Öka farten för f-n!

Malmö körde över Kalmar fullständigt

5-0 och Kindberg var Kalmars bästa spelare. Det säger egentligen allt. Naiviteten Kalmar gick in i matchen med förvånade mig. Att utmana Malmö i deras sätt att spela på bortaplan är en dum idé och har varit en dum idé under ganska lång tid. Visst, mål förändrar matchbilder och Hugo Bolins 1-0 efter bara några minuter gjorde ju inte saken enklare för Kalmar. Ligger man under måste man till slut anfalla. Däremot borde Kalmar har prioriterat att täppa till de farliga defensiva ytorna på ett tydligare sätt snarare än att försöka spela skönspel. Trots underläge borde Kalmar ha lagt mer krut på det defensiva under längre del av matchen. Jag förstår ju givetvis att de vill försvara och att de har en plan när de går ut till matchstart, men man kan inte spela sitt eget spel till fullo (om man spelar liknande spel som motståndaren) när man vet att man är sämre än laget man möter. Det är naivt!

Djurgården imponerar

En annan sak man kan konstatera är att Djurgården bara är tre poäng efter Malmö och vinner matcher på löpande band. Egentligen är det bara en riktig plump i prestationsprotokollet under våren än så länge och det var mot Västerås (och den matchen vann de). Djurgården är riktigt stabila i sina prestationer och håller en hög nivå även om de inte har sin bästa dag. Widell Zetterström har vuxit fram till en målvakt av yttersta allsvenska klass och bör vara högvilt i Europa redan nu i sommarfönstret. Lång, smidig, bra speluppfattning och sprider ett lugn runt omkring sig.

Snackisen innan säsongen drog igång var vem/vilka som skulle ta de där tre mittfältsplatserna. Djurgården har ett förbannat bra mittfält! Bergvall har visat sin förmåga gång på gång och har varit tongivande i många matcher under våren. Leach Holm har varit fenomenal och Sabovic har presterat bra varje gång han har fått spela. Ekdal och Eriksson är trygghetspunkter och Åslund som kommer in från Västerås efter sommaruppehållet kommer att passa in ypperligt i DIF:s sätt att spela. En sak som alltså kan konstateras är att Djurgården är riktigt vassa och förmodligen den enda utmanaren till Malmö om det allsvenska guldet.

Maxlöpningar och snabbhet blir allt viktigare

Förmodligen hade jag med min längd, sävlighet och långdistansaura inte alls passat in i elitfotbollen idag när den med tiden har blivit allt snabbare och snabbare. Allsvenskan är inte riktig där många europeiska toppligor är ännu, men spelarnas förmåga att springa snabbt många gånger under en och samma match är numera en avgörande faktor för om du når eliten eller inte. Fotbollsspelare blir mer och mer fysiska och den som besitter snabbhet har en jättefördel i konkurrensen.

När man ser klipp från 2008 när vi vann guld med Kalmar inser man snabbt att fotbollen har utvecklats snabbt. Visst var vi bra, men i jämförelse med nu ser det både trögt och stelbent ut. Precis som i många andra delar av samhället sker även förändringar i fotbollsvärlden. Numera mäts allt och det finns ingenstans att gömma sig med halvbra egenskaper. Vilka egenskaper som prioriteras ser något annorlunda ut numera och där är nog snabbhetsuthålligheten något som läggs vikt vid. Många aktioner i hög hastighet krävs av spelare numera.

Halmstadspelarna borde ha kunnat springa ifatt Qasem

Med allt det sagt tycker jag att Halmstadspelarna borde ha kunnat löpa snabbare hem innan Elfsborgs 1-0. Qasem sätter full fart från egen planhalva medan HBK:s spelare ser ut som atlantångare. Klarar man inte av att ställa om i en 100%-ig hemåtlöpning så måste man få höra det från medspelare och tränare. Qasem kan ganska ostört istället placera in målet som gav Elfsborg ledningen i matchen och som förmodligen avgjorde matchen. När fotbollen går så mycket framåt ur ett fysiskt perspektiv ska varje spelare kunna klara av att springa 80 meter i maxfart varje gång det behövs! Det är inte många gånger det behövs under en match så därför bör det kunna ske vid de få tillfällena det faktiskt behövs. Kom igen!

HBK har ganska stora problem i sitt spel sett till helheten. De producerar absolut inte målchanser på löpande band och de försvarar lite för dåligt för att enbart leva på kontringar. Andreas Johansson saknas en hel del skulle jag vilja påstå. Inte för att han försvarar mycket bättre än någon annan, men med tanke på att han styr upp laget och hjälper sina lagkamrater med både energi och positionering blir han ovärderlig. Men alla sagor har så klart sitt slut, hoppas inte denna sagan är slut riktigt än för HBK behöver sin mittbacksräv nu mer än någonsin.

Ångestmatchen i Solna blev en urladdning

Inför matchen misstänkte jag att det skulle bli en tight historia med få målchanser och lite ängsligt spel. Tji fick jag och vi fick se sju mål. Fem för ett lite pånyttfött AIK och två för ett kämpande IFK. Trots underläge reste sig AIK två gånger och den där offerviljan som jag efterfrågade inför matchen fanns där till viss del. Inte fullt ut men till viss del. I matchen mot Blåvitt räckte det tack vare att de presterade riktigt bra framåt. Celina och Saletros var verkligen på tårna och trots att Göteborg försökte stänga mitten genom att lägga sina tre anfallare tätt i defensiven och låta AIK spela på utsidan kunde de centrala spelarna i AIK hitta bollen. Bra tanke i grunden av Göteborg men jag skulle nog ändå ha försökt styra AIK till deras vänstersida lite mer.

Tychosen och Modesto spelar väl tillsammans och när Celina går in så mycket i planen är AIK:s högersida starkare än deras vänstersida. Björnström är slarvigare och lite mer stressad i sitt spel än de på högersidan och det är tydligt att Saletros mer gärna samspelar med sin högersida. IFK Göteborg gjorde en hel del saker bra, men just i den delen hade de kunnat stänga av AIK bättre. Annars gillade jag det jag såg av Abraham och Pettersson i Blåvitts offensiv. Båda två ganska initiativrika och de skördade båda en del framgångar med sina löpningar och lite småfinurliga spel. Något för Blåvitt att bygga vidare på.

Hammarbys poängskörd är bättre än spelet

I matchen mot Sirius var Bajen bättre än Sirius och visade att man har tagit steg i sin filosofi. Framför allt visade de att man kan vara stabila bakåt och inte släppa till onödiga målchanser. Någonstans är det grundbulten i att vinna matcher. Det är inte ofta du ser de riktigt bra lagen släppa till enkla målchanser. Det är där du måste börja. Svårigheten att bygga ett offensivt spel som fungerar är så klart en utmaning i jämförelse med att bygga en solid defensiv. Därför är det en god idé att se till att defensiven funkar innan man börjar köra smånätt tiki taka i eget målområde. Hammarby är på rätt väg och ligger fyra i tabellen! Sen har de ju individuellt skickliga spelare som kan spela vacker och effektiv fotboll offensivt. Besara har jag redan förklarat min kärlek till, men där finns även Tekie, Djukanovic och Oscar Johansson med flera. Det är inte kattskit som man brukar säga. Nye Toure är också en riktigt spännande spelare som har både fart och teknik. En ung afrikansk spelare saknar ibland taktiska delar och är lite opolerade, men det finns mycket som redan är på plats gällande Toure.

Kan Hammarby hitta stabilitet och få kontinuitet i sina prestationer, samt få in något riktigt klassförvärv i sommar så kan hösten bli riktigt rolig ur ett grönvitt perspektiv.

Norrköping är ihåliga!

Det förvånar mig att Norrköping inte kan få bättre ordning på sin defensiv. I matchen mot Värnamo tilläts smålänningarna både springa in i, passa in i och skjuta från fria ytor. Norrköping hade denna gång (precis som de flesta andra gånger) väldigt svårt att täcka ytor och samspela. I min bok är det (som jag sagt tidigare) det enklaste att rätta till. Sätt ett minimikrav för arbetsinsatsen och den som inte klarar den kan inte spela! Jag tycker att Värnamo fick vandra in i bra ytor alldeles för lätt och avstånden mellan Peking-spelarna vara många gånger alldeles för långa. Att det ropas på Alms avgång redan nu är kanske lite väl hårt men på något sätt ändå förståeligt. Över 2,3 insläppta mål per match gör inte en människa glad, samtidigt som det ger alldeles för lite poäng. Missnöje som ligger och pyr växer ganska snabbt om inte en liten förbättring kan skönjas. Nu får de snart ett sommaruppehåll på sig att bygga upp en stabilitet och nytt självförtroende. Välbehövligt för Nyman & co, precis som för vissa andra lag i serien som hackar.

Omgångens överkörning 1 – Malmö gjorde slarvsylta av Kalmar och joggade hem tre poäng. Det var längesen jag såg en mer ojämn match.

Omgångens överkörning 2 – Om jag inte missminner mig var det Västerås Alex Douglas som tog sats i en duell med Tim Waker. Tacklingen var stenhård men fair och Waker flög åt alla håll och kanter. Resolut försvarsspel kallas det tror jag.

Omgångens målvakt – Jag måste ge en uppmuntring till Kalmars Jakob Kindberg. Vissa räddningar han gjorde i Malmö var fantastiska och tro det eller ej så var det han som höll siffrorna nere.

Omgångens spelare – Herregud vad vissa spelare är bra. En som är bra lite i skymundan är Värnamos Viktor Bergh. Match efter match gör han starka insatser och är farlig från sin vänsterkant. Snyggt Viktor!

Omgångstipset omgång 12 + två matcher från omgång 17

Omgång 17

Malmö – Elfsborg 3-1

Mjällby – Häcken 2-2

Omgång 12

Göteborg – Elfsborg 1-2

BP – Malmö 0-2

Halmstad – GAIS 1-1

Sirius – Norrköping 2-1

Djurgården – Hammarby 1-1

Kalmar – Västerås 2-0

Häcken – AIK 3-2

Värnamo – Mjällby 1-2

Ha en fin vecka

// Viktor

AIK:s kollaps var svår att förutspå

När jag räknade upp de lag som jag var övertygad om skulle hamna på tabellens översta positioner när serien summeras så räknade jag in AIK. Sen dess har de tre raka förluster och har blivit skärskådade av motståndarna. Den stabilitet och grundtrygghet som jag tyckte mig se finns inte längre kvar! Visst var AIK underlägsna Malmö innan de slog tillbaka ett svagt Norrköping, men i mina ögon hade AIK något extra som många andra lag inte har. Sirius fick dem att tvivla en aning på sig själva. Elfsborg dödade mycket av det som var kvar och nu senast kom Hammarby och satte in nådastöten. Nu har laget från Solna helt plötsligt ett mentalt Mount Everest att bestiga. Det krävs oerhört mycket av alla inblandade för att kunna vända skutan i det här läget.

För det första behöver de sitta ihop bättre igen och offra sig hänsynslöst. Det finns inga genvägar till att skydda sitt eget mål! Man måste vara påkopplad varenda sekund under hela matchen. Visst kan felbeslut tas och konstiga saker hända (Pinas långskott till exempel) men i slutändan är det löpmeter, uppmärksamhet och offervilja som fredar det egna målet. Där måste AIK börja om. För i de senaste tre matcherna har de varit sämre än sina motståndare i den delen. Jag vet ärligt inte om AIK någonsin har släppt in mer än två mål i snitt per match i allsvenskan? 21 insläppta på tio matcher är ganska uselt och det är bara Norrköping som har släppt in fler.

Försvarsspel i egen box

I Malmös match mot Häcken gör Sören Rieks en grov miss vid Häckens första mål. Martin Olsson gör en ännu större vid deras andra. Men jag vill återkomma till det första målet. Från barnsben får de flesta lära sig att stänga mitten först när man försvarar. Vill man ha motståndarna någonstans när de närmar sig egen holk så är det på kanterna. Därifrån görs sällan några mål. När bollen är runt straffområdet eller inuti i det så gäller det att identifiera motståndarnas mest farliga spelare, alltså positionsmässigt. Sällan är det en spelare som står fri längst ut på kanten som är farligast, snarare en som är fri i mitten. Därför blir jag aningen förvånad över hur en så rutinerad spelare som Rieks tar ett sådant felbeslut. Lindberg har helt klart en farligare position än ytterspringaren i det fallet och det hade varit enkelt för dansken att plocka upp Linberg i den farliga ytan. Men istället chansar han på att passningen ska komma ut på kanten och lämnar en autostrada in i eget straffområde. Jag misstänker att Rydström gav en hårtork till både Rieks och Martin Olsson. De gav bort segern!

En likadan situation utspelade sig i Göteborg dagen efter. Mjällbys Stroud struntar i att plocka upp Norlin i eget straffområde och IFK:aren kunde knoppa in Blåvitts första hemmaseger sen i september. När bollen närmar sig egen box (särskilt runt 90 minuten i en 0-0-match) måste man ha koll på sin motståndare och göra livet surt för denne. Stroud har flera gånger denna säsong visat sina offensiva kvaliteter, vilka man kan imponeras av, men en ytterbacks defensiva prestationer bör alltid trumfa de offensiva i min bok. I alla fall om man vill vinna matcher.

Förståelse för andra positioner

För att utveckla sin fotbollskunskap och sin spelförståelse bör yngre spelare, alltså barn, träna och spela i olika positioner. Jag skriver det här med det jag nyss skrev om Rieks i åtanke. Alla spelare bör förstå vad det innebär att spela i olika positioner och givetvis vad som krävs. Har man spelat i en backroll under en period så lär man givetvis sig hur man bör agera där. Dessutom förstår man bättre vad man behöver hjälp med av sina kamrater som återfinns runt en. Till alla tränare av barn i lägre åldrar; låt de spela i olika positioner under sin fotbollsutbildning och bestäm inte positioner för tidigt även om det missgynnar laget kortsiktigt. Jag vet, alla vill vinna och vissa springer mer än andra, men barn behöver också komma till insikt om vad som krävs av en i olika positioner. Prata om det och träna på det!

Halmstad blir jag inte klok på

3-0 hemma mot Häcken efter storspel av Erlandsson. HBK hade tre skott på mål och satte alla tre. Häcken var helt klart bättre än Halmstad men fick åka hem från Örjans med noll poäng. HBK har visat sig vara starka hemma mot de lagen som anses vara topplag. Förra året tog de flera trepoängare mot storlagen och i år har de slagit både Hammarby och Häcken hemmavid. Starkt så klart, men det finns något oroande i deras prestationer. I allsvenskans underliggande statistik ser man att Halmstad bör ligga i botten. De skapar lite chanser och släpper till ganska många. Ändå är de sjua med 15 inspelade poäng. Tur eller skicklighet? Jag vet inte, men något säger mig att korthuset bör falla förr eller senare.

För i matchen mot Djurgården blev de synade och hade tur att det inte stod mer än 2-0 efter första 45. Djurgården sköljde över Halmstad och var sådär jobbiga och dynamiska som vi såg under cupspelet tidigare i våras. Halmstad gavs inte en lugn stund då DIF-spelarna spelade både diagonala längre passningar, kortpassningar centralt, inläggsspel, instick och i djupled bakom HBK:s backlinje. En riktig topprestation av Djurgården som nu är seriens formstarkaste lag med fem raka segrar. Jag gillade Gulliksen när han kom in i en tiaposition under en del av matchen. Jag tycker hans fart har saktats ner en aning när han spelar på kanten och inne i mitten är han rätt duktig på att vrida och vända. Där slipper han springa i högre hastighet vid upprepade tillfällen. Fallenius och Wikheim gör den delen av spelet bättre än Gulliksen just nu och bör kanske starta på kanterna.

Samma visa igen Västerås och GAIS

Båda lagen imponerar men på helt olika sätt. Medan GAIS gör livet surt för alla andra lag i allsvenskan just nu, gör Västerås det förvånansvärt enkelt. Låt mig utveckla. GAIS mötte först Malmö borta och sedan Elfsborg hemma. 1:an och 2:an från 2023. De svartgröna gör så mycket rätt just nu att man återigen bör hylla spelarna och tränarstaben. Mot MFF är de sämre sett till hela matchen men hade absolut kunnat få med sig poäng hem till Göteborg. Utan bollen går de från klarhet till klarhet och ger inte bort många millimeter för tillfället. Med bollen är de modiga, vågar spela och har just nu en stark tro på att de kan vinna varenda match. Hemma mot Elfsborg var det endast ett lag på banan i stunder. GAIS var påkopplade och tryckte ner förra årets serietvåa i skorna direkt. Elfsborg hade inget motgift även om spelet jämnade ut sig efterhand. Men trepoängaren förtjänade GAIS.

Jag imponeras av GAIS högerkant. Wängberg har jag nämnt tidigare med sin fina helhet (liknande Javier Zanetti fast på en lägre nivå så klart). Solid defensiv och stark offensiv. Han känns som ett pimpat ånglok som tuffar på längs kanten, alltså han bara öser på fast kryddat med lite finess. Sen har vi Lundgren som har en riktigt fin passningsfot och en underbar spelförståelse. Krydda det med Henrikssons löpvilja och spel både med och utan boll så har du en svårläst trio som opererar på GAIS högerkant. Kul att se att en nykomling tar plats och att spelare man inte visste jättemycket om innan säsongen kan visa vilka fina fotbollsspelare de är.

Västerås imponerar med sin ineffektivitet! Har ett lag i allsvenskan någonsin skapat så många riktigt bra och klara matcher under de inledande tio matcherna och samtidigt enbart lyckas få bollen i mål vid tre tillfällen? Jag tror inte det. Kalle Karlsson måste ju slita sitt hår och sina tår och allt möjligt. I min värld går det inte att missa så mycket lägen som Västerås har gjort! Kanske får de kalla upp Mikael Lustig till a-laget och sätta honom som striker, för jag är övertygad om att han hade gjort fler än tre mål på de chanser som Västerås har skapat. En tredjedel av serien är spelad och nu är goda råd dyra! Ring Micke! Skämt åsido, något måste verkligen göras och det går inte att sitta och vänta på bättre tider, för de kommer inte att komma utan vidare.

Omgångens derbytifo – Många fans i allsvenskan är duktiga på tifon och innan derbyt i Stockholm fick se två nya snygga tifon. Hammarbys TIFO föll mig verkligen i smaken. Snyggt på alla sätt och lite mer kreativt än AIK:s 1891.

Omgångens vänsterpärla 1- Jonathan Rings vänsterskott i bortre krysset i matchen mot Värnamo var både viktigt och urläckert. Kolla in det målet om ni missat det!

Omgångens vänsterpärla 2 – Pinas skott från ungefär 104 meter i derbyt är värt att ses flera gånger om. Vilken fart bollen får upp och vilken riktning den tar! Den satt verkligen som en pjäxa i bastun, wow!

Omgångarnas spelare – Halmstads målvakt Tim Erlandsson hade mycket att stå i och gjorde riktigt bra prestationer både mot Häcken och Djurgården. Det räckte till tre poäng av sex möjliga.

Omgångstipset – omgång 11

Malmö – Kalmar 4-1

Elfsborg – Halmstad 4-1

GAIS – Häcken 2-2

Mjällby – Djurgården 1-1

Hammarby – Sirius 3-1

Västerås – Brommapojkarna 1-0

Norrköping – Värnamo 3-2

AIK – IFK Göteborg 0-0

Ha en fin vecka

// Viktor

Enligt mina noteringar skrev jag att en pigg och alert Ahl Holmström kan vara skillnaden för GAIS och visst måste jag kunna säga att jag till viss del får rätt i det. I inledningen på säsongen var han på tårna för att sen få en liten dipp. Nu är han i toppslag och visar att han kan vara en avgörande faktor för GAIS. Imponerande av Ahl Holmström givetvis, men mest imponerad är jag av GAIS tränarstab som visat sin förmåga att anpassa laget och spelet till den allsvenska kostymen. Sen vill jag påstå att framför allt Wängberg och Lundgren håller hög klass i ett annars mer gediget lagbygge.

Bajen och Norrköping är trevande

Jag studerade matchen mellan de båda lite mer ingående och blev ganska oförstående till Hammarbys sätt att spela i eget straffområde. Vi har pratat om det innan, men då när Kalmar gjorde det, och jag kan på ett sätt gilla att man har en tro på sin egen förmåga och vill vara dikterande. Däremot förstår jag inte varför man ska försöka småpassningar och chippar i egen box när man uppenbart är under press? Man kan spela sig ur på ett sätt utan att ta risk! Om det inte går så måste man ju ha en plan där två spelare i anfallet är nära varandra som man kan skicka en längre boll mot. Det kan ju inte vara så svårt eller? Dovin ska inte försöka lobba ut korta passningar mot Pinas som inom en sekund är under press. Enkel förbättringspunkt för Hammarby.

I tillägg är Hammarby bättre än de visade i matchen mot Norrköping. De har spelare som klarar av att spela kortpassningsspel i trånga ytor. Takie och Besara framförallt. Men när Norrköping satte en bra press hamnade Bajen allt för ofta i svårigheter. När motståndaren går man-man finns det ofta ytor mellan deras backlinje och mittfält eller bakom backlinjen. För tränare och spelare gäller det att identifiera de fria ytorna och hitta sätt att spela in i dem. Spelarna måste samarbeta och “leka” med motståndarnas positionering. När Hammarby lyckades var det när Besara kom lite djupare ner på mittfältet och gjorde så att det blev lite räknefel för Norrköping. Sen gäller det så klart att ha förmågan att hitta honom med passningar som är säkra. Annars måste man slå en längre boll mot två spelare som hjälper och underlättar för varandra. Den variationen kan Hammarby bli bättre på.

Norrköping gjorde en bra insats tycker jag. De hade en tydlig plan i presspelet och det var inte en eller två gånger de lyckades sno bollen av ett ganska slarvigt Hammarby. De gavs chanser helt enkelt. Inga 100%-iga kanske men ändå möjligheter att kunna skapa chanser och att göra mål. Den här gången lyckades de inte i avslutsmomenten även om det var flera avslut som inte var dåliga (Dovin är också en lugn och bra målvakt). Man-man som försvarsmetod är enkel att förhålla sig till och om alla spelare är på tårna är det också en bra metod. Man minskar tiden för motståndarna med bollen och det ges inte många möjligheter för dem att spela bollen till varandra med lugn och precision. Det sårbara i den metoden är ju om BARA EN spelare faller ur ramen. Helt plötsligt faller det likt ett korthus av en vindpust. En passning kan då slå ut halva laget. En risk man får ta och uppenbarligen är villig att ta. Nu gick det många gånger bra för Norrköping mot Hammarby men det gavs också bort ytor som bortalget flera gånger kunde utnyttja.

Nyman och Prica har ett fint samarbete och jag tycker att de fick ganska många bra bollar att jobba med. Båda två är smarta, starka och relativt tekniska. Får de jobba nära varandra är de bra både i det felvända spelet som i det rättvända. En högerfot och en vänsterfot. Jag gillar det jag ser i deras rörelsemönster och i deras samarbete. Däremot måste de göra fler mål! Norrköping har egentligen bara de två och Traustason som kommer till läge. Då gäller det att de gör målen. De har gjort 10 av deras 12 mål (vilket är bra), men tolv mål på åtta allsvenska matcher mot ändå anses svagt av ett lag av Norrköpings kaliber. Summa summarum har båda lagen utvecklingspotential.

Förresten, en sak till om den matchen. Skoglunds filming får mig att skämmas och vilja byta sport. En skandal att han inte får gult kort när det så uppenbart syns att han försöker fuska sig till en fördel. Skäms Skoglund! Jag blir förbannad på riktigt. Någonstans har fotbollen tappat spåret i jämförelse med många andra sporter. Straffa dessa uppenbara fuskförsök i efterhand med avstängning. Jag förstår att det ibland är svårt att se skillnad på en uppenbar filmning eller en förstärkning, men i detta fallet var det så enkelt att se att intentionen var att fuska. Våga bestraffa sådan skit!

Häcken och Djurgården är bra!

Häcken och Djurgården är riktigt bra den här säsongen också. Visst har de lite för låga dalar till och från men i sina bästa stunder är det två riktigt vassa lag. De spelar på olika sätt men båda är ofta en nivå starkare än sina motståndare. Häcken spelar kvickt och modigt framåt och lämnar kanske lite för stora ytor för sina egna backlinjespelare att försvara sig i, men deras offensiv är så stark så de klarar att vinna även om de släpper in ett eller kanske två mål. Försvarsspelet har blivit bättre under säsongens gång men det finns absolut möjligheter att förbättra den delen av spelet.

Djurgården är väldigt mycket säkrare i sin defensiv än Häcken och jobbar till synes mer systematiskt i sitt anfallsspel. De tar mindre risk helt enkelt. Individuellt sätt har de båda lagen så mycket kvalitet att allt annat än topp fyra (som jag skrev förra veckan) är att se som ett misslyckande. I helgen som gick tog de hur som helst varsin rättvis seger mot svåra motståndare och de prestationerna som de levererade ska man kunna kräva varje omgång av både Häcken och Djurgården.

Mästarmötet

Malmö slog tillbaka IFK Göteborg och visade ånyo att de är en nivå över många av de andra lagen. Nanasi är fantastisk när han flyter fram och när man slänger in Ali, Christiansen, Tinnerholm och Kiese Thelin från bänken så förstår man hur gott MFF har det ställt. Ångvälten Malmö kommer att ha jämnat allsvenskan med marken när vi summerar den! Blåvitt är bra i perioder när deras presspel är bra. Tyvärr orkar de inte hålla i det i längre perioder och blir straffade när de själva är oförmögna att sätta bollen i nät. De skulle behöva ta ledningen i matcherna och sen kunna stänga! Men då måste bollen i mål och det är det svåraste som finns i sporten fotboll. Man måste kunna förvänta sig mer av Mucolli som var den som i långa stunder bar offensiven förra året. Upp till bevis!

Omgångens bicicleta – Ahl Holmström har självförtroendet och försöker med fina saker. Och LYCKAS! Målet mot VSK var utomordentligt!

Omgångens “fuskare” – Skoglund försökte söka fördel och det är inte annat än fusk. Usch!

Omgångens klapp-klapp – Innan Ahl Holmströms fina mål byggde GAIS upp ett kanonanfall med båda klackar och väggspel. Wängbergs inlägg satt perfekt och GAIS går från klarhet till klarhet.

Omgångens spelare – Sebastian Nanasi är för bra! Underbart flyt i steget och gjorde återigen poäng. Vem ska köpa killen?

Omgångstipset – omgång 9

Jag suger på att tippa! Så har jag tippat mot ditt favoritlag så har de god chans att ta poäng.

Elfsborg – AIK 1-1

Halmstad – Häcken 1-4

Mjällby – Hammarby 2-1

Västerås – Värnamo 2-0

Malmö – GAIS 3-0

Sirius – Göteborg 2-2

Kalmar – Norrköping 2-2

BP – Djurgården 2-3

Omgångstipset – omgång 10

Hammarby – AIK 1-2

BP – Norrköping 2-0

GAIS – Elfsborg 2-2

Värnamo – Kalmar 0-1

Djurgården – Halmstad 3-1

Sirius – Västerås 2-0

Häcken – Malmö 2-2

Göteborg – Mjällby 1-2

Over and out

// Viktor

Västerås är en gåta. En gåta som saknar svar. Nu har jag sett de flesta av deras matcher i årets allsvenska och till övervägande del är det samma visa som upprepas. Ett hack i skivan. Igen och igen och igen. Tre mål gjorda på sju matcher duger inte i någon serie någonstans. Det finns liksom inga ursäkter längre. Oflyt kan man ha i korta perioder men att missa flertalet straffar, några öppna mål och många givna lägen är inget annat än oskicklighet. Jag blir själv nästan irriterad och frustrerad när jag ser spelarna missa gång på gång. Man kan då undra hur Kalle Karlsson känner? Hopplöshet? Han och spelarna har gjort ett kanonjobb för att växa in i den allsvenska kostymen. Spelmässigt är de faktiskt urstarka, men nu börjar jag undra om inte stressen och tvivlet börjar komma på riktigt. Vem ska kliva fram och göra målen?

Vilka blir topp fyra?

I min bok kan man nu efter sju omgångar se vilka lag som är topplag om de inte slås sönder i sommarfönstret. Malmö är ett givet topplag så klart. Likaså AIK och Djurgården enligt mig . Båda de två senare lagen har en grundstyrka som gör att de kan vinna matcher på olika sätt. Även om de inte har sin bästa dag så har de den individuella spetsen för att kunna vinna matcher ändå. Det såg vi Leach Holm, Fallenius och Widell Zetterström visa i Västerås senast. Den spetsen kan vi se i andra lag också givetvis men i de lagen är ofta fallet att de saknar grundspelet. Kika till exempel på Norrköping som har spets men som saknar stabiliteten fullt ut (de hade behövt en Marcus Danielson!).

Djurgården

Djurgårdens dynamiska anfallsspel har stagnerat till viss del. Gulliksen är absolut mer stillastående nu än när han kom. Bergvall tas hårdare eller ges inte något utrymme alls. Dahl och Johansson fortsätter flyga fram på kanterna men får lite mindre hjälp av spelarna framför sig. Den som fortsatt håller den höga nivån från cupspelet är Leach Holm! Hans passningsspel har jag nämnt många gånger då han är en av de få i hela serien som hela tiden utmanar motståndarnas linjer med sina passningar. Finns den yta att spela bollen framåt i så hittar Leach Holm den väldigt ofta och med bra precision. Djurgården är bra på riktigt även om de tappat lite fart. Det gäller för dem att återigen öka upp aktiviteten och intensiteten lite till för att hitta sin högsta nivå. Hur som helst är de topp fyra i min bok efter 30 omgångar.

AIK har ökat takten

AIK:s resa från förra året imponerar. Berntsen och Berg kom in och gjorde truppen och spelet till sitt. Truppen är stark och sett till bara den bör man absolut ligga i toppen. Berntsen skickade bort orosmoment som Durmaz och fick in spets i bland annat Pittas och Celina. Spelet har byggts upp under Bergs tid som tränare, från att vara lite stelt till att nu vara mer initiativrikt och modigt. När grunderna nu är på plats och de skickliga spelarnas självförtroende är tillbaka på topp så bör AIK kunna vara bland de fyra bästa lagen när serien summeras.

MFF vinner!

Malmö är den solklara seriefavoriten trots missräkningen i Borås sist. Elfsborgs spelstil verkar inte passa MFF särskilt bra. När Elfsborg bestämmer sig för att backa hem och fokusera på defensiven är de så starka i omställningarna med Hedlund, Baidoo och Zeneli att även seriens bästa lag får svårigheter. Enligt mig lovar det gott för boråsarna inför cupäventyret i Europa i sommar. Där kan man och bör man fokusera på en solid defensiv och låta motståndarna öppna upp sig för kontringar. Jag tror verkligen de kan göra bra ifrån sig internationellt med det sättet att spela på. Men de kommer inte att nå topp fyra i allsvenskan 2024.

Åter till Malmö. De har blivit ett monster som slukar mycket av det som kommer i dess väg. Otroligt hur bra de spelar! Till sin bollinnehavsorienterade fotboll har de adderat ett snabbare sätt att spela. I år är det inte alls lika mycket tråcklande i ytterzonerna (jo det tråcklar fortfarande en del) som förra året. När läge finns att slå in bollen i straffområdet syns ingen tvekan. Botheim och Kiese Thelin ska matas med bollar. Nanasi är hjärnan och finessen som kan så många olika saker. Till skillnad mot Taha Ali (som är grym på att dribbla) har Nanasi en större och mer färgrik palett. Små nätta passningar blandas med långa krossbollar och stenhårda instick. Långskott blandas med att stöta bollar mot mål från nära håll. Han är allsvenskans bäste spelare när han är på rätt humör. Med Dahlin, Cornelius och Jansson som ankare och stöttepelare bakåt och ett skickligt innermittfält finns det inget annat lag som kan hindra MFF från att vinna årets allsvenska.

Häckens kvaliteter gör dem till ett topplag

Mitt fjärde topplag är BK Häcken. Det kanske inte är en skräll att jag valt just dessa fyra då de redan nu tillhör toppskiktet, men det jag vill komma till är att över tid är det dessa lagen som kommer att ta flest poäng. Halmstad är i toppen nu men kommer absolut inte vara där om fem omgångar ens. De kommer snarare återfinnas i bottenskiktet. Häckens spel är fyndigt och vuxet. Starten på säsongen var bra offensivt men defensiven lämnade då en hel del att önska. Mycket av problematiken har rättats till och med Lode och Hovland har de hittat mer rätt än tidigare. Simon Gustafsson behövde även han lite tid för att anpassa sin defensiv så att den hjälper laget. Nu är han mer i rätt ytor i defensiven och släpper sällan motståndarna rättvända mot sin egen backlinje. Inoussa, Rygaard, Layouni, Lindberg med flera är alla oerhört vassa vapen framåt och jag ser inte hur Häcken skulle kunna hamna utanför topp fyra i november.

Värnamo och Kalmar tog viktiga segrar

Både Värnamo och Kalmar visade med sina prestationer i omgången som gick att de inte tänker tycka synd om sig själva. Värnamo gör en finfin insats i Stockholm och visst måste det ha varit så att de gärna ville visa Hellberg att han minsann inte har bytt upp sig. Värnamo gjorde sin bästa match för året och vann i mitt tycke rättvist. Nu väntar nog alla i Värnamo bara på att Engvall ska komma igång med målskyttet i år igen.

Jag har varit med om att möta tränare som jag har haft innan som har tagit “ett kliv uppåt” i karriären. Man är som spelare redo att göra det där lilla extra för att visa att tränaren har gjort ett fel val. Motfrågan blir det kanske; varför är man inte alltid redo att göra det där lilla extra? En bra fråga som inte går att svara på. Man tänker inför varje match att man ska ge allt man har och lämna sin själ och sitt hjärta ute på planen. Man lyckas inte alltid. Tro det eller ej, men jag är rätt säker på att det är en slentriankänsla som infinner sig i matchvardagen. Som spelare behöver man utmanas lite extra hela tiden eller utsättas för något särskilt för att varje match ska bli intressant. Det låter dumt när jag skriver det, men det ligger en viss sanning i att det är svårt att hitta den där extra gnistan i varje match. När man möter sin gamla tränare är det däremot inte svårt att käka taggtråd innan och löpa de där extra metrarna.

Kalmar mötte topplaget HBK och lyckades vinna med 5-2. Halmstad är absolut inget topplag och de ser sig själva inte ens som ett topplag. I mina ögon har de mycket att arbeta med för att till och med undvika den absoluta botten. Anfallsspelet bygger enbart på kontringar och fasta situationer. Det kan absolut funka, men det är lite för fragilt för att det ska hålla över tid. Kalmar kunde spela i många olika ytor i sitt anfallsspel som gav Halmstad problem. KFF var betydligt mer alerta än i tidigare matcher och trots en tappad ledning kunde de vända och vinna. Möjligen var det så att Kevin Jensens turliga 2-2 mål gav den där lilla boosten i tron på framgång som Kalmar så väl behövde. Brolin var petad efter flera misslyckade ingripanden och Kindberg gav en säkerhet till spelarna framför sig som behövs för att vinna matcher. Kalmar har absolut inte råd att släppa in så enkla mål som de har gjort i tidigare matcher och inte heller så enkla som de gjorde mot HBK. Där behöver tuffheten och försvarsattityden utvecklas i snabb takt. Men det förtar ju inte det viktiga i att ta tre poäng även när man släpper in två mål.

Derbyt då?

Äntligen fick Göteborg sitt gamla derby tillbaka. Två klassiska lag gjorde upp på Gamla Ullevi och det var mycket som var bra. Främst intensiteten och publikmatchen. Publiken var otrolig och på något vis unnar man GAIS-anhängarna att få njuta av en vinst i en otroligt viktig match. Matchen på planen var egentligen inte mycket att skriva hem om. Många frisparkar, lite ställningskrig och några hyfsade målchanser utöver målen efter det att 0-2 målet fallit. Blåvitt hade stora svårigheter att ta sig igenom GAIS defensiv. Är det något som GAIS har utvecklat snabbt så är det defensiven. Det finns inte många håligheter att hitta. Bra gjort av Holmberg och staben att sätta den delen av spelet efter att det var europavägar som ledde rakt in i eget straffområde i inledningen av allsvenskan.

Talande för derbyt i stort var 2-0 målet. Ahl Holmström (som gjorde ett kanoninhopp) sprintade med hjärtat utanpå tröjan för att sätta dit läget som gavs. Hann före Bishesari och lättade bollen mot mål. I mitten lunkar Carlén och är inte nära varken Ahl Holmström eller att hinna upp bollen som går mot målet. Han försöker inte ens! GAIS var hetare sett till hela matchen och vann rättvist och har skapat distans ner till de blåvita grannarna. Det måste svida för IFK att vara sämst i stan (i allsvenskan). Det är alltid lättare att vara underdog med absolut noll att förlora. GAIS visade storebror att passion, fart och mod slår lag som har aningen mer klass (eller har de verkligen mer klass än GAIS?).

Omgångens stjärnsmäll – Återigen fick Traustason på en kanonträff. På en touch slog han till ribba in och Nordfeldt kunde inte annat än att applådera. Wow!

Omgångens “vad hände?” – I hård konkurrens med Bajen tar ändå Sirius priset. Inget lyckades och det är sällan jag har sett Sirius så svaga som de var i matchen mot Häcken. Den negativa trenden måste brytas!

Omgångens gladaste – Axel Henriksson strålade ikapp med sina grönsvarta fans när han satte 1-0 i derbyt. Oerhört kul att se den glädjen och det var nästan så att man kunde ta på den.

Omgångens spelare – Han ser ut som en Björnbuse och ångar fram på högerkanten som ett ånglok. Med två assists och ett mål visade Tychosen sin förmåga när AIK krossade Norrköping.

Omgångstipset – omgång 8

Nästan hälften av matcherna med rätt tecken förra omgången. Nu satsar jag på minst fem rätt denna omgången.

AIK – Sirius 3-1

Halmstad – Mjällby 0-0

GAIS – Västerås 1-1

Norrköping – Hammarby 3-3

Häcken – Kalmar 4-2

Djurgården – Elfsborg 2-1

Värnamo – BP 1-2

IFK Göteborg – Malmö 2-2

Ha det fint

// Viktor