Spännande med omröstningar angående lagkaptensval. Inkludering och delaktighet är ofta bra grundpelare för att en grupp ska känna sig betrodd och bli ansvarstagande. När Jacob Une valdes till lagkapten kan man inte annat säga än att det var en demokratisk process som ingen kan ifrågasätta och att det blev som flest personer runt a-truppen ville. Det väcker ändå frågan om Honkavaara hade låtit vem som helst bli lagkapten om valet hade blivit kontroversiellt? Förmodligen hade han det för allt annat hade varit att skjuta sig själv i foten. Hur som helst är det spännande att se resultatet av en process som denna och hur man som utomstående inte riktigt kan tänka sig in i hur gruppdynamiken ser ut. Jag som följer Djurgården från visst avstånd tar inte Une som den givne kaptenen även om man ser att han har kvaliteter som gör honom bra för ändamålet.
Med andra ord är det antingen modigt eller fegt av Honkavaara att göra på det sättet. Modigt ur den aspekten att han kan stöta sig med de som varit informella och formella ledare tidigare. Fegt ur den aspekten att han kan gömma sig bakom den demokratiska processen nu när bytet blir en realitet. Möjligen låter det lite konstigt att det kan vara fegt att gömma sig bakom en demokratisk process då en sådan är en vital del av samhället vi lever i och av godo, men ofta vill tränaren ha en lagkapten som spelar varje match och som fungerar som en förlängd arm mellan tränarstab och spelartrupp och jag misstänker att Djurgårdens nye tränare ville byta kapten då “Mange” inte ingår i hans planer.
Cupspelet är igång
Resultaten säger något nu! Många av lagen ställde upp med det för dagen starkaste laget och sparade inte på krutet på förhand. Alla vill vinna cupen, så enkelt är det. Därför blir man lite negativt förvånad över vissa prestationer och positivt överraskad av andra. Som vanligt i fotbollens värld med andra ord.
AIK och Hammarby fick bara varsin poäng
AIK har haft en sämre försäsong än vad jag hade väntat. Spelet fungerar inte riktigt och resultaten har kanske inte varit superdåliga men heller inte imponerande. Den utvecklingen som skedde så oerhört snabbt i höstas skulle ju enligt mig bara fortsätta gå i dur och laget skulle bli en vinnarmaskin. Nu ser det inte riktigt ut så. I cupstarten mot Degerfors såg några saker bra ut men många andra har förbättringspotential. Presspelet som var deras signum i slutet på 2024 återfanns fortfarande även om det var mer sporadiskt än tidigare. Självklart är det ingen kanonidé att slänga in två nyförvärv i startelvan som inte hunnit träna mer än en träning tillsammans. Man kan inte förvänta sig att relationer ska sitta eller att laget ska fungera dynamiskt. Därför måste man ta lagets prestation med en nypa salt.
Det som däremot var slående var att AIK i offensiven var väldigt statiska. Den energi och de löpmeter som de ofta lägger ner i försvarsspelet sågs inte i anfallsspelet. Relativt ofta blev det stillastående trots att både ytor och tid gavs. Det är något som enkelt kan åtgärdas. Dessutom var avstånden spelarna emellan ganska långa. Självklart är det en smaksak hur man vill bedriva anfallsspel, men i min mening är det betydligt enklare om fler spelare rör sig närmre bollen och att enbart ett fåtal skapar bredd, djup och längre avstånd. Det är farligt att “fastna” i sina positioner och vänta på att man ska få en passning eller att ytor ska uppstå. AIK behöver just nu bli mer proaktiva än reaktiva.
Hammarby har i motsats till sin granne väldigt korta avstånd mellan sina spelare i offensiven och en mer dynamisk ansats. I stunder i första halvlek mot Varberg spelade de väldigt fin och vägvinnande fotboll. Skoglund flöt fram och Vagic var majestätisk. Däremot var “def i offen” inte tillräckligt bra för att hålla Varberg borta från att skapa lägen. I takt med att hallänningarna kom till fler och fler kontringar högt upp i plan så försvann Hammarbys kvicka anfallsspel och en viss osäkerhet verkade sprida sig. Om Hammarby ska ta steg mot högre höjder krävs ett betydligt mer organiserat och tufft försvarsspel när de själva ligger i anfall. Med otur hade de kunnat förlora mot ett annars ganska mediokert Varberg.
Blåvitt överraskade positivt
Ett lag som visade att något har hänt var IFK Göteborg. Visst såg Oddevold bitvis väldigt svaga ut där spelarna såg räddhågsna ut både med och utan boll. Likväl var det IFK:s sätt att spela som låg till grund för det. Om fotbollslag på den nivån som Oddevold är på får tid att spela fotboll vet jag med säkerhet att de kan prestera bra lir. Nu gavs de knappt chansen. IFK hade ett bra och synkat presspel där lagdelar satt ihop. Erlingmark och Svensson var skickliga i att plocka upp lösa bollar, säkra dem och därmed kunde de blåvita anfallen fortsätta om och om igen. I min bok var det ett stort steg framåt för IFK Göteborg och något, ett svar, som Billborn säkerligen känner sig tillfreds med.
En spelare som jag inte har sett innan men som gav ett väldigt moget intryck var Noah Tolf! Hans fysiska status verkar bra. Spelförståelsen uppenbart bra och vänsterfoten mer än bra. På många sätt påminde han mig om Samuel Dahl. Ge honom lite mer tid och med det lite mer övertygelse och självförtroende så kan det bli riktigt bra.
Djurgården och Malmö var precis så bra som man hade tänkt
Allsvenskans två kanske bredaste och bästa trupper visade att de kommer att vara utmanare om såväl cupen som allsvenskan. Kvalitetsmässigt har de båda en oerhört hög förmåga och får de bara helheten att klaffa blir de svåra att tampas med. Summa summarum efter första cupomgången: båda lagen är riktigt bra.
Rosengren har vuxit och kommer att vara konstanten på mitten som gör laget ännu starkare än när Peña spelade. Berg Johnsen, Pontus Jansson, “AC”, Botheim och Rösler kompletterar honom i centrallinjen och den uppsättningen är väldigt stark. Inget nytt alltså! Något som inte heller var nytt var att Rydström hamnade i het ordväxling med Utsiktens Orovic. Barnsligt kan tyckas utifrån, men i stunden misstänker jag att allt var blodigt allvar. Fotboll ska vara känslor och lite fuskande hit eller förolämpningar dit kan tyckas höra till. Men ärligt talat, snart måste vi ha kommit längre än så.
Djurgården valde en lite annorlunda startelva än vad jag trodde. Jag hade nog förväntat mig både Stensson och Gulliksen i elvan. Konkurrensen är mördande även i Dif och frågan är hur väl spelare som Tobias Gulliksen hanterar en bänkning? Åslund var också väldigt bra så länge han spelade så risken finns att norrmannen får vänja sig vid inhopp inledningsvis. Som helhet var Dif starka i både offensiven och defensiven. Bakåt släpptes knappt en chans till och framåt hade det med enkelhet kunna bli både två och tre mål till. Honkavaara var med rätta nöjd med sin tävlingsdebut. En sådan prestation ger dem tro på att fortsätta på det här sättet och öka härifrån. Till skillnad mot exempelvis AIK som behöver tänka till och delvis göra om.
En annan negativ överraskning var Värnamo
Fyra insläppta mot Trelleborg på hemmaplan är inget att skryta om. Visst var planen under all kritik och när jag såg spelarna glida omkring där ute ville jag bara att de skulle avbryta parodin. Snön var överallt och linjerna syntes inte ens. Givetvis är inte det dåliga vädret någon ursäkt men kanske en förklaring. Spelet blev väldigt mycket mer chansartat och det gynnade uppenbarligen Trelleborg mer än Värnamo. I mitt tips tidigare i år trodde jag att Värnamo skulle åka ur allsvenskan. Efter försäsongen ändrade jag mig och nu efter helgens prestation vet jag inte vad jag ska tro. Jojo-lag med höga toppar och väldigt låga dalar kanske?
Häckens mittfält är oerhört spelskickligt
Det fanns en hel del frågetecken inför Häckens cuppremiär. Defensiven från förra året behövde repareras snarare än att ytpoleras. Balansen på mittfältet behövde en finjustering. Anfallsmässigt är de så pass skickliga att det förmodligen inte behövs någon större struktur för att chanser ska skapas. Mot Öster fick de visa upp att de har kommit en bit på vägen och Jens Gustafsson är säkerligen nöjd med hur stora delar av matchen såg ut. Hans mannar kontrollerade matchen och offensiven är så spännande. Mittfältet med nye Andersen, Simon Gustafson och Rygaard har en kreativitet och finess både i hjärna och i fötter. Det är instick, klackar, krossbollar och småpassningsspel om vartannat. Nu måste staben bara få ordning på resten.
Öster däremot hade jag högre förväntningar på! Kanske borde man inte ha det i en bortamatch mot Häcken, men i min värld borde de haft mer att sätta emot. En svala gör ingen sommar, en gång är ingen gång och allt det där, men laget från Växjö får ladda om batterierna och visa vad de går för i nästa match på studenternas. Svår match det också!
Värt att notera är att både Mjällby och HBK tog enkla segrar. Självklart en skön start för de båda. Framför allt för Halmstad som gjorde en fin avslutning på förra säsongen och som nu ska ta steg för att hamna på säkrare mark i den allsvenska tabellen.
Omgångstips – Cupen omgång 2
Skövde – MFF 0-3
Västerås – Utsikten 3-1
FC Stockholm – Hammarby 1-3
Kalmar – Varberg 1-2
Trelleborg – AIK 0-3
Värnamo – Degerfors 1-1
IFK Göteborg – Sandviken 2-1
Oddevold – Djurgården 1-4
Gefle – Mjällby 1-4
Halmstad – Landskrona 2-2
Karlberg – GAIS 0-3
Norrköping – Örebro 3-2
Brage – Elfsborg 1-3
BP – Örgryte 1-1
Helsingborg – Häcken 1-4
Sirius – Öster 5-2
Ha en fin vecka
// Viktor