Derbyt blev en intensiv tillställning som skiftade ansikte en del från första till andra halvlek. Hammarby gick rakt i AIK-fällan under den första halvleken och kom absolut ingenstans. Plikttroget försökte de rulla boll nerifrån för att sakta men säkert ta sig uppåt i plan. Om jag ska vara helt ärlig funkade det inte alls! Kombinationen av AIK:s höga och intensiva presspel tillsammans med Hammarbys lite för långsamma rörelser och bollbehandlingar slutade nästan varenda gång med att Gnaget kunde få spel på offensiv planhalva.
När man ser en match i 45 minuter och tänker att “varför börjar inte Hammarby spela annorlunda?” så inser man att det inte är lätt att bryta upp överenskommelser mitt under en match. Jag misstänker att Hellberg också såg eländet och ville ändra något. Men för att få ut informationen till alla över hela banan krävs en hel del. Det är inte enkelt!
Under halvtidsvilan fick Hammarby dock chans att prata ihop sig och kunde ganska snabbt neutralisera spelet. Övertaget som var AIK:s under den första halvan fanns inte riktigt kvar efter paus. Man går inte gärna i samma fälla två gånger och Hammarby hade definitivt lärt sig att inte ge AIK möjlighet till att sätta press där de vill (vilket de för tillfället är extremt duktiga på). Men trots det slutade eftermiddagen i moll för de grönvita. För dagen väldigt duktige Fanne ryckte ifrån på vänstersidan i matchens absoluta slutskede och spelade in bollen lågt i straffområdet. John Guidetti dyker upp som Ove Sundberg på en gratisbuffé och placerar in bollen i nät. Gulsvart eufori! Grönvit ridå.
Guidetti berör
På något vis berörde det mig att det var just Guidetti som gjorde målet, att han fick avgöra ett derby. Han har haft en strulig tid i AIK och inte riktigt kunna visa upp sig på bästa sätt. Personligen känner jag inte honom alls, men ändå förstår jag hans resa. Han kom hem som en stjärna. Han har en tendens att skapa förväntningar på sig själv och hans frispråkiga sätt gör honom till en tacksam måltavla för spott och spe om det skulle gå åt motsatt håll. Min känsla är att många är glada när det går dåligt för John Guidetti! Därför blir jag glad för hans skull när det går bra. För jag vet att han tränar hårt och vill lagets bästa. Han har varit skadad och ifrågasatt. En svala gör givetvis ingen sommar och han har givetvis en del att leva upp till fortsättningsvis, men jag unnar honom verkligen att få vara kung för en dag. Äntligen blev motgångarna (i alla fall för stunden) placerade i skuggan.
Nu är AIK min absoluta favorit till att ta andraplatsen. Defensiven är superstabil tack vare presspelet som är längre upp i banan. Det gör det enkelt för mittbackarna att ta beslut. Jag vet själv hur enkelt det var att vara back när de framför en gjorde allt rätt. Kolla bara på Pittas och Valakaris löpmängd och hastighet. Otroligt bra av Thomassen att få spelarna till att göra det jobbet. Samtidigt så är det enkelt att göra jobbet om det ger resultat! Nu vinner de matcher och Nordfeldt har flera raka nollor. Livet leker för alla gnagare.
Malmö kan promenera in i mål
I och med Djurgårdens tappade trepoängare i sista sekunden mot Värnamo är nu Malmö otroligt nära ett SM-guld. I nästa omgång kan det vara klart om resultaten går med skåningarna. Om MFF slår Värnamo samtidigt som Djurgården förlorar och AIK och Hammarby tappar poäng så är det klart. Inte omöjligt alls! Dock får de nog vänta lite till även om det i slutänden bara är formalia. Malmö kan skratta hela vägen in i mål. Förmodligen är de svenska mästare i Västerås den 19:e oktober och det helt välförtjänt.
Inför förra omgången hade Mjällby vuxit ut till ett mardrömsmotstånd för Malmö FF. Tre raka listerlands-segrar och Torstenssons gäng hade visat prov på hur man ska spela för att gäcka de himmelsblå. Aggressivt och kompakt! Nu blev det inte samma gynnsamma utfall för Mjällby denna gång. Det var väldigt nära att de tog ledningen, men ett Jansson-ben stod i vägen. Hade Bergström fått in den bollen i nät hade matchutgången kunnat bli en helt annan så klart. En som Mjällby säkerligen hade kunnat göra något bra med. Istället tog Malmö ledningen och kändes efter det egentligen aldrig hotat. När de får ledningen är de lite för bra för många andra lag! Motståndaren tvingas då öppna upp sig aningen mer och då kan MFF:s skickliga spelare utnyttja de ytor som uppstår. Trots skador och rotation på vissa spelare så var skåningarna numret för stort för Mjällby denna gång. Som sagt, nu är det en promenad in i mål för Malmö FF. Alla vet att bucklan kommer att lyftas av kapten Christiansen. Frågan är bara exakt när det sker?
Topp-tipset
Kampen om europaplatserna tätnar. I mina ögon finns det klara favoriter till de två platserna bakom Malmö. AIK är min kandidat till att ta andraplatsen. Formen, spelet, spelschemat och faktumet att de inte har något europaspel att ta hänsyn till talar tydligt för Solna-gänget. Tittar man på just spelschemat så skulle jag påstå att Djurgården har ett “bättre” spelschema kvar än Hammarby och Elfsborg. Däremot är jag inte övertygad om att de kommer att klara att ta de poäng som behövs för att sluta topp tre. Den åsikten grundar jag enbart på att de spelar i Europa! Resdagar och många matcher innebär sämre träningsmöjligheter och på många sett en mental dränering. Fysiskt klarar de säkert av det men min misstanke är att de kommer att tappa poäng i matcher som de vanligtvis inte tappar poäng i. Kalmar hemma skulle kunna vara en sådan efter en tuff resa och match mot LASK. Jag kan ha fel så klart men jag tror att Hammarby plockar den där tredjeplatsen när vi summerar säsongen. Hur som helst blir det spännande och nyss nämnda Elfsborg samt Gais vill säkert också ha ett finger med i spelet. Slutomgångarna blir väldigt roliga att följa.
Mittenlagen känns ganska ointressanta för tillfället. Sirius och Häcken möttes på Hisingen och Göteborgs-laget tog sin första seger på jag vet inte hur länge. Tränarbytet kanske ger effekt? Glädjande för Häcken måste vara att de höll nollan! Gör man det så är chansen alltid väldigt stor att vinna. När man dessutom får två straffar (korrekta) med sig är det verkligen stor chans att ta tre poäng. Inför de sista omgångarna kan de vara med och påverka både i botten och i toppen. Trots att man inte hamnar på en plats man är nöjd med så tror jag ändå att spelarna kan njuta under de här sista omgångarna.
Värnamo fick med sig en go känsla
Botten är och förblir ett getingbo ett tag till. Det skulle förvåna mig om något är klart innan sista omgången ska spelas. Värnamo gjorde en bra insats mot Djurgården och kunde absolut ha fått med sig alla tre poängen. I slutändan ska de ändå vara nöjda med den poäng de slet sig till.
När man får in en kvittering i det absoluta slutskedet av en match går man ofta därifrån med en bra känsla. Den känslan gör så klart skillnad för Värnamo. Lägg till det att de faktiskt gjorde en bra prestation också och det går snabbt att dra slutsatsen att de är på en helt annan plats om man jämför med Kalmar som hade en tidig ledning, tappade den genom slarv och förlorade sen matchen rättmätigt. Trots att de har nästan lika många poäng så är känslan de båda lagen har totalt olika. Vi får inom kort se om det också ger ett avgörande utslag för tabellplaceringen.
Göteborgsderbyt
Fram till det långa avbrottet var IFK det lite vassare Göteborgs-laget. Tyvärr hamnar sen fotbollen i skymundan. Ärligt talat, har vi inte kommit längre än att några ska få förstöra för så många? Man blir bara trött. Ett derby kan enkelt bli en fest på så många sätt, men istället blev det denna gång en segdragen väntan på att matchen skulle tända till och på så vis överglänsa bangers och väntetid. När matchen sedan kom igång och Skjellerup gör sitt blott andra mål (när han gör mål vinner Blåvitt) för säsongen lever Ullevi upp och alla änglar sjunger både från himlen och nere vid den gröna mattan. Långe-Laurs blev kungen av väst och sällan har ett mål, en derbyseger och tre poäng känts skönare än vad de gjorde för IFK Göteborg sent på måndagskvällen.
På samma vis som Värnamos mål och prestation betyder mycket inför de fem sista matcherna gäller givetvis samma sak för Blåvitt. Prestationen i sig var av riktig derbykaraktär och de blåvita lämnade inte mycket utrymme för Gais att få igång sitt spel. IFK var starkare och skapade mer, med andra ord ett steg framåt både spelmässigt och självförtroendemässigt. Den lilla skjutsen och det andningshål som segern ger kommer att betyda allt i detta avgörande skede. Nu tror jag inte att IFK Göteborg ens blir indragna i skräckstriden, eller jag menar streckstriden. Äntligen lite luft under vingarna för änglarna från götet.
Nu ser vi redan fram emot kommande omgång. Varenda match är en final för några av lagen (konstigt att man inte ser alla matcher så egentligen?). Det finns inga nödbromsar eller mellanrum. Allt ska lämnas ute på planen och förhoppningsvis får man med sig tre poäng när domaren blåser av.
Omgångens ”bortdömde” – Visst borde Hammershöy-Mistratis mål ha godkänts. Svårt att se så klart men det är sådana missar som kan avgöra ett lags tabellposition. Istället för att vara sex poäng före HBK är Norrköping fortfarande bara tre poäng före. Viktiga domslut sannerligen!
Omgångens slarv – Djurgården hamnar i numerärt underläge i defensivt straffområde i sista sekunden när man leder med 1-0. Finns inga andra ord som är mer passande än slarvigt.
Omgångens korkade – Utvisningarna i derbyts slutskede är minst sagt korkade. Båda lagen har mycket att spela för och behöver sina spelare tillgängliga. Suck!
Omgångens spelare – Fanne gör en kanonmatch i en stor och viktig match. Han visar mer och mer varför Luton betalar bra pengar för honom. Även om Guidetti avgjorde så var Fanne derbykung!
Omgångstipset – omgång 26
Hammarby – Halmstad 4-1
Mjällby – Västerås 3-1
BP – Gais 2-1
AIK – Häcken 1-0
Djurgården – Kalmar 1-1
Malmö – Värnamo 2-1
Norrköping – IFK Göteborg 1-3
Sirius – Elfsborg 2-2
Ha en fin vecka
// Viktor