Det är svårt att inte kommentera derbyt mellan Djurgården och AIK när det blev en sådan tillställning som det faktiskt blev. Schüller sammanfattade det ganska bra i paus när han sa att det handlade om allt annat än fotboll. I mina ögon var det snudd på patetiskt att se hur vissa betedde sig. Tror man att det är genom att klappa på klubbmärket framför motståndarnas publik som man visar hjärta är man snett ute! Onödig provokation kallar jag det. Jag förstår att sådant gläder vissa supportrar även om det är allt annat än roligt. Fotboll är känslor och när de hänger utanpå är jag den förste som kan skriva under på att lite vad som helst kan hända. Får man en tackling vill man ge igen! Firar man ett mål genom att springa genom det andra lagets område och därtill skrika lite extra högt så förstår jag att bägaren kan rinna över för någon. Lite gruff och tuppfäktning hör till genren derbytillställningar. Det hör kanske till och med till tävling på elitnivå generellt sett. Däremot är det onödigt och småbarnsaktigt att gestikulera upp mot motståndarnas fans för att skapa en storm.
Kanske förstår jag mig inte på den där sortens rivalitet. I de klubbar jag har spelat för hade vi inte närmelsevis av den spänning som kan laddas upp i ett rivalmöte. I min bok finns inte det hatet som uppenbarligen finns där i den kokande grytan i Stockholm som är fylld med folk. Banderollen som syntes på läktaren om död och hat gjorde nog ingen glad. Jag är ledsen alla supportrar som bevisligen känner de här känslorna, men jag förstår inte varför man måste bevisa sin lojalitet mot sitt favoritlag genom att hata på något annat? Berätta gärna för mig någon gång om ni ser mig. Jag förstår att barnfamiljer längs långsidorna gick hemåt när det small mot slutet. Fotboll ska vara för alla men många gånger är det inte det, tyvärr!
AIK fick matchen precis dit de ville
Matchen i sig var en uppvisning från AIK:s sida. Inte så mycket rent fotbollstekniskt (jo Pittas cykelspark och Ayaris lilla vrickning till assist) utan snarare i intensitet, närkampsspel, löpmeter, hastighet och långa inkast. AIK:arna var överallt och gjorde livet surt för Djurgården. Kan AIK spela så i alla matcher är det inte många som skulle slå dem. Halvförbannade och påkopplade under 90 minuter. Toppar man med den individuella kvaliteten som finns i laget är de ett riktigt tungt och bra lag. Det är inte bara i derbyt det har sett ut så (även om det var extremt nu) utan i de senaste segrarna har man tydligt kunna se en förändring som jag misstänker Thomassen är mer än nöjd med. Kan det vara så ändå att Gnaget kanske kan utmana om en topp-fyra placering till slut ändå? Inte omöjligt om detta fortsätter.
Alla pratar om det där derbyspöket som Djurgården verkar leva med. Rationellt tänkt borde det så klart inte existera. Varje match är en ny match och historiken borde inte spela en jätteroll. Ändå tror jag alla, inklusive jag själv, märker att DIF inte är sitt bästa jag när det väl gäller att prestera i derbyn. Ingen förstår nog varför det är på det viset men visst är det ett spöke som verkar vara fullt verkligt. Jag har själv spelat mot ett och samma lag många gånger där man förväntas vinna men sällan gör det. Det sitter något i de så kallade väggarna som man inte kan förklara. Historien har en tendens att upprepa sig. Att sen varenda Djurgårdare får frågor om de borde göra saker annorlunda för att bryta mönstret hjälper ju inte till att sudda ut det där spöket. Media gör spöket större än vad det är. Helt plötsligt har det gått från att vara ett halvsnällt Scooby-Doo-spöke till värsta sortens Ghost Busters-spöke. Alla talar om det och då tror jag att man måste tala om det även inom gruppen. Hantera det tillsammans och undvika att var och en hanterar det själv genom att inte prata om det. Jag vet inte hur DIF hanterar det internt just nu, men hur som helst är nog inte lösningen att inte låtsas om det.
GAIS har mycket ett fotbollslag ska ha
Jag diskuterade med någon om den allsvenska fotbollen och när vi pratade om GAIS var vi överens om att de har spelare som springer mycket och med hög hastighet. Gör man det blir man svårslagen. Lagbygget eller snarare truppbygget som den sportsliga ledningen har gjort är genomtänkt. Det finns spelare som kan vara aviga och kluriga (Lundgren framför allt), men grunden är byggd på spelare som gör ett lojalt hästjobb (Henriksson och Milovanovic kommer först upp på näthinnan). Just nu är GAIS på bortaplan en av de svåraste matcherna man kan spela enligt mig och det är nog den finaste komplimang man kan få som lag. Där hämtar minsann ingen tre lätta poäng! De ska snarare vara nöjda om de får med sig en pinne.
Ångestmöte deluxe i botten
På slutet av min karriär fick jag uppleva alldeles för många ångestmatcher för att man skulle kunna behålla sina mentala hälsa på en rimlig nivå. Sådana matcher vill ingen spela om man skulle kunna välja. Att ha ett måste som trycker ner på dina axlar hjälper varken dig själv som individ eller laget att prestera på toppnivå. Sällan har jag träffat på någon spelare som gillar de situationerna och blivit bättre/ vuxit med uppgiften. Vissa klarar däremot av att hantera sina känslor på ett bra sätt medan andra kan bli halvt förlamade.
Västerås stod inte att känna igen mot Kalmar som spelade betydligt tuffare och rakare än på länge. Innan VSK kvitterade såg de lite håglösa och tempofattiga ut. Inte alls samma Västerås som så många gånger denna säsongen lyckats vara bättre än sina motståndare. Kalmar kändes lite hetare och fram till hemmalagets kvitteringsmål gjorde de många saker rätt i förhållande till den situation de befinner sig i. Inga risker togs och bollen skickades in i offensivt straffområde så fort tillfälle gavs. Det tacklades och löptes. Däremot när 1-1 kommer är det som att allt tvivel föddes på nytt hos KFF. När sen Johansson drar in ett kanonskott i krysset med sista sparken är det verkligen ridå ner för bortalaget och glädjefnatt hos hemmalaget. Ibland är marginalerna små och vad det här matchresultatet betyder för de båda lagens framtid kan vi bara spekulera i. Rimligtvis sänker det Kalmar ytterligare i sin tro medan Västerås återfår en tro på att de faktiskt kan lösa ett nytt kontrakt. Som sagt, marginalerna är små.
När ska det lyfta för Blåvitt?
När Billborn tog över kände jag att det skulle bli ett lyft för IFK Göteborg. Men vi väntar fortfarande på det lyftet. Jag tror inte att Blåvitt är ett lag som kommer att vara med i bottenstriden eftersom de gör hyfsat bra prestationer, dock utan att få med sig trepoängare. Däremot är jag ganska övertygad om att de trepoängarna kommer att komma. Grunden är där och i många matcher skapar de både fler och farligare målchanser än sina motståndare. Det sista självförtroendet som bara finns där om man vinner matcher saknas fortfarande till viss del och nu får man slita sig till alla poäng. Lossnar det i en match tror jag att det lossnar ännu mer efter det. De skulle behöva en vinst där de gick ifrån planen med tre gjorda mål och lite sänkta axlar. Spelartruppen är tillspetsad och det finns mycket kvalitet som väntar på att få släppas lös. En förlösande flermålsvinst tror jag är allt som krävs. Lyftet kommer att komma!
Fotboll är viktigt men vissa saker är viktigare
Människor är alltid viktigare än alla prestationer och resultat. Under min karriär har jag sett otaliga människor må dåligt på grund av sin fotboll. Jag har alltid sett till att försöka få dem att må bättre. Ingenting förutom sitt välmående är viktigt när man inte mår bra. När mina lagkamrater har blivit orättvist behandlade eller oschysst bemötta har jag inte alltid vågat säga ifrån till tränare eller annan ansvarig. Däremot har jag alltid funnits där för den person som blivit drabbad. Människor är alltid viktigare än resultat!
När jag löser det tråkiga beskedet om Anders Torstensson inser jag ånyo att fotboll är en lek. En lek som givetvis är viktig men som ändå är obetydlig i sammanhanget. Jag hoppas att Anders (och alla andra där ute med någon form av sjukdom för den delen) får kraft och mod och repar sig. Kämpa Anders!
Omgångens “claimande” – Botheims försök att sno till sig ett mål mitt i sin måltorka var ganska roande. Hårstråna var inte tillräckligt långa och Botheims måldesperation blev väldigt tydlig.
Omgångens övergångshat – Samuel Leach Holms fotbollsspelande kan jag prata mig varm om. Få har det långa hotande passningsspelet i sig som han har. Utan att veta särskilt mycket om vad som hänt på Kaknäs känns det ändå som att DIF tröttnade på honom. Inte bara laget utan även fansen. Hat förtjänar ingen men nog ligger det en hund begraven här någonstans!
Omgångens backar – ibland glömmer man bort de defensiva spelarna i konkurrensen om att bli omgångens spelare. Däremot gillade jag både Eskil Edhs och Sottes försvarsspel i matchen mot Djurgården. Det förtjänar lite uppmärksamhet!
Omgångens spelare – Jag kunde njuta av Gustav Lundgrens vänsterfot under hela matchen mot Halmstad! Två assist och massa fina hotande passningar. En klasspelare helt enkelt.
Omgångstipset – omgång 20
Kalmar – Malmö 1-3
Elfsborg – Göteborg 2-2
Sirius – Djurgården 2-3
AIK – Brommapojkarna 2-1
Häcken – Värnamo 4-1
Hammarby – GAIS 3-0
Norrköping – Mjällby 1-1
Halmstad – Västerås 1-1
Ha en fin vecka
// Viktor