när allt mäts finns det liksom inga genvägar att ta. Talang är givetvis en viktig faktor i hur bra du kan bli men den ännu viktigare faktorn är vad du faktiskt gör med den talang du har begåvats med. Där verkar norrmännen ha sprungit om oss en aning. De klagar mindre och arbetar hårdare!

Om man tittar på resultaten på försäsongen så förlorar de svenska lagen oftare än de vinner mot norskt och danskt motstånd. Lite av förklaringen ligger nog i att de sistnämnda är mer villiga att göra det där grundjobbet. Inget ska lämnas åt slumpen. I det andetaget vill jag nämna att fler tränare i Sverige behöver gå mot att utbilda eller fortbilda sig internationellt. Vad är det de gör som vi kan lära oss av? Är det bara en ekonomisk fråga eller är det faktiskt så att vi skulle kunna närma oss många andra länder (och kanske passera Ungern på rankinglistan) rent sportsligt ändå. Jag tror på det senare och jag tror att vi kan göra det genom att ha en ännu högre kravställning blandat med vårt ganska timida svenska sätt. Ger man mycket uppmuntran och kärlek kan man även ställa otroligt höga krav. Inget får lämnas åt slumpen.

Rydström en föregångare

Jag känner ju Henrik Rydström väldigt bra efter alla år tillsammans. Personligen imponeras jag av hans tränarresa och är den sortens tränare som jag pratar om. Med en otrolig egen arbetsmoral, en pedagogisk och social förmåga, förmågan att få spelare att visa mod samt förmågan att kunna ge beröm samtidigt som han ställer otroligt höga krav på spelarna när det kommer till taktik och grunderna i spelet. Min övertygelse är att Rydström snart hittar en klubb utomlands där han verkligen får visa vilken potential han besitter. Först ska han bara öka takten ett snäpp till med ett redan oerhört bra Malmö. Men efter att Malmö fått några månader till på sig innan Champions League-äventyret drar igång är jag ganska säker på att de kommer att stå där och prestera på en internationell nivå. Så bra kan de vara. Mina misstankar är att Henke redan vet vad som behöver göras för att ta sig dit.

Spider

Jag tycker alltid det är roligt att läsa och försöka förstå en spelares kvaliteter när kollega “Playmaker AI” -Ola visar deras egenskaper i en spider. Det där nätet som visar olika fotbollsmässiga parametrar gör mig en aning hypnotiserad och jag vill bara fortsätta kolla. Senast såg jag analysen av IFK Göteborgs nyförvärv Andreas Pyndt och imponerades över vilka egenskaper han besitter (man hade gärna sett en jämförelse med de spelare IFK redan har i den positionen för att se skillnader). Kan Pyndt visa de egenskaper som analysen visar att han besitter är det verkligen ett klassförvärv. Även om han spelat mer i den danska andraligan är den absolut konkurrenskraftig och man byter ju inte spelstil trots att man byter miljö. Kan han på något vis nå upp till liknande statistik i allsvenskan kan man ju skönja att dansken blir ett fynd som Blåvitt väl behöver.

Inför svenska cupen

Kopplat till vad jag skrev i början om hur svenska lag mest förlorat mot grannländernas under försäsongen ska det nu bli spännande att se dem mot varandra i cupspelet. Lagen känner varandra väl och nästan alla lag har en resa att göra när det kommer till progression in mot den allsvenska starten. Första omgången i svenska cupen är den mest osäkra och där kan skrällar ske.De mest skrällbenägna matcherna anser jag vara:

Elfsborg – GAIS där bortalaget kommer med självförtroende från Superettan och har allt att vinna. Mitt tips är att Elfsborg vinner cupen men bli inte förvånad om GAIS lyckas knipa ett eller tre poäng här.

Västerås är lite i samma situation och har flyt i tankebanorna och därmed också ofta på planen. Hammarby är säkert lite för bra men en skrällchans finns här.

Det ska även bli kul att följa matchen mellan Nordic och Blåvitt samt den mellan Halmstad och Helsingborg. Jag tror att favoriterna vinner matcherna men bollen är rund som någon någongång har sagt. De andra lagen har toppar som kan överraska.

Det känns som att det var ett tag sen alla allsvenska lagen var med i cupens gruppspel. Även de bästa superettan-lagen har kvalat dit så med andra ord är det bästa möjliga uppställning vi ställer på benen. Dags för lagen att visa både publik och sig själva att de blir att räkna med 2024!

Ha en fin vecka

// Viktor

Det borde ändå oroa vissa lag att de läcker som ett såll bakåt. Hammarby släppte in fem mål mot ett norskt motstånd. Häcken har släppt åtta på två matcher, Norrköping sju och Elfsborg en hel drös. Visst är det bara en månad in på försäsongen och man kan hävda att vissa delar av spelet samt spelarnas inbördes relationer fortfarande är i utvecklingsfasen. Inget konstigt med det och om jag hade varit tränare eller spelare så hade jag ju också valt att säga att det är ett bygge som kommer att ta lite tid. Kanske att den fysiska formen är viktigare än resultaten och det är just de sega benen som är anledningen till de många insläppta målen.

Oavsett vad man säger så kvarstår faktum. Det är ca 1,5 vecka kvar till första tävlingsmatchen och om man ska bygga upp ett solitt försvar är det dags att börja. Jag läste att Diego Simeone gick ut och kritiserade de engelska lagens försvarsspel. Han förstår inte varför man inte lägger mer fokus på defensiven om man vill vinna matcher. På ett tråkigt sätt är det ju så fotboll kan ses, där offensiven kommer i andra hand. Ur ett taktiskt och effektivt sätt är det ändå den defensiva delen som är enklast att träna upp och som lättast kan ge poäng. Försvarar du dig bra ökar chanserna att ta poäng något enormt. Därför kan jag precis som Simeone undra varför man inte prioriterar den delen av spelet först? En stabil grund är vad varje husbygge behöver.

Anfall kanske är bästa försvar?

Eller gör man som Henrik Rydström där anfall är bästa försvar. Är det egna laget skickligt och noggrannt med bollen minskar det ju motståndarnas chanser att göra mål. Kalmar då och Malmö nu passar bollen ibland enbart för att trötta ut motståndarna och få dem att känna sig underlägsna. Det är oerhört jobbigt att möta ett sådant lag. Har de sen rätt “defensiva” positioner i det offensiva spelet så är det inte säkert att motståndarna får andas ens när de får tag i bollen.

Det finns massor av olika försvarsspelsätt, taktiker och formationer. Man måste hitta ett sätt som passar gruppen och som de bärande spelarna kan stå bakom. Om det sen är att hålla possession eller om det är en lågt stående 5-4-1 uppställning spelar egentligen ingen roll. Alla måste förstå och kunna utföra grunderna för att bygget ska bli bra i längden.

Vad vill jag säga med detta då? Jo att grunden att stå på borde vara arbetsmoralen, den defensiva tryggheten och relationsbyggandet. Lägg till intensitet till det tidigare nämnda så har du ett fint fundament att utgå ifrån. Sen kan du bygga på ditt hus med alla möjliga lyxiga saker.

Mjällby är urtypen

Mjällby gör resultat på försäsongen än så länge. Den med bra minne kommer ihåg att det var precis likadant förra året. Lister-laget spelade sig på ett ganska imponerande sätt sig till cupfinal där Häcken till slut blev för svåra. Om man ska dra paralleller till det jag skrev om fundament och defensiv trygghet så är Mjällby urtypen av vad jag menar. Förstå mig rätt för jag menar inte att de är dåliga offensivt, men de har en offervilja, ett grundspel och en samverkan som gör de oerhört svårspelade. Jag har tidigare hyllat deras lite oglamorösa mittfält som ett mittfält man mer än gärna hade haft framför sig som mittback. Med dessa herrar framför sig slipper man som mittback förmodligen ta en hel del svåra beslut som andra backar tvingas ta. Gediget och jäkligt bra helt enkelt!

När de sen lyckas få in några mål framåt så är de svåra att ta sig an. Det fick Djurgården veta nyligen. Ofta är det så att släkten är värst och det var väl ingen skräll att Bergström skulle avgöra (han hade gjort en del mål i Djurgården om han fått lite mer chanser). Om det räcker med ett mål framåt för att vinna en match så inser man ganska snabbt hur viktig den där defensiven är för poängsamlingen!

Borde inte de två stora IFK-lagen kommit lite längre?

Alms Norrköping har gjort en omstart och behöver så klart tid på sig för att göra om. Ändå hade man ju hoppats på lite mer redan nu med det materialet som finns att tillgå. Ganska bleka framåt och en hel del insläppta bakåt gör ju att man undrar hur lång tid Alm behöver på sig innan grunden är lagd och de kan få med sig resultat. Det räcker inte med att se tendenser till bra saker utan man behöver se en helhet som ändå fungerar.

Detsamma gäller Blåvitt. Med en höst i ryggen där Askou fick sätta sitt grundspel hade man ju gärna sett lite mer redan nu. Brasklappen i detta är ju dock att de ska försöka bli ett mer spelande lag där de vill dominera matchbilden tydligare. Det välkomnar jag med öppna armar! För oss som växte upp på 90-talet var Göteborg det laget som dominerade. Ett topplag på alla vis. För att nå dit igen behöver man ha en filosofi som bygger på att ta initiativ och dominera motståndaren. Man behöver inte vara rädd för någon utan snarare behöver man återta sin plats i näringskedjan och visa att man är stor och stark och aningen skräckinjagande.

Just nu är de verkligen inte där! Snarare är man som åskådare ganska tveksam till var Blåvitt egentligen står. De är inte så bra som topp fem- eller sex-lagen. Visst kan de nå dit med tiden men nu är de snarare ett lag för den nedre halvan känns det som. Allsvenskan behöver ett IFK Göteborg med stjärnglans och pondus. Jag tror dock att vi kommer att få vänta på just det en tid till.

Kamikaze-tippa cupen

I grupp 1 är Malmö alldeles för bra för övriga lag och tar sig ganska enkelt vidare. Grupp 2 kommer inte helt oväntat skicka Elfsborg till slutspel och i grupp 3 gör Häcken processen kort med övriga. I ärlighetens namn ser jag inte att lagen från de lägre divisionerna ska kunna hota de allsvenska i någon grupp. Frågan är då endast vilket av de allsvenska lagen som tar sig vidare.

Djurgården kommer att slå ut IFK Göteborg och ta sig till kvartsfinal där det tar stopp för blåränderna. Halmstad slår ut Värnamo ur grupp 5 och Kalmar tar AIK på Fredrikskans i en avgörande match i mars. Mjällby tar sig återigen vidare till kvartsfinal och Sirius tar nio poäng i sin grupp.

Kvartfinallagen blir alltså:

Malmö, Häcken, Elfsborg, Djurgården, Halmstad, Kalmar, Mjällby och Sirius.

Slutligen kommer Elfsborg ha vunnit cupen trots sitt ganska usla försvarsspel i början av försäsongen. Jag har haft fel nästan alla gånger förut när jag har tippat men denna gång tror jag att jag får rätt. Vad tror ni?

Ha det fint

// Viktor