Toppmötet på Eleda blev en kattens lek med råttan. Malmö var både smartare, starkare och skickligare än sin toppkonkurrent och tog verkligen inga fångar. På väldigt många sätt var det en maktdemonstration och en käftsmäll gentemot övriga lag i serien. När Malmö håller den nivån som de gjorde mot Djurgården är de Sveriges i särklass bästa lag.
Djurgården brukar kunna uppbringa en kampmoral och en stridsvilja i den här typen av matcher. Både hemma på Tele 2 i våras och i cupfinalen var det täta tillställningar med mycket kamp och halvfult spel där Djurgården gjorde det svårt för MFF. I söndags blev de totalt överkörda! Peña var överallt i defensiven, tacklade bort sina motståndare och snodde åt sig bollar. Varje gång Djurgården satte sin press lyckades Malmö spela sig ur. Christiansen såg ut som sitt gamla jag då han var väldigt rörlig i “mellanytan” och gjorde i princip samtliga sina aktioner med stor kvalitet. Hugo Bolin var under första halvlek en dopad version av Nanasi och lyckades med allt i offensiv väg. I mina ögon var det bara en sak som fattades hos de himmelsblå i söndags och det var anfallarnas självförtroende.
IKT och Botheim är farliga men de spelar inte med självförtroende för tillfället. De försöker och sliter (och vad mer kan man göra när allt inte barra flyter) men lyckas inte riktigt med bollmottagningar och passningar. I våras var båda två självspelande pianon medan hösten mer har sett ut som ett tragglande. Förstå mig rätt, jag har höga förväntningar på de båda och jag vet att de kan betydligt bättre än vad de visar i den här fasen av säsongen. Får Malmö igång en av dem eller kanske båda så har de ytterligare verktyg i sin redan överfyllda verktygslåda. MFF är urstarka och i söndags avgjorde de serien!
Djurgårdens taktiska förändringar
De taktiska förändringarna Djurgårdens tränarduo stod för när de satte Hümmet och Gulliksen på bänken var enkla att förstå på förhand. Med Haarala, Nguen, Wikheim och Fallenius som “toppfyra” fick de kontringsspelare med snabbhet på planen. De visste så klart att Malmö skulle ta initiativet med sitt bollinnehav och att de skulle behöva få bollvinster och kontringsmöjligheter. Tanken var så kallad god men utfallet blev annat än önskat. För det första för att Djurgården sällan vann bollen i bra lägen och för det andra att Malmös försvarsspelare var numret för stort för dagen. Med andra ord ska ingen skugga falla över försöket men man kan enkelt konstatera med facit i hand (vilket alltid är enkelt) att man skulle ha haft sin bäste målskytt på plan från början.
Mentala aspekter på urladdningar
Jag pratade med min Djurgårdskompis om Dif:s seger i Europaspelet och hur det sen är att gå in i en ny match tätt inpå. Man kan tänka att man får en massa energi och att självförtroendet boostas något enormt av den typen av segrar. Visst är det så! Det stämmer. Däremot är en positiv urladdning på många sätt även den en energidränerare. Man liksom känner att man har lyckats med något viktigt och slappnar omedvetet av. Man är så nöjd med sina prestationer att man “andas ut” och släpper den där viktiga känslan av att vara på tårna och engagerad. På så sätt var det sämsta tänkbara tillfälle för Djurgården att möta Malmö. DIF:s urladdning efter att ha kvalat in till Europa tog lite för mycket av dem för att kunna prestera på topp redan ett par dagar efter. Även det förståeligt från min synvinkel, men ack så frustrerande för supportrar och laget.
Nyttiga spelare för sina lag
I kategorin nyttiga nyförvärv vill jag slänga in Abdelrahman Boudah. Jag tycker att han verkligen har bidragit till att Västerås har tagit sig uppåt i tabellen. Redan från det att han spelade sin första match för VSK har han bidragit med avslut mot mål och med sin förmåga att ta sig till bra lägen. Nu har även målen börjat trilla in för honom och min misstanke är att han kommer att bli en avgörande faktor för att Västerås ska rädda kontraktet.
En annan som har varit ovärderlig för sitt lag är Nikola Vasic. Jag tror inte att någon på förhand hade kunnat förutspå succén som året 2024 har varit för BP:s anfallare. I delad skytteligaledning efter 21 omgångar! Egentligen är det inte helt förvånande eftersom han har storleken och styrkan för att vinna dueller. Han har näsa för målet och att hitta rätt positioner inne i straffområdet. Däremot hade nog inte någon förväntat sig att Brommapojkarna skulle vara så bra offensivt som de faktiskt är. En annan nyttig spelare, Jakobsen, har tillsammans med Fritzson och Timossi plus någon till varit starkt bidragande till att Vasic har kunnat få så många lägen att göra mål på. Det är frejdigt, löpvilligt och modigt. BP gör många mål och skapar relativt enkelt målchanser.
Sen måste vi tala om Bouzomana Toure. I sina första framträdanden för Hammarby visade han egentligen inte särskilt mycket. Snabbhet såg man att han hade men inte mer än så. Efterhand har han blivit bättre och bättre. Med bollen kan han utmana sin motståndare och gå åt både höger och vänster. Han försöker avsluta med båda fötterna och han kan även kombinera på ett sätt som skapar oreda hos motståndarna. Jag tror inte han blir särskilt långvarig hos de grönvita.
Häcken och IFK Göteborg
Häcken kom till Norrköping och tog kommandot. Får man säga en sak om Norrköpings utveckling så är det att deras defensiv har blivit mycket mer tät. Trots tre insläppta höll de samman laget och försökte hålla borta Häcken från farliga ytor. Däremot är Häcken bra på att spela in raka passningar centralt i banan. Stenhårda passningar på de offensiva spelarnas fötter skapar inte sällan oro i försvarslinjerna hos motståndarna. Holm, Gustafson och Julius Lindberg är duktiga på att slå de här typen av bollar och flera offensiva spelare är duktiga på att hantera dem i mottag och skarvar. Häckens offensiv är vass och den individuella skickligheten är stor. Inoussa och Agbonifo bidrar med andra egenskaper och den offensiva helheten är en av allsvenskans bästa.
Däremot lämnar defensiven en del att önska. De har egentligen alla kvaliteter för att kunna spela en bra defensiv. Duktiga erfarna försvarare som både är starka i duellspelet och i positionsspelet. Lindberg är naturligtvis inte en renodlad försvarare men är spelintelligent. Det är snarare helheten som lämnar en aning att önska. De kvicka återerövringarna och den sista lilla aggressiviteten i egen sista tredjedel. Även spelet “def i off” kan bli lite bättre. Kan de få ordning på de delarna så kan de bli ett lag som likt Malmö kan slå tillbaka många motståndare ganska enkelt. Precis som de gjorde under guldåret!
Billborn har nu en seger på nio matcher! EN seger! I helgen var det snäppet sämre än Hammarby och Erabis avgörande på tilläggstid var absolut rättvist. Däremot hade Blåvitt lägen för att kunna ta ledningen i matchen. Flera gånger kunde de ta fart mot Hammarbys backlinje och attackera. Bästa läget fick Thordarsson i ett två-mot-en läge i första halvlek. Men som ganska många gånger förr blir det stiltje någonstans längs vägen. Nu gjorde i och för sig Vagic en ordentlig chanstackling i just den situationen som slutade väl för Hammarby-backen. Göteborgs problem kvarstår. De får inte till det! Trots flera nyförvärv med god kvalitet lyckas det inte att vinna matcher. Istället upprepar den eviga visan sig. Hack i skivan kanske man kan kalla det. Det är inte första gången i år matcher slutar med poängtapp i slutsekunderna och det är inte första året det är på det här viset heller. Kanske är problemet större än det som vi på läktaren ser. Förmodligen ligger problemet bortom planen gröna gräs. Annars hade ett storlag som IFK Göteborg kunnat få rätsida på prestationerna betydligt snabbare än vad som verkar bli fallet. Nu bör de på riktigt vara oroliga för det där nedre strecket igen.
Landslagsuppehåll
Truppen till landskamperna var lite uppfräschad och några nya namn tog plats. Alex Douglas tog oväntat en plats. Samtidigt är den positionen inte Sveriges starkaste numera. Det ska bli kul att se om det här laget kan spela en dynamisk fotboll och kunna utmana andra landslag. Hoppas det!
Omgångens knorr – Bolin, Nyman och Christiansen knorrade alla in bollen i bortre krysset. I min bok var Nymans ändå det läckraste!
Omgångens anfall – Pittas till Guidetti och åter till Pittas. AIK:s mål var kanonfint och man önskar se lite mer av Pittas och Guidetti tillsammans.
Omgångens intervju – I hård konkurrens med Axel Norén, som sågade allt och alla i GAIS efter en svag insats mot Kalmar, klev Inoussa in i intervjubåset och gav först lite klyschor innan han totalt sågade Norrköpings försvarsspel. Spännande ändå!
Omgångens spelare – Sergio Peña var i en klass för sig. Romario var en jätte på Kalmar FF:s mittfält. Nyman var återigen på en hög nivå i Norrköping. Så den här veckan blir det inte bara en utan några omgångens spelare.
Ha en fin vecka
// Viktor