Tävlingssäsongen är igång och nyfikenheten man kände gällande lagens startuppställningar och deras nuvarande status stillades en aning när den sista krutröken lagt sig. Som fotbollsintresserad vill man ju försöka se så många matcher som möjligt och det har blivit en hel del fotboll de senaste dagarna. Mest spännande var det att se de lag som presterade lite sämre ifjol och som nu skulle visa att de är på rätt väg.
Blåvitt och AIK
Kåhed i IFK imponerade på mig med sin kvickhet och sina mogna beslut. Visst kunde man se detta redan förra året när han fick gott om speltid, men i matchen mot Nordic kändes det som att han gav oss en hint om att det kan bli ett kul år för Kåhed. Däremot måste Hausners passningsspel och hans positionsspel höjas ett snäpp! Kortpassningsspelet imponerade inte och Nordics andra mål ska inte få ske.
Det som däremot var starkt av Göteborg att klara av var att kunna vända ett underläge till vinst på övertid. Känslan på bussen hem är alltid viktig och vinstkänslan är något Blåvitt verkligen behöver hitta tillbaka till redan nu under cupspelet. Riktigt starkt gjort! Mucolli och Santos visade båda återigen att de är två riktigt bra allsvenska spelare och att de kommer bli viktiga för IFK i år.
I det stora hela ser man att Göteborg inte alls är lika ängsliga som förra året även att de släpper in tre mål mot ett division ett lag. Grundpositionerna ser bättre ut och de vågar spela bollen mer till varandra. Individuella misstag kommer alltid att hända och mål kommer att släppas in, så egentligen var det ingen grundproblematik som gav IFK den uppförsbacke de faktiskt hamnade i. De är på ett spår som kan leda dem helt rätt inför den allsvenska starten.
AIK tog på Tele2 emot Örebro och först och främst vill jag hylla både hyllningen till Kurre Hamrin och AIK:s matchställ. Riktigt snygga! Med det sagt bjöd AIK på ett högt presspel som visade på deras vilja att dominera matchbilden även utan boll. Örebro skulle inte få en lugn stund och även om Örebro löste upp knutarna till och från så gillade jag det jag såg hos Gnaget angående deras vilja till att pressa och ta initiativ.
Samma sak gäller spelet med boll. AIK spelade ganska snabbt runt bollen och hittade inte sällan in i bra ytor för att kunna skapa problem för Örebro. Kanske hade man velat ha Saletros hotande passningsspel lite högre upp i banan lite oftare. Nu kommer han ganska tidigt ner i speluppbyggnaden för att kunna styra och ställa, och han gör det bra, men det är lite längre upp i banan han kan använda sin fina fot till både skott och målchanspassningar. Den detaljen hade jag gärna sett mer av i AIK:s spel.
En annan sak som AIK skulle kunna göra bättre är att attackera motståndaren oftare när de är oorganiserade. När Örebro vid tillfällen offrade flera spelare i anfallsspelet och sedan tappade bollen hade AIK kunnat såra dem tydligare om de satt full fart framåt vid bollvinst istället för att lugna ner och “ställa upp”. Chansen att göra mål ökar om man kan anfalla mot färre motståndare. Men i det stora hela var det tydligt att AIK besitter mer kvalitet än Örebro och att segern var både viktig och rättvis.
De spelade precis som man tänkte att de skulle
Kalmar och Värnamo spelade som vanligt många korta passningar för att på ett relativt säkert sätt flytta på och trötta ut motståndarna. Båda lagen har lagt grunden för att kunna hålla en relativt hög lägstanivå. Trots att inget av de båda lagen har den allra starkaste spelartruppen så märker man när något är så välbyggt att de inte behöver seriens bästa spelare för att vinna. Självklart tycker jag att de har bra spelare, men de spelartyperna med något extra finns snarare i andra lag än i KFF och Värnamo. Med det sagt så ser jag redan nu att det i år igen blir svårt att slå dessa två lag. Kalmar kanske till och med blir starkare i år om mina spejarglas är av någorlunda kvalitet.
Malmö och Häcken var inte bländande i sina matcher. Däremot var de starkare än sina motståndare och vad mer kan man begära i mitten av februari. Finslipandet har bara börjat och relationerna är inte helt satta. Båda lagen har spelare med stora kvaliteter och den här gången vill jag gärna säga ett gott ord om Ali Youssef. Skadorna satte stopp för honom under fjolåret och i matchen mot ÖFK var inte allt alltid helt väloljat men man ser vilken fin spelare det kan vara i sina bästa stunder. Baserat på en känsla jag fick i lördags tror jag att Youssef kommer att gå från en position i periferin till en plats i rampljuset.
Malmö är ett bra lag men jag vet inte om jag håller med Rydström i det valet han gjorde med att sätta Berg på en kant. Visst gav det Stryger Larsen fri lejd att röra sig upp och ner längs högerflanken, men det gav inte Oliver de ytor han helst vill ha för att kunna operera på bästa sätt. Förmodligen kommer MFF:s startelvor variera stort under året då de har så otroligt många bra alternativ så jag misstänker att denna match snarare var ett test på om Botheim och IKT kunde finna ett gott samarbete. Och visst kunde man se att båda är bra spelare och att de har egenskaper som kan gynna varandras spel. Däremot tror jag inte att vi kommer att se det nästa match. Med Vecchia och Ali tillbaka kommer det att bli två offensiva yttrar och Nanasi som tia. Det ska bli väldigt spännande att se Rydströms och Malmös uppställningar och prestationer framöver. Där finns en otrolig potential!
Ett litet frågetecken vill jag återigen sätta vid Busanellos försvarsspel. Hans utgångsposition är för ofta på fel sida om sin motståndare. Hans offensiv är otroligt bra men defensiven behöver stärkas. Det är lite som Alexander-Arnold, där en dålig defensiv till och från ger motståndaren lite för enkla möjligheter att skapa chanser. Alternativet är att någon annan spelare måste ta/få mer ansvar för att täcka för Busanellos brister. I matchen mot Öster hände det ett par gånger att Östers offensiva omställningar ledde till lite för ensamma Malmö-försvarare samt någon klar målchans på det. Medan många andra lag har större saker att jobba med har Malmö mer finlir att förbättra för att helheten ska bli ännu bättre.
Djurgården imponerade
Mest självklara av de lag jag sett under första omgången av cupen var ändå Djurgården. De hade lekstuga med ett svagt Skövde! Eller vad är egentligen hönan och vad är ägget? Gjorde Djurgården Skövde så dåliga eller var det faktiskt så att bortalaget var så dåligt så att DIF såg overkligt bra ut? Det vet vi så klart inte men troligen ligger sanningen någonstans mittemellan.
Min nyfikenhet kring mittfältets komposition var på förhand ganska stor och jag blev rätt nöjd när de ställde upp Leach Holm, Bergvall och Schüller. De kompletterade varandra oerhört väl där Bergvall var den mest löpande och finurlige medan de andra två mer styrde spelet. Leach Holm är som sagt en favoritspelare för mig och han gjorde mig absolut inte besviken i denna första cupmatch. Förmodligen får dessa tre fortsatt förtroende framöver då det mesta klaffade.
Offensivt bidrog Hümmet mer på 20 minuter än vad Gurbanli gjort under en halv säsong. Påpassligt och skickligt var han framme i rätt positioner flera gånger och det borde kanske blivit minst ett mål till från hans fötter. Men insatsen lovade oerhört gott för både honom och laget. När man dessutom kan ställa två kvicka och drivande yttrar på banan så händer det saker. Vågar man utmana med fart så kommer lägen att skapas, kanske inte varje gång men fler gånger än om man hela tiden stannar upp och vänder hem.
Djurgården gick från att vara ett litet frågetecken till att numera kännas väloljade och farliga. Lägg till stabiliteten och självklarheten hos deras två mittbackar och ni förstår att de har ett vasst lag att ställa på banan.
VSK är redo för allsvenskan!
Slutligen vill jag nämna båda nykomlingarna i ett och samma andetag. GAIS spelar en jämn match mot Elfsborg men får se sig besegrade till slut. Trots förlusten såg man självförtroendet de har med sig från året i superettan. Man har en tro på sig själv som är guld värd och som man inte får börja tvivla på även om det dyker in en förlust mot en stark motståndare.
Västerås spelade också de med ett övertygande mod och en tro på att de skulle kunna vinna mot Hammarby borta. Sett till matchens intensitet var det en av de bättre matcherna jag såg under första omgången av svenska cupen. Båda lagen ville och vågade och det smällde till och från rätt härligt i närkamperna. Västerås såg ut som ett färdigt allsvenskt lag och kommer att vara en obehaglig överraskning för många. De har haft samma tränare under en längre tid och när allt utvecklas i en positiv riktning skapas en stark tro på vad man håller på med. Nu gav det ett övertygande resultat direkt vilket givetvis ger ringar på vattnet. VSK:s Linday var en positiv överraskning individuellt sett, men den offensiva tanken och helheten var det som imponerade mest.
Det är lätt att säga att Hammarby har en del att jobba med men det är väl egentligen ganska naturligt när ett nytt spelsätt ska implementeras. Förra säsongen tänkte vi samma sak om Malmö efter första cupomgången. Nu ser man vad Hammarby försöker göra i Hellbergs filosofi men de är inte riktigt där de vill vara ÄNNU. Men jag tror inte att Bajen-fans ska vara alltför oroliga, det kommer att sättas ett spel som både är kul att se på och som är vägvinnande.
Förresten…
Är det inte lite pinsamt att HBK måste spela mot Helsingborg i Göteborg? Nu vet jag inte bakgrunden till beslutet men vi borde ha kommit längre än så om vi vill ta svensk fotboll framåt i en europeisk kontext. Eller vi kanske är nöjda med hur det är?
Ha en finfin vecka
// Viktor