Tipset!

Hitte på-matcher i väntan på fyrverkeriet

Med detta menar jag att alla lag, supportrar och vi som jobbar med fotboll egentligen bara går och väntar på att allvaret ska dra igång. Visst kan man tycka saker om en träningsmatch och på många sätt skapar den känslor hos de inblandade. Men man ska komma ihåg att genrep fortfarande bara är en träningsmatch som ger laget vissa svar på hur de ligger till i den process som ska leda dem framåt.

För det är på påskafton det drar igång! Det är då det gäller att stå där redo för att ge allt man har för att slå undan fötterna på sin motståndare. När jag spelade i Kalmar FF älskade jag att möta de “stora” lagen på bortaplan i en premiär. Med de stora lagen menar jag dem med mycket publik som har byggt upp stora förväntningar på sitt lag. Även om man som mindre klubb då ses som en underdog, gick man alltid ut med känslan av att det gynnar oss att det laget vi möter har höga förväntningar på sig och att deras publiken räknar med en premiärseger. Med andra kunde man njuta av att ställa till det för de lagen på deras hemmaplan. Ibland lyckades vi och ibland misslyckades vi. Sådan är fotbollen.

AIK borta

Jag kommer särskilt ihåg en premiär borta mot AIK 2007. AIK hade inför 2006 tagit sig upp till allsvenskan från superettan och gjorde en kanonsäsong och slutade tvåa. Inför 2007 var alltså förväntningarna ganska höga på laget från Solna. Vi i Kalmar hade en femteplats bakom oss och kom in i säsongen 2007 med en starkare trupp än 2006. Vi ville uppåt! Med andra ord älskade man den där känslan av att ha en stark tro på sig själv men samtidigt slå ur underläge i en premiär borta mot AIK på ett välfyllt Råsunda (26334 pers). Enligt mitt minne är jag absolut inte säker på att vi var det bättre laget i matchen, men när krutröken hade lagt sig och Martin Ingvarsson blåste i pipan stod 26000 av åskådarna och var besvikna (vi gav sen tillbaka när de fick vinna hos oss på Guldfågeln 2018). Jag har aldrig gillat att göra andra besvikna så klart, men den känslan man har som spelare när man har vunnit borta i en premiär mot en stor och svår motståndare slår väldigt många känslor. Den känslan kommer jag ihåg än idag! Trots större upplevelser och vinster som jag var med om åren som följde är den premiärseger-känslan något jag är glad över att ha fått uppleva.

Anno 2024

Nog med nostalgi. Allsvenskan anno 2024 stundar. Ett oskrivet blad i några dagar till. Sen brakar det loss. Norrköping tar emot seriefavoriten Malmö på hemmaplan och har förmodligen en liknande känsla som jag beskrev ovan. De har allt att vinna och ingen förväntar sig att de ska slå MFF. Med andra ord gäller det att hitta en balans mellan disciplin och att bara ut och tuta och köra och ge skånelaget ett inferno! Hela fotbollssverige tittar på. Men innan kolossen (som konceptet allsvenskan är) kommer i rullning är det hög tid för ett tips. Jag har sett de olika lagen mycket och känner mig väl förberedd för att kunna skärskåda och försöka göra ett kvalificerat tabelltips. Svårt så klart men alltid roligt att gissa.

Jag lägger upp tipset i fyra olika avdelningar där jag gör en liten kommentar om fyra lag i ett och samma stycke. Alltså plats 13-16 kommer först. Därefter plats 9-12, 5-8 och sist 1-4. Enkelt!

Plats 13-16

13. Brommapojkarna

14. Värnamo

15. Västerås

16. GAIS

Kommentar:

Alla analyser och bedömningar man gör sker ju ofta i jämförelse med något annat. GAIS känns som det svagaste laget i serien och kommer att få sällskap av VSK ner i superettan igen. Klassiskt att tippa att nykomlingarna ska åka ut, men mina känsla är att det sällan har funnits så många bra allsvenska lag som det faktiskt gör just nu. Varenda poäng kommer att bli viktig! Värnamo spelar bra fotboll men jag tycker att de är för svaga i båda sista tredejdelarna just nu. Kan de få ordning på det så kommer de undvika kvalet men mitt utgångstips säger att de får kvala. BP lyfter sig en aning gentemot förra året och kommer att ta sina poäng för att undvika de tre nedersta platserna. De har både ungt och rappt som kan överraska och erfaret som ska stå för stabiliteten.

Plats 9-12

9. Norrköping

10. Sirius

11. IFK Göteborg

12. Halmstad

Kommentar:

Varken Norrköping eller Blåvitt kommer att underskattas av några motståndare och därför inte få några “gratispoäng”. Klubbnamnet och historien säger att de är bra lag! De har tagit kliv framåt spelmässigt men i jämförelse med till exempel Mjällby och Kalmar är de efter. Vissa element saknas helt enkelt för att de ens ska nå den övre halvan. Sirius är ganska bra och HBK är svårspelade vilket gör att en placering mellan plats nio och tolv känns rimlig. Sirius hittar bra spelare i mindre klubbar och får dem att lyfta och HBK:s erfarenhet räcker för att hålla sig borta från de nedersta regionerna.

Plats 5-8

5. Elfsborg

6. Mjällby

7. Kalmar

8. Hammarby

Kommentar:

Det är små marginaler mellan lagen i den här regionen vilket gör det väldigt svårtippat. Elfsborgs fina fjolår är absolut inte bortglömt och får de träff kan de återigen vara med längst upp. Men de är inte där riktigt än. Precis som jag tycker att de har höga toppar kan de ha lägre dalar än förra året. Hammarby är i ett liknande läge. De har höga toppar och kan med säkerhet slå alla lag i serien, men de letar fortfarande efter stabiliteten. Om den kommer kan de utmana högre upp. Kalmar och Mjällby känns som två av de mest pålitliga lagen i serien och står nästan alltid för solida prestationer numera. Poängen kommer att trilla in och att båda dessa lag hamnar i regionen 5-8 känns för mig ganska självklart.

Plats 1-4

1. Malmö FF

2. Djurgården

3. Häcken

4. AIK

Kommentar:

Malmös trupp är överlägsen. De har massvis av vinnarkultur och vinnarerfarenhet. De har flest spelare som kan avgöra matcher. Malmö är helt enkelt laget att slå! I enskilda matcher kan andra lag lyckas med det men sett över hela säsongen kommer ingen att hamna över MFF. Djurgårdens cupspel lovar mycket gott inför seriespelet. Topparna är skyhöga och den mix av spelartyper som nu finns i laget gör att de känns som den enda riktiga utmanaren till MFF. Häcken och AIK har mycket individuell kvalitet i trupperna. Trots att Häcken läckt en del bakåt under försäsongen tror jag att de får ihop en fungerande defensiv som kan ge offensiven chans att vinna matcher åt dem. AIK:s cupspel visar på att de har tagit steg framåt och återigen bör räknas in som ett lag för toppen. I AIK:s fall, till skillnad mot Häcken, hade man snarare velat se en dominans och friskhet i offensiven som kan ta laget upp en nivå till, släpp aningen på bromsen utan att för den skull riskera något.

Tipset i sin helhet

1. Malmö
2. Djurgården
3. Häcken
4. AIK
5. Elfsborg
6. Mjällby
7. Kalmar
8. Hammarby
9. Norrköping
10. Sirius
11. IFK Göteborg
12. Halmstad
13. BP
14. Värnamo
15. Västerås
16. GAIS

Vad tror ni? Oerhört svårt att tippa och både lag och momentum förändras under en lång säsong. Om en månad kanske man inte tror på något som man har skrivit här idag.

Omgångstips

Jag roade mig i slutet på förra året att göra ett omgångstips inför varje omgång. Där jag helt enkelt tippar resultat utan vidare analys. Så nu är det dags för att tippa årets premiäromgång.

Norrköping – Malmö 1-3

Hammarby – Kalmar 1-1

GAIS – Brommapojkarna 2-1

Häcken – Mjällby 0-0

IFK Göteborg – Djurgården 2-2

Sirius – Halmstad 2-0

AIK – Västerås 2-1

Elfsborg – Värnamo 3-1

Kom ihåg! Älska ert lag, hata inte på alla andra. Fotboll är förenande och inte segregerande. Jag har mött oerhört många människor som jag har lärt känna genom fotbollen. Människor som kommer ifrån olika platser och som hejar på olika lag. I fotbollen har vi hittat varandra och därifrån kunnat bygga något mer. Nu ser vi till att allsvenskan 2024 blir en fest värd att minnas.

Ha det fint

// Viktor

Semifinalen i Stockholm gav oss ett intensivt och ganska bra derby. Kampmomentet gav det man som åskådare önskar, tufft närkampsspel och småtjuriga spelare. Speltekniskt bjöds vi på många fina aktioner som i längden tyder på att båda de här lagen är väl rustade inför den allsvenska starten.

Djurgårdens form håller ändå i sig

Lagen hade olika delar av matchen och det var verkligen jämnt. I stunder kunde man känna igen Djurgården från tidigare matcher där deras snabba och dynamiska spel bar frukt. Ytterbackarna är väldigt frejdiga och verkar kunna springa hur mycket som helst. Samarbetet mellan spelarna i mittfältstrion sitter klockrent. I denna matchen kanske man hade önskat lite mer från trion längst fram i form av individuella aktioner och mod i den sista tredjedelen. Inte för att de var dåliga men både Gulliksen och Fallenius (utbytt ganska tidigt dock) har kvaliteter i en-mot-en som de bör utnyttja lite oftare än de gjorde i söndags.

Djurgården har verkligen hittat fram till en väl fungerande helhet redan tidigt på säsongen och de känns som ett lag redo för att återigen utmana om placeringarna allra högst upp i den allsvenska tabellen. Truppen är både spetsig och bred och relationerna mellan startspelarna är ytterst välfungerande. Schüller, Tehno och Danielson står för en stabilitet som skänker både trygghet och lugn till övriga, samtidigt som det möjliggör att andra spelare får glänsa med sina individuella styrkor. Bland annat behöver Bergvall och Leach Holm den stabiliteten runt omkring sig. Det vore spännande att se hur det skulle se ut om Danielson skulle saknas i någon eller några matcher. Han är fadersfiguren som håller ihop laget och verkar som fundamentet i bygget.

Widell Zetterström

Dock var det Widell Zetterström som imponerade mest i Djurgårdens lag denna gång. Räddningen på Pittas nick i första är suverän och pondusen i hans aktioner generellt sett känns en nivå högre än förra året. Min misstanke är att DIF:s målis kommer att göra en kanonsäsong mellan stolparna och utmana om titeln årets målvakt.

AIK ser ut som ett topp fem-lag

AIK spelade under långa stunder i andra halvlek en ganska bra anfallsfotboll där de metodiskt kunde bygga anfall. De har många skickliga spelare som både kan hantera trånga situationer och som kan attackera motståndarna på olika sätt. Saletros passningsspel är riktigt vasst. Celinas och Ayaris förmåga att driva boll in i ytor är bra. Modestos kvickhet och tekniska förmåga leder till flera farligheter och Farajs styrka och teknik samspelar väl med Pittas förmåga att löpa in i rätt ytor och nosa till sig farligheter. Mest imponerad är jag faktiskt av Faraj! Som försvarare bör du inte gå nära honom när han är felvänd för med sin styrka och teknik vänder han ganska enkelt bort dig. Både Schüller, Leach Holm och någon mer fick veta hur dumt det är att vara för nära Faraj. Försvararen borde istället hålla en meters avstånd för att sen hugga när Faraj göra nästa aktion. Jag har skrivit det tidigare och nu känner jag mig övertygad om att det blir ett kul år för Omar Faraj i år.

AIK visade återigen att de är tunga att möta och de skapar många fasta situationer som också blir farliga. Henning Berg behöver få in lite bättre fart och synk i presspelet för att kunna dominera matcher fullt ut. Då skulle de kunna ha ett ännu större bollinnehav samt göra livet riktigt surt för de motståndare som försöker spela passningsspel lågt i planen. AIK ska inte behöva gå och vänta på att motståndaren ska utmana dem med ett anfallsspel utan de ska kunna styra matchen även när de inte har bollen. I mina ögon har de alla möjligheter att sätta ett sådant presspel och därmed kunna köra över mindre starka motståndare.

Derbypressen!

Själv har man spelat några derbyn i Nederländerna och uppladdningen är alltid speciell. Media är extra “på”, fansen är övertaggade och med det får man i princip berättat för sig om matchens betydelse. Ibland lägger det en tyngd på spelarens axlar eller kanske till och med lagets axlar. Vid andra tillfällen adderar det ett positivt adrenalintillskott som gör en omutbar. Jag har varit med om båda! Ibland har man blivit passiv och en slav under sina egna och andras uppförstorade förväntningar och ibland har man kunnat spela ut sitt fulla register. Men jag har aldrig behövt genomlida en straffläggning i ett derby. Jag hade inte velat vara spelare i matchen i söndags. Den mentala stressen som det innebär att slå en derbystraff kan nog inte någon föreställa sig som inte har varit i den situationen. Imponerande gjort av dem som kunde hålla lugnet där och då!

På tal om spets och bredd..

…så har Malmö en trupp utöver det vi tidigare skådat i allsvensk väg. I matchen mot Halmstad hoppade Taha Ali, Stefano Vecchia och Sören Rieks in när övriga offensiva pjäser var slutkörda eller kanske bara behövde vila. Matchen var då redan avgjord och 0-2 blev 0-4.

Rydström snackade om att det de gjorde i första halvlek skulle bära frukt senare in i matchen. Han menar att Malmös possession syftar till att trötta ut motståndarna och när tröttheten har slagit till kan MFF skapa de chanser de behöver för att göra mål. Även att 0-1 kom på hörna och 0-2 på ett kanonskott i krysset så kan man väl påstå att taktiken slog väl ut i semin mot Halmstad. HBK stod emot bra mot ett bolltrillande Malmö men fick ge sig till slut. Förstå mig rätt nu för nu blir det att leta skavanker i ett urstarkt Malmö, men i mina ögon går det ibland för långsamt i Malmös spel för att man ska bli riktigt impad. Peña har en tendens att stanna upp anfallen lite för ofta med många touch och stamp på bollen. Vid tillfällen finns stora möjligheter för olika MFF-spelare att ta sig framåt i planen där de istället väljer att spela säkert. Förmodligen är det en uttalad taktik att vänta på många spelare och sedan överbelasta i ytterytorna. Man vill helt enkelt inte attackera om man är för få spelare även om möjligheter finns. Och vem är jag att ha synpunkter när laget krossar det motstånd som kommer i deras väg?

Botheim har visat sig vara väldigt rörlig och jag misstänker att han just nu är MFF:s försteforward. Om staben väljer att spela med en ensam anfallare tror jag att IKT får sätta sig på sidan. Han är farlig i boxen men i spelet utanför är han inte allsvensk toppklass. Om du jämför med Faraj till exempel så har han mer strängar på sin lyra en Kiese Thelin. Däremot kan man inte ta ifrån förra årets skytteligavinnare att han är väldigt giftig i box när det vankas målchanser. Då gäller det med andra ord att Malmö smäller in lite bollar i straffområdet med jämna mellanrum för att på så vis spela på IKT:s styrkor. Botheim bringar en mer allroundfotboll när han spelar. Han är bra både med och utan boll och känns just nu som en klockren värvning för att Malmö ska kunna ta ett steg till i sin utveckling mot att dominera svensk fotboll. Malmö är laget att jaga och jag tror att alla vet om det.

Final i maj?

Första frågan är varför de lägger finalen så långt efter resten av cupspelet? Det måste finnas en bra anledning tänker jag. Enligt mig borde den ha spelats klart innan allsvenskan drar igång istället för att trycka in en extramatch i maj. Egentligen är det av mindre betydelse men jag hade gärna vetat orsaken så om ni vet den får ni gärna upplysa mig.

Andra frågan är så klart vilka som vinner? Mycket hinner hända innan maj och om jag har förstått det hela rätt är nu Djurgården klart för europaspel. Det hindrar dem förstås inte att vilja vinna en titel. Trots Djurgårdens säsongsinledning håller jag MFF som favorit för att ta sin andra titel inom ett halvår. De spelar hemma och har fler spelare som kommer att gilla den där stressen och pressen som kommer i en final. Hur som helst är det en riktig toppmatch som kommer att ge oss det vi vill ha!

Allsvenskan väntar härnäst

Innan cupen avgörs ska vi alltså spela allsvenska. Underbart! Premiären närmar sig med stormsteg och det är något visst med halvkalla läktare och fotbollskorv i slutet av mars. Som man längtar! Jag ser fram emot att sätta mig och syna lagen i sömmarna och sen avlägga ett införtips. Fel kommer jag att ha men kul är det ändå. Det enda jag vet just nu är att GAIS kommer få det oerhört tufft och att Mjällby blir årets överraskning.

På återhörande

// Viktor

Djurgården

Djurgården var inledningsvis inte riktigt lika pigga som de har varit i föregående matcher men hade likväl ett stort övertag. Den fart och genombrottsförmåga de visat i gruppspelet återkom inte förrän i andra halvlek och då kom målen på löpande band. Albin Ekdal tog Schüllers plats och gjorde det okej. I min mening såg han lite tvekande ut och försökte snarare anpassa sig än att ta plats. Det är inget som oroar utan kanske är ett sundhetstecken som visar på att Ekdal anser laget vara större än jaget. Men visst hade man velat se Albin gå in med pondus och stjärnglans och bara äga. Förhoppningsvis kommer det också.

Annars var det Leach Holms tur att dominera och göra avtryck. Han har varit bra i tidigare matcher också men i denna var det total dominans enligt mig. Ständigt spelbar och slår en stor mängd passningar framåt, vilket hotar motståndarna och utmanar deras försvarslinjer. Den spelartypen har Djurgården saknat och min misstanke är att Leach Holm kommer att bli ovärderlig för DIF 2024.

Målen de gjorde var också ursnygga. Tre olika sorters mål och alla tre med tekniska moment som imponerar. Danielsons nickmål var som att se Kennet Andersson -94 då han bara hoppad igenom, framför och över allt och alla och bara tryckte bollen i mål. Det andra målet var det snyggaste och framför allt Hümmets sinnesnärvaro att lägga ner bollen till Sabovic imponerar. Sista målet tillkom i en kontring där först Bergvalls fart tog dem framåt och sen Fallenius fart och avslut tog dem i mål. Massa mål gjorda och NOLL insläppta så här långt gör Djurgården till storfavorit i derbysemin.

Derbysemi

AIK smyger lite under radarn och är kanske lite starkare än man tror. I samtliga matcher utom mot Kalmar har man gjort bra prestationer och där individuella spelare har visat spetsegenskaper. Mot Mjällby tog det inte mer än en kvart in det hade legat två bollar i MAIF:s holk. Visserligen fick Modesto första målet av Mjällbys givmildhet men bara det att han chanslöper bakom motståndarens backlinje bäddar ju för att en chans kan skapas. AIK-spelarna är inte särskilt reaktiva utan snarare proaktiva just nu. De ger sig själv möjligheter att skapa chanser och vinna matcher!

Pittas, Faraj, Saletros och Modesto är fyra spelare av hög allsvensk klass när de har sina bra dagar. De kan skapa chanser på olika sätt och kompletterar varandra väldigt väl gällande styrka, teknik, passningsspel och snabbhet. I ett kontringsorienterat spel mot Djurgården i semin kan dessa fyra herrar bli avgörande. Även om Djurgården ser väldigt starka ut så har de hittills inte stött på så bra motstånd som AIK kommer att ge dem. Det kan mycket väl bli en mini-skräll där AIK tar sig vidare till en cupfinal.

Men det man nästan mest ser fram emot i semin är ju inramningen! Ett derby i mars gör en fotbollssupporter lycklig. Jag satt och såg matchen mellan BP och Halmstad och kände ingen puls eller någon action alls. Även om lagen inte var dåliga så märker man då hur mycket publiken gör för att göra en fotbollsmatch levande. Hoppas fansen sköter derbyt snyggt och bidrar istället för att förstöra! Då kommer vi få årets hittills bästa fotbollsupplevelse.

Malmö FF öser på

Har svensk fotboll någonsin haft en bredare trupp med så mycket spets som Malmö har just nu? De bänkar Kiese-Thelin, Friedrich, Vecchia, Moisander, Rieks och Taha Ali. Oliver Berg, Christiansen, Ceesay, Martin Olsson och Tinnerholm var inte tillgängliga. Där har du startelva som förmodligen skulle vinna allsvenskan. Ändå slår de Norrköping med 5-2 relativt enkelt. Malmö är urstarka och kommer bara bli bättre och bättre om Rydström kan hålla alla nöjda.

Man har pratat om att det blir svårt för Djurgården att hålla alla mittfältare nöjda. I Malmö borde det vara ännu svårare. När så många bra spelare finns på samma ställe är det ju alltid minst fem som inte får starta som kanske borde starta. Är man en duktig ledare kan man skapa förståelse hos spelarna men kommunicerar man inte som ledare skapas det bara oro och missnöje.

Jag hade en liknande situation i Heerenveen där vi var otroligt många landslagsspelare och andra duktiga spelare samtidigt. Vi hade värvat den duktiga målskytten Bas Dost och hade flera andra spelare som var oerhört bra men som hamnade på bänken. Spelarnas personligheter tillsammans med tränarens förmåga att kommunicera avgör hur situationen blir. I Heerenveen urartade situationen då flera starka personligheter gick ihop i någon form av klagosång och spred dålig stämning. De försökte få med sig så många spelare som möjligt i sitt missnöje och skapa problem för tränaren. I mina ögon löste tränare Ron Jans detta ganska bra och tog tag i problemen. Han fastslog att deras beteende inte var okej men samtidigt visade han upp en förstående sida som gav bänkspelarna svårt att fortsätta med sitt tisslande och tasslande i korridorerna.

Nu känner jag Henrik Rydström väl och jag är övertygad om att han löser sådana eventuella problem i sin linda. Lyhördhet, tydlighet och en blandning av kärlek och krav leder många ledare rätt.

Semifinaltipsen då?

Halmstad – Malmö

Tro inte att Malmö kommer att jogga hem det här. Halmstad hade lite flyt mot BP då Tim Rönning storspelade och BP fick en spelare utvisad. Men likväl är det ett ramstarkt grundbygge HBK kan ställa upp med. Malmö kommer inte att ges något gratis och Haglund kommer att veta precis hur man ska anfalla när tillfälle ges. De kommer att få sina lägen och de kommer att göra ett mål, men det kommer inte att räcka. Malmö maler på och vinner med 2-1. Vecchia avgör och för Malmö till cupfinal!

AIK – Djurgården

Naturgräs är inte Djurgårdens allra bästa sport och jag tror att AIK kan lyfta sig ett steg till. Trots att Djurgården just nu är snäppet bättre än AIK och favoriter i matchen så tror jag att Gnaget lyckas ta sig till final. AIK:s kvartett som jag nämnde ovan löser avancemanget genom att göra två mål. Djurgården kommer att försöka föra spelet och har press under långa stunder utan att skapa de solklara målchanserna. Kontringsspelet blir AIK:s melodi och det bli cupfinal mot Malmö längre fram.

Spännande blir det hur eller hur och jag tror många ser fram emot helgens matcher.

Ha en fin vecka

// Viktor

När man tittar på den matchen förvånas man över hur många långbollar som inte hittar rätt adress. Den annars så säkre Johan Larsson skickar bollar upp i luften både långt och brett. Förmodligen har han en tanke med det han gör så klart men det såg verkligen inte ut så. Det kändes som att det var på chans. I det stora hela blev det för mycket chansbollar för min smak. Med de spelare de har borde de kunna etablera spel lite oftare mot de gruppmotståndare de nu mött. Rulla bollen snabbt längs backen och få motståndarna i förflyttning för att sen spela den långa bollen de är så bra på. Som det såg ut nu var Degerfors ofta samlade och hade koll på Elfsborgs spelare när den längre bollen slogs. Variationen och säkerheten i det offensiva behöver boråsarna just nu förbättra. Och jag känner mig ganska säker på att det kommer bli bättre innan serien drar igång.

BP ser stabila ut

Ett lag som har gjort mer än vad man hade förväntat sig är BP. Som jag skrev förra veckan misstänkte man kanske att nivån skulle dala en aning när de tappade tongivande spelare till andra allsvenska klubbar. Även om spelet inte ser riktigt likadant ut som ifjol känns det som att de har tagit kliv i sin utveckling och sättet de spelar på känns mer självklart än 2023. Mellberg med stab har med små medel lyckats bli vägvinnande och det ska bli jätteintressant att se hur Irandust kan passa in i laget och kanske utveckla det offensiva spelet ännu mer. Snyggt jobbat i Bromma!

Häcken var dock sett över hela matchen det bättre laget även om det kanske var marginellt. Inledningsvis var de betydligt starkare än BP och fick också ett mål efter ett typiskt “Häcken-anfall”. Hade två noll också kommit hade Brommapojkarna inte orkat ta sig tillbaka. Men istället jämnades matchen ut och efter första 25-30 minutrarna är den i princip helt jämn. Även här slås man av att likt Elfsborg har Häcken just nu tagit ett steg bakåt. Det saknas lite edge! Men efter ett steg bakåt kan man kanske förvänta att det blir två steg framåt när den nye tränaren har fått sätta sin prägel under en aningen längre tid. Men faktum kvarstår, Häcken bör vara lite bättre än vad de är just nu.

Hjärnsläpp!

Malmös match mot Varberg var ointressant fram tills det började bråkas. En liten skalle hit och en knytnäve dit i matchens absoluta slutskede. Faaan va onödigt! Martin Olssons hjärnsläpp förvånar mig. En man i 35-årsåldern som har varit med om så mycket bör kunna hålla sig lite coolare i den 90:e minuten mot Varberg. I en match som i princip var över och MFF var vidare ur gruppspelet. Men det är den där glöden som är så svår att behärska. Utan den glöden kanske Martin inte hade nått dit han har gjort. Jag försvarar inget av det han gjorde i matchen och jag förstår att en privatperson kan få nog av våld inom om sportvärlden och polisanmäler. Olssons agerande är oacceptabelt så klart men den glöden han har får man inte gratis. Det gäller bara att kanalisera den i rätt riktning. Avstängning lär det bli och det ska bli spännande att se hur polisen agerar i en sådan här situation.

En annan torftig match

Den avgörande matchen i Kalmar bjöd på en ganska dålig gräsmatta och därmed ett ganska långsamt spel. Kalmar var det piggare laget och hade bud på mål inledningsvis. AIK hade problem med gräsmattan men när de fick till bra anfall var det oftast via Omar Faraj. Han är stark och teknisk och nyttig på många sätt. När han hamnar mer rätt inne i straffområdet och börjar göra mål har AIK en kanonforward “in house”. Sen att Modestos målform är ihållande bör AIK-anhängare vara tacksamma för. En snygg vallning på Saetra gav AIK den poängen de behövde för att glida in i kvartsfinalerna.

Däremot, om Kalmar kan få igång Jonathan Ring och Dino Islamovic kan det bli kul för KFF i år igen. Laget spelar väl och behöver bara den sista finslipningen för att det ska leda till fler målchanser. Med tanke på nämnda spelares ålder så tar jag för givet att de är dittagna för att göra skillnad.

Bajens bästa match

Hammarby var tvungna att slå Mjällby för att ta sig vidare ur en lurig grupp. Första 20 minutrarna i matchen tog laget en hel del konstiga beslut och onödiga risker när de spelade i sidled djupt ner i eget straffområde. Men efterhand fick de ordning på sitt djärva passningsspel och när återerövringsspelet dessutom fungerade utmärkt blev det i stora stunder spel mot ett mål. Bajen spelade snabbt och säkert fram till sista tredjedelen men hade inte finessen för att lirka upp Mjällbys otroligt bra försvarsspel. Djukanovic hade behövt våga lite mer! Han är den som kan luckra upp ett försvar genom att dribbla sig förbi. Hade jag varit tränare hade jag sagt till en mittfältare och ytterbacken att löpa runt honom så de kan ta bort eventuella “extra” försvarsspelare och sen låta Djukanovic köra. Med största sannolikhet hade det blivit farligt fler gånger än det hade gått dåligt om ni förstår vad jag menar.

Mjällbys ramstarka laga imponerade med sin offervilja och sin disciplin. Ytterst få gånger blev det farligt nere hos Lundin. Återigen är jag mest imponerad av deras mittfältare som är villiga att göra ett stenhårt jobb och därmed göra livet enkelt för mittbackarna. Besluten som backarna behöver ta blir så mycket enklare när mittfältarna begränsar motståndarnas möjligheter. Kan man spela på det sättet kommer AIK att få det svårt i kvartsfinalen. Slänger man in Jagne och Bergström från start också så har Mjällby två riktigt tunga offensiva pjäser som kan ställa till oreda i motståndarförsvaren på egen hand. Mjällby blir farliga i det här cupspelet. Precis som förra året!

De spelar lite modigare än de klarar av

Varken Norrköping eller Sirius är på något sätt dåliga. De försöker spela bra fotboll och vill gärna snabbt framåt. Men jag tycker också båda lagen spelar på gränsen till övermodigt. När vissa lag spelar passningsspel lågt på egen planhalva känner man sig rätt trygg med att de kommer att komma därifrån med bollen i behåll. När både Sirius och Peking spelar känns det fragilt. Som att det när som helst kan gå snett. När de möttes i en ganska underhållande 2-2 match i Uppsala var det inte ofta det gick snett, men möter de lag som är mer samkörda i presspelet och lite mer aggressiva kan det sluta illa för båda dessa lagen om de fortsätter ta onödiga risker i uppspelen. Det ska bli intressant att se Norrköping mot ett starkt MFF!

Sirius var ändå det aningen bättre laget tycker jag. Framför allt är det Joakim Persson som skapar oreda hos motståndarna. Jag tror jag har sagt det innan men visst är spelstilen lite likadan som Luis Suarez. Lite flaxigt men ofta kommer han framåt med bollen och hans mod tar honom ofta till avslutslägen. Det modet hade man velat se hos fler spelare! Tillsammans med Melker Heier är han den drivande i Sirius anfallsspel och kommer i år igen ställa till det för många backar. Att Norrköping tog sig vidare ur gruppen må vara hänt men i min bok var Sirius aningen bättre.

Kvartsfinalerna

BP – HBK känns oviss. Brommapojkarna hemma på konstgräs är favorit men HBK:s gnetande är likt Mjällbys svårt att spela emot. Inte alltid supersexigt men vem fan behöver det när det handlar om att vinna en match och att ta sig vidare? Ingen! Nu är det vinna eller försvinna och då kan man försvara sig till segrar. Mitt tips är 1-1 och straffläggning avgör där HBK lyckas vinna.

Malmö är stor favorit på gräs mot Norrköping. Peking försvarar sig lite för dåligt för att kunna stå emot Malmös offensiv. Kan Malmö få upp tempot i passningsspelet och inte stampa för mycket på bollen som de gör ibland så blir det svårt för Norrköping att komma nära de himmelsblå. Mitt tips är 3-0 till Malmö där Botheim gör sina två första mål.

Djurgårdens gruppspel har varit urstarkt och jag har svårt att se att formen ska fallera på en vecka. Degerfors kommer att få det hett om öronen men kommer ändå ta ledningen på Tele2. Därefter blir det spel mot ett mål och 2-1 vinsten för DIF blir knapp men solklar. Hümmet fortsätter att prestera och gör det avgörande målet.

Mjällby mot AIK blir målsnålt och jag misstänker att Mjällbys tyngd blir avgörande. När Saletros inte får utrymme att styra (vilket han inte fick mot Kalmar) är AIK ganska lättlästa. Mjällby är smarta nog att ta bort Saletros och då blir det en matchbild som passar blekingarna utmärkt. 1-0 på Strandvallen känns väldigt rimligt.

Fyra cupfinaler och tre vinster – en cupspelare

Jag spelade många kvartsfinaler i cupspel. Jag älskar konceptet att en match avgör. Vinna eller försvinna! Då kände jag mig alltid som bäst. Det kan låta konstigt men en seriematch kan ibland bli mellanmjölk till känslan. Man borde givetvis se alla matcher som en cupfinal men vissa matcher bara händer och man är inte 100% där. Däremot när det är utslagning som gäller är man alltid påkopplad deluxe och inget lämnas åt slumpen. I min karriär tog jag mig med mina lag till fyra cupfinaler och vann tre av dem. Två gånger vann jag skytteligan i cupspelet. Jag var kanske en cupspelare mer än en seriespelare. Det kan jag vara fine med.

Slutligen måste jag nämna ett av de konstigaste målen jag har sett. Pontus Dahlberg kunde bara skratta åt eländet när han missade bollen och släppte in en djupledspassning från 70 meter i mål. Bisarrt nästan. Allt kan tydligen hända i kärlek och i fotboll.

Ha en fin vecka

// Viktor