Kvalkampen blev dramatisk
De sexton lag som spelar allsvenskt 2025 är nu ristade i sten. Värnamo var numret större än Landskrona över två kvalmatcher. Även om Grozdanic bjöd in skåningarna till festen genom att ta två gula kort redan under dubbelmötets första halvlek. Det där med att ta med handen i ett sånt läge kan man inte alltid rå för. Reaktionerna sker bara ibland automatiskt, tyvärr. Nu höll det på att kosta Värnamo en allsvensk plats.
Fram tills det att det röda kortet drogs ur Kristoffer Carlssons ficka hade Värnamo full kontroll på händelserna. Ett solklart offsidemål (vad höll den assisterande domaren på med?) satte smålänningarna i förarsätet och de såg verkligen ut som storebror. Allsvenskan mot superettan. Konstant satte de Landskrona under hård press när de svartvita försökte spela smånätt i eget straffområde. Vad är det för “trend” egentligen? Jag älskar lag som vill spela fotboll med ett bollinnehav och ett mod. Men gränsen mellan mod och dumdristighet är hårfin. I min värld är det vansinne att riskera så mycket för att vinna så lite. De gånger som de kommer ur motståndarens press händer det ändå förvånansvärt lite. Att rulla bollen i sidled för att sen bryta linjer med passningar är det man vill åt. Ofta räcker det med fyra-fem passningar med bra hastighet och precision för att kunna lyckas med det. Samtidigt är det ju en välsignelse här i världen att vi inte tänker lika. Det hade ju varit skittråkigt!
Däremot fanns det mer än ett läge för Bois att kunna göra ett tredje mål under perioden de spelade elva mot tio. Då fick de mer nytta av sin förmåga att kunna spela runt bollen för att sen kunna attackera. Hade de haft lite mer skärpa och kvalitet i de avslutande lägena hade 2-1 kunnat bli 3-1 istället för 2-2. Värnamo förtjänade att vara kvar i allsvenskan och med hjälp av tre nickmål kunde de säkra minst ett nytt år i landets högsta serie. Landskrona får slicka såren och ladda om för ett nytt försök nästa år. De har tagit kliv under tid och är på rätt spår. I min bok finns det goda möjligheter att de lyckas ta sig uppåt när vi summerar säsongen 2025.
Väck med dem som inte vill vara där!
Det är inte alltid glamoröst att spela i ett lag från en mindre ort och med en inte så anrik historia. När Simon Thern säger att det är dags att skicka vissa som inte vill vara i Värnamo så förstår jag honom fullt ut. Han brinner för den där lilla föreningen på Smålands landsbygd som för vissa andra spelare i laget bara är en station på en längre resa. Jag känner igen mig totalt! När det inte går så bra för laget som man har hoppats på och man ser att vissa lagkamrater är mer bekymrade över sig själva än att hjälpa laget (och inte förstår att de sakerna går hand i hand) kan man så klart få dåndimpen.
Otaliga gånger under min tid i Kalmar FF har jag upplevt samma sak. Chidi Nwakali var den värsta. Brydde sig bara om sig själv och hade inte en tanke på oss övriga eller på laget. Han kunde komma till träningen med lurar i öronen, träna och sen åka hem med samma lurar i öronen utan att säga ett ord till någon. Jag har senare förstått att han hade andra problem som störde honom, men hans attityd 2019 när jag och andra spelade för vår förenings allsvenska överlevnad gjorde mig förbannad på riktigt. Det är absolut inte enda gången det har hänt under min tid i KFF men i övriga fall har det inte varit lika uppenbart.
En sak som i nutid gör mig en aning förvånad är den lilla taktlösheten Skrabb visar när han lämnar Kalmar. Givetvis förstår jag ur en karriärsynvinkel att han måste lämna föreningen då han är bättre än superettan. Men att skylla sina dåliga prestationer på att ha fått spela på fel position är inte att ta ansvar utåt sett. Sen att som lagkapten i KFF samtidigt säga att han styrt upp både ungdomsverksamhet och A-laget i sin klubb i Finland skapar ju förstås frågor hos folk i Kalmar FF-led. Han har alltså funderat lika mycket på hur Jaro kan lösa sina utmaningar som han har funderat på att rädda laget han är lagkapten för (lätt överdrivet kanske men ändå). Ur ett supporterperspektiv svider det lite i ögonen så klart. Givetvis finns det nyanser och olika perspektiv och jag vet att Simon har tagit ansvar på många andra sätt i vardagen. Han är en ledare som vill väl och är redo att lägga tid för att uppnå saker och kämpa hårt för det. Han har säkerligen gjort allt han kan för att laget skulle kunna klara kontraktet. Däremot hade exiten egentligen kunnat bli helt utan gnissel.
Jag förstår ändå Simon Therns frustration när han säger att spelare måste väck. IFK Värnamo är bland de viktigaste sakerna i hans liv och man ska minsann vara stolt och känna en tacksamhet över att få representera just den föreningen. Det får inte bara bli EN station längs vägen, utan snarare DEN stationen på vägen om det inte blir en slutstation.
Blåvitt är aningen vilse
Missnöje, snack både framför och bakom ryggar och svaga prestationer är sällan något bra på någon arbetsplats. Miljön i IFK Göteborg är nog inte särskilt sund för tillfället. Jag tänker inte på spelartruppen nödvändigtvis när jag skriver så utan snarare på spelet bakom kulisserna. Man vet sällan några sanningar i sådana här situationer men en sak är säker, det har inte dragits åt samma håll inom föreningen. Lite mothugg och diskussion är ofta bra för att hålla varandra på tårna, men då gäller det att man ändå bestämmer en väg framåt gemensamt för att inte sända dubbla budskap (eller trippla). Nanne sa ofta att “vet man inte vart man ska så hamnar man ofta någon annanstans”. Det ligger ganska mycket i det. En gemensam väg behöver stakas ut och bestämmas och en kraftfull ledare måste se till att den vägen följs. Jag misstänker att Blåvitt är medvetna om problemen och att de nu måste trycka in en kartnål i kartan och sen ta rygg på någon eller några som hittar bästa vägen dit. För just nu verkar de trampa vatten någonstans i terrängen.
Spännande veckor framöver
Jag vet att alla lag jobbar febrilt för att sätta saker på plats inför 2025. Inom de närmsta veckorna kommer det att bli spännande att följa vad som händer. Vilka tar över Djurgården och Häcken? De lagen har en grundpotential som är skyhög och kan bli en dröm att ta över i det här läget. Mina tips just nu är Kalle Karlsson (Dif) och Poya Asbaghi (Häcken). Båda kan passa bra tror jag.
Kalle för att han har en tydlig offensiv spelidé som bygger på fart mot mål. Djurgårdens trupp passar bra för ett sådant spel och med något enstaka nyförvärv tror jag att de kan bli riktigt vassa under hans ledning. Jag hade gärna sett en mer dynamisk innermittfältare bland annat. Åslund skulle dock kunna få ett uppsving med Kalle vid rodret. Poya har tidigare visat att han kan få lag att spela fin fotboll. Att göra det med Häckens spelarmaterial är en munsbit för Asbaghi. Hämta in en defensiv innermittfältare som står för säkerhet, samt en backlinjespelare som är i bästa ålder och under utveckling. Då kan Häcken utmana om guldet 2025 för så bra trupp har de redan nu.
Än mer spännande blir det att följa silly-karusellen när det gäller spelare när den väl drar igång. Framför allt i lag som IFK Göteborg, Djurgården, Gais, Sirius och Mjällby. Två lag som går för tydliga förstärkningar och tre lag som kommer att hålla hårt i sina spelare framöver. Stroud, Herman Johansson och Röjkjaer kan mycket väl göra Wikström sällskap i att lämna Mjällby. Gais tappar troligen Norén och kanske Milovanovic eller Henriksson. Hos Sirius knackar säkert andra klubbar på för att höra sig för om Milleskog, Jeng, Vikman, Walta, Persson, Heier och Salech (Sirius har ett bra lag!). I väntas tider så hoppas vi att våra svenska lag gör oss stolta i det europeiska cupäventyret.
Ha en fin vecka
// Viktor