Jag lider med dem!

Sirius sätt att spela på tilltalar mig mycket just nu. Man kan på många sätt likna det vid Häckens sätt att spela fast med skillnaden att Uppsala-lagets defensiv har en bättre balans. De har en förmåga att anpassa sitt spel efter motståndet och är alltid redo att ta initiativ med bollen. De vill styra spelet när de kan och gör det med både finess och fart. Ibland går de långt. Ibland spelar de kortpassningar. Deras centrala spelare försöker sticka in bollar i farliga ytor och spelarna längst fram jobbar ofta nära varandra och kan använda sig av varandra när det kommer till skarvar och väggspel. Walta och Vikman var mot BP outstanding när det kom till att driva anfallen och styra tempot. De hittar fria ytor för sig själva och överarbetar sällan om det inte verkligen behövs. Waltas självförtroende i att hitta in mellan motståndarnas linjer med hårda passningar längs marken verkar vara på topp då han ofta lyckas hitta rätt. Riktigt bra!

Såväl backlinjespelare som anfallsspelare verkar vara bekväma i den roll de har tilldelats och jag måste säga att Sirius har varit duktiga på att hitta spelare som har spets, men som även underkastar sig lagets sätt att spela. I helgen som gick visade de verkligen klass även om det var nära att Brommapojkarna kunde klara oavgjort. Om man kollar på inledningen av andra halvlek så tror jag inte BP rörde bollen innan bollen låg i nät bakom Hägg Johansson. BP hade i ärlighetens namn inte mycket att säga till om trots ett jämnt resultat. Vasic gjorde mål igen och leder den allsvenska skytteligan! BP har lätt för att göra mål och då kan man alltid sno åt sig poäng, trots att man spelmässigt ibland inte är lika bra som sin motståndare.

Christer Mattiasson tillsammans med sin stab har verkligen lyckats göra Sirius till ett slagkraftigt lag. En bra dag är de med och utmanar de allra största lagen i serien och kan då föra en sådan match. Det finns en grundpotential i ett storstadslag (vilket Sirius är) som är stor och även om inte fotbollskulturen kanske sitter allra längst in i träet på Sirius hemmaplan så ligger någon form av storhetstid säkert och pyr. Kan de fortsätta hitta billiga duktiga spelare och prestera bra fotboll så blir laget mer och mer attraktivt för bra spelare att spela i. Kanske sker detta inte inom en snar framtid men jag tror nog inte att det är alltför långt bort i tiden.

Ångestmatchen med stort Å!

Kalmar mot Värnamo var nog på förhand den mest intressanta matchen av all denna omgången. En riktigt sexpoängsmatch där inget av lagen egentligen hade råd att förlora. Och matchen hade verkligen många ansikten där starten absolut var Kalmars. De kom ut orädda och spelade väldigt bra under cirka 25 minuter. Inte ett enda tecken på nervositet eller ångest kunde skönjas! De såg till att Värnamo såg väldigt mediokra ut och de tog rättvist ledningen tidigt efter lite kalabalik i bortalagets straffområde. Efter en dubbelribba (en cykelspark av Gojani) kunde till sluta Saetra knoppa in 1-0. Kalmar såg mer ut som de gjorde under fjolårssäsongen och inte alls som en allsvensk jumbo.

Värnamo kom in i matchen mer och mer men inte egentligen förrän i andra halvlek kunde man se en klar förbättring från deras sida. Förmodligen efter lite skäll och lite småförändringar i pausvilan. 1-1 kom på en hörna och efter det var matchen ganska öppen. Inga kanonchanser kanske åt något håll, men båda lagen gavs möjligheter till attacker. Känslan var att ingen riktigt vågade riskera ett baklängesmål. Med vikten av matchens innebörd hängande som ett ok på spelarnas axlar är det förståeligt. Därför blev också Kalmars 2-1 avgörande. Islamovic höll sig påpassligt framme och rakade in en retur efter ett riktigt fint anfall. Johan Karlsson (som alltid spelar bra matcher) hittade in med ett fint instick till Max Svensson som på en touch slog bollen snett bakåt till Ring som avlossade mot mål. Skottet täcktes och hamnade framför Islamovic. Mål och ridå ner för Värnamo. De kom aldrig riktigt nära en kvittering och det är symptomatiskt för ett lag som brottas med tvivel, att inte kunna vända ett underläge. Hade rollerna varit omvända (att Värnamo gjort 2-1) skulle förmodligen inte heller Kalmar ha kunnat resa sig. Man är skör när man är på botten och trampar vatten.

I tabellen gjorde KFF:s trepoängare mycket. De är helt plötsligt över strecket och petade ner Värnamo på nedflyttningsplats och Halmstad på en negativ kvalplats. Det kan gå snabbt i curling som man brukar säga. Men det är åtta matcher kvar och därmed 24 poäng kvar att spela om. Bottenstriden är vidöppen och det lag som får lite momentum framöver kommer säkert att se till att lämna de andra en bit efter sig. För det är flera lag som faktiskt har potentialen att lyfta. Det måste bara till lite tur och någon vinst som ger självförtroende.

Göteborgsderbyt bjöd på underhållning

Återigen lider jag med IFK Göteborg. I mångt och mycket gör de en riktigt bra insats på Hisingen borta mot Häcken. De skapar chanser, försvarar som ett lag och offrade sig helhjärtat. Abraham var överallt och äntligen fick vi se lite av Pascal Lundqvists register. Thordarsson var ännu mer jobbig för motståndarna en vanligtvis och Skjellerup visade sig nyttig längst fram. Trots ledning i sista minuten låg de ner på planen i besvikelse efter domaren hade blåst av. 3-3 med matchens sista spark! I den situationen Blåvitt är i blir det målet som ett knytnävslag rakt i mellangärdet. Det gjorde ont! Frågan är om de kan resa sig och prestera på en liknande nivå i nästa match när Halmstad kommer på besök? Där MÅSTE de ta tre poäng! HBK är allsvenskans sämsta lag för tillfället och är på väg rakt ner mot jumboplatsen. De saknar matchvinnare och får sällan en gynnsam matchbild numera. IFK Göteborg ska bara vinna den matchen.

Tillbaka till matchen på Hisingen. Häcken spelar som ett lag i nederländska ligan. Otroligt underhållande och fräckt. Jag har många års erfarenhet av nederländsk fotboll och min uppfattning är att man nästan hellre spelar underhållande och förlorar med 4-5 än att vinna med ett noll på hederligt italienskt vis. Häcken kör racerbil framåt och lämnar försvarandet åt alldeles för få stackars spelare längst bak. Jättekul att se på eftersom de har en gudabenådad uppsättning av tekniskt skickliga spelare, men inte alltid så kul med tanke på hur deras poängskörd hade kunnat se ut. Med lite bättre balans hade de kunnat vinna betydligt oftare och kanske till och med utmanat Malmö längst upp. Paco gör uppenbarligen vissa saker bra, men har en utmaning i att förbättra defensiven när laget är så offensivt balanserat.

IFK Göteborg hade alltså ledningen tre gånger i derbyt och tappade den lika många gånger. För en neutral åskådare var det en toppmatch i en allsvensk kontext. Ur ett blåvitt supporterperspektiv var det nog snarare en dans mellan himmel och helvete. Dansen slutade med ett felsteg och musiken gick från dur till moll. Usch vad jag lider med de trogna fans som lever för sitt lag även i svåra tider. Fotboll är så oviktigt men ändå det viktigaste som finns.

Strawberry arena (namnet alltså) och Taha Ali…

…var till slut det enda som egentligen stack ut i storlagsmötet mellan AIK och Malmö. För tillfället två starka lag som inte förlorar. AIK hade gjort sin läxa och kunde neutralisera mycket av Malmös spel. Det skapades någon chans åt vardera håll men inte mer än så. Däremot är jag så imponerad över Taha Alis kvicka fötter och dribblingsförmåga. Oavsett hur hans fotbollsmässiga helhet ser ut så måste det finnas stora klubbar som är intresserade av hans spetskvaliteter, annars övergår det mitt förstånd.

Glädjande ur en AIK-synvinkel är att de verkligen är det där supersolida kollektivet igen. En svart vägg som det krävs en murbräcka av storlek större för att ta sig igenom. Jag tycker det är väldigt bra gjort av staben att kunna bygga upp den förmågan på så kort tid tillsammans med laget. AIK:s framtid ser nog ganska ljus ut med andra ord!

Kort om resterande matcher

Elfsborg vann igen och är oerhört svårslagna. GAIS bortaslog Västerås efter lite Lundgren-finess och Mjällby tog en bra poäng borta mot ett bra Djurgården. De två senare lagen spelar “riktig” fotboll i mina ögon. De har en helhet som är bra. Inget lämnas åt slumpen och båda lagens spelare är duktiga på att göra arbetet som krävs både för att kunna spela ett hotande anfallsspel och för att kunna stänga farliga ytor för sin motståndare. Har man den grunden kommer man alltid samla poäng! GAIS har även de mycket som är bra och likt Sirius finns det stor potential i föreningen inför framtiden. Norrköping kvitterar återigen på slutet och till skillnad från IFK Göteborg får de istället med sig en positiv känsla av många matcher trots att de och Blåvitt får med sig samma antal poäng från matcherna. Den känslan kan vara guld värd när serien ska summeras.

Omgångens mål 1– Adam Vikmans mål var ren klass. Inga liknelser med Messi i övrigt men det såg lika enkelt ut att driva förbi två BP-spelare och smälla bollen i mål med vänsterfoten som det gör för Messi. Riktigt snyggt!

Omgångens mål 2 – På lika fina Messi-manér lyckades Gustav Lundgren lura skjortan av ett par VSK-spelare och sen stänka upp bollen i nättaket. Ursnyggt!

Omgångens “brinnande ögon” – Anledningen till att många av de äldre spelarna klarar att hålla en hög nivå i allsvenskan är deras passion och inneboende glöd. Det är underbart att se Haris Radetinac brinna från första till sista sekund han är på planen. Fortsätt så!

Omgångens spelare – Leo Walta var suverän i mina ögon. Trots konkurrensen med flera tvåmålsskyttar och en drös med bra prestationer så var det han jag fastnade för. Wow!

Omgångstipset – omgång 23 + de tre flyttade matcherna på grund av europaspel

GAIS – Malmö 2-2

Häcken – Djurgården 2-2

Elfsborg – Norrköping 4-1

Kalmar – AIK 1-1

Brommapojkarna – Mjällby 2-1

Elfsborg – Hammarby 2-1

GAIS – Djurgården 1-3

Värnamo – Västerås 0-2

Malmö – Häcken 3-1

Göteborg – Halmstad 4-0

Ha en fin vecka

// Viktor