Semihelg

Semifinalen i Stockholm gav oss ett intensivt och ganska bra derby. Kampmomentet gav det man som åskådare önskar, tufft närkampsspel och småtjuriga spelare. Speltekniskt bjöds vi på många fina aktioner som i längden tyder på att båda de här lagen är väl rustade inför den allsvenska starten.

Djurgårdens form håller ändå i sig

Lagen hade olika delar av matchen och det var verkligen jämnt. I stunder kunde man känna igen Djurgården från tidigare matcher där deras snabba och dynamiska spel bar frukt. Ytterbackarna är väldigt frejdiga och verkar kunna springa hur mycket som helst. Samarbetet mellan spelarna i mittfältstrion sitter klockrent. I denna matchen kanske man hade önskat lite mer från trion längst fram i form av individuella aktioner och mod i den sista tredjedelen. Inte för att de var dåliga men både Gulliksen och Fallenius (utbytt ganska tidigt dock) har kvaliteter i en-mot-en som de bör utnyttja lite oftare än de gjorde i söndags.

Djurgården har verkligen hittat fram till en väl fungerande helhet redan tidigt på säsongen och de känns som ett lag redo för att återigen utmana om placeringarna allra högst upp i den allsvenska tabellen. Truppen är både spetsig och bred och relationerna mellan startspelarna är ytterst välfungerande. Schüller, Tehno och Danielson står för en stabilitet som skänker både trygghet och lugn till övriga, samtidigt som det möjliggör att andra spelare får glänsa med sina individuella styrkor. Bland annat behöver Bergvall och Leach Holm den stabiliteten runt omkring sig. Det vore spännande att se hur det skulle se ut om Danielson skulle saknas i någon eller några matcher. Han är fadersfiguren som håller ihop laget och verkar som fundamentet i bygget.

Widell Zetterström

Dock var det Widell Zetterström som imponerade mest i Djurgårdens lag denna gång. Räddningen på Pittas nick i första är suverän och pondusen i hans aktioner generellt sett känns en nivå högre än förra året. Min misstanke är att DIF:s målis kommer att göra en kanonsäsong mellan stolparna och utmana om titeln årets målvakt.

AIK ser ut som ett topp fem-lag

AIK spelade under långa stunder i andra halvlek en ganska bra anfallsfotboll där de metodiskt kunde bygga anfall. De har många skickliga spelare som både kan hantera trånga situationer och som kan attackera motståndarna på olika sätt. Saletros passningsspel är riktigt vasst. Celinas och Ayaris förmåga att driva boll in i ytor är bra. Modestos kvickhet och tekniska förmåga leder till flera farligheter och Farajs styrka och teknik samspelar väl med Pittas förmåga att löpa in i rätt ytor och nosa till sig farligheter. Mest imponerad är jag faktiskt av Faraj! Som försvarare bör du inte gå nära honom när han är felvänd för med sin styrka och teknik vänder han ganska enkelt bort dig. Både Schüller, Leach Holm och någon mer fick veta hur dumt det är att vara för nära Faraj. Försvararen borde istället hålla en meters avstånd för att sen hugga när Faraj göra nästa aktion. Jag har skrivit det tidigare och nu känner jag mig övertygad om att det blir ett kul år för Omar Faraj i år.

AIK visade återigen att de är tunga att möta och de skapar många fasta situationer som också blir farliga. Henning Berg behöver få in lite bättre fart och synk i presspelet för att kunna dominera matcher fullt ut. Då skulle de kunna ha ett ännu större bollinnehav samt göra livet riktigt surt för de motståndare som försöker spela passningsspel lågt i planen. AIK ska inte behöva gå och vänta på att motståndaren ska utmana dem med ett anfallsspel utan de ska kunna styra matchen även när de inte har bollen. I mina ögon har de alla möjligheter att sätta ett sådant presspel och därmed kunna köra över mindre starka motståndare.

Derbypressen!

Själv har man spelat några derbyn i Nederländerna och uppladdningen är alltid speciell. Media är extra “på”, fansen är övertaggade och med det får man i princip berättat för sig om matchens betydelse. Ibland lägger det en tyngd på spelarens axlar eller kanske till och med lagets axlar. Vid andra tillfällen adderar det ett positivt adrenalintillskott som gör en omutbar. Jag har varit med om båda! Ibland har man blivit passiv och en slav under sina egna och andras uppförstorade förväntningar och ibland har man kunnat spela ut sitt fulla register. Men jag har aldrig behövt genomlida en straffläggning i ett derby. Jag hade inte velat vara spelare i matchen i söndags. Den mentala stressen som det innebär att slå en derbystraff kan nog inte någon föreställa sig som inte har varit i den situationen. Imponerande gjort av dem som kunde hålla lugnet där och då!

På tal om spets och bredd..

…så har Malmö en trupp utöver det vi tidigare skådat i allsvensk väg. I matchen mot Halmstad hoppade Taha Ali, Stefano Vecchia och Sören Rieks in när övriga offensiva pjäser var slutkörda eller kanske bara behövde vila. Matchen var då redan avgjord och 0-2 blev 0-4.

Rydström snackade om att det de gjorde i första halvlek skulle bära frukt senare in i matchen. Han menar att Malmös possession syftar till att trötta ut motståndarna och när tröttheten har slagit till kan MFF skapa de chanser de behöver för att göra mål. Även att 0-1 kom på hörna och 0-2 på ett kanonskott i krysset så kan man väl påstå att taktiken slog väl ut i semin mot Halmstad. HBK stod emot bra mot ett bolltrillande Malmö men fick ge sig till slut. Förstå mig rätt nu för nu blir det att leta skavanker i ett urstarkt Malmö, men i mina ögon går det ibland för långsamt i Malmös spel för att man ska bli riktigt impad. Peña har en tendens att stanna upp anfallen lite för ofta med många touch och stamp på bollen. Vid tillfällen finns stora möjligheter för olika MFF-spelare att ta sig framåt i planen där de istället väljer att spela säkert. Förmodligen är det en uttalad taktik att vänta på många spelare och sedan överbelasta i ytterytorna. Man vill helt enkelt inte attackera om man är för få spelare även om möjligheter finns. Och vem är jag att ha synpunkter när laget krossar det motstånd som kommer i deras väg?

Botheim har visat sig vara väldigt rörlig och jag misstänker att han just nu är MFF:s försteforward. Om staben väljer att spela med en ensam anfallare tror jag att IKT får sätta sig på sidan. Han är farlig i boxen men i spelet utanför är han inte allsvensk toppklass. Om du jämför med Faraj till exempel så har han mer strängar på sin lyra en Kiese Thelin. Däremot kan man inte ta ifrån förra årets skytteligavinnare att han är väldigt giftig i box när det vankas målchanser. Då gäller det med andra ord att Malmö smäller in lite bollar i straffområdet med jämna mellanrum för att på så vis spela på IKT:s styrkor. Botheim bringar en mer allroundfotboll när han spelar. Han är bra både med och utan boll och känns just nu som en klockren värvning för att Malmö ska kunna ta ett steg till i sin utveckling mot att dominera svensk fotboll. Malmö är laget att jaga och jag tror att alla vet om det.

Final i maj?

Första frågan är varför de lägger finalen så långt efter resten av cupspelet? Det måste finnas en bra anledning tänker jag. Enligt mig borde den ha spelats klart innan allsvenskan drar igång istället för att trycka in en extramatch i maj. Egentligen är det av mindre betydelse men jag hade gärna vetat orsaken så om ni vet den får ni gärna upplysa mig.

Andra frågan är så klart vilka som vinner? Mycket hinner hända innan maj och om jag har förstått det hela rätt är nu Djurgården klart för europaspel. Det hindrar dem förstås inte att vilja vinna en titel. Trots Djurgårdens säsongsinledning håller jag MFF som favorit för att ta sin andra titel inom ett halvår. De spelar hemma och har fler spelare som kommer att gilla den där stressen och pressen som kommer i en final. Hur som helst är det en riktig toppmatch som kommer att ge oss det vi vill ha!

Allsvenskan väntar härnäst

Innan cupen avgörs ska vi alltså spela allsvenska. Underbart! Premiären närmar sig med stormsteg och det är något visst med halvkalla läktare och fotbollskorv i slutet av mars. Som man längtar! Jag ser fram emot att sätta mig och syna lagen i sömmarna och sen avlägga ett införtips. Fel kommer jag att ha men kul är det ändå. Det enda jag vet just nu är att GAIS kommer få det oerhört tufft och att Mjällby blir årets överraskning.

På återhörande

// Viktor