Han är bäst i allsvenskan just nu

Paco får alltså sparken. Inte helt oväntat med tanke på att laget har släppt in i snitt ca två mål per match och i tillägg tagit klent med poäng. Truppens styrka kan ingen diskutera, den är stark! Offensiven är fyndig och rapp och när de når sina högsta höjder kanske till och med allsvenskans bästa. Däremot är inte fundamentet där! När spelet inte fungerar hundraprocentigt finns det inget alls att stå på. Ingen trygg defensiv att luta sig mot som kan ge laget välbehövliga poäng i kampen om europaplatserna. AIK gjorde om och gjorde rätt och prioriterade ett ramstarkt kollektiv med ett spel som bygger på intensitet och offervilja. Börjar man där kan resten komma av sig självt (och med träning givetvis). Häcken måste nu börja om och börja i rätt ände. Får de bara ordning på defensiven så är jag övertygad om att de offensiva spelarna kommer att göra poäng som ger laget poäng.

Interimlösningen känns spännande. Massa kunskap finns där och man kan säkert misstänka att fotbollen blir nederländsk. Eller kan den bli mer nederländsk än den redan var förresten? Kanske inte? Pacos filosofi som innebar full fart framåt med mycket fart och passningsspel känns mer nederländsk än vad nederländarna själva ofta är. Jag tror snarare att den nya staben kommer att öva försvarspositioner, presspel och kollektivt arbete av den enkla anledningen att det är det som måste till. De vill säkert behålla delar av offensiven och den kreativitet som finns, men då gäller de att spela den på rätt ställe. Strunta i att ta risker för nära eget mål ett tag. Var lite rakare, ett tag. Se till att sätt Rygaard, Agbonifo och Inoussa i bra positioner där de kan utnyttja sina egenskaper. Kanske behöver de ändra om balansen på mittfältet lite och också spela backar som är backar. Jag gillar Lindberg skarpt men back är han inte! Det ska bli spännande att se hur de kan förändra i det korta perspektivet.

Sen borde väl Högmo kunna vara aktuell för en återkomst? Om han själv vill givetvis. Han kan spelarna, laget och klubben. Han kan fotboll och fansen skulle älska det. Annars vore det riktigt kul att se Fredrik Holmberg där. Det han har gjort i GAIS är av yttersta kvalitet och jag kan bara tänka mig vad han skulle kunna göra med Häckens spelarmaterial. Sen är det ju en annan sak att han förmodligen inte vill träna Häcken, men tanken är spännande. Ett tredje alternativ som kan slängas in i rouletten är Martin Foyston. Även han kan Häcken och vad det innebär att vara tränare där. Om Öster inte går upp i allsvenskan är det nog inte en omöjlighet. Den som lever får se.

GAIS imponerar stort

På tal om GAIS så har de under veckan som gått mött både den allsvenska ettan och den allsvenska tvåan. I mina ögon förtjänade de sex poäng. De städade av Djurgården ganska enkelt och visst kan man hävda att det var en jämn tillställning mot Malmö. Dock gjorde GAIS ett mål som borde ha godkänts. Hur kan GAIS vara så bra? Först och främst har de ett ruggigt starkt kollektiv (allt som Häcken inte är för tillfället). Ibland tror man att de är en spelare mer än motståndarna på planen. Hela tiden finns understöd och närhet till sin lagkamrat. De sitter ihop på ett utomordentligt sätt! Presspelet är klokt, samlat och med fart. När de väl sätter in stöten får motståndarna verkligen bevisa sig om de ska komma ur GAIS grepp. Det såg man tydligt senast mot Djurgården. Om jag hade varit motståndartränare hade jag sett till att spela in längre bollar bakom GAIS backlinje, flyttat upp laget, fajtats om andrabollar och sen attackerat därifrån. Helt för att slippa pressen.

Sen har de spelare som är väldigt skickliga offensivt. Axel Henrikssons löpningar har jag talat varmt om innan. Få i allsvenskan är så bra på att löpa in med tajming bakom motståndarens backlinje som han. Det öppnar ytor för andra och ibland får han ytor själv. Ovärderligt för Gustav Lundgren att ha en sådan spelare jämte sig. Då får Lundgren ytor att operera på själv och även möjligheten att spela in bollar på övriga medspelare. För tillfället är nog Lundgren allsvenskans allra bäste och det är så kul att se spelare som har den blick och känsla som han faktiskt har. Imponerande hur han har tagit steget från superettan till toppen av allsvenskan på mindre än ett år.

I tillägg har GAIS spelare som är bättre än man faktiskt trott på förhand. Åberg, Wängberg, Norén och Ahl Holmström borde alla ha ögon på sig från andra klubbar. Alla har kvaliteter som är något mer än den medelallsvenske spelaren. Kanske är de inte bäst men de har verkligen förmågor som kan göra skillnad om de pusslas ihop med andra spelare som kompletterar dem. Den grejen har tränarstaben verkligen lyckats med.

Djurgården stod inte att känna igen

Enkelt vore att säga att flera dagar hemifrån så klart påverkar prestationen. Kanske är det så till viss del. Man rycks från sina egna förberedelser och tvingas in i något hotellupplägg under flera dagar. Jag förstår varför man gör det men det hade inte passat mig när jag spelade. Man vill kunna göra på sitt sätt. Jag hade velat åka hem och sova i min säng och laga den maten jag vill ha och behöver äta. I min bok blir det inget positivt att vara borta så länge. Förmodligen håller många spelare inte med mig, men jag hade inte gillat det upplägget.

Kosugi var i fel position i stort sett hela matchen. Han chansade för mycket och då blir man straffad av bra spelare. Schüller hade tagit på sig dykardojorna! Normalt sett är han oerhört duktig i sitt passningsspel men nu hamnade bollarna mer utanför sidlinjen än innanför den. Therkildsen har jag fortfarande inte fått något grepp om och mittbackarna fick slita ont då de ständigt utsattes för attacker/press. Frågan är hur laget klarar av det tuffa schemat som väntar framöver? Har de kvalitet nog att rotera? Jag vet att DIF kommer att repa sig snabbt, men tydligt var att de inte stod att känna igen på Gamla Ullevi.

Bottenstriden är mer spännande än guldstriden

Till skillnad från guldstriden där Malmö i helgen förmodligen säkrade guldet (eller?) så lever striden om nytt kontrakt i allra högsta grad. Värnamo vann den så viktiga matchen mot Västerås och sitter nu i förarsätet i bottenstriden. Det är de som jagas!

Blåvitt och Halmstad gick upp mot varandra i en ny ångestdrabbning. Och det syntes. Visst var Blåvitt snäppet bättre än Halmstad men har man en dålig trend är det sällan man lyckas vinna matcher ändå. På förhand var det nästan givet att det skulle sluta oavgjort. Båda lagen är heta kandidater för att hamna under strecket. Jag tror inte IFK Göteborg kommer att åka ur men poängen måste in. Truppen är tillräckligt bra för att inte åka ur allsvenskan 2024. I nästa omgång möter Blåvitt Västerås i en tuff och livsviktig batalj. Halmstad tar sig an Kalmar i en lika viktig drabbning. Spelarna kanske påstår att de ser fram emot att spela de här matcherna, men jag kan lova er att det inte är en uns av sanning i det. Man vill absolut inte spela den här typen av matcher.

För övrigt är det modigt av vem som helst som väljer att gå fram och slå en straff i det viktiga skedet som Pascal Lundqvist gjorde. Visst är det en möjlighet att bli hjälte, men en miss blir ödesdiger. Nu handlar rubrikerna om vad som skulle kunna ha blivit om han satt sin straff. Då hade det varit guld och gröna skogar och den första hemmasegern sen Billborn tog över. Grovt förenklat! Hur som helst är jag imponerad över att man vågar gå fram för att slå en straff med den tyngden på sina axlar. Ibland lyckas man och ibland misslyckas man.

Kalmar missade öppet mål och därmed poäng i en ganska sömning tillställning på Guldfågeln arena. AIK är verkligen AIK igen och kan vinna genom att vara cyniska och ha kontrollen. Matchen senast påminde mycket om matchen när AIK tog guld på Guldfågeln arena mot oss 2018. Gnaget spelade då oerhört kompakt och släppte knappt till en halvchans mot oss. Nu hade i och för sig Romario några bra skott och Krasniqi ett vidöppet mål men det jag vill säga är att AIK känns som AIK igen. Oerhört svårspelade och välorganiserade.

Däremot är Malmö nu för långt fram för övriga. Rydström gnuggade nog händerna när både Elfsborg, Hammarby och Djurgården tappade poäng. Helt plötsligt känns GAIS och AIK som de lag som kommer att hamna tvåa och trea. Hammarby är riktigt bra också och släpper in väldigt lite mål (starkt att hålla nollan mot Elfsborg borta). Dock kommer ingen att utmana MFF på riktigt. Nu gjorde AC två snygga mål och både IKT och Botheim hittade rätt igen. Precis det efterlyste jag senast och att de två senare nämnda fick hitta rätt kommer att betyda mycket för hela laget nu när matcherna duggar tätt. Även Oliver Berg såg ut som pånyttfödd. Han var rörlig och hade ett finger med överallt i hemmamatchen mot Häcken. Med stor säkerhet var det lite av en vändning för honom rent prestationsmässigt, för nu var han riktigt vass!

Omgångens målsump – Visst har man själv missat chanser i sin karriär men den chansen som Krasniqi fick för Kalmar hemma mot AIK var något i hästväg. Jag lider med killen.

Omgångens målvakt – Törnqvist gjorde en kanonmatch borta mot BP. BP:s offensiv är bra och Mjällbys sista utpost var på tårna. Lika mycket på tårna var i motsatt ände Hägg Johansson. Bra målvaktsspel på Grimsta helt enkelt.

Omgångens onödigaste – AC:s tackling på Rygaard var inte fin. När man glider in med benen på varsin sida om motståndarens ben går man inte bara för att vinna boll. Han ville visa vem som bestämde!

Omgångens spelare – Gustav Lundgren var mästerlig i matchen mot Djrugården. Misslyckades han med något?

Omgångstipset – omgång 24

Djurgården – BP 3-2

Sirius – AIK 1-1

Mjällby – Värnamo 2-0

Hammarby – Häcken 3-1

Halmstad – Kalmar 1-1

Västerås – IFK Göteborg 2-1

Ha en fin vecka

// Viktor

Sirius sätt att spela på tilltalar mig mycket just nu. Man kan på många sätt likna det vid Häckens sätt att spela fast med skillnaden att Uppsala-lagets defensiv har en bättre balans. De har en förmåga att anpassa sitt spel efter motståndet och är alltid redo att ta initiativ med bollen. De vill styra spelet när de kan och gör det med både finess och fart. Ibland går de långt. Ibland spelar de kortpassningar. Deras centrala spelare försöker sticka in bollar i farliga ytor och spelarna längst fram jobbar ofta nära varandra och kan använda sig av varandra när det kommer till skarvar och väggspel. Walta och Vikman var mot BP outstanding när det kom till att driva anfallen och styra tempot. De hittar fria ytor för sig själva och överarbetar sällan om det inte verkligen behövs. Waltas självförtroende i att hitta in mellan motståndarnas linjer med hårda passningar längs marken verkar vara på topp då han ofta lyckas hitta rätt. Riktigt bra!

Såväl backlinjespelare som anfallsspelare verkar vara bekväma i den roll de har tilldelats och jag måste säga att Sirius har varit duktiga på att hitta spelare som har spets, men som även underkastar sig lagets sätt att spela. I helgen som gick visade de verkligen klass även om det var nära att Brommapojkarna kunde klara oavgjort. Om man kollar på inledningen av andra halvlek så tror jag inte BP rörde bollen innan bollen låg i nät bakom Hägg Johansson. BP hade i ärlighetens namn inte mycket att säga till om trots ett jämnt resultat. Vasic gjorde mål igen och leder den allsvenska skytteligan! BP har lätt för att göra mål och då kan man alltid sno åt sig poäng, trots att man spelmässigt ibland inte är lika bra som sin motståndare.

Christer Mattiasson tillsammans med sin stab har verkligen lyckats göra Sirius till ett slagkraftigt lag. En bra dag är de med och utmanar de allra största lagen i serien och kan då föra en sådan match. Det finns en grundpotential i ett storstadslag (vilket Sirius är) som är stor och även om inte fotbollskulturen kanske sitter allra längst in i träet på Sirius hemmaplan så ligger någon form av storhetstid säkert och pyr. Kan de fortsätta hitta billiga duktiga spelare och prestera bra fotboll så blir laget mer och mer attraktivt för bra spelare att spela i. Kanske sker detta inte inom en snar framtid men jag tror nog inte att det är alltför långt bort i tiden.

Ångestmatchen med stort Å!

Kalmar mot Värnamo var nog på förhand den mest intressanta matchen av all denna omgången. En riktigt sexpoängsmatch där inget av lagen egentligen hade råd att förlora. Och matchen hade verkligen många ansikten där starten absolut var Kalmars. De kom ut orädda och spelade väldigt bra under cirka 25 minuter. Inte ett enda tecken på nervositet eller ångest kunde skönjas! De såg till att Värnamo såg väldigt mediokra ut och de tog rättvist ledningen tidigt efter lite kalabalik i bortalagets straffområde. Efter en dubbelribba (en cykelspark av Gojani) kunde till sluta Saetra knoppa in 1-0. Kalmar såg mer ut som de gjorde under fjolårssäsongen och inte alls som en allsvensk jumbo.

Värnamo kom in i matchen mer och mer men inte egentligen förrän i andra halvlek kunde man se en klar förbättring från deras sida. Förmodligen efter lite skäll och lite småförändringar i pausvilan. 1-1 kom på en hörna och efter det var matchen ganska öppen. Inga kanonchanser kanske åt något håll, men båda lagen gavs möjligheter till attacker. Känslan var att ingen riktigt vågade riskera ett baklängesmål. Med vikten av matchens innebörd hängande som ett ok på spelarnas axlar är det förståeligt. Därför blev också Kalmars 2-1 avgörande. Islamovic höll sig påpassligt framme och rakade in en retur efter ett riktigt fint anfall. Johan Karlsson (som alltid spelar bra matcher) hittade in med ett fint instick till Max Svensson som på en touch slog bollen snett bakåt till Ring som avlossade mot mål. Skottet täcktes och hamnade framför Islamovic. Mål och ridå ner för Värnamo. De kom aldrig riktigt nära en kvittering och det är symptomatiskt för ett lag som brottas med tvivel, att inte kunna vända ett underläge. Hade rollerna varit omvända (att Värnamo gjort 2-1) skulle förmodligen inte heller Kalmar ha kunnat resa sig. Man är skör när man är på botten och trampar vatten.

I tabellen gjorde KFF:s trepoängare mycket. De är helt plötsligt över strecket och petade ner Värnamo på nedflyttningsplats och Halmstad på en negativ kvalplats. Det kan gå snabbt i curling som man brukar säga. Men det är åtta matcher kvar och därmed 24 poäng kvar att spela om. Bottenstriden är vidöppen och det lag som får lite momentum framöver kommer säkert att se till att lämna de andra en bit efter sig. För det är flera lag som faktiskt har potentialen att lyfta. Det måste bara till lite tur och någon vinst som ger självförtroende.

Göteborgsderbyt bjöd på underhållning

Återigen lider jag med IFK Göteborg. I mångt och mycket gör de en riktigt bra insats på Hisingen borta mot Häcken. De skapar chanser, försvarar som ett lag och offrade sig helhjärtat. Abraham var överallt och äntligen fick vi se lite av Pascal Lundqvists register. Thordarsson var ännu mer jobbig för motståndarna en vanligtvis och Skjellerup visade sig nyttig längst fram. Trots ledning i sista minuten låg de ner på planen i besvikelse efter domaren hade blåst av. 3-3 med matchens sista spark! I den situationen Blåvitt är i blir det målet som ett knytnävslag rakt i mellangärdet. Det gjorde ont! Frågan är om de kan resa sig och prestera på en liknande nivå i nästa match när Halmstad kommer på besök? Där MÅSTE de ta tre poäng! HBK är allsvenskans sämsta lag för tillfället och är på väg rakt ner mot jumboplatsen. De saknar matchvinnare och får sällan en gynnsam matchbild numera. IFK Göteborg ska bara vinna den matchen.

Tillbaka till matchen på Hisingen. Häcken spelar som ett lag i nederländska ligan. Otroligt underhållande och fräckt. Jag har många års erfarenhet av nederländsk fotboll och min uppfattning är att man nästan hellre spelar underhållande och förlorar med 4-5 än att vinna med ett noll på hederligt italienskt vis. Häcken kör racerbil framåt och lämnar försvarandet åt alldeles för få stackars spelare längst bak. Jättekul att se på eftersom de har en gudabenådad uppsättning av tekniskt skickliga spelare, men inte alltid så kul med tanke på hur deras poängskörd hade kunnat se ut. Med lite bättre balans hade de kunnat vinna betydligt oftare och kanske till och med utmanat Malmö längst upp. Paco gör uppenbarligen vissa saker bra, men har en utmaning i att förbättra defensiven när laget är så offensivt balanserat.

IFK Göteborg hade alltså ledningen tre gånger i derbyt och tappade den lika många gånger. För en neutral åskådare var det en toppmatch i en allsvensk kontext. Ur ett blåvitt supporterperspektiv var det nog snarare en dans mellan himmel och helvete. Dansen slutade med ett felsteg och musiken gick från dur till moll. Usch vad jag lider med de trogna fans som lever för sitt lag även i svåra tider. Fotboll är så oviktigt men ändå det viktigaste som finns.

Strawberry arena (namnet alltså) och Taha Ali…

…var till slut det enda som egentligen stack ut i storlagsmötet mellan AIK och Malmö. För tillfället två starka lag som inte förlorar. AIK hade gjort sin läxa och kunde neutralisera mycket av Malmös spel. Det skapades någon chans åt vardera håll men inte mer än så. Däremot är jag så imponerad över Taha Alis kvicka fötter och dribblingsförmåga. Oavsett hur hans fotbollsmässiga helhet ser ut så måste det finnas stora klubbar som är intresserade av hans spetskvaliteter, annars övergår det mitt förstånd.

Glädjande ur en AIK-synvinkel är att de verkligen är det där supersolida kollektivet igen. En svart vägg som det krävs en murbräcka av storlek större för att ta sig igenom. Jag tycker det är väldigt bra gjort av staben att kunna bygga upp den förmågan på så kort tid tillsammans med laget. AIK:s framtid ser nog ganska ljus ut med andra ord!

Kort om resterande matcher

Elfsborg vann igen och är oerhört svårslagna. GAIS bortaslog Västerås efter lite Lundgren-finess och Mjällby tog en bra poäng borta mot ett bra Djurgården. De två senare lagen spelar “riktig” fotboll i mina ögon. De har en helhet som är bra. Inget lämnas åt slumpen och båda lagens spelare är duktiga på att göra arbetet som krävs både för att kunna spela ett hotande anfallsspel och för att kunna stänga farliga ytor för sin motståndare. Har man den grunden kommer man alltid samla poäng! GAIS har även de mycket som är bra och likt Sirius finns det stor potential i föreningen inför framtiden. Norrköping kvitterar återigen på slutet och till skillnad från IFK Göteborg får de istället med sig en positiv känsla av många matcher trots att de och Blåvitt får med sig samma antal poäng från matcherna. Den känslan kan vara guld värd när serien ska summeras.

Omgångens mål 1– Adam Vikmans mål var ren klass. Inga liknelser med Messi i övrigt men det såg lika enkelt ut att driva förbi två BP-spelare och smälla bollen i mål med vänsterfoten som det gör för Messi. Riktigt snyggt!

Omgångens mål 2 – På lika fina Messi-manér lyckades Gustav Lundgren lura skjortan av ett par VSK-spelare och sen stänka upp bollen i nättaket. Ursnyggt!

Omgångens “brinnande ögon” – Anledningen till att många av de äldre spelarna klarar att hålla en hög nivå i allsvenskan är deras passion och inneboende glöd. Det är underbart att se Haris Radetinac brinna från första till sista sekund han är på planen. Fortsätt så!

Omgångens spelare – Leo Walta var suverän i mina ögon. Trots konkurrensen med flera tvåmålsskyttar och en drös med bra prestationer så var det han jag fastnade för. Wow!

Omgångstipset – omgång 23 + de tre flyttade matcherna på grund av europaspel

GAIS – Malmö 2-2

Häcken – Djurgården 2-2

Elfsborg – Norrköping 4-1

Kalmar – AIK 1-1

Brommapojkarna – Mjällby 2-1

Elfsborg – Hammarby 2-1

GAIS – Djurgården 1-3

Värnamo – Västerås 0-2

Malmö – Häcken 3-1

Göteborg – Halmstad 4-0

Ha en fin vecka

// Viktor

Givetvis är det bra att många saker granskas av media, men en fotbollsspelares frustration över att inte få spela kanske vi inte behöver pryda löpsedlarna med. Vem som har gjort rätt eller fel kommer aldrig att kunna bestämmas. Här finns det fler sanningar än bara en och saker som hänt under tidigare samlingar kanske har spätt på en liten sak som sen vuxit sig lite större för att sedan brisera som en mindre landmina. Min förhoppning är nu att både JDT och Hugo Larsson lär sig något av det här och kan gå framåt tillsammans, för givetvis är det så att han borde få minuter i ett svenskt landslag med tanke på vilken nivå han är på rent fotbollsmässigt. Där lämnar jag den historien åt just historien och hoppas att den inte upprepar sig.

Hur hamnade vi här?

Nations League:s C-grupp är inte på en hög nivå! Ärligt talat tror jag att många allsvenska lag skulle slå Azerbadjan och Estland. Med andra ord känns det löjligt att säga att de här prestationerna var bland de bättre ett svenskt landslag har gjort på flera år. Det stämmer inte även om viss statistik visar på det. Jag försöker alltid leta positiva saker istället för negativa och man kan givetvis hitta en hel drös med bra saker som de svenska spelarna gjorde i de två matcherna. Frågan är om det kan ses även mot bättre motståndare framöver?

Vår topptrio är riktigt vass och kan avgöra matcher på egen hand. Även mot starkare motstånd. Det är kul att se hur de spelar med ett självförtroende som bara lyser. Gyökeres och Isak vill man som försvare inte möta! En är stark, snabb och går rakt på mål. Den andre är superteknisk, kvick och lurig. Sverige har något alldeles speciellt längst fram för tillfället om man lägger till Kulusevski. Något som absolut måste ta oss upp till B-gruppen igen. Misslyckas landslaget med det är det enligt mig ett stort misslyckande!

Det som kan fälla oss är att JDT inte riktigt hittat rätt balans i laget ännu. Defensiven såg lite bättre ut mot Estland än vad den gjorde mot Azerbadjan, men det är fortfarande så att det släpps till för mycket ytor vilka en bättre motståndare med enkelhet skulle kunna utnyttja. En fembackslinje kanske är vägen att gå? Mitten stängs lite bättre och man låter motståndaren få ytor utanför sig. Slovakien blir hur som helst ett lite större test för den svenska defensiven än vad de föregående två motståndarna kunde frambringa. För det finns en resa att göra för det svenska herrlandslaget. Och det krävs mer om man ska kunna ta sig upp till den högsta nivån. Individuell kvalitet givetvis, att våra spelare får spela i de bästa ligorna mot de bästa spelarna vecka efter vecka och att där faktiskt kunna bidra och vara viktiga. Några är redan där medan några andra åker likt en jojo ut och in ur sitt lag. Ändå känns det som att många spelare kommer att utvecklas ännu mer framöver och få den där viktiga erfarenheten och speltiden. Ha lite tro och lite hopp och en gnutta tålamod så ska ni se att Sverige kommer att klättra uppåt igen!

Allsvenskan har varit smygande tyst

Allsvenskan har mer eller mindre stått stilla under landslagsuppehållet. Några obetydliga träningsmatcher har spelats och några transfers har gjorts. Men det känns absolut som att alla är sugna på att dra igång igen och få kriga sig i mål på den här säsongen.

Ett lag som jag tror att de flesta fotbollsintresserade är eniga om har presterat bättre än förväntat är Hammarby. De innehar just nu andraplatsen och jag måste säga att jag är mäkta imponerad över det Hellberg har lyckats åstadkomma. Spelmässigt har de tagit stora kliv under året och poängmässigt har det gett resultat. I mina ögon har de inte den starkaste truppen i jämförelse med övriga “topplag” och det gör prestationen än vassare. Visst har de några riktigt vassa spelare som på många sätt har varit avgörande för dem (Besara, Hahn och Traore bland annat), men laget som helhet har vuxit sig starkt efterhand och spelare som skulle anses vara medelbra ur ett allsvenskt perspektiv har kunnat prestera på en ännu högre nivå än så. Lagets form är bra och de är svårslagna. Kan det räcka till topp-tre har de gjort en superb säsong i mina ögon!

Formmässigt är annars AIK allra starkast med många segrar i rad. Tränarstaben har verkligen lyckats få in sin sorts fotboll på relativt kort tid. Man ser tydligen skillnad från i våras då stora delar av spelet såg halvt håglöst ut. Nu tar de kommandot i matcherna och spelarna känns sammansvetsade på ett helt annat sätt. Frågan nu är om de kan ersätta Modestos poängskörd? Han har varit direkt avgörande för dem när det kommer till att kunna avgöra matcher. Uddenäs har liknande egenskaper men har åtminstone tidigare inte varit på den nivå som Rui Modesto är för tillfället.

Bottenstriden aktualiseras direkt på söndag när Kalmar tar emot Värnamo. KFF brukar ha lätt för Värnamo, men man vet inte hur varken lag eller individer reagerar när det står mycket på spel. Hur som helst är det livsviktigt att ta sig ur den matchen med tre poäng extra på kontot. Förloraren där ligger risigt till och även om båda de lagen har kapacitet till mer än en allsvensk bottenstrid är det de båda tillsammans med Halmstad och IFK Göteborg som har sämst formkurva. Min misstanke är att Västerås kommer att plocka poäng och att nedflyttningen till slut handlar om de andra fyra lagen jag nyss nämnde.

Egentligen är det bara en sak som jag är säker på just nu och det är att Malmö vinner guld. Precis innan uppehållet slog de DIF i spillror och de har en sjätte växel att lägga i, vilket inte något av övriga lag har. Spelartruppen klarar många matcher och Rydström kommer inte att låta någon slappna av en sekund innan pokalen kan lyftas. Får de dessutom igång Kiese Thelin och Botheim igen så kan inget stoppa allsvenskans bulldozer.

Vi har mycket att se fram emot och på lördag återupptas världens roligaste allsvenska.

Omgångstipset – omgång 22

Västerås – GAIS 2-1

AIK – Malmö 2-2

Djurgården – Mjällby 3-1

Sirius – BP 3-3

Häcken – IFK Göteborg 2-0

Halmstad – Elfsborg 1-4

Kalmar – Värnamo 1-1

Hammarby – Norrköping 3-0

Ha en fin vecka

// Viktor

Toppmötet på Eleda blev en kattens lek med råttan. Malmö var både smartare, starkare och skickligare än sin toppkonkurrent och tog verkligen inga fångar. På väldigt många sätt var det en maktdemonstration och en käftsmäll gentemot övriga lag i serien. När Malmö håller den nivån som de gjorde mot Djurgården är de Sveriges i särklass bästa lag.

Djurgården brukar kunna uppbringa en kampmoral och en stridsvilja i den här typen av matcher. Både hemma på Tele 2 i våras och i cupfinalen var det täta tillställningar med mycket kamp och halvfult spel där Djurgården gjorde det svårt för MFF. I söndags blev de totalt överkörda! Peña var överallt i defensiven, tacklade bort sina motståndare och snodde åt sig bollar. Varje gång Djurgården satte sin press lyckades Malmö spela sig ur. Christiansen såg ut som sitt gamla jag då han var väldigt rörlig i “mellanytan” och gjorde i princip samtliga sina aktioner med stor kvalitet. Hugo Bolin var under första halvlek en dopad version av Nanasi och lyckades med allt i offensiv väg. I mina ögon var det bara en sak som fattades hos de himmelsblå i söndags och det var anfallarnas självförtroende.

IKT och Botheim är farliga men de spelar inte med självförtroende för tillfället. De försöker och sliter (och vad mer kan man göra när allt inte barra flyter) men lyckas inte riktigt med bollmottagningar och passningar. I våras var båda två självspelande pianon medan hösten mer har sett ut som ett tragglande. Förstå mig rätt, jag har höga förväntningar på de båda och jag vet att de kan betydligt bättre än vad de visar i den här fasen av säsongen. Får Malmö igång en av dem eller kanske båda så har de ytterligare verktyg i sin redan överfyllda verktygslåda. MFF är urstarka och i söndags avgjorde de serien!

Djurgårdens taktiska förändringar

De taktiska förändringarna Djurgårdens tränarduo stod för när de satte Hümmet och Gulliksen på bänken var enkla att förstå på förhand. Med Haarala, Nguen, Wikheim och Fallenius som “toppfyra” fick de kontringsspelare med snabbhet på planen. De visste så klart att Malmö skulle ta initiativet med sitt bollinnehav och att de skulle behöva få bollvinster och kontringsmöjligheter. Tanken var så kallad god men utfallet blev annat än önskat. För det första för att Djurgården sällan vann bollen i bra lägen och för det andra att Malmös försvarsspelare var numret för stort för dagen. Med andra ord ska ingen skugga falla över försöket men man kan enkelt konstatera med facit i hand (vilket alltid är enkelt) att man skulle ha haft sin bäste målskytt på plan från början.

Mentala aspekter på urladdningar

Jag pratade med min Djurgårdskompis om Dif:s seger i Europaspelet och hur det sen är att gå in i en ny match tätt inpå. Man kan tänka att man får en massa energi och att självförtroendet boostas något enormt av den typen av segrar. Visst är det så! Det stämmer. Däremot är en positiv urladdning på många sätt även den en energidränerare. Man liksom känner att man har lyckats med något viktigt och slappnar omedvetet av. Man är så nöjd med sina prestationer att man “andas ut” och släpper den där viktiga känslan av att vara på tårna och engagerad. På så sätt var det sämsta tänkbara tillfälle för Djurgården att möta Malmö. DIF:s urladdning efter att ha kvalat in till Europa tog lite för mycket av dem för att kunna prestera på topp redan ett par dagar efter. Även det förståeligt från min synvinkel, men ack så frustrerande för supportrar och laget.

Nyttiga spelare för sina lag

I kategorin nyttiga nyförvärv vill jag slänga in Abdelrahman Boudah. Jag tycker att han verkligen har bidragit till att Västerås har tagit sig uppåt i tabellen. Redan från det att han spelade sin första match för VSK har han bidragit med avslut mot mål och med sin förmåga att ta sig till bra lägen. Nu har även målen börjat trilla in för honom och min misstanke är att han kommer att bli en avgörande faktor för att Västerås ska rädda kontraktet.

En annan som har varit ovärderlig för sitt lag är Nikola Vasic. Jag tror inte att någon på förhand hade kunnat förutspå succén som året 2024 har varit för BP:s anfallare. I delad skytteligaledning efter 21 omgångar! Egentligen är det inte helt förvånande eftersom han har storleken och styrkan för att vinna dueller. Han har näsa för målet och att hitta rätt positioner inne i straffområdet. Däremot hade nog inte någon förväntat sig att Brommapojkarna skulle vara så bra offensivt som de faktiskt är. En annan nyttig spelare, Jakobsen, har tillsammans med Fritzson och Timossi plus någon till varit starkt bidragande till att Vasic har kunnat få så många lägen att göra mål på. Det är frejdigt, löpvilligt och modigt. BP gör många mål och skapar relativt enkelt målchanser.

Sen måste vi tala om Bouzomana Toure. I sina första framträdanden för Hammarby visade han egentligen inte särskilt mycket. Snabbhet såg man att han hade men inte mer än så. Efterhand har han blivit bättre och bättre. Med bollen kan han utmana sin motståndare och gå åt både höger och vänster. Han försöker avsluta med båda fötterna och han kan även kombinera på ett sätt som skapar oreda hos motståndarna. Jag tror inte han blir särskilt långvarig hos de grönvita.

Häcken och IFK Göteborg

Häcken kom till Norrköping och tog kommandot. Får man säga en sak om Norrköpings utveckling så är det att deras defensiv har blivit mycket mer tät. Trots tre insläppta höll de samman laget och försökte hålla borta Häcken från farliga ytor. Däremot är Häcken bra på att spela in raka passningar centralt i banan. Stenhårda passningar på de offensiva spelarnas fötter skapar inte sällan oro i försvarslinjerna hos motståndarna. Holm, Gustafson och Julius Lindberg är duktiga på att slå de här typen av bollar och flera offensiva spelare är duktiga på att hantera dem i mottag och skarvar. Häckens offensiv är vass och den individuella skickligheten är stor. Inoussa och Agbonifo bidrar med andra egenskaper och den offensiva helheten är en av allsvenskans bästa.

Däremot lämnar defensiven en del att önska. De har egentligen alla kvaliteter för att kunna spela en bra defensiv. Duktiga erfarna försvarare som både är starka i duellspelet och i positionsspelet. Lindberg är naturligtvis inte en renodlad försvarare men är spelintelligent. Det är snarare helheten som lämnar en aning att önska. De kvicka återerövringarna och den sista lilla aggressiviteten i egen sista tredjedel. Även spelet “def i off” kan bli lite bättre. Kan de få ordning på de delarna så kan de bli ett lag som likt Malmö kan slå tillbaka många motståndare ganska enkelt. Precis som de gjorde under guldåret!

Billborn har nu en seger på nio matcher! EN seger! I helgen var det snäppet sämre än Hammarby och Erabis avgörande på tilläggstid var absolut rättvist. Däremot hade Blåvitt lägen för att kunna ta ledningen i matchen. Flera gånger kunde de ta fart mot Hammarbys backlinje och attackera. Bästa läget fick Thordarsson i ett två-mot-en läge i första halvlek. Men som ganska många gånger förr blir det stiltje någonstans längs vägen. Nu gjorde i och för sig Vagic en ordentlig chanstackling i just den situationen som slutade väl för Hammarby-backen. Göteborgs problem kvarstår. De får inte till det! Trots flera nyförvärv med god kvalitet lyckas det inte att vinna matcher. Istället upprepar den eviga visan sig. Hack i skivan kanske man kan kalla det. Det är inte första gången i år matcher slutar med poängtapp i slutsekunderna och det är inte första året det är på det här viset heller. Kanske är problemet större än det som vi på läktaren ser. Förmodligen ligger problemet bortom planen gröna gräs. Annars hade ett storlag som IFK Göteborg kunnat få rätsida på prestationerna betydligt snabbare än vad som verkar bli fallet. Nu bör de på riktigt vara oroliga för det där nedre strecket igen.

Landslagsuppehåll

Truppen till landskamperna var lite uppfräschad och några nya namn tog plats. Alex Douglas tog oväntat en plats. Samtidigt är den positionen inte Sveriges starkaste numera. Det ska bli kul att se om det här laget kan spela en dynamisk fotboll och kunna utmana andra landslag. Hoppas det!

Omgångens knorr – Bolin, Nyman och Christiansen knorrade alla in bollen i bortre krysset. I min bok var Nymans ändå det läckraste!

Omgångens anfall – Pittas till Guidetti och åter till Pittas. AIK:s mål var kanonfint och man önskar se lite mer av Pittas och Guidetti tillsammans.

Omgångens intervju – I hård konkurrens med Axel Norén, som sågade allt och alla i GAIS efter en svag insats mot Kalmar, klev Inoussa in i intervjubåset och gav först lite klyschor innan han totalt sågade Norrköpings försvarsspel. Spännande ändå!

Omgångens spelare – Sergio Peña var i en klass för sig. Romario var en jätte på Kalmar FF:s mittfält. Nyman var återigen på en hög nivå i Norrköping. Så den här veckan blir det inte bara en utan några omgångens spelare.

Ha en fin vecka

// Viktor