Ännu ett SM-guld är säkrat och sällan har något varit mer väntat. Malmös bygge är det starkaste i allsvenskan, kanske såväl i den närmsta historien som i det långa perspektivet. Ekonomisk slagkraft har gett MFF en särställning i en allsvensk kontext. Både på och utanför planen har de lyckats bygga ihop starka team tack vare den. Helt enkelt har väldigt många saker skötts väldigt väl samt fallit på plats för di himmelsblå.
Under hösten har det märkts (men inte i så stor utsträckning) att de tappade Cornelius och Nanasi, allsvenskans förmodligen två bästa spelare under våren. Med det vill jag säga att vilket annat lag som helst hade haft svårt att ens vara nära att kunna ersätta dem med någon som närmelsevis kan prestera på hög nivå. Bolin har visat framfötterna i Nanasis frånvaro och Rösler har visat att han absolut är på en hög nivå. Malmö är helt enkelt i en klass för sig när det gäller bredd och spets.
Vissa har stuckit ut mer än andra
Taha Ali har inte nått upp till samma nivå som förra året enligt mig, men har ändå en spets som är på hög internationell nivå. Kvickheten och tekniken kombinerat gör honom till ett livsfarligt vapen när matcher är tillknäppta. Han är en sådan spelare jag hade kunnat ta ut i landslaget tack vare hans spets. Att kunna slänga in honom ger laget en möjlighet att förändra på riktigt! Precis som utfallet blev i gårdagens guldmatch mot Göteborg. Oliver Berg är bra men han löser inte upp knutar på samma sätt som Ali. Ett mål och en assist gjorde att Taha Ali blev direkt avgörande för att bärga pokalen. Motståndarna måste i princip hela tiden offra två spelare för att försvara mot honom och givet blir då att någon annan hamnar fri. Ali sticker helt enkelt ut i mängden.
Botheim och Kiese Thelins vår var outstanding. Även om tempot i målskyttet ebbat ut har de varit oerhört viktiga för helheten. Tillsammans har de stått för 27 mål (fler än hela Västerås) och kräver ständig uppmärksamhet från försvararna. Botheim är rörlig och i sina bästa stunder riktigt vass. IKT är en straffområdesspelare som gör precis det han ska. Båda har sina brister så klart men hade de varit mer kompletta hade de inte varit i allsvenskan alls.
Den viktiga stommen har presterat!
Pontus Jansson, Berg Johnsen och Johan Dahlin är de spelarna som Rydström litat mest på. Den så kallade livsviktiga stommen. Sällan gör de dåliga matcher och åtminstone två av dem är otroligt drivande för att laget ska vara på tårna. Alla lag behöver den här typen av spelare. Spelare som tar ansvar och gör allt för att både de själva och lagkamraterna ska få chansen att prestera på sin högsta nivå. Som tränare är det de här spelarna som man skriver ner först i sin laguppställning och som man inte vill ska bli skadade eller avstängda. I mina ögon förtjänar framför allt Dahlin alla superlativer han kan få. Grym säsong (som vanligt numera)!
Nanasis betydelse kan ingen ifrågasätta. Hugo Bolin kom in och tog över stafettpinnen med bravur och ska Haksabanovic eller Vecchia ta tillbaka den platsen måste de öka upp varvtalet. Bolin har en enorm potential och kan likt Nanasi gå från ganska anonym till en stjärna på kort tid. Övriga spelare är givetvis också framstående på många sätt och i olika matcher och det säger en hel del om truppen som MFF besitter.
AC:s comeback glädjer alla
Mest glädjande för alla under året var nog ändå AC:s återtåg in i den allsvenska fotbollen. En allvarlig hjärtåkomma senare visar han vilken duktig fotbollsspelare han är och kanske ännu mer vilka ledaregenskaper han besitter. Jag vet inte vad han stod och sa till Henrik Rydström under matchens slutskede igår men en sak vet jag, och det är att han vill ta ansvar, vill leda och vill bidra med det han kan. Om det så är att skjuta bollar i krysset eller ändra en taktisk detalj tillsammans med tränaren i en viktig matchs slutfas så vet MFF att de har en person i AC som bryr sig och vågar. Fantastiskt för både Anders och MFF att han har lyckats komma tillbaka till fotbollen igen!
Europaplatserna är vigda åt stockholmarna
Hammarby sitter (kanske till och med halvligger) i förarsätet för att säkra andraplatsen. Två poäng ner till AIK, betydligt bättre målskillnad och två matcher kvar mot lag som inte har något att spela för alls (Malmö och Västerås). Hellberg har gjort ett kanonjobb med det som i mina ögon är ett begränsat spelarmaterial. Visst har de toppspelare på vissa positioner som kan vara matchavgörande (Toure, Besara och Hahn framför allt), men i övrigt har de inte starkare material än till exempel Häcken, Elfsborg, AIK och Djurgården. Jag är oerhört imponerad över lagets utveckling under året och om man kan behålla spelare till nästa år samt fylla på med ännu mer spets, är jag övertygad om att de kan utmana Malmö på allvar. För så bra är de för tillfället!
Mot Sirius i Uppsala (svår bortamatch) hade Bajen kontroll från början till slut. Man har lärt sig att hantera olika typer av matcher allt eftersom och kan spela på lite olika sätt. Är det så att de kan ta initiativet i matcherna är de ofta numera ett nummer för stora för motståndarna. Mot Sirius var det precis så. De var bättre på varenda position och jag är övertygad om att Hammarby-supportrar är väldigt nöjda med vad de får se för tillfället.
AIK vann återigen med uddamålet i en välspelad match mot Elfsborg. Jag läste min kollega Von Knorrings text om hur svårt det kommer att bli att utse årets tränare och kan inte annat än att hålla med. Hiljemark, Holmberg, Torstensson, Rydström, Hellberg, Mattiasson och Thomassen har alla gjort riktigt vassa prestationer. Thomassens intåg i AIK har gjort honom till en given toppkandidat. Förmodligen ligger han och Hellberg bäst till för priset. Han tog över ett mediokert lag och har gjort det till en vinnande maskin! Intensiteten har skruvats upp inte bara ett utan några hack och spelet har med tiden förbättrats. Det ska bli spännande att se vad han kan åstadkomma med laget efter att ha fått en hel försäsong med spelarna.
Nu har de förvisso två luriga matcher kvar mot Norrköping och Halmstad (Djurgården möter samma lag), men jag räknar kallt med att den tyngd och kvalitet de har kommer att ge dem minst fyra poäng. Om så blir fallet har Thomassen ett fantastiskt poängsnitt för halva säsongen. Han har även fått Lamine Fanne att se ut som en rockstjärna, Eskil Edh att vara omutbar, Nordfeldt att vara så bra som han kan vara och Tychosen att bli en av lagets absolut viktigaste spelare. AIK har en poäng tillgodo på Djurgården och med formen de båda lagen är i är det svårt att tro att Dif ska kunna gå om.
Djurgården har gjort en bra säsong med fin allsvensk placering och bra spel i Europa. Tappen av Samuel Dahl och Bergvall blev dock alldeles för tydliga för att de skulle kunna fortsätta prestera som de gjorde i våras. Jämför man med Malmö som på liknande sätt tappade Cornelius och Nanasi har inte Djurgården kunnat ersätta sina toppspelare på samma sätt (vilket är naturligt). Jag tror inte de lyckas slå HBK nästa helg och men däremot kommer de ta de poäng som krävs för att hamna fyra. De tappade sina tränare. De tappade andraplatsen, men jag tycker att i det stora hela måste Järnkaminerna ändå vara nöjda med att laget återigen tar en bra placering och når ett europaspel. Trots att jag förstår att det svider att de hamnar efter AIK och Hammarby!
Bottenstriden är också High Chaparall
Kalmar hade inte en målchans på 75 minuter och låg under med 0-1. Då vaknade de till liv och började spela bättre fotboll. När det inte längre fanns något att förlora. Ett hörnmål av Saetra och ett fint mål av Islamovic gav dem segern och nu gav de sig själva chansen att på riktigt rädda kontraktet. En liten missräkning för KFF:s del var givetvis Halmstads fina seger på Hisingen.
Halmstad har fått ett uppsving sen tränarbytet och de ska absolut inte skämmas för sina tre poäng mot Häcken. De skapade chanser och spelade smart i både defensiven som offensiven. Häcken var frustrerat och tyckte själva att de spelade dåligt. Men vad är egentligen hönan och vad är ägget? Spelade Häcken dåligt för att Halmstad var bra eller var de bara dåliga? Givetvis gjorde HBK det oerhört svårt för dem och då känns det ibland som man inte kommer upp i nivå. Det blir frustrerande för man vet att man borde kunna skapa mer mot ett lag i de nedre regionerna. Men Halmstad är inte ihåliga längre! De spelar väldigt disciplinerat och tätt. De täcker stora delar av planen på ett förnämligt sätt och wing-backarna är nycklarna i såväl anfall som försvar. Boman och Vinicius gjorde båda topprestationer på konstgräset i Göteborg. HBK kommer att lösa kontraktet utan kval! Det trodde jag verkligen inte för en månad sen.
Ångest och tyngd på axlarna
Värnamo kan likaväl ta sex poäng som noll mot BP och Elfsborg. Omöjligt att sia om. IFK Göteborg har en ångestmatch mot Kalmar FF på hemmaplan i nästa omgång. Förlorar de där kan de likaväl åka ur serien med tanke på att de möter Mjällby i sista matchen. Dramatiken kring strecket kommer att bli stor och jag har varit i den situationen själv. Det är verkligen inte kul!
Man spelar med en extra tyngd på sina axlar! Man förstår innebörden av skillnaden mellan allsvenskan och superettan. Människor blir av med sina jobb om man åker ur. Människor man känner och tycker om. Såväl i laget som på kontoret. Uppförsbacken för att snabbt komma tillbaka till den nationella största scenen blir brant (se bara på Helsingborg). Givetvis gör man som spelare alltid allt man kan för att klara sig kvar men förstå hur mycket mer energi det går åt att spela en match när man vet förutsättningar och konsekvenser. Därför kan det vara skönt att möta ett lag i samma sits i slutomgångarna. Man vet att de känner likadant. När Blåvitt tar sig an Kalmar i nästa omgång är det två lag som har enorma tyngder på sina axlar och jag lovar att varenda spelare har eller har haft tankar på alla konsekvenser resultatet i den matchen kan få. Det är ett utsatt jobb att vara allsvensk fotbollsspelare, man påverkar och påverkas av omgivningen i så stor grad att det blir svårt att hantera till och från. Fotboll är totalt oviktigt men ändå världens viktigaste sak.
Omgångens inhopp – Taha Ali blev guldmakaren åt Malmö med sitt mål och sin assist. I sina bästa stunder är han fenomenal!
Omgångens mest oväntade – Hammarby Toure nickade!! in två bollar. Tidigare har jag knappt sett honom försöka nicka bollen. Nu gjorde han det på värsta Bierhoff-maneret. Oväntat imponerande!
Omgångens mål 1 – Tesfaldet Tekies kanonskott är en sådan bollträff som man drömmer om som spelare. Bollen flyger fram i luften utan att knappt snurra. Supersnyggt!
Omgångens mål 2 – Nguyens fina knorr i bortre krysset är fotbollsgodis i min värld. Oerhört skickligt! Hümmets var inte långt bakom men det är något visst med den där knorren. Mer känsla än kraft.
Omgångens spelare – Andreas Johanssons prestation i söndags påverkade mig. Hållen nolla och väldigt säkert spel i övrigt ger honom guldstjärnor i min bok. Imponerande att kunna prestera så bra under så många år!
Omgångstipset – Omgång 29
Hammarby – Malmö 3-1
Elfsborg – Västerås 3-0
Göteborg – Kalmar 1-1
Häcken – Gais 2-1
BP – Värnamo 1-2
Halmstad – Djurgården 1-1
Sirius – Mjällby 2-2
Norrköping – AIK 0-1
Nu ska lagen ta säsongen i mål och jag känner att inget går att förutspå. Det ska bli spännande och ångestfyllt att följa upplösningen.
Ha en fin vecka
// Viktor