Är Billborn lösningen?

IFK Göteborg har fått nya tränare. I jämförelse med Jens Askou känns Billborn som ett mer spännande namn som tidigare har visat prov på att han kan stärka ett lags offensiv genom snabba attacker både i possession och från omställningar. Just den parametern känns som viktig för Blåvitt just nu! IFK Göteborg vill börja vinna matcher och då måste man se till att göra fler mål. Givetvis får inte defensiven bli för lidande, men i mitt tycke måste offensiven få sig en finputsning för att laget ska kunna få till de här lite enklare målen som de just nu har fått kämpa så jäkla hårt för.

Startsträckan för Billborn är med andra ord inte kort och han måste därför få tid på sig och ges lite tålamod att implementera sina tankar och sitt spel. Det motsägelsefulla i ekvationen är dock att det varken finns tid eller tålamod. Laget behöver poäng relativt snabbt och de framgångstörstande fansen kommer vilja se resultat snabbare än kvickt. Jag tror att Billborn tillsammans med sin kompanjon Jocke Björklund är rätt duo att lösa den ekvationen.

Billborn i Norge

Billborns år 2022 och 2023 i Sarpsborg är väldigt likartade där laget både har gjort och släppt in mycket mål. Resultaten har gått upp och ner under säsongernas gång där många förluster på raken har följts upp med många vinster på rad. Ser man på säsongen 2024 (där Sarpsborg ligger nästsist) med de glasögonen kan man egentligen inte dra slutsatsen att laget skulle legat kvar i botten om tränaren stannat. De hade likaväl kunnat göra raket-comeback och till slut hamnat på en mittplacering precis som de gjort tidigare är. Det jag vill säga är att prestationerna sett till resultat är svårbedömda och väldigt varierande. I IFK måste han skapa stabilitet samtidigt som han behöver öka målskörden framåt. Ni hör själva hur svårt det låter.

Billborn i allsvenskan

I en allsvensk kontext är Billborn däremot en positiv konstant. Åren i Hammarby gav honom ett målrekord (75 mål) och så när ett SM-guld 2019. Om det nu var spelarnas egenskaper eller Billborns taktik som gjorde susen är alltid hönan eller ägget. En kombination av de båda är säkert en rättvis beskrivning. För som tränare gäller det att kunna vara anpassningsbar! Har du en filosofi du tror på så måste du försöka få in spelare som passar in i den filosofin. Har du inte de spelarna behöver du med stor sannolikhet anpassa din filosofi till det spelarmaterial du besitter. Har Billborn och IFK Göteboeg det spelarmaterial som behövs för att kunna spela en snabb attackfotboll? Ja jag tycker att det finns spelare som kan fylla de funktioner som Billborn vill ha. Santos, Mucolli, Abraham, Pettersson, Yalcouye med flera har både fart och teknik för att kunna prestera i en fartfylld attackfotboll. Jag skulle fortfarande vilja se en riktig “nia” som kan göra några enkla mål. Dags att ringa Marcus Antonsson kanske?

Björklunds person underlättar arbetet

En annan positiv aspekt i tränarvärvningen är att Björklund är väl bekant med klubben och gjorde några fina år där som spelare på 90-talet. Givetvis har mycket vatten runnit under broarna sen dess, men man ska inte underskatta den trygghet och den känsla som medföljer när en tränare också är en person som bryr sig om klubben och har förtjänat en respekt där redan innan hans tränaruppdrag startar. För jag är helt säker på att Jocke Björklund vill göra lite extra bra ifrån sig för en klubb som har betytt mycket för honom genom åren. Den detaljen tillför en edge och är värd mer än man kan tro. Dessutom ger det den nya tränarstaben värdefull auktoritet från första sekund.

Summa summarum tror jag att Blåvitt och Billborn/Björklund blir en bra kombo. Det som man som åskådare skulle vilja se på planen för IFK Göteborg finns till mångt och mycket i Billborns sätt att försöka spela fotboll. Tryggheten och auktoriteten man som supportervill ha utanför planen levereras tillsammans med duon. Då återstår det bara att se hur lång tid det tar för tränarstaben att kunna leverera resultat. Tiden är som sagt ganska knapp även om det inte på något sätt är kris tabellmässigt sett.

Traustason vill så klart lämna Norrköping

Självklart vill lagets bästa spelare inte spela i ett lag som är ostabilt på det sätt som Norrköping är just nu. Det finns liksom ingen njutning i det. Fotbollsmässigt förtjänar han en höjning och jag hoppas för hans skull att han hittar något mer passande och utmanande. Däremot är jag allergisk mot att man i en mindre kris går ut och säger att man vill lämna! Som sagt förstår jag mycket väl att han vill det, men man måste ju som spelare också inse att det kommer att röra upp känslor när man säger det! För Arnor Traustason är inte vilken Peking-spelare som helst. Han har flera år i klubben, är en frontfigur och den spelare som fansen kanske hoppas mest på när det kommer till att kunna förbättra lagets resultat. Går man ut och säger att man inte vill vara kvar skapar man oro, ilska och gör folk modstulna. Ett råd är med andra ord att hålla tyst och bara kriga för allt vad tygen håller tills den dagen du kan lämna.

Kurtulus lämnar och Eriksson är på väg in

Det mest spännande i spelarväg när det kommer till övergångar är väl ändå att Hammarby tappar Kurtulus till Bulgarien. Ett tapp för Bajen så klart men absolut inte av stora proportioner. Han har många bra kvaliteter som under en period gjorde honom till landslagsspelare. Dock tror jag både att spelare som redan finns i truppen kan lösa uppgiften bra samt att den inryktade Victor Eriksson vore ett riktigt användbart tillskott till Hammarbys trupp. I den rockaden ser jag varken en försvagning eller en förstärkning hos tabellfyran. I det stora hela har Hammarby en trupp som kan vara med och slåss om en topp-fyra placering och med det sagt tycker jag nog att de bör hålla i sina miljoner (in med Eriksson bara) nu under sommaren för att sedan se till att förstärka till 2025 och satsa på de allra ädlaste valörerna på medaljerna. Den potentialen finns givetvis hos de grönvita.

Träning och match under uppehållet

I min värld har man inte råd att vara lediga särskilt länge under sommaruppehållet. Mentalt behövs ett break men fysiskt måste man öka. En veckas semester är nödvändigt men mer än så får man glatt vänta med till vintern. Träningen bör istället trappas upp för att på så vis lägga grunden inför hösten. Som spelare är det så klart skittråkigt att gå in i en “andra försäsong” men man inser också att det är ett nödvändigt ont. Det går att träna så mycket mer inom elitfotbollen än vad många faktiskt gör. Man pratar om belastning och periodisering och det är givetvis viktiga saker att ha med i sin träningsplanering. Men man måste också utmana, pressa och driva den fysiska utvecklingen till nya nivåer. Det går absolut att göra utan att för den delen öka skaderisken nämnvärt. I tillägg kan man ju även träna taktiskt, fasta situationer och samarbete utan att ens anstränga sig. Under sommaruppehållet ges chansen att förbättra sig inför hösten och då gäller det att utnyttja tiden som finns.

Matcherna under den perioden behöver inte vara livsviktiga. Givetvis går man alltid in i en match med viljan och ambitionen att vinna den, men ibland är det andra saker som är viktigare. Jag minns att vissa matcher under försäsongen i Nederländerna var resultatet totalt oviktigt. Istället fokuserades det på löpmeter, löphastighet, fysisk belastning och att bara få utveckla det i en matchsituation. Ibland förlorade man matchen mot som var mot ett betydligt svagare motstånd bara för att man var så trött efter dagar av hård träning redan innan dagen som matchen spelades. Vi la grunden inför något viktigare helt enkelt. Ibland stirrar man sig blind på fel saker. Man ser inte skogen för alla träd. De allsvenska lagen ska vinna matcher i juli igen och då gör det ibland inget om man inte vinner en träningsmatch två veckor innan. Utveckling måste även ske över tid.

Nu när EM är igång längtar man lite extra efter allsvenskan. Det är något alldeles speciellt med allsvensk fotboll. Avsaknaden av den skapar ett litet tomrum som ett mästerskap inte riktigt kan fylla. Men det är bara två veckor kvar tills vi trycker på gasen igen.

Ha en fin vecka

// Viktor